Luften har gått ur Russiagate: Nu satsar krigspartiet på "Majdan"-kupp mot Trump

av Harley Schlanger
20 augusti 2017

Underrättelseexperternas detaljstudie av dataintrången mot Demokraterna under valkampanjen har ryckt undan grunden för Russiagate. Nu satsar krigspartiet i stället på att skapa en raskonflikt, för att tvinga bort Trump från presidentposten.

Försöket att få Trump avsatt genom den påhittade Russiagate-skandalen har gått i stå. I ett desperat försök att motverka det gick Washington Post till angrepp på den välsedda vänsterprogressiva tidskriften The Nation. The Nation hade publicerat en artikel av Patrick Lawrence ("Ny rapport väcker stora frågor om förra årets hackning av DNC", 9 augusti) som bröt muren av tystnad kring skrivelsen som Veteran Intelligence Professionals for Sanity (Underrättelseveteraner för förnuft, VIPS) skickade till president Trump den 24 juli. Därefter togs VIPS-skrivelsen upp av Bloomberg News och onlinetidningen Salon som berättade att VIPS ifrågasatte påståendet att Ryssland skulle ha hackat Democratic National Committees e-post och genom Wikileaks offentliggörande av innehållet i e-posten ha blandat sig i det amerikanska presidentvalet.

Trots att beskyllningarna mot Ryssland och mot Trump för hans påstådda hemliga samförstånd med Moskva har upprepats om och om igen de senaste tolv månaderna finns det fortfarande inte det minsta bevis för dessa påståenden, som tjänar som förevändning för kuppförsöket mot den amerikanske presidenten. Kretsar inom den brittiska underrättelsetjänsten hittade på hela historien, och korrumperade element i Obamas underrättelsetjänster – med CIA-chefen Brennan, underrättelsesamordnaren Clapper och FBI-chefen Comey i spetsen – lanserade den i amerikanska medier, för att få till stånd ett "regimskifte" i USA efter Trumps seger i presidentvalet i november 2016. Den f.d. brittiske ambassadören i Moskva Sir Andrew Wood överlämnade till Brennan, med Trump-motståndaren McCain som mellanhand, en uppdiktad dossier sammanställd av en "f.d." medarbetare i MI-6, vilken Brennan sedan tog som förevändning för att inleda en utredning om misstänkt rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet.

Med Eric Wemples angrepp på The Nation den 15 augusti hoppas Washington Post uppenbarligen kunna tvinga The Nations redaktion till att ta avstånd från Patrick Lawrences artikel och rätta in sig i ledet i kampanjen mot Trump och dennes strävan att förbättra relationerna med Ryssland. I sitt försök att avfärda den sakligt väl underbyggda VIPS-analysen som "substanslös" upprepar Wemple bara samma svaga, sofistiska argument som DNC, som i sin kommentar till VIPS-skrivelsen återigen hänvisade till "de amerikanska underrättelsetjänsternas bedömning" att "den ryska regeringen" låg bakom och förklarade: "Varje annat antagande är falskt och bara ytterligare en konspirationsteori som Trump och hans administration sprider."

Danielle Ryan på onlinetidningen Salon tillbakavisade detta farliga nonsens och skrev den 15 augusti: "Att medierna och mainstream-liberalerna avfärdar informationen i The Nation med att det skulle saknas belägg för den är halsbrytande ironiskt, med tanke på hur lite belägg de själva behövde för att bygga ett narrativ som passade dem själva och friskrev Clinton från allt ansvar för valförlusten ... Om dessa nya uppgifter stämmer, då har alla som med så få belägg spridit narrativet om den ryska hackningen väldigt mycket att ansvara för."

Att de som byggt detta narrativ inte tar något ansvar, utan bara ständigt upprepar sina påståenden, förklarar varför Russiagate-skandalen nu har tappat farten och inte får något gehör hos den amerikanska befolkningen.

Till detta kommer uppgifterna om ett samtal mellan kongressledamoten Dana Rohrabacher och Wikileaks-grundaren Julian Assange, som ägde rum den 16 augusti. Rohrabacher har öppet kritiserat Russiagate-historien, och försvarat Putin mot beskyllningen att han skulle ha varit direkt delaktig i "inblandningen". Rohrabacher sa efter samtalet att Assange inom kort kommer att lägga fram bevis för att han inte fick DNC:s e-post från Ryssland, vilket också VIPS-analysen bekräftar.

Ett "Majdan" i Charlottesville

Det är mot den här bakgrunden man ska se hysterin som piskas upp efter den våldsamma konfrontationen i Charlottesville, Virginia den 12 augusti mellan högerextrema "vita nationalister" och en beväpnad Antifa-mobb. Det var en iscensatt konfrontation, med syftet att framställa Trump som en rasist, som inte tillräckligt fördömde de högerextrema nationalisterna – så som det framställdes i de massmedier som är för ett regimskifte. Trump hade faktiskt helt riktigt pekat på att det fanns våldsverkare på båda sidor. Andra observatörer fäste uppmärksamhet på det egendomliga förhållandet att polisen inte gjorde något för att hålla isär de båda grupperna, som man borde kunnat förvänta sig från ordningsmaktens sida.

Det är ingen hemlighet att FBI i decennier medvetet har piskat upp raskonflikter, med infiltrerade provokatörer på båda sidor – en klassisk "gang-countergang-operation" enligt den metod som den brittiska underrättelsetjänsten utvecklade för att bevara den brittiska överhögheten i kolonierna. Samma metod har använts i "färgrevolutionerna", som de anglo-amerikanska nätverken har använt för att iscensätta "regimskiften" och störta oönskade regeringar runt om i världen.

Nu används samma metoder mot USA:s president, vars valseger var ett streck i räkningen för planerna på ett permanent krig mellan öst och väst. Våldsverkarna i "Antifa" och deras "liberala" försvarare finansieras av samme George Soros som med USA:s utrikesminister Hillary Clintons beskydd samarbetade med de neokonservativa om att störta regeringen Janukovytj i Ukraina.

Det är en utsökt ironi att samma medier som i dag tar "vänster"-ligisterna i Antifa i försvar mot den nynazistiska "högern", öppet stödde de mordiska nynazistiska grupperna som ledde Majdan-kuppen mot Janukovytj. I dag påstår till och med några av dem att Putin skulle stöda de "vita nationalisterna" i USA, trots att det ryska folket (och Putins egen familj) led stora förluster i kampen mot nazisterna i andra världskriget, något som starkt präglat Putins världsåskådning. Detta ligger också till grund för Putins kategoriska avståndstagande från Bandera-nazisterna, som genomförde den mordiska Majdan-kuppen och i dag intar en framskjuten roll inom militären och säkerhetstjänsterna i Ukraina.

Kan Trump rycka undan mattan för krigsfraktionen?

Det finns ytterligare en viktig faktor bakom den desperata intensifieringen av kampanjen för att avsätta Trump, som förtigs i den Goebbels-liknande propagandan i västmedierna, men som är enormt betydelsefull för mänskligheten: Medan medierna blåste upp kärnvapenkrigshotet från Nordkorea förstärkte Trumps administration sina diplomatiska ansträngningar att undvika krig. Den 10 augusti sa utrikesminister Tillerson uttryckligen att USA inte eftersträvar något regimskifte i Nordkorea. "Vi är inte era fiender", sa han, USA vill ha en dialog som hjälper Nordkorea att uppnå säkerhet och ekonomiskt välstånd. AP rapporterade att, till skillnad från åren med president Obama, som avvisade alla kontakter med Kim Jong-uns regering, så finns det nu en kanal för informella samtal.

Den 12 augusti samtalade Trump med Kinas president Xi Jinping i telefon. I Vita husets information om detta hette det: "De båda presidenterna har en mycket nära relation, och det kommer förhoppningsvis att leda till en fredlig lösning på Nordkorea-problemet." Samtidigt reste generalstabschefen Joseph Dunford till Asien och förde samtal i Sydkorea och Kina. I Seoul framhöll han att USA eftersträvar en diplomatisk lösning, och "vi kommer att göra absolut allt vi kan för att understödja utrikesminister Tillersons rådande kurs". Sydkoreas president Moon höll med honom och tillade att han inte skulle tillåta något krig på den koreanska halvön.

Därefter reste Dunford till Kina och hade ett långt samtal med sin kinesiske kollega, general Fang Fanghui. Dunford sa att det visserligen fanns "kniviga frågor" mellan de båda länderna, men "jag vet att vi har ett gemensamt: Vi är lika fast beslutna att beta av dessa kniviga frågor." General Fang sa att mötet var en fortsättning på dialogen som Trump och Xi inledde vid sitt toppmöte i Florida i april. Han ville bidra till att Dunford "bättre lär känna våra stridskrafter", att samarbetet förstärks och "vår vänskap byggs upp". Båda undertecknade en skriftlig överenskommelse om etablerandet av en samtalskanal för den strategiska dialogen, som "ska ge oss möjlighet att reducera risken för felbedömningar". Före Dunfords möte hade Tillerson förklarat att USA inte håller Kina ansvarigt för den senaste tidens upptrappning kring Nordkorea.

Framför allt tack vare denna omfattande dialog kunde krigsspänningarna i Asien reduceras, och Kim Jong-un tog tillbaka sitt hot om ett raketangrepp mot den amerikanska Guam-basen.

Påpekas bör att även Ryssland spelar en viktig roll i ansträngningarna att nå en diplomatisk lösning med Nordkorea. Den 6 augusti träffade Tillerson utrikesminister Lavrov vid Asean-toppmötet i Manila. Större delen av samtalet upptogs av den amerikanska kongressens nya sanktioner mot Ryssland och den ryska reaktionen på dem (kravet att USA minskar antalet anställda på sina beskickningar i Ryssland med 750 personer), men det handlade också om det fortsatta samarbetet i Syrien och gemensamma ansträngningar för att lösa problemen gällande Ukraina och Nordkorea. Innan Dunford reste till Asien talade han den 8 augusti med den ryske generalstabschefen Gerasimov. Denne förklarade därefter att de hade talat om det militära samarbetet mot IS och al-Nusra i Syrien, särskilt om en utvidgning av "nedtrappningszonerna" i Syrien, med hopp om en fredlig lösning på konflikten, som på ett helt meningslöst sätt förlängts genom Obamas regimskifte-planer.

"Staten kommer att döda den mannen"

I stället för att stödja eller åtminstone erkänna dessa diplomatiska initiativ ger medierna och Trumps motståndare i USA och Europa intrycket att ett krig är ofrånkomligt, om inte Trump avsätts. Även det har ett brittiskt ursprung och bedrivs i USA av deep state, "staten i staten".

I juni utkom en bok skriven av journalisten på Londontidningen The Guardian Jonathan Freedland under pseudonymen Sam Bourne, med titeln To Kill the President. Under valkampanjen 2016 var Freedland The Guardians Washington-korrespondent, och boken fick positiv kritik i The Guardian. Den "politiska thrillern" handlar om att den amerikanske försvarsministern – en general – och stabschefen kommer fram till att presidenten – som liknar Trump – är galen och måste röjas ur vägen, när han vill beordra ett kärnvapenangrepp på Nordkorea. De är överens om att varken ett riksrättsförfarande eller avsättning på grund av oförmåga att fullgöra ämbetet kan komma på fråga, och att presidenten måste mördas.

För Freedland är detta inte bara fiktion! Den 9 augusti skrev han i sin kolumn i The Guardian: "Trump har fört oss till randen av ett kärnvapenkrig. Kan han stoppas?" Två dagar senare skrev han: "Den som hoppades att staten i staten skulle avsätta en sinnesrubbad amerikansk president innan ett stort krig med Nordkorea bryter ut, den tog miste." Eftersom han inte öppet vill uppmana till mord på presidenten i sin kolumn, hoppas han på att specialåklagaren Muellers utredning ska leda till Trumps avsättning.

En annan britt – den f.d. chefredaktören på Sunday Times John Cassidy – skrev en artikel i tidskriften New Yorker med rubriken "Vem sätter stopp för Donald Trumps krigspolitik?" Liksom Freedland tar Cassidy, som nu är bosatt i USA, upp möjligheten att avsätta Trump enligt det 25:e författningstillägget för oförmåga att fullgöra sitt ämbete, men konstaterar att den politiska viljan för detta saknas.

Och den 10 augusti deklarerade den f.d. terroristbekämpningsexperten i CIA och FBI Phil Mudd, numera kommentator på CNN, helt öppet på CNN: "Som tidigare statstjänsteman säger jag: Staten kommer att döda den mannen" ("Let me give you one bottom line as a former government official. Government is going to kill this guy"), och anledningen är att Trump bl.a. har försvarat Putin och avfärdat de amerikanska underrättelsetjänsternas bedömningar. Mudd var tidigare vice chef för CIA:s center för terroristbekämpning. 2005 utsågs han av den dåvarande FBI-chefen Robert Mueller till vice chef för FBI:s enhet för inrikes säkerhet.

Läs Patrick Lawrences artikel i The Nation:
https://www.thenation.com/article/a-new-report-raises-big-questions-about-last-years-dnc-hack/

Se video med VIPS-grundarna Ray McGovern och William Binney:
https://www.youtube.com/watch?v=4nPCBeMJpKQ