Livbåtarna väntar, använd dem!

MONITOR (pdf)

FYSISK EKONOMI (pdf)

-------------------------

MONITOR
Februari 2009

Ledare: Livbåtarna väntar, använd dem!

Nu kan det inte finnas några tvivel längre: Gör inte regeringarna i USA, Europa och Asien som Lyndon LaRouche har föreslagit sedan juli 2007 och omorganiserar hela det internationella finanssystemet genom ett ordnat konkursförfarande och räddar industrin, produktionen och samhället, i stället för spekulanter och bankirer, kommer hela världsekonomin att krascha hårdare och hårdare för varje dag som man väntar.

Vid det här laget har regeringarna, inklusive vår egen svenska, prövat alla verktygen i verktygslådan i sina försök att rädda ett system som redan är dött, och naturligtvis misslyckats. G8-ländernas finansministrar babblade besvärjelser hela helgen i Rom förra veckan och kom ingen vart, i stället för att följa det som LaRouches vän den italienske finansministern Giulio Tremonti sade om behovet av att "bygga en ny ekonomisk världsordning". De såg ut som Titanic-passagerare som kivades om pokerspelpengar i stället för att kliva i livbåtarna som LaRouche och Tremonti hade satt i sjön.

Det svenska folket, som fick ytterligare bevis på det svindleri som kallats "globalisering" och "konsumtionssamhälle" när de orangea kuverten med pensionsbeskeden damp ner i brevlådan, har inte (eller borde inte ha) mer tålamod med den svenska regeringens agerande vad gäller den finansiella och ekonomiska krisen.

Saabkrisen är det senaste exemplet på den impotens som regeringen numera stolt visar upp i alla sammanhang som har med krisen att göra. "Det är så fruktansvärt lite man kan göra", kved Fredrik Reinfeldt till Dagens Industri angående Saabkrisen. Det är klart att den svenska regeringsmakten blir slak när bankerna tagit sitt.

Regeringen har öst ut mer än 2 000 miljarder kr i garantier och lån till bankerna, men för industrin har man ingenting.

För att undsätta banker som hämningslöst hängett sig åt spekulationsorgier som så när slagit hela ekonomin i spillror, har regeringen med råge spräckt alla "budgettak", "överskottsmål" och "stabilitetspakter" med EU, men för industriproduktion, kärnkraftsbyggen och infrastrukturinvesteringar finns inget budgetutrymme, trots att det rör sig om långsiktiga investeringar som kan hållas i en separat kapitalbudget som på Strängs tid.

Regeringen tar ut rekordvinster från sina statliga bolag, men vill inte använda dem och myndigheterna i en aktiv näringspolitik för att lägga beställningar hos Saab och andra lediga verkstäder. I Trollhättan har man byggt lok förut och Sverige behöver spårtaxi, magnettåg, ny kärnkraft, satelliter osv.

Reinfeldt (och oppositionen) kommer att gömma sig bakom sin impotensförklaring, ända tills alla som begriper att Sveriges industri måste försvaras blir tillräckligt rasande på bankernas diktat och rövarfasoner. Då kommer det att finnas hur mycket potens som helst för att rädda Saabfabriken och annan i världsfattigdomen ovärderlig produktionskapacitet.

Det bästa sättet att sätta intellektuell kraft bakom detta raseri, är att du och dina vänner tar kontakt med oss, går in på våra hemsidor, studerar idéerna och beställer material för att skicka det vidare till politiker på alla nivåer. Du har tillsammans med oss ett ansvar för att sprida den enda utvägen som finns ur denna existenskris.

-------------------------

President Obama skrattade ut den svenska Securum-modellen

Svenska journalister och bloggare har blivit överlyckliga över att den svenska modellen förespråkas av massor av banksupportrar i USA:s och Storbritanniens ledande affärstidningar. "Det mest säljande nu är svenska krislösningar", jublar SvD E24 om artikeln "Vi är alla svenskar nu" av "den upphöjde ekonomen Nouriel Roubini på Washington Posts debattsida". USA:s president Barack Obama har faktiskt talat om denna "svenska modell" - och avfärdat den.

Så här sa Obama i en intervju i ABC-TV den 10 februari:

- Det där är intressant. Det finns två länder som har gått igenom bankkriser de senaste 20 åren. Det ena är Japan som inte riktigt förstod omfattningen på krisen. Det resulterade i det som nu kallas "Det förlorade årtiondet". Marknaden överlevde eftersom regeringen pumpade in pengar, men bankerna fick aldrig någon tillväxt.

- Sverige å sin sida hade samma problem. Staten tog över bankerna, förstatligade dem, tog över de dåliga krediterna och sålde sedan bankerna igen. Några år senare fungerade bankerna igen. Så när man ser på det, är den svenska modellen bra.

