Internationellt upprop: På tröskeln till 3:e världskriget!

Stöd detta upprop som sprids i olika språk och varianter på fem kontinenter.

"Jag är rädd för att det plötsligt är fullbordat faktum [...] En vacker dag händer det bara: Vi vaknar och angreppen är redan genomförda." Detta sa förre chefen för det amerikanska Centralkommandot general Joseph Hoar den 7 November till LaRoucherörelsens tidskrift Executive Intelligence Review, angående risken för ett militärt angrepp mot Iran. Endast dagar senare varnade ryske stabschefen Nikolaj Makarov för att Ryssland kan komma att bli inblandade i ett regionalt kärnvapenkrig som skulle kunna komma att utvecklas till ett ännu större krig. Dessutom varnade ett stort antal amerikanska militärer för "oöverskådliga konsekvenser" av ett angrepp mot Iran. Flera tidigare mellanösternexperter har länge varnat för, att ett krig mot Iran skulle leda till tredje världskriget.

När ett hot är så hemskt och så otänkbart, att det överstiger normal mänsklig fattningsförmåga tenderar det mänskliga psyket att, som ett slags av självförsvar, tränga undan verkligheten. Efter kriget mot Libyen och hot mot Syrien och Iran känner många människor, att något fruktansvärt är i görningen. De får en känsla av déjà vu, eftersom propagandan de hör liknar den innan Irakkriget. De erkänner, att de inte längre följer nyheter eftersom de enbart visar den ena fasan efter den andra.

Men det är bättre att tänka det otänkbara, det är först när regeringar och folk in i minsta detalj kan föreställa sig konsekvenserna av ett globalt krig där ABC-vapen kommer till användning, som vi så här fem minuter i tolv kan få till stånd en kursändring som förhindrar ett sådant krig. Det är tyvärr ett faktum, att det finns människor som håller det för ett önskvärt resultat, att ett sådant krig eventuellt minskar jordens befolkning till mellan en och två miljarder människor. Men hur skulle livet se ut för den del av mänskligheten som överlever? Även om några av oss hör till de överlevande, skulle vi kunna glädjas åt det? Eller kommer vi förbanna vårt öde och önska att vi i stället var bland de döda?

Denna vädjan görs för att ruska om den allmänna debatten och uppmana de ansvariga att göra allt tänkbart för att stoppa detta krig. Vi uppmanar regeringar att, liksom Danmarks utrikesminister Villy Sövndal gjorde för två månader sedan, att offentligt garantera, att deras land under inga omständigheter kommer delta i ett krig mot Syrien eller Iran. Samtidigt måste vi eliminera den dynamik som ligger till grund för detta krigshot, nämligen den pågående kollapsen av det transatlantiska finanssystemet och framför allt euron.

Europakten som skapades vid EU-toppmötet den 8-9 december är ett än mer fruktansvärt monster än EU-politiken redan var: Den gör inget för att minska risken för en kollaps av euron och bankkrascher. En skuldbroms, EU-kommissionens budgetkontroll, tuffare sanktioner mot länder med underskott, "mer Europa", suveränitets- och demokratiförluster, ekonomisk misär och en framtid utan hopp för miljontals människor, det är hemska effekter av "Merkozy"-strategin, medan kollapsen av det transatlantiska finanssystemet fortsätter att utgöra ett akut hot.

Till skillnad från toppmötets katastrofala politik, vilken Sverige under inga omständigheter får anamma, så är första steget ut ur krisen insikten, att euron från början var en galenskap som inte skulle fungera. Enda chansen för nationer och människor i Europa är en omedelbar bankdelning i Glass-Steagall-tappning och återtagande av nationell kontroll över den egna valutan och ekonomin. Med Franklin D. Roosevelts Glass-Steagall-lag som förebild, vilket nu även Vänsterpartiet och riksdagsledamöter ur Miljöpartiet förespråkar, delas banker upp i normala banker, baserade på in- och utlåning och spekulationsbanker. Normala banker placeras under statligt skydd och förses med nya krediter, medan den del av skulden kommer från räddningsaktionerna till banker, derivathandel, spekulation, hedgefonder och liknande antingen avskrivs eller skjuts upp. Fasta växelkurser måste upprättas mellan valutorna för att säkerställa samarbete på långsiktiga internationella projekt och förhindra spekulation mot valutor.

Argumentet att investerare skulle förlora alla paletter av "kreativa finansiella instrument" om detta genomförs måste genomskådas. Pengarna är redan förlorade, eftersom systemet är i konkurs. Om institutionerna, där dessa papper deponeras är insolventa, är de ju redan värdelösa och försöket att skjuta upp erkännandet med hjälp av olika trick, exempelvis med räddningspaket från Europaktens hävstångsdopade fonder eller andra metoder att skapa extrapengar, kommer enbart att leda till att Europas befolkningens livsbesparingar försvinner genom hyperinflation med sociala katastrofer och kaos som oundvikliga konsekvenser.

Under lång tid har banker och EU-förespråkare sagt, att det inte handlar om en bankkris, utan en statsskuldkris, detta för att upprätthålla spekulation och avleda från det faktum, att det är politiken bakom räddningspaket och monetär vinstmaximering som är ansvarig för de staternas skuldkris. De föreskrivna botemedlet - en minskning av den offentliga skulden och införandet av skuldbroms i grundlagarna - ägnar sig bäst att ta livet av patienten så snabbt som möjligt. Brünings sparpolitik i Tyskland i början av 30-talet skapade som vi vet de sociala förhållanden som gjorde det möjligt för nazisterna att ta makten.

Grekland är ett olyckligt exempel på konsekvenserna av den brutala åtstramningen från trojkan EU-IMF-ECB: Läkemedelsföretag har ställt in leverans av medicin för svårt sjuka när sjukhus inte längre kan betala räkningen. Föräldrar lämnar sina barn till SOS-barnbyar då de inte längre kan försörja dem. Miljontals människor, särskilt många miljontals unga i sydeuropeiska länder har varit arbetslösa och utan något hopp om framtiden.

I stället för ansluta sig till politiken att omringa Ryssland och Kina, som Nato och EU bedrivit sedan Sovjetunionens fall och i stället för att upprätthålla en hysterisk tystnad om krigsplaner mot Syrien och Iran, vars domedagsliknande konsekvenser borde stå klart för alla, bör Tyskland, Sverige och andra europeiska länder i sitt eget egenintresse återinföra en självständig utrikespolitik.

Så länge Ryssland, Kina, Indien och andra länder i Asien förblir relativt stabila ekonomiskt, trots att de påverkas dramatiskt av effekterna av den globala sammanbrottskrisen,representerar dessa länder gigantiska marknader för oss, eventuellt med perspektiv för projektbyggen som spänner över de närmaste 50-100 åren. Europa måste återvända till den industripolitik som präglade återuppbyggnaden efter andra världskriget med dess inriktning på naturvetenskap och tekniska framsteg och ökad energiflödestäthet.

Hellre än att passivt tolerera flagranta försök att destabilisera Putins kommande presidentskap genom George Soros´ och Gorbatjovs nya "orangea revolution", som samtidigt skapar en fiendebild som kan hjälpa tredje världskriget att börja, bör vi tänka på vår egen råvaru- och energisäkerhet i ljuset av behoven i Asiens länder och arbeta på att tillgängliggöra naturresurser i Eurasiens avlägsna delar och hela den arktiska regionen.

För att utveckla ryska landmassan och Kinas inland och att övervinna den skriande fattigdomen bland 70 procent av Indiens befolkning behövs europeiska industrins tekniska kapacitet. Samtidigt har dessa nationer inlett bemannade rymdfärder och andra vetenskapliga utmaningar vilket ger oss alla möjlighet att bättre lära känna universums lagar.

Det är dags att vi vänder oss till de stora idéer som binder mänskligheten samman. EU har i dag blivit en imperialistisk struktur som av folk mer och mer ses som en förtryckarmaskin, vilket bevisligen inte leder till fred i Europa, utan fiendskap mellan nationer med Tyskland som den stora fienden. En sådan hatskapande struktur måste avskaffas.

Den ekonomiska och finansiella union som EU eftersträvar är redan ett brott mot de principer på vilka Tyska författningsdomstolen fastslog i den så kallade Lissabondomen. Det måste därför egentligen ske en omröstning om Tysklands fortsatta medlemskap i EU och euron.

Tiden är knapp. Hotet om bankkollapser och krig kräver omedelbara åtgärder. Om Europa ska räddas från en existentiell kris måste vi genast införa bankdelning av typen Glass-Steagall och ge Europas nationer deras ekonomiska suveränitet tillbaka. Vi måste också sätta de andliga och kulturella krafter i arbete som historiskt gjort att Europa bidragit med så mycket konst och vetenskap till mänskligheten. Återuppliva den europeiska kristen-humanistiska traditionen och göra en kraftansträngning för att säkra världsfreden.

Detta
upprop är skrivet av Helga Zepp-LaRouche, internationell ordförande för
Schillerinstitutet och ordförande för det tyska partiet
Bürgerrechtsbewegung Solidarität (BüSo) i november 2011 och uppdaterat på svenska den 6 februari 2012.

Stöd uppropet nu med din underskrift här (längst ned under den tyska texten)