LaRouches uppdrag

Lyndon H. LaRouche jr hade anlänt till Indien med en grupp amerikanska soldater när nyheten kom i april 1945 att president Franklin D. Roosevelt hade dött. En grupp soldater bad om att få samtala med LaRouche på kvällen. Han sa rätt och slätt till dem: Presidenten är död, och vi måste nu ännu mer samla oss själva och föra president Roosevelts uppdrag vidare.

Detta var början på Lyndon LaRouches uppdrag, nu nästan exakt sjuttio år gammalt, och som ännu inte är färdigt - även om det kommit till ett avgörande vägskäl de senaste cirka två veckorna.

"Vi närmade oss slutet på det pågående världskriget i Europa, och tiden därefter", erinrade sig LaRouche idag. "Och jag blev kvar med fortsättningen i Sydostasien. Jag blev mer eller mindre knuten till den regionen, plus Ryssland. Och allt annat som jag blev engagerad i."

1948 skrev LaRouche till general Dwight Eisenhower och bad honom att kandidera i presidentvalet, vilket skulle ha förvägrat uslingen Harry Truman en andra presidentperiod, och bytt ut honom mot en person som strävade efter det som Franklin D. Roosevelt hade stått för. Dwight Eisenhower stod vid den tiden i begrepp att tillträda som rektor för Columbia University i New York. "Eisenhower var en person som jag hade tillgång till", sa LaRouche idag. "Han höll på att tillträda sin befattning vid Columbia; det var så jag hade tillgång till honom."

Vi vet nu att samtliga fyra då levande söner till Franklin D. Roosevelt också skrev sådana brev till Eisenhower, vid samma tid. Trots det väntade Eisenhower ut Trumans andra period innan han ställde upp 1952, och vann.

Det som av somliga betraktas som LaRouches utflykt till den socialistiska rörelsen under 1950-talet och början av 1960-talet var faktiskt någonting mycket mera specifikt. Han stödde och gick sedan med i Socialist Workers Party, ett amerikanskt trotskistparti, därför att det bekämpade mccarthyismen (bättre benämnd trumanismen), vilket LaRouche också gjorde på egen hand. Ingen annan landsomfattande organisation gjorde det, inbegripet kommunistpartiet.

Höjdpunkten

Senare intervenerade LaRouche i den "nya vänstern", t.ex. i det amerikanska studentförbundet Students for a Democratic Society, med syftet att få fram någonting produktivt i efterdyningarna till mordet 1963 på president John F. Kennedy. "Mitt engagemang var väldigt tydligt", mindes han idag, "men tiderna förändrades. Och därför passade inte längre det som man hade arbetat med vid en tidigare tidpunkt."

Hans förkrossande seger över den mest framträdande brittiske keynesianen Abba Lerner i en debatt på Queens College 1971 förhindrade ett brittiskt övertagande av USA och dess ekonomi vid den tiden. "Det var upprinnelsen till den tiden då folk började samlas runtomkring mig", sa LaRouche idag. "Det var en lätt match för mig, Abba Lerner var bara en jävla idiot. En uppblåst jävla idiot. Men hela den keynesianska skocken var verkligen sura över det faktum att jag hade besegrat dem."

LaRouches förslag 1977 till ett Strategiskt försvarsinitiativ mot terrorbalansen av kärnvapen (SDI - Strategic Defense Initiative), gjorde sedan president Reagan offentligt till sitt eget. Det stöddes också inofficiellt av den dåvarande ryska regeringen, nominellt ledd av Leonid Bresjnev. Detta var höjdpunkten av de framgångar som LaRouche dittills hade haft i sitt uppdrag att återföra det amerikanska presidentämbetet till det som Alexander Hamilton ursprungligen hade tänkt sig, inklusive det som den senare presidenten John Quincy Adams hade kallat en "principgemenskap" mellan republikanska nationer över hela jordklotet. SDI innebar inte bara en överenskommelse mellan USA och Sovjetunionen om utveckling av anordningar byggda på "nya fysikaliska principer" som kunde sätta kärnvapenmissiler ur spel. Det innebar också USA:s och Sovjetunionens gemensamma användning av denna teknik för Afrikas, Asiens och Iberoamerikas ekonomiska utveckling.

President Reagan utsattes för ett mordattentat av Bush-lierade krafter, två månader efter att han svurit presidenteden. Han överlevde, men skadades svårt, och han lossade eller släppte greppet om regeringen, som togs över av familjen Bush, som dödade SDI och fick LaRouche dömd till fängelse.

Gripandet av LaRouche (följt av ett åtal på falska anklagelser och fem år i federalt fängelse) var egentligen tänkt att resultera i att LaRouche skulle dödas, något som bara förhindrades genom ett ingripande från Vita huset. Det var också meningen att LaRouche skulle dödas i fängelset, men patriotiska krafter såg till att hålla honom utom fara där.

Uppdrag i Ryssland

LaRouches möjlighet att komma till Ryssland gick via det tillstånd han fick att resa till Tyskland, för att vara med sin hustru Helga. Hon hade slagit in på en politisk kurs som var densamma som hans.