Men problemet är bara, sa Obama med ett högt skratt: - Sverige hade fem banker. Han slog fast:

- Vi har tusentals banker och vi har en storskalig ekonomi och kapitalmarknad. Vi har ju också andra traditioner i vårt land. Sverige har helt klart en annan kultur än vi, när det gäller regeringens förhållande till näringslivet.

På detta sätt gjorde Obama klart att det är omöjligt för USA att göra som Sverige gjorde och låta skattebetalarna ta över bankernas skulder och placera dem i en "ryggsäck", eller "Bad Bank" som det internationellt kallas. En nationalisering av bankerna, som i Sverige endast förespråkas av Vänsterpartiets Lars Ohly, innebär ju att staten tar ansvaret för bankernas gigantiska högar av förlustpapper. Bo Lundgrens "svenska modell" innebär att staten enbart nationaliserar förlustpappren, men Obama sade alltså klart nej till alla sådana "nationaliseringar". Trots detta hade SvD E24 rubriken "Obama hyllar svenska bankakuten" och skrev att Obama "stämmer in i den amerikanska kören som hyllar den svenska modellen när det gäller att hantera bankkriser".

Bo Lundgrens lögner om "svenska modellen": I ivern att marknadsföra denna omöjliga svenska modell för att lösa bankkriser brukar förre Moderatledaren och ekonomiministern Bo Lundgren hävda att staten fick tillbaka de pengar Bankakuten satsade i lån och stöd till att upprätta Nordbankens Securum och de andra bankernas ryggsäckar. Denna lögn fungerar bäst utomlands, där man inte levt igenom den katastrof som åtgärderna ledde till. Här hemma vet alla att Sverige drogs ned i en fruktansvärd ekonomisk kris, där 200 000 industrijobb (20 procent) försvann för gott, vilket har fått till följd en fortgående åtstramning på offentlig sektor och levnadsstandard, i synnerhet för pensionärerna.

Bo Lundgren gav inte bara lån och garantier till krisbankerna. Han tillät också bankerna att utvidga sitt räntegap, mellan inlåning och utlåning, till ockernivåer, för att på kundernas bekostnad (och genom avdragsrätten för räntor även på skattebetalarnas) skaffa sig övervinster som kunde räcka till att betala de gigantiska kreditförlusterna på de "nödlidande lånen", som det hette på den tiden. Dessa bankövervinster har tillåtits fortsätta ända till i dag. Dessutom gav Bo Lundgren bankerna tillstånd att direkt plundra sina kunder på tillgångar. Det gjordes genom att bankerna drog in lånen även från skötsamma kunder, som därigenom tvingades i konkurs, så att bankerna kunde ta över företagens tillgångar. Eftersom bankerna skickade vidare många av dessa företagskonkurser till Securum, kunde även Securum dela på bytet från denna förödande företagsplundring. Totalt gick 40 000 företag i konkurs i bankkrisen.

Detta var den ena anledningen till att bankernas kreditförluster kunde täckas av Securum. Den andra var att staten tillät att en ny fastighetsbubbla blåstes upp. Fastigheterna som Securum hade övertagit steg åter i värde och kunde säljas av. Denna förnyade styrning av kreditsystemet till nya bubblor, innebar samtidigt att samma summor undandrogs från produktiva investeringar och jobb, som snabbare hade kunnat dra Sverige ur 1990-talskrisen.

Ny Moderatledd företagsplundring: Bankkrisen 1990-94 uppstod i en tid då det fanns en fastighet bakom varje nödlidande värdepapper. I dag när värdepapperiseringen lett till att värdelösa papper säkras av värdelösa papper som säkras av ännu mer värdelösa papper, kallas bankernas förlustpapper mycket riktigt för "giftavfall". De kan aldrig få något värde igen. I dagens finanskris är det därför omöjligt att med någon ny variant av Securum återta kreditförluster.

Det enda som återstår är att plundra bankernas kunder och det är just vad Bo Lundgren som chef för Riksgälden, som är den nya bankakuten, fått regeringens tillstånd att börja med. Det första offret är jämtlänningen Maths O. Sundquist. I stället för en rättvis och lagenlig värdering av Sundquists tillgångar tvingar Bo Lundgren fram en auktion, där staten kan sno åt sig Sundqvists företag som betalning för lånen. På så sätt kan Carnegie täcka sina andra spekulationsförluster och staten kan ta ut ett bättre pris för banken, som nu skall säljas. Statens bank öppnar på så sätt slussarna för att lösa dagens bankris med samma sorts massiva företagsplundringar som i 1990-talets bankkris.

