LaRouche: Initiativet måste komma från USA

Lyndon LaRouche gjorde följande inlägg, via telefonuppkoppling från USA, på EIR:s seminarium i Wiesbaden, Tyskland, den 26 juli 2008. Efter inlägget svarade han på frågor från seminariedeltagarna.

Som ni känner till, från mitt anförande förra veckan (internet-konferensen den 22 juli), så är följande klart: Vi behöver först och främst, som en första åtgärd, Homeowners and Bank Protection Act. Utan det kommer inget att fungera. Därnäst behöver vi ett tvådelat kreditsystem, vilket i dagsläget betyder, för USA:s del, 4 procents ränta på banklån och en lägre ränta på statligt skyddade särskilda lån, på 1-2 procent. Avsikten med detta är att försvara USA-dollarn, så att folk inte ska rusa till bankerna och tömma dem på likviditet. Vi lägger oss strax under den europeiska räntan, och avsevärt under den brittiska räntan. Men eftersom USA har förmånen att vara ett investerande land, medan Västeuropa numera, enligt Maastrichtfördraget, inte är tillåtet att göra sådana saker, så är huvudtanken att konkurrera ut britterna, men på en nivå av 4 procent, som gör att vi kan rädda vårt banksystem.

Nästa steg, den tredje åtgärden, är att få USA att lägga fram ett förslag för Ryssland, Kina och Indien. Och förutsatt att vi kan få dessa fyra länder att samarbeta med varandra, så kan det sedan utvidgas till andra länder.

Det viktiga att komma ihåg är att det enda sättet som en räddning av det internationella systemet skulle kunna gå till på, är att den kommer från USA. Någon annan kombination, med andra länder än dessa fyra, skulle inte fungera. Om USA inte är med på båten finns det ingen möjlighet att rädda systemet nu. Vi går mot en total krasch för världssystemet.

Anledningen är att det amerikanska systemet är ett kreditsystem, inte ett penningsystem. Alltså, konstitutionen säger att det amerikanska systemet är ett kreditsystem. Det betyder, att om USA beslutar sig för att sätta pengar i omlopp, eller sanktionerar det, eller ingår ett avtal med den innebörden, så kan alla parterna i det avtalet med omedelbar verkan börja arbeta med motsvarigheten till ett system med fasta växelkurser mellan valutorna. På den grunden, som bara kan åstadkommas med USA som en partner i detta avtal, skulle en återhämtning kunna börja organiseras.

Om inte dessa tre villkor som jag just beskrev uppfylls så har vi kommit till den punkt då läget i det globala finanssystemet måste anses hopplöst! Det är redan ute med världen, om inte detta avtal kommer till stånd. Och det skulle vara fullt möjligt.

USA har ännu inte agerat - inte än, inte officiellt. Det har röstats om det här, ifråga om Homeowners and Bank Protection Act; vi har fått starkt stöd från vissa kretsar inom bankväsendet för min idé om ett tvådelat kreditsystem; men på den tredje punkten har man inte agerat förstås, även om det förs diskussioner, i Ryssland, Kina, Indien och så vidare, i en riktning som skulle vara positiv för det tredje villkoret. Där står vi nu.

Från Väst- och Centraleuropa finns det just nu inget hopp om att det ska komma något initiativ av den här typen. De kan bara vara i en viss mening passiva eller underordnade partners. Europa kan inte initiera en sådan här sak, men kan vara med som en underordnad partner. Vi skulle behöva bli av med Maastrichtfördraget helt och hållet för att Europa ska bli funktionsdugligt igen; men det skulle å andra sidan räcka.

Så ser situationen ut.

Det stora problemet är förstås det amerikanska presidentvalet. Om Obama skulle vinna nomineringen i USA, så skulle läget vara hopplöst. Glöm civilisationen. Om McCain, där han står nu, skulle göra det, så skulle vi ha en liknande situation. Men, det finns institutionella faktorer i USA, som skulle kunna ändra på det. Om Hillary Clinton fanns med kvar som en tänkbar demokratisk presidentkandidat så skulle hon förmodligen vara beredd att gå ut med ett förslag, som kandidat, som skulle återuppta diskussionen med Ryssland, Kina och Indien, och då skulle det hela vara i gång igen.

I det läget befinner vi oss. Det är ett farligt läge. Alla tecken pekar på att världssystemet, det internationella finans- och valutasystemet, just nu genomgår en sammanbrottskris - inte en depression, och absolut inte en recession - utan en allmän sammanbrottskris, i vilken samtliga valutor blir hopplösa.

Vi står med andra ord inför en situation som liknar den i Tyskland 1923; framåt hösten 1923 i Tyskland. Vi befinner oss mitt uppe i en allmän sammanbrottskris, i global skala. Det är där vi befinner oss. Det enda som skulle kunna ändra på det är att det händer ett mirakel; det är det som vi jobbar på. Initiativet måste komma från USA; det betyder att Obama måste ställas åt sidan; det betyder att vi måste ha en annan kandidatur, vilket betyder att augusti månad är helt avgörande för det här. Efter augusti månad, i början av september, så har vi antingen vissa framsteg i den här riktningen, eller så är världsläget i teknisk mening hopplöst, tills vidare. Det är där vi står.