"Jag befann mig i Europa", sa han idag, "och en vacker dag, på grund av Helgas kontakter med Ryssland, satt jag på ett flyg på väg till Moskva med Helga. Jag fann mig vara placerad där."

"Vid det särskilda mötet med de dåvarande ryska ledarna bad de om mitt beslut. Vad skulle de göra? Vi kom överens om det. Bill Clinton var inte emot det - han höll faktiskt med om det, i princip. Men han tänkte inte agera på ett sätt som skulle göra mig till en förgrundsfigur för det här. Men Bill gjorde faktiskt en hel del för att stämma av sin syn på saker och ting med mig."

"Fram till dess hade vi också en vän i Vatikanen. Påven vid den tiden skadades också i ett mordattentat. Det som hände då var att den andra sidan, de som representerade vad man kan kalla den yttersta vänsterkanten inom kyrkan, utnyttjade det faktum att påven inte kunde fylla sin funktion fullt ut, och de kunde härja fritt. Resultatet blev att hela arbetet med den katolska kyrkan kom av sig, och den upplösning av den katolska kyrkan som tog sin början då betydde intressant nog att hela kyrkan liksom tynade bort på grund av det."

"Den nye påven Franciskus försöker se till att det inte ska upprepas."

Ur den ryska statsbankrutten, som också innebar hela det internationella finanssystemets bankrutt, tog LaRouche med sig sitt eget förslag från Ryssland, som till slut anammades av president Clinton.

"Jag återvände dit igen", sa han idag, "i samma veva som Putin stärkte sin ställning, och tog itu med tjetjenerna. Jag hade ingen direkt kontakt med Putin vid den tiden. Jag kände honom inte egentligen, jag kände bara till honom. Men Tjetjenienfrågan var samma fråga som jag höll på med. Och det är samma gangsterverksamhet som vi har problem med nu."

Clinton nappade på förslaget; sedan blev han hotad med riksrätt på grund av en påhittad sexskandal.

"Det var helt enkelt en operation utförd av ett gäng republikanska horor direkt för drottning Elizabeth II:s räkning", sa LaRouche idag. "Drottningens agenter [bland andra Ambrose Evans-Pritchard] styrde och kontrollerade det republikanska partiet. Det är antagligen likadant idag."

När Bill Clinton jagades bort från presidentposten förde det med sig Glass-Steagall-lagens avskaffande, följt av två presidentperioder med George W. Bush och nu nästan två med Obama. Vi fick en världsekonomisk katastrof, och en serie amerikanska angreppskrig, som gör att vi nu står på randen till ett tredje världskrig, utkämpat med kärnvapen.

I läge att vinna

Nu är vi tillbaka där vi var, fast det är annorlunda. Men Obama kan åka ut vilken dag som helst den här veckan eller nästa; hans brott har uppdagats, och han kan inte repa sig.

"Han kunde inte ha vunnit det så kallade valet, och inte heller kunde han ha behållit sitt inflytande i USA idag, om det inte hade varit för det brittiska kungahuset", säger LaRouche. "Han är bara ett verktyg för drottningen. Man borde ta reda på vilket kön han har; för när man ser vilka kvinnor som arbetar med honom, så undrar man vilket kön han tillhör."

Nu, i och med att O'Malley gör det han gör, så är vi ett läge där vi kan vinna tillbaka presidentämbetet; det riktiga amerikanska presidentämbetet, som Lyndon LaRouche har slagits för, i alla dessa sjuttio år.

"Det finns ett bra sätt att se på det", sa LaRouche idag, "för O'Malley verkade inte, utåt sett, vara det som han har blivit nu. Men egentligen har han inte ändrat sig. De flesta politiker - även de som är bra - försöker alltid bära den kostym som passar väljarna. Så var det med honom också, förut.

"När han stötte på det här Obama-problemet och det som hänger ihop med det, då visade han vem han är, och det som han gjorde var ingenting som han hade tänkt göra förut, även om hur han faktiskt såg på saken inte skilde sig så mycket från hur han ser på det nu. Men det kom inte fram på samma sätt under de förhållanden som rådde då. Nu har han kommit till den tidpunkten i livet när han säger: Oj, här måste jag ge mig in i striden igen."

"Det är precis det som har hänt."

Denna artikel, skriven den 21 maj 2015, var inledningen på ett nummer 22 den 29 maj 2015 av tidskriften Executive Intelligence Review - EIR. De följande artiklarna presenterade sen på djupet olika faserna i Lyndon LaRouches arbete för sitt uppdrag. Beställ och läs dem i EIR här: http://www.larouchepub.com/eiw/public/2015/eirv42n22-20150529/index.html

Läs vidare om LaRouches uppdrag genom åren (på engelska)

https://larouchepac.com/new-economic-order

https://larouchepac.com/larouches-discovery

https://larouchepac.com/20150522/larouches-mission-restore-american-presidency-what-yours