Bo Lundgrens företagsplundringar går på automatik eftersom finanssystemet är så galet konstruerat, att bankerna måste dra ned på sin kreditvolym om det blir kris och de börjar förlora eget kapital. Regeln är nämligen sådan att bankerna skall ha 8 procents kapitaltäckning. Eftersom de i kreditfesten lånat ut så mycket de kan måste de dra ned nu när de förlorat kapital genom förluster. Bankerna drar drastiskt ned sina lån till företagen, i panik inför mycket större befarade förluster än de någonsin tänker berätta om. Därför hjälper inga påfyllningar av kapital i bankerna för att få igång utlåningen till företagen.

Det enda som hjälper, är att göra som LaRouche föreslagit i sitt förslag om att rädda hus och hem och banker genom en Homeowners and Bank Protection Act. Bankerna dras genom ett konkursförfarande och statens och de gamla ägarnas nya kapital används till att kapitalisera nyuppståndna banker, utan att staten tar hand om någon ryggsäck med gamla förlustpapper. Dessutom är det rätt att göra som Obama: Skratta ut den svenska Securum-modellen.

-------------------------

LaRouche: USA:s finansminister Geithner borde göra en pudel eller avgå

Finansminister Timothy Geithner borde antingen be president Obama om ursäkt för de fruktansvärda misstag han begått, eller avgå. Det sa Lyndon LaRouche i ett uttalande den 16 februari med anledning av Geithners envisa försök att rädda det hopplöst bankrutta amerikanska banksystemet. Källor med tillgång till Obamas ekonomiska team uppger att Geithner är "undfallande mot bankerna" och att hans idé om ett offentligt-privat partnerskap för att ta över alla pestsmittade papper från alla de stora amerikanska bankerna bara är en undanflykt för att slippa be kongressen om ett nytt räddningspaket på ytterligare 2-3 000 miljarder dollar.

- Han flyger högre än vingarna bär, konstaterade LaRouche.

- Det självklara alternativet, det alternativ som jag har förklarat, upprepade gånger, sedan min webcast den 25 juli 2007, är att hela Federal Reserve-systemet dras genom ett ordnat konkursförfarande och omorganiseras, så som föreskrivs i författningen. Geithner har hittills inte visat någon vilja att ta till denna nödvändiga åtgärd.

- Därför, sa LaRouche, kan Geithner antingen säga att han gjorde fel, be presidenten om ursäkt och lägga om politiken direkt. Annars borde han avgå. Om han faktiskt väljer att avgå så skulle det vara för presidentens skull. President Obama behöver stärkas. Han måste vara fri att handla, på rätt sätt, för att ta itu med denna den värsta finanskrisen i vårt lands historia. Presidenten måste ha tydligt stöd från de berörda ministrarna för den drastiska kursomläggning som den här krisen kräver. Om Geithner inte kan ge ett sådant tydligt stöd till utlysandet av ett nationellt och globalt ekonomiskt nödläge, och genomförandet av ett konkursförfarande, då är jag rädd för att hans fortsatta närvaro bara kommer att sänka presidenten.

Geithners bankräddningspaket är tyvärr bara mer av samma skräp som Bush-administrationen öste ut under sina sista år. Det förlitar sig i hög grad på Federal Reserves sedeltrycksmöjlighet. De förändringar som finns är irrelevanta för vad finanskrisen kräver. Namnet ändras från Bush-administrationens TARP (Troubled Asset Relief Program) till FSP (Financial Stability Program). Det kommer inte att funka.

-------------------------

LaRouche: Clinton reste åt rätt håll

Hillary Clintons beslut att göra sin första resa som utrikesminister till Asien välkomnades av Lyndon LaRouche. Asien bildar tillsammans med Ryssland och Eurasien det område som LaRouche länge har pekat ut som avgörande för USA att liera sig med för att få till stånd en Ny Bretton Woods-politik. LaRouche har understrukit att en överenskommelse mellan stormakterna USA, Ryssland, Kina och Indien om en finans- och valutapolitik i linje med Franklin D. Roosevelts Bretton Woods-politik är det enda som nu kan hindra att världen går in i en ny mörk tid.

Om Clinton hade rest till Europa skulle det ha varit helt bortkastat, sa LaRouche. I Europa pratar man i praktiken med en som är död. Lämnat åt sig självt är Europa hopplöst.

- Därför gjorde Clinton rätt i att resa till Asien. Det är där, med Ryssland och de stora asiatiska länderna, som överenskommelsen måste träffas. Vi kan glömma Europa tills vidare. De måste ändra sig, ändra sitt perspektiv. De är alldeles för hårt knutna till britterna. Så länge de är det kommer de inte att kunna fatta något kompetent beslut

- Det enda stället där man kan åstadkomma en kompetent lägesförändring är i Eurasien, med Ryssland, Kina, Indien och de andra asiatiska länderna. Och hon gör rätt i att åka till Asien, eftersom det är där hon måste börja förhandla för USA:s räkning ifråga om samarbete, förklarade LaRouche.

