Kreditsystem för full fart i produktionen

En bankdelning är inte hela lösningen, utan mest en uppstädning av finanssystemet efter den stora värdepappersspekulationen. Det återför bankerna till deras egentliga uppgift att serva företag och människor i realekonomin. Bankerna fråntas därmed makten att utpressa samhället med spekulationsbubblornas konkursmässiga berg av skulder. Folket måste då genom sina valda ombud i regering och riksdag återta makten över nationens ekonomiska utvecklings huvudinriktning. Verktyget för folket att styra ekonomin till produktiva verksamheter, är ett kreditsystem, med krediter som strikt binds till produktiv utveckling.

Den stora stridsfrågan rörande landets ekonomi gäller vad de pengar som skapas i Riksbanken ska användas till. Pengar i sig har inget inneboende värde för ett land. Pengar är dessutom gratis att skapa. Som exempel kan nämnas att under finanskrisens inledande skede 2008-2009 skapade Riksbanken 400 miljarder kronor, som lånades ut till det svenska banksystemet som höll på att gå under. Dessa miljarder återbetalades senare och förstördes av Riksbanken. Ingen utom några bokförare på Riksbanken och i banksystemet märkte av detta.

I ett kreditsystem är pengar ett verktyg som staten använder för produktiva investeringar. Om regering och riksdag t.ex. beslutar att bygga ett landsomfattande magnettågsystem, ges uppdraget till Trafikverket som planerar bygget. Samtidigt får Riksbanken i uppdrag att ge krediter, alltså pengar, till bygget. Trafikverket upphandlar eller utför själv bygget. Om ett privat bolag skall bygga en del av systemet och behöver lån för att utöka sin produktionskapacitet, kontaktas företagets bank som förmedlar den nödvändiga krediten med hjälp av riksbankspengar om så behövs.

Det har hittills varit ett av västvärlden upprätthållet tabu mot att Riksbanken skapar kredit riktad till produktiva ändamål, även om just det skulle göra det möjligt att avskaffa massarbetslösheten. Samtidigt har både Riksbanken och de flesta av västvärldens centralbanker under finanskrisen vilt gett ut enorma mängder lån till banker. Denna penningpumpning har gjorts för att hålla liv i, dvs. inflatera, finanssystemets spekulationsbubblor. Det har varit en konstgjord andning för det globala bankrutta finanssystemet, som bara kopplat bort finanssystemet ännu mer från produktion och reala värden.

Med ett kreditsystem avslutas Riksbankens penningutgivning till bankerna att fritt förfoga över. All ny kredit från Riksbanken binds till produktiv utveckling. När regeringens kapitalbudget godkänts av riksdagen kan riksbankskrediterna ges ut. Finansieringen är klar att förmedlas vidare till olika myndigheter/infrastrukturprojekt som beställer och betalar arbete och material från näringslivet. (Se diagrammet!)

Krediterna är bundna till sina produktiva investeringsprojekt och ges ut allteftersom de tas i anspråk för investeringen och försvinner när betalningarna strömmar tillbaka, ungefär som en kontokortkredit. Därmed finns krediten bara i den mån den används till något produktivt och försvinner allteftersom betalningar flyter in på kontot. Krediterna för infrastruktur kommer att ha så låg ränta som 1-2 procent, eftersom Riksbanken inte behöver betala ränta för kredit man själv skapar. Med låga räntor blir infrastruktur och bostäder billigare och kommer fler till nytta. Staten får mindre ränta från Riksbanken, men ökar mer på sina inkomster från skatter genom att samhällsekonomin växer.

En svensk utvecklingsbank

För att finansiera Sveriges stora nationella utvecklingsprojekt för magnettåg, kärnkraftsutbyggnad, bostadsbyggnad m.m., behövs en särskild utvecklingskreditbank som vi kan kalla Svenska utvecklingsbanken. Den behövs för att kraftsamla flödet av produktiva krediter till ett riktigt Sverigebygge, så att landets fulla potential uppnås så snabbt som möjligt. Enklast placeras den direkt under finansdepartementet, som i alla fall ger politisk riktning åt landets utvecklingsplanering med hjälp av regeringens av riksdagen godkända kapitalbudget.

Utvecklingsbankens uppgift är att sätta riksbankskrediterna i arbete, men också att ta i bruk allt idag spekulationsinriktat kapital i statens fonder och myndigheter, så att alla dessa medel binds till krediter för landets utveckling. Myndigheten Riksgälden är idag statens bank och sköter hanteringen av statens skatteinkomster och tull­inkomster till dess att de skall tas i bruk i olika myndigheter. Placeringen av pengarna i dessa betalningscykler bör överföras från Riksgälden till den nya Svenska utvecklingsbanken. Annat spekulationsinriktat kapital i statens fonder och landets betalningssystem bör också samlas upp i utvecklingsbanken för att sättas in som produktiva krediter. På detta sätt kommer landets valuta att bli allt mer knuten till landets fysisk-ekonomiska utveckling.

Rivstart

Redan innan Svenska utvecklingsbanken kommit till stånd kan riksbankskrediterna börja användas, i existerande statliga institutioner och i det uppstädade banksystemet, för en rivstart för svenska infrastrukturprojekt, fysiska företagsinvesteringar och maskinexportavtal. Det gäller särskilt en av de få återstående statliga finansinstitutionerna från den senaste perioden av reglerat kreditsystem, på Gunnar Strängs tid, nämligen Svensk Exportkredit, som kommer att bli avgörande för Sveriges samarbete med BRICS-länderna. Almi Företagspartner, som skapades 1994, kommer att bli en viktig kreditinstitution för förmedling av riksbankskrediter direkt till mindre och medelstora tillväxtföretag. Dessa statliga finansinstitutioner måste förses med en särskild utlåningsmöjlighet för riksbankskrediter till viktiga projekt som ligger och väntar i byrålådorna.

På samma strikta villkor kan Riksbanken också ge ut krediter genom affärsbanker, sparbanker och den statliga bostadsbanken SBAB, förutsatt att dessa först ägarmässigt frikopplats från all spekulation i värdepapper genom en bankdelning. En stor fördel med bankdelning är att bankerna blir riktiga banker igen, som är beroende av sina insättare och av att låna vidare till produktion och handel. Men i finanskrisens första skede kommer även sådana sanerade och strikt reglerade banker att ha stor brist på pengar. De kan då användas för förmedling av riksbankskrediter. Detta kan göras mitt i den kommande gigantiska internationella finanskraschen och vara avgörande för att rädda företag, viktiga institutioner och realekonomin. På detta sätt görs bankerna om till folkets verktyg för att med riksbankskrediter rädda tiotusentals företag och hundratusentals arbetsplatser i finanskraschen.

Detta kreditsystem, som EAP förespråkar, innebär att staten via Riksbanken skapar sin egen kredit för att sätta landets hela potentiella kreativitet och resurser i fullt arbete för att förverkligas så snabbt det bara är fysiskt ekonomiskt möjligt.

RIKSDAG och REGERING beslutar

De som väljs till regering och riksdag måste lova att använda sin makt att sätta hela folket i arbete med ett kreditsystem. De måste kunna använda Riksbanken för att ge ut lågräntekrediter, riksbankskrediter, till de viktiga framtidsprojekt som behövs för att bygga en ny ekonomisk "plattform" som kan lyfta hela landets produktionsförmåga. De projektansvariga behöver riksbankskrediter för att betala leverantörer i småföretag, industrier, byggföretag och jordbruk för arbete, maskiner och material till projekten. Dessa betalar i sin tur sina egna underleverantörer och arbetare i många led. Denna kredit som på så sätt cirkulerar igenom ekonomin och sätter många i arbete, är värdesäkrad genom det projekt som krediten har möjliggjort. Det betyder att allt fler små och stora, statliga och privata projekt kan startas med hjälp av riksbankskrediter ända till dess att hela landet är i fullt arbete. Det här gillar inte den internationella finansmarknaden, det nuvarande "brittiska imperiet", som vill att centralbankerna, inklusive Sveriges Riksbank, ska ge all kredit till bankerna för att hålla igång deras kasino och kontroll över ekonomin. Politikerna måste lova att de ändå säger nej till bankernas monopol på alla riksbankslån och nej till fortsatt satsning på bankernas gigantiska finanskasino som ändå kommer att krascha. Det första beslut politikerna måste lova att ta i riksdagen är att bankerna ska delas, så att staten slutar garantera bankernas kasinoverksamhet, utan bara garanterar den delen av bankerna som behövs för betalningar, bankomater och lån till människor och företag. När bankernas kasino kraschar kommer bankerna inte att kunna utpressa folket att betala, utan får ta förlusterna själva och förlorar sin dominerande maktställning i samhället. Politikerna måste lova att efter bankdelningen snabbt rikta om riksbankslånen till de stora effektiviserande (energitäta) projekten som kan sätta svenska folket i fullt arbete för att bygga Sverige och världen.

Läs den andra artikeln på samma uppslag med bakgrunden till varför ett kreditsystem är nödvändigt för Sveriges överlevnad: http://www.larouche.se/artikel/allianspartierna-kryper-for-bankerna-klarar-inget-sverigebygge

Lär dig om bankdelning på 60 sekunder video

Läs mer om bankdelning och kreditsystem på http://larouche.se/gs

Lär dig om kreditsystem från det amerikanska originalet (på engelska med senaste nytt):  http://larouchepac.com/creditsystem

Tillbaka till Valpamfletten!