Hoppingivande strategiska förändringar – men Europas politiker är förblindade av geopolitiken

av Helga Zepp-LaRouche
11 februari 2017

Mellan stormakterna USA, Kina, Ryssland och Japan knyts det nu helt nya allianser grundade på ömsesidig nytta, vilka potentiellt etablerar en högre förnuftsnivå och faktiskt kan komma att inleda en ny era i historien. Men i Europa har man inte märkt det än, åtminstone inte bland neokonservativa och nyliberaler eller det mesta av vänstern och allra minst bland de gröna; de är alla på olika sätt så upptagna med att hyperventilera över Trumps valseger att de är som bedövade inför de stora förändringar som sker på den politiska världsarenan.

Till och med en hittills synbarligen så övertygad atlanticist som finansminister Wolfgang Schäuble hoppas nu med Trump som president i USA plötsligt på Kinas roll - en verkligt utsökt ironi. Anhängarna av den geopolitiska doktrinen i Europa rasar. De förstår sig inte på världen längre. Pippi Långstrump-principen – "två gånger tre är fyra plus tre är nio! April, april, jag kan lura dig vart jag vill" – fungerar inte längre. Chocken över att den unipolära geopolitikens axiom har slutat gälla är kanske lika stor som när den kopernikanska heliocentriska världsbilden fick ge vika för Johannes Keplers föreställning om ett harmoniskt och komplext universum.

Efter ett brev från Trump till Xi Jinping och sedan ett telefonsamtal, som Vita huset beskrev som "ingående" och "extremt hjärtligt" och där Trump bekräftade politiken "ett Kina", utvecklar sig mellan USA och Kina ett perspektiv om konstruktivt samarbete. Med Trump-administrationen finns faktiskt en chans att USA tackar ja till Kinas erbjudande om en "ny sorts relation mellan stormakterna", som Obama avsiktligt nonchalerade. Denna nya relationsmodell bygger på ett absolut erkännande av suveräniteten, respekt för olika sociala och politiska system, icke-inblandning i inre angelägenheter och samarbete i det ömsesidiga intresset. Det behöver alltså inte råda någon konflikt mellan Trumps "America First" och Xi Jinpings "kinesiska dröm".

Att Japans premiärminister Shinzo Abe besökte USA, och hade med sig bl.a. ett investeringspaket som kan skapa 700 000 jobb på infrastrukturområdet, behöver inte alls stå i motsättning till de förbättrade amerikansk-kinesiska relationerna. Abe framhöll Japans internationella expertis ifråga om modern infrastruktur och erbjöd sig att bygga en magnettågbana mellan Washington och New York som skulle innebära att Trump kan ta sig från Vita huset till Trump Tower på Manhattan på en timme.

När en japansk reporter antydde att Trumps administration kanske inte skulle försvara Japan mot en "kinesisk aggression", visade Trumps svar att han inte lät sig luras i den geopolitiska fällan och sa: "Jag hade ett mycket, mycket bra samtal igår, som de flesta av er känner till, med Kinas president. Jag tror att vi kommer att komma mycket bra överens. Och jag tror att det också kommer att gagna Japan väldigt mycket ... Vi för samtal med olika företrädare för Kina, och jag tror att det kommer att slå väldigt väl ut för alla – Kina, Japan, USA, och alla i regionen."

Också mellan chefen för internethandelsfirman Alibaba Jack Ma och Trump har det talats om kinesiska investeringar på en biljon dollar, och det finns stort intresse för ytterligare investeringar i utbyggnaden av den amerikanska infrastrukturen.

Till dessa strategiska nyorienteringar hör också att den japanske premiärministern planerar att resa till Ryssland två gånger i år, och har kommit överens med president Putin om ett nära samarbete om en ekonomisk utvecklingssatsning på Kurilerna, en ögrupp som Japan gör anspråk på. Detta samarbete, som också gäller omfattande japanska investeringar i ryska Fjärran östern, ska stärka det ömsesidiga förtroendet och skapa förutsättningar för undertecknandet av ett fredsfördrag mellan de båda länderna. Här ingår ett intensifierat samarbete om utvinning av olja och naturgas, byggande av nya flygplatser och hamnar, modernisering av jordbruket och den urbana infrastrukturen, utbyggnad av vattenförsörjningen och kanalbyggen samt byggandet av medicinska centra.

Trump-administrationen klargjorde å sin sida att man inte har någonting emot det fördjupade samarbetet mellan Japan och Ryssland, utan har full förståelse för att dessa båda grannländer vill förbättra sina bilaterala relationer.

Även Trumps besked att han vill bygga relationerna mellan USA och Ryssland på ett gott samarbete fick ett positivt gensvar från rysk sida. I en intervju i Izvestija uttryckte utrikesminister Lavrov sin tillförsikt att utvecklingen av konstruktiva relationer till gagn för båda parter kommer att visa sig vara till stor nytta för både den ryska och den amerikanska befolkningen, och dessutom inverka positivt på hela världen.

Den ryske ambassadören i Kina, Andrej Denisov, gav samtidigt till känna att president Putin kommer att delta på det stora toppmötet om Bälte- och Väg-initiativet, som Kina står värd för i Peking i maj. Kina är inbegripet i ett intensivt förberedelsearbete inför detta toppmöte, som ska konsolidera den nya sidenvägspolitiken. Statsrådet Yang Jiechi underströk för China Daily att tjugo statschefer redan har anmält sitt deltagande, däribland enligt professor Wang Yiwei, författare till en bok om den nya sidenvägen, även president Trump - ett besök som Kina ser fram emot med stor förväntan.

I den mån som de stora asiatiska staterna och USA övervinner sina gamla geopolitiska konflikter ökar chanserna för att även de regioner i världen som varit skådeplatser för konflikter genom ombud ska kunna få ett positivt framtidsperspektiv. Till exempel visade Tim Collard i en artikel i China.org.cn på att i takt med att Kina framträder som en global ekonomisk makt, stödd på AIIB och Bälte- och Väg-initiativet, ökar också Kinas beredskap att engagera sig ekonomiskt i t.ex. Mellanöstern. Därmed skulle det kunna skapas en helt ny dynamik i den regionen.

Till och med New York Times såg sig nödsakad att för en gångs skull ta in en objektiv och positiv artikel med rubriken "Glada afrikaner tar tåget med kinesisk hjälp", som beskrev inte bara den nyöppnade järnvägen från Djibouti till Addis Abeba, som byggts och finansierats av Kina, utan också de olika projekt i Afrika som Kina varje år investerar runt 50 miljarder dollar i. Den nyöppnade sträckan, som utgör första delen i den länge efterlängtade transafrikanska rutten från Indiska oceanen till Atlanten, har redan förändrat hela dynamiken, säger Aboubaker Omar Hadi, chef för hamnen i Djibouti. Kina har verkligen en vision.

Bayerns regeringschef Horst Seehofer tycks vara ensam om att känna vart vinden blåser. Enligt medieuppgifter försöker han få till stånd ett möte med Trump och planerar ytterligare ett besök hos Putin. Förbundskansler Merkel verkar å sin sida helt vilja gå upp i sin nya roll som "den fria västvärldens" försvarare och uttalade sig helt nyligen tillsammans med den polska premiärministern Beata Szydlo emot lättnader i sanktionerna mot Ryssland. Den tyska regeringens stöd till regimen i Kiev är en skandal. Tyvärr finns det inga tecken på att representanten för EU-etablissemanget och SPD:s kandidat till posten som förbundskansler, Martin Schulz, utgör något verkligt alternativ till Merkel i sin geopolitiska syn på Ryssland och Kina.

Bürgerrechtsbewegung Solidarität (BüSo) kommer i valrörelsen att göra allt för att visa på de enorma möjligheter som öppnar sig för Tyskland i ett samarbete med USA, Ryssland, Kina, Japan och många andra länder, i synnerhet i den ekonomiska uppbyggnaden av Sydvästasien och Afrika. Tyskland har nu en fantastisk chans att formulera en utrikespolitik som både ligger i landets absoluta egenintresse och överensstämmer med det som Xi Jinping kallar "en ödesgemenskap för mänsklighetens framtid". Tysklands uppfinningsförmåga, ingenjörskunnande och produktiviteten i de små och medelstora företagen är precis det som behövs för att bygga upp världen, och medverkan i de nya sidenvägsprojekten och i ett internationellt vetenskapligt samarbete skulle också kraftigt förbättra sysselsättningsbilden i det egna landet. Det vill säga, bort från låga löner och improduktiva jobb, till högkvalificerade och produktiva arbetsplatser och därmed en högre levnadsstandard för alla.

Eftersom hyperventilation innebär att man andas in för mycket syre och andas ut för mycket koldioxid så borde alla som skyller klimatförändringarna på koldioxidutsläppen försöka lugna ner sig och titta på Trump, Kina och Ryssland utan sina geopolitiska glasögon.

---