-------------------------

Pengar till bankförluster - men inte till kolerabekämpning

När LaRoucherörelsen i Sverige - EAP skrev brev till Folkpartiledaren Jan Björklund om att WHO skandalöst nog saknar de ynka 18 miljoner kronor man behöver för att komma igång med ett kolerabekämpningsprogram i Zimbabwe som faktiskt kan få stopp på epidemin, kom detta svar:

"Vi i Folkpartiet är mycket upprörda över vad som händer i Zimbabwe och att Mugabe låtsas som om koleraepidemin inte finns. Tyvärr är det inte mycket vi kan göra när Mugabe inte släpper in internationella hjälparbetare. Sanktionerna riktas mot enskilda individer i regimen i Zimbabwe, och hindrar bl.a. dem från att föra ut tillgångar till andra länder. De försämrar inte möjligheterna att motverka kolerapeidemin."

Folkpartiet använder helt felaktiga uppgifter. Inte bara WHO har möjligheter att arbeta i Zimbabwe. Internationella Röda korset (IFRC) har folk som delar ut vattenreningstabletter direkt till hushållen där, men även de saknar pengar. IFRC har inte fått in mer än 45 procent av de 72 miljoner kronor man behöver för att fortsätta sitt arbete. Sida har redan samarbete med fyra organisationer, vilka i december förra året fick 20 miljoner kronor för kolerakämpning inne i Zimbabwe.

Folkpartiet har alltså fel när man skriver att det inte går att göra något åt koleran. Sverige kan ge och ger redan humanitär hjälp mot koleran där. Med tanke på de 2.000 miljarder kronor i lån och garantier som svenska staten hjälpt de svenska bankerna med, kunde Sverige ensamt se till att de organisationer som har möjlighet att göra något mot koleran, fick de jämförelsevis små resurser som krävs för att hejda epidemins fortsatta spridning.

Det vore dessutom mycket effektivare att stoppa koleran i ett direkt samarbete med landets regering och hälsovårdsmyndigheter, men Sverige fortsätter utfrysningspolitken mot Zimbabwe trots att koleraepidemin galopperar och trots att en ny regering med två tidigare oppositionspartier svurits in. På tisdagen den 11 februari, när den forne oppositionsledaren Tsvangirai svurits in som ny premiärminister, radade Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson upp en lång lista villkor på Zimbabwe rörande "en fungerande rättsstat", "mänskliga rättigheter", "fria medier" m.m. - en önskelista som nog, till dels, även skulle efterlängtas av det svenska folket . Villkoren är så långtgående att det är uppenbart att ett erkännade av Zimbabwes regering kan fördröjas i åratal . Koleraepidemin nämndes inte ens av vår biståndsminister.

Varför är då Gunilla Carlsson så kallsinnig? Sverige samordnar sin politik mot Zimbabwe med bl.a. den gamla kolonialmakten Storbritannien. Det är samma Storbritannien som satte igång kampanjen mot Mugabe när de zimbabwiska trupperna 1996 hjälpte Kongos regering att stoppa Rwandas invasion av Kongo. Zimbabwe blockerade på så sätt den delning av Kongo som de multinationella gruvbolagen velat driva fram i åratal. 1961 gav Dag Hammarskjöld och flera svenska FN-soldater sina liv när de stoppade kolonialistiska gruvbolags försök att få den mineralrika Katangaprovinsen att bryta sig ur Kongo. Tyvärr har den svenska regeringen denna gång allierat sig med de gamla kolonialmakternas och gruvbolagens folkmordspolitik.

Nu kräver medlarna, grannländerna och Afrikanska unionen att Zimbabwes nya regering erkänns och att alla sanktioner mot landet upphör. Speciellt Sverige borde lyssna på staterna i södra Afrika, eftersom upprördheten där är stor sedan det avslöjats att flygplanstillverkaren Saab i samarbete med Storbritanniens BAE gav mutor för att sälja JAS-Gripen till Sydafrika, en mutskandal som lett till president Mbekis förnedrande avsättning och splittring av fredspristagaren Nelson Mandelas parti ANC. Svenskt tal om "rättsstater" i Afrika faller tämligen platt, så länge den svenska regeringen visar totalt ointresse för utredningen av den mutskandalen i Sverige.

Ett omedelbart svenskt samarbete med Zimbabwes regering skulle kunna rädda många liv i kampen mot den galopperande koleraepidemin, som nu med flyktingar hotar att sprida sig till grannländerna. I den internationella ekonomiska krisen står världens matkris högt på dagordningen. Där behövs Zimbabwe med sina rika jordar, men även svensk teknik. Bekämpningen av koleran kan bli ett viktigt steg för att återupprätta Sveriges rykte i södra Afrika och bana väg för ett samarbete mellan Sverige och Zimbabwe för att bidra till den fördubbling av världens matproduktion som behövs.

-------------------------

Nu firar vi Schiller!

I år är det 250 år sedan frihetens skald Friedrich Schiller föddes i Marbach, Württemberg, den 10 november 1759. Denna begivenhet bör inte bara firas i Tyskland utan i hela världen. Schiller är nämligen en person som med rätta kan kallas världsmedborgare och alla länders frihetsskald.

Schiller utvecklade de frihetsideal som bl.a. kom till uttryck i frihetskampen och skapandet av Amerikas förenta stater. I sina brev om människans estetiska fostran skrev han att "det fullkomligaste av alla konstverk är uppbyggandet av en sann politisk frihet". Detta är en av orsakerna till att LaRoucherörelsens internationella organisation Schillerinstitutet är uppkallat efter honom.

Schillerinstitutet vill självklart använda detta "Schillerår" till att åskådliggöra Schillers roll och hans sköna idéer.

Vår systerorganisation i Danmark har just gett ut en särskild kampanjtidning som fokuserar på Schillers koppling till Danmark. Läsaren får bland annat reda på hur en dansk "markis de Posa" och en dansk "Don Carlos" räddade Friedrich Schiller. Det var den danske skalden Jens Baggesen som ordnade så att två personer ur den danska politiska eliten med egna privata medel hjälpte Schiller ekonomiskt i sex års tid. Schiller uttryckte sin tacksamhet genom att skriva sina brev om människans estetiska fostran till den danske prinsen av Augustenborg. I ett musikprogram i den danska radion den 6 februari gjorde programledaren reklam för Schillerinstitutets kampanjtidning och sa att alla lyssnare som hade inspirerats av Beethovens tonsättning av Schillers "Hymn till glädjen", som de just hade hört framföras, kunde beställa ett gratisexemplar av tidningen från Schillerinstitutets hemsida. Där kunde de också läsa mer om Schiller.

På vår egen Schiller-sida på larouche.se kan du bland annat läsa Schillers brev "Om människans estetiska fostran" i svensk översättning och Helga Zepp-LaRouches "Vårt tack till glädjens skald!" i sin helhet. Från redaktionen (se nedan) kan du beställa boken "Friedrich Schiller - frihetens skald. Ett urval filosofiska skrifter", 128 sid. 100 kr inkl. porto.

-------------------------

Ur artikeln "Vårt tack till glädjens skald!"
av Helga Zepp-LaRouche, Schillerinstitutets ordf., 1990

Om vi ser med Schillers ögon, vad skulle vi då säga att mänskligheten saknar mest i dag? Utan att förringa alla myriader av problem i världen, är jag ändå ganska säker på att vår älskade skald, utan ett ögonblicks tvekan, skulle peka ut det som vårt stackars människosläkte saknar allra mest, nämligen förmågan att känna sann mänsklig glädje. Och då menar jag glädje i Schillers bemärkelse, den glädje som han själv kände - inte banaliteten i en sinnlig tillfredsställelse för stunden, utan glädje över det finaste som mänskligheten äger, över universums storhet och lagbundenhet, över individens kreativa förmåga - ja, glädje över den minsta antydan till godhet, oavsett i vilken form den uppträder.

Det är naturligtvis uppenbart att många i dag aldrig har hört Schillers namn förut, men det är i alla fall ett obestridligt faktum att ingen i sin egen person förkroppsligar en vackrare mänsklighet, och att ingen har funnit ett högre uttryck för mänsklig värdighet - idén om republikansk frihet och den mänskliga själens skönhet - än denne man Schiller. Det är helt enkelt så att världen blir oändligt mycket fattigare när vi glömmer bort de pärlor som vi har att tacka för vår utveckling, och om Schiller i dag tycks vara i fara att falla i fullständig glömska så beror det inte alls på att hans ideal "har blivit inaktuella". Det betyder bara att vi har gått tillbaka till en primitivare, mer barbarisk kulturnivå.

Alla som har studerat Schillers liv och gärning vet, att ingen har kunnat väcka större lidelse och entusiasm för människoidealet än han. Men var hämtade han denna oerhörda kraft, som inte bara finns i hans lysande verk, utan också nådde ut till många miljoner människor i generation efter generation - en kraft som om och om igen tände den gudomliga gnistan i deras hjärtan och plötsligt fick dem att upptäcka sin egen skaparkraft?

Denna kraft kommer ur det faktum att Schiller var ett geni - eller, med andra ord, att han medvetet och oförtröttligt arbetade med att utveckla sig själv som människa; att han älskade sanningen mer än någon av livets bekvämligheter; att han aldrig svek de ideal han ställde upp för sig själv; och att hans karaktär var alldeles för ädel för att låta sig korrumperas av triviala ting.

Den känsla som är mest typisk för ett geni är glädje. Det är därför vi behöver Schiller lika mycket som vi behöver vårt dagliga bröd. Antingen börjar vi att sträva mot det människoideal som han framställde skönast av alla, eller så kan vi redan nu förutsäga att en utsvulten mänsklighet inte kommer att överleva särskilt länge till.

"Och vem bland er, hos vilken ett ljust förstånd förenats med ett känsloömt hjärta, skulle kunna erinra sig denna höga förpliktelse utan att en tyst önskan väcks att till det kommande släktet betala den skuld som han inte längre kan gottgöra det förgångna? En ädel längtan måste glöda hos oss att även med våra medel ge ett bidrag till det rika arv av sanning, sedlighet och frihet som vi fått av förfäderna och ansenligen tillökt överlämna det åt efterkommande och därmed fästa vår flyende existens vid denna oförgängliga kedja som sträcker sig genom alla människoåldrar."

-------------------------
-------------------------

Fysisk ekonomi
februari 2009

EAP:s Ja till kärnkraft vann!
Bygg ut kärnkraften nu, inte sen!

Efter mer än 30 års kamp för utbyggnad av kärnkraften har LaRoucherörelsen i Sverige - EAP vunnit! I folkomröstningen om kärnkraft 1980 var EAP det enda partiet som sa Ja till kärnkraft medan alla andra partier stödde folkomröstningens tre avvecklingsalternativ. Ett efter ett har partierna, efter orimligt dyra statliga satsningar på skrämselkampanjer och steril "alternativ energi", förstått att kärnkraften måste byggas ut för att landet skall överleva som industrination.

I ett uttalande samma dag som regeringen deklarerade sin nya kärnkraftslinje välkomnade EAP:s partiordförande Hussein Askary regeringens beslut att häva avvecklingslagen och tankeförbudslagen, men inte beskedet att utbyggnaden får vänta p.g.a. brist på pengar i budgeten. Askary krävde ett omedelbart kraschprogram för att bygga nya reaktorer, som en del i en infrastruktursatsning för att lyfta Sverige ur krisen.

- Det stämmer inte att det inte finns pengar i budgeten till att bygga nya kärnkraftverk, när regeringen två dagar innan satsat 50 miljarder i bankerna och tidigare ställt upp med 2 000 miljarder i stöd och garantier till bankerna.

- Regeringen måste först sluta kasta statens pengar i bankernas svarta hål som är fulla av giftiga värdepapper, sa han. I stället måste regeringen sätta banker i kris i konkurs, frysa deras påstådda tillgångar och skulder för konkursutredning och genast öppna dem igen med statens garantipengar som nya banker. Bara med sådana nya banker kan alla stödpaket nå fram till industri och investeringar.

- Regeringen kan gå utanför den nuvarande budgeten genom att avskilja alla statliga investeringar i en speciell kapitalbudget som man kan låna till från Riksbanken. Det gjorde regeringen i princip redan i höstas när man vid sidan av budgeten gav garantier till bankerna med gigantiska summor. Med igångsättningen av kärnkraftbyggen och andra infrastrukturprojekt kan regeringen därefter upprätthålla en bättre balans i den övriga (drift)budgeten genom ökade skatteinkomster från alla dem som kommer i arbete. På samma sätt kan regeringen hjälpa kommuner ur krisen genom att sprida ut projekten på så sätt att de ökar skatteinkomsterna tillräckligt för att få budgetarna att gå ihop igen.

- Regeringen säger att man har 200 miljarder kronor fram till 2020 från elräkningarnas elcertifikatsavgifter som man vill bygga vindkraft för. Där ingår inte de tiotals miljarder det kostar att bygga reservkraftverk för vindsnurrorna. För 200 miljarder kan fyra stora moderna kärnkraftverk byggas med 60 års livslängd gentemot vindkraftens 20 år. Regeringens påstående att man har råd att bygga vindkraft men inte kärnkraft har alltså ingen ekonomisk verklighetsförankring, utan är ren propaganda.

- Kärnkraften måste byggas ut genast, inte sen, sa Askary.

Nu gäller det att snabbt utbilda hela samhället i de mänskliga och vetenskapliga aspekterna av kärnkraftstekniken. Många myter som sprids, av regeringspartierna och andra, om "förnybar energi", vind och solkraft, "kärnavfall" och mycket annat måste demoleras som rena myter och lögner. Dessa myter och lögner har skapats av samma finansoligarki som har drivit världen till ett fysisk-ekonomiskt sammanbrott idag. De försöker, precis som det gamla babyloniska prästerskapet eller det brittiska imperiet i Afrika och Indien, hålla befolkningen nere i okunnighet och rädsla för kunskap och vetenskap för att stärka oligarkins kontroll över ett slavsamhälle och dess resurser. LaRoucherörelsen sätter nu samman en serie vetenskapliga artiklar, videofilmer och föredrag om de viktigaste punkterna i denna debatt. De finns tillgängliga på www.larouche.se

-------------------------

Med kärnkraften kan vi utrota fattigdomen

Utdrag ur artikeln "Gratis" energi kostar fruktansvärt mycket, av Lawrence Hecht, chefredaktör, 21st Century Science & Technology.

Varje gång som någon nämner vind- eller solkraft som lösningen på vårt behov av energi, så borde du se framför dig en miljard eller fler svältande barn.

Börja med detta. För att den nuvarande världsbefolkningen ska kunna komma i åtnjutande av något som liknar en modern levnadsstandard på 2000-talet behövs det en produktionskapacitet på elkraftsidan på minst 3 till 5 kilowatt per capita. I dag är det bara USA, Japan och ett fåtal länder i Västeuropa som kommer i närheten av en sådan produktionskapacitet.

Vi kan alltså säga att varje person i USA varje timme på dygnet har tillgång till i genomsnitt 12 hästars arbete, i form av elektricitet. Utan elektriciteten måste dessa tysta hästars arbete utföras av män och kvinnor, som får pumpa vatten för hand, bära tunga vattenkrus på huvudet, ägna en hel dag åt att tvätta kläder och nästa dag åt att hetta upp järn på elden för att stryka dem, bara därför att man saknar så enkla ting som vatten- och avloppssystem, kylmöjligheter, till och med glödlampor. Sådan, eller värre, ser tillvaron ut för en majoritet av världsbefolkningen - för de ca 1,7 miljarder människor som helt saknar elektricitet och de ytterligare flera miljarder som bara har tillgång till elektricitet ibland och för lite.

Ingen kan på allvar hävda att bristen på energi i världen kan lösas med vindsnurror och solpaneler. Förespråkarna för dessa system har aldrig brytt sig om hela världens energibehov, annat än att komma med så dumdryga och löjliga förslag som soldrivna kylanläggningar i afrikanska byar, som bara fungerar när solen skiner, om ens då. Men förslagen att använda solpaneler och vindsnurror i de utvecklade länderna är också en fantasi. Trots att enorma summor har lagts ut i form av skatteförmåner och olika bidrag har man ändå inte lyckats få dem ekonomiskt eller tekniskt hållbara.

Om vi ska komma upp i en produktionskapacitet på bara 1,5 kilowatt elektricitet per capita, för hela den nuvarande världsbefolkningen på 6,7 miljarder människor, behöver vi bygga en produktionskapacitet på 6 000 gigawatt (6 miljoner kilowatt). Den enda framkomliga vägen att nå det målet är att omedelbart sätta i gång och bygga massor med kärnkraftverk, med användning av vår för tillfället begränsade kapacitet, men siktande på att bygga upp en kapacitet för serietillverkning av den fjärde generations kärnreaktorer, heliumkylda högtemperaturreaktorer och andra reaktorkonstruktioner.

Finns det någon möjlighet att sol- eller vindkraft skulle kunna avhjälpa bristen på energi i världen? Ett genomsnittligt vindkraftverk har för det första en verkningsgrad på 25 procent, vilket betyder att det behövs fyra vindkraftverk för att komma upp i effekten som står på skylten. Dessutom har sol- och vindkraft det gemensamma problemet att deras kraftproduktion är ojämn och oförutsebar. Det måste alltså finnas lika mycket reservkraft i ständig beredskap, i ett komplext växelspel med kraftnätet, så att kraftflödet kan kopplas på och av efter behov. Eftersom vindsnurrorna med nödvändighet är placerade långt bort innebär de extra kostnader för många mils dragningar av nya högspänningsledningar. Kostnaderna för denna onödiga reservkraft och dessa onödiga kraftledningar kommer att läggas över på konsumenterna, som redan kommer att ha subventionerat vindkraftsparkerna via jättelika skattelättnader för vindkraftspekulanterna.

En enda stor kärnkraftsreaktor kan producera 1 000 megawatt (1 gigawatt) eller mer elektrisk kraft. Den kan göra det dygnet runt alla dagar på året, inte bara när solen skiner, och på en yta som är många hundra gånger mindre än motsvarande solkraftsanläggning eller vindkraftspark.

