Zepp-LaRouche på konferens i Moskva: "En framtidsgemenskap för mänskligheten: Kinas strategiska perspektiv till 2050"

Helga Zepp-LaRouche (tvåa från vänster) i panelen på konferensen i Moskva

Schillerinstitutets internationella ordförande Helga Zepp-LaRouche var inbjuden som talare på en konferens i Moskva den 24 oktober arrangerad av den ryska Vetenskapsakademins institut för fjärranösternstudier och Akademiska rådet för studier av det samtida Kina. Rubriken för konferensen var "Kina, den kinesiska civilisationen och världen: Dåtid, nutid och framtid". Helga Zepp-LaRouches tal hade rubriken: "En framtidsgemenskap för mänskligheten: Kinas strategiska perspektiv till 2050" och återges här.

Den stora frågan, som alla tänkande människor på den här planeten borde befatta sig med, är i allt väsentligt densamma som hett debatterades redan i den unga amerikanska republiken, och som skildrades i The Federalist Papers, nämligen huruvida det mänskliga samfundet är kapabelt att hitta en fungerande form för självstyre – fast nu handlar det inte om en nation, utan om hela mänskligheten: ett nödvändigt nytt paradigm i världsordningen.

Spänningarna i en värld plågad av en mängd kriser ser ut att gå mot en brytningspunkt: hotet om en ny, denna gång systemisk finanskrasch i det transatlantiska finanssystemet, en exempellös polarisering i USA över det pågående kuppförsöket mot den amerikanske presidenten, operationer under falsk flagg, Goebbels-liknande desinformationsoperationer mot hela folk, knarkepidemier som är en ny form av opiumkrig, den globala migrationskrisen, terrorism och nazism, allt starkare centrifugalkrafter i Europeiska unionen, återkomsten av aggressiva, geopolitiskt motiverade försök att bevara en ordning som inte längre existerar – för att bara nämna några av utmaningarna. Världen är i oordning.

I en värld som är så komplex och till synes helt splittrad – hur realistiskt är det perspektiv som den kinesiske presidenten Xi Jinping lade fram på det kinesiska kommunistpartiets 19:e partikongress, där han satte upp målet för Kina att år 2050 vara ett "starkt, demokratiskt, kulturellt avancerat, harmoniskt och vackert", fullständigt moderniserat land, och på ett ställe till och med talade om att bygga upp en "vacker värld", som alla länder har del i?

Två "spelbestämmande" frågor

Om man ser på de ovan uppräknade kriserna och utmaningarna som enskilda problem utan samband med varandra, då landar man i en "dålig oändlighet", i vilka många av dem framstår som omöjliga att lösa. Om man däremot inser att alla dessa problem har någonting gemensamt, nämligen att de är derivat av en bortdöende epoks gamla paradigm, då kan man hitta lösningen, genom att rikta in sig på den nya epokens principer.

Det finns två "spelbestämmande" frågor för den närmaste framtiden, som öppnar helt motsatta vägar in i framtiden. Den första gäller den monumentala maktkamp som nu utspelas i USA; antingen lyckas kuppförsöket mot president Trump och han drivs bort från ