Livbåtarna väntar, använd dem!

Nu kan det inte finnas några tvivel längre: Gör inte regeringarna i USA, Europa och Asien som Lyndon LaRouche har föreslagit sedan juli 2007 och omorganiserar hela det internationella finanssystemet genom ett ordnat konkursförfarande och räddar industrin, produktionen och samhället, i stället för spekulanter och bankirer, kommer hela världsekonomin att krascha hårdare och hårdare för varje dag som man väntar.

Vid det här laget har regeringarna, inklusive vår egen svenska, prövat alla verktygen i verktygslådan i sina försök att rädda ett system som redan är dött, och naturligtvis misslyckats. G8-ländernas finansministrar babblade besvärjelser hela helgen i Rom förra veckan och kom ingen vart, i stället för att följa det som LaRouches vän den italienske finansministern Giulio Tremonti sade om behovet av att "bygga en ny ekonomisk världsordning". De såg ut som Titanic-passagerare som kivades om pokerspelpengar i stället för att kliva i livbåtarna som LaRouche och Tremonti hade satt i sjön.

Det svenska folket, som fick ytterligare bevis på det svindleri som kallats "globalisering" och "konsumtionssamhälle" när de orangea kuverten med pensionsbeskeden damp ner i brevlådan, har inte (eller borde inte ha) mer tålamod med den svenska regeringens agerande vad gäller den finansiella och ekonomiska krisen.

Saabkrisen är det senaste exemplet på den impotens som regeringen numera stolt visar upp i alla sammanhang som har med krisen att göra. "Det är så fruktansvärt lite man kan göra", kved Fredrik Reinfeldt till Dagens Industri angående Saabkrisen. Det är klart att den svenska regeringsmakten blir slak när bankerna tagit sitt.

Regeringen har öst ut mer än 2 000 miljarder kr i garantier och lån till bankerna, men för industrin har man ingenting.

För att undsätta banker som hämningslöst hängett sig åt spekulationsorgier som så när slagit hela ekonomin i spillror, har regeringen med råge spräckt alla "budgettak", "överskottsmål" och "stabilitetspakter" med EU, men för industriproduktion, kärnkraftsbyggen och infrastrukturinvesteringar finns inget budgetutrymme, trots att det rör sig om långsiktiga investeringar som kan hållas i en separat kapitalbudget som på Strängs tid.

Regeringen tar ut rekordvinster från sina statliga bolag, men vill inte använda dem och myndigheterna i en aktiv näringspolitik för att lägga beställningar hos Saab och andra lediga verkstäder. I Trollhättan har man byggt lok förut och Sverige behöver spårtaxi, magnettåg, ny kärnkraft, satelliter osv.

Reinfeldt (och oppositionen) kommer att gömma sig bakom sin impotensförklaring, ända tills alla som begriper att Sveriges industri måste försvaras blir tillräckligt rasande på bankernas diktat och rövarfasoner. Då kommer det att finnas hur mycket potens som helst för att rädda Saabfabriken och annan i världsfattigdomen ovärderlig produktionskapacitet.

Det bästa sättet att sätta intellektuell kraft bakom detta raseri, är att du och dina vänner tar kontakt med oss, går in på våra hemsidor, studerar idéerna och beställer material för att skicka det vidare till politiker på alla nivåer. Du har tillsammans med oss ett ansvar för att sprida den enda utvägen som finns ur denna existenskris.

(ledare för Monitor, februari 2009)