Bortsett från frågan om kostnader och effektivitet ligger det bedrägliga i påståendet att sol och vind kan fås att alstra elektricitet, precis som kärnkraften kan, i att man glömmer bort den omvandlingskraft som blir möjlig genom tillämpningen av denna nya fysikaliska princip. Kärnenergin arbetar smartare, väldigt mycket smartare än sol, vind eller fossila bränslen någonsin kan göra. Förklaringen är inte bara dess överlägsna energiflödestäthet, mätt i kalorimått, utan framför allt att den kan åstadkomma en omvandling av hela den fysisk-ekonomiska processen.

När en urankärna klyvs frigörs många små enheter, som samtidigt är både partiklar och vågrörelser, med hastigheter som närmar sig ljushastigheten. Dessa partiklar/vågrörelser, som vi benämner neutroner, har förmåga att tränga in i en annan närbelägen atoms kärna och omvandla den till ett nytt grundämne, en process benämnd transmutation. Men det är bara början, för detta nya grundämne kan i sin tur spontant transmutera till ett annat, och ännu ett, och ge upphov till en hel familj av biprodukter (isotoper) vilka till slut slår sig till ro i en stabil form. Genom att bemästra kemin i dessa omvandlingar kommer vi att kunna framställa nya material, några kända och några som vi ännu inte har upptäckt, vilka kommer att bli till gagn för den framtida mänskligheten. Vi kan också ha nytta av den strålning som dessa isotoper avger, av minst tre olika typer, och var och en av olika styrka. Deras användning för diagnostisering och behandling av en rad farliga sjukdomar är bevisad, och varje dag öppnar sig nya möjligheter.

-------------------------

Kärnkraft för produktion av bränsle och vatten

I många delar av världen, varav några med en extremt hög befolkningstäthet, som t.ex. Indiens östkust, blir det allt mer ont om rent vatten. Brunnar förorenas när nivån på det fossila grundvattnet sjunker. Stora områden i USA, bl.a. södra Kalifornien och hela den sydvästra delen av landet, närmar sig också kritiska nivåer i sin vattenförsörjning. Att producera dricksvatten genom avsaltning av havsvatten är en beprövat lyckat metod. För närvarande produceras dagligen 40 miljoner kubikmeter vatten genom avsaltning, främst i Mellanöstern och Nordafrika. De mest använda metoderna är dels membranfiltrering, även kallad omvänd osmos, där eldrivna pumpar pressar saltvatten eller bräckt vatten genom ett specialtillverkat membran, dels sk. flash distillation. Avsaltning är emellertid en energikrävande process.

Redan för 40 år sedan kunde man, i det sovjetiska Kazachstan, visa att kärnkraften kunde användas för avsaltning i stor skala. Reaktorn i Aktau producerade varje dag i 27 års tid 80 000 kubikmeter sötvatten, och samtidigt dessutom 135 megawatt elektrisk kraft. I Japan har man i anslutning till kärnkraftverk drivit tio demonstrationsanläggningar för avsaltning och i Indien startades 2002 en demonstrationsanläggning för avsaltning vid ett kärnkraftverk i Madras med en produktion på 6 300 kubikmeter per dag. Vindsnurror och solpaneler kan inte leverera kraft på den nivå som behövs för att producera sötvatten i torra områden, men kärnkraftverk klarar det.

Kärnkraften erbjuder också en lösning på beroendet av importerad olja. Förklaringen är de två väteatomer som finns i varje vattenmolekyl. Vätgas är ett drivmedel, som kan användas som den är, eller förenas med kol för att få fram flytande bränslen som liknar dem vi nu använder. Vätgas kan framställas ur vatten antingen med hjälp av elektrolys eller genom termokemisk klyvning. De högre temperaturer som man får med den nya generationen heliumkylda reaktormoduler gör att båda dessa processer kan effektiviseras. Genom att kärnkraften kan producera vätgas och vätgasbaserade bränslen, och dessutom massor med elektricitet för eldrivna fordon, får man en stabil lokal produktion av de drivmedel som landet behöver. I stället för att berika den anglo-saudiska oljekartellen genom att forsla olja runt halva jordklotet kan vi framställa våra egna, renare bränslen vid inhemska kärnkraftverk, samtidigt som vi tillgodoser vårt behov av elektricitet och annat.

Detta är de saker som vi som en nation behöver. Det är också de saker som hela världen behöver. De är bara en del av de nu kända praktiska fördelarna med användningen av denna nya fysikaliska princip, som har revolutionerat vetenskapen. Många fler nya upptäckter ligger framför oss. Vissa genombrott, som t.ex. vår praktiska användning av fusionskraften, har vi nu nästan inom räckhåll. Andra väntar i framtiden. Att inte tillåta dess ekonomiska användning, och vrida kraftproduktionen tillbaka till de metoder som var i bruk på 1700-talet och ännu längre tillbaka i tiden, är att stoppa mänsklighetens utveckling.