Sällskapet och ekonomin

1671 

Tack vare Akademier (eller Sällskap), d v s institutioner för forskning och utveckling utrustade med manufakturer, och med egna handelsbolag, kommer monopol att förhindras, eftersom Sällskapet alltid kommer att betala det riktiga och rättvisa priset. Ja, i många fall kan priset t o m sänkas eftersom Sällskapet kommer att etablera manufaktu rer på orter där de ännu inte finns. I synnerhet kommer köpmännens monopol och hantverkarnas polypol att förhindras. Samtidigt kommer också köpmännens alldeles för stora rikedom och hantverkarnas alldeles för stora fattigdom, något som i synnerhet kännetecknar Holland, där köpmännens grundsats är att hålla hantverkarna i fattigdo m och hårt arbete, att förhindras. Detta (hantverkarnas fattigdom) är emellertid skadligt för republiken, eftersom hantverkarna, t o m enligt Aristoteles, bör gynnas mest av alla. Nam mercatura transfert tantum, manufactura gignit. (Handeln kan endast vidarebefordra det som producerats av manufakturerna.)

Varför drabbas då så många människor av fattigdom och elände, medan ett fåtal tjänar på detta? Sällskapets hela syfte är därför att frigöra hantverkaren från hans elände. Bonden har inget behov av ett Sällskap, ty han har sitt bröd säkrat. Köpmannen har ingen nytta av Sällskapet. De övriga människorna är antingen ickeproduk tiva eller överhetens tjänare. Men Sällskapet skulle kunna befria även bonden från hans bekymmer genom att köpa hans produkter till ett fast och rättvist pris, oavsett om det är dyrt eller billigt. På så sätt förhindras en ständig och automatisk inflation, eftersom Sällskapet kan ha gemensamma kornhus överallt.

Genom stiftandet av ett sådant Sällskap upphävs en mycket påtaglig brist i många republiker, en brist som består i att man låter var och en försörja sig så gott han kan och vill, oavsett om han skulle bli rik genom hundra andras fördärv eller om han skulle falla och dra med sig hundra andra som har litat på honom och livnärt sig på honom. Oavsett om han skulle ruinera sin familj eller smita med sina egna och andras medel. Någon kanske invänder att detta kommer att leda till att pengar dras till andra länder? Inte alls. I stället skall varje land självt producera de nödvändiga varor och manufakturer som nu importeras från utlandet, på så sätt behöver inget land hämta något utifrån som det kan producera självt. Varje land skall läras hur det bör anv ända sina egna inhemska råvaror på rätt sätt. I ett land som har gott om ull t ex skall man starta manufakturer som gör det möjligt att tillverka ylletyg. Ett land som har mycket linne skall sysselsätta sina medborgare med textilproduktion osv. På så sätt favoriseras alltså inget land framför de andra som också ger erforderligt utrym me åt Sällskapet. I stället skall vart och ett fås att blomstra på grundval av de fördelar som Gud och naturen givit det.

Därför skall manufakturerna alltid förläggas där råvarorna finns, medan handelscentra naturligast bör ligga vid floder och hav. Den enda anledningen till att det inte har varit så, och att manufakturerna i stället har skilts från råvarukällorna, är att det nödvändiga Sällskapet har fattats på många ställen, i synnerhet där det inte funnits republiker.

Det är en stor brist i många republiker och länder att det finns flera lärda, för att inte tala om lösdrivare, än hantverkare. Men i detta Sällskap blir ingen sysslolös, dess lärda behövs till ständigt återkommande konferenser och roliga uppfinningar. Dessutom kan Sällskapet ta på sig att sysselsätta och försörja alla fattiga mä nniskor. På samma sätt kan det förvara brottslingar, vilket vore till stor fördel för republiken. Någon kanske säger att hantverkarna nu arbetar av nödtvång och att om man avskaffar allt nödtvång, så kommer de inte alls att arbeta. Jag hävdar motsatsen, de kommer med nöje att göra mer än vad de nu gör med tvång. För det första, därför att när människans uppehälle är ovisst, så har hon varken mod eller hjärta till någont ing och arbetar inte mer än absolut nödvändigt. På grund av hennes dåliga kunskaper presterar hon litet, hänger upp sig på detaljer och har inte hjärta att företa sig något nytt och stort. Hon kan alltså inte heller förtjäna något, utan måste ofta berusa sig bara för att fördriva sin desperation och dricka bort sin bedrövelse.

Men i vårt Sällskap kommer allt att bli annorlunda. Var och en kommer att arbeta med glädje, eftersom han vet vad han har att göra. Han kommer aldrig mer, likt idag, gå sysslolös, ty ingen kommer att arbeta för sig själv utan för gemenskapen. Har den ene för litet och den andre för mycket, så låter man det tillfalla den förste. Och Öe andra sidan kommer inte heller en hantverkare att, såsom nu sker, bli tvungen att plåga sig och sitt folk halvt till döds med att på en gång ta itu med anhopat arbete, efter som det då kommer att bli en jämn ström. Gesällerna kommer att arbeta med glädje och i tävlan med varandra i de offentliga verkshusen. Mästarna kommer att arbeta på det som kräver mer förstånd. Ingen mästare kommer att förargas över att en gesäll är intelligent och siktar på att själv bli mästare, ty det kommer inte att skada honom. Alla gesäller får samma kost och nöd torft.

Ingen mästare kommer att behöva bekymra sig om hur han ska försörja sina barn och förskaffa dem ärliga giftermål. Sällskapet kommer att svara för barnens undervisning. Föräldrarna befrias från barnens undervisning. Alla barn skall uppfostras i god tukt av kvinnor i offentliga barnhem så länge de är små. Där kommer man att kunna se till att man undviker trångboddhet, dålig hygien och sjukdomar. Hur kan en människa leva lyckligare? Hantverkarna kommer med glädje att arbeta i företagens stora salar under sång och diskussion, undantaget de arbeten som kräver koncentration. Det mesta arbetet kommer att göras på förmiddagen. Man kommer att eftersträva att bereda dem andra nöjen än att supa, nämligen samtal om deras yrke och alla möjliga intressanta saker. Samtidigt m åste man ge dem mat som stäcker törsten. Det finns inget större nöje för en förståndig människa - ja, för varje människa som bara en gång vant sig därvid - att arbeta på ett företag där man berättar behagliga och nyttiga saker. Hos varje företag bör det finnas någon, t ex en av hantverkarna, som nedtecknar nyttiga anmärkningar.

Men företagets huvudregel bör vara den att stifta en sann kärlek och förtrolighet bland dess medlemmar och förbjuda alla föraktfulla och hånfulla kommentarer mot varandra. Ja, t o m de överordnade bör avstå - utom möjligen som en sista utväg - från all föraktfullhet, ty den är ett verkligt hinder för förtrolighet. Ingen människa skall skrattas ut på grund av sina misstag, hur grova de än är, i stället skall hon broderligt och utan dröjsmål ges ett passande straff. Straffet skall bestå av mer och svårare arbete. En mästare t ex får arbeta som en gesäll, en gesäll som en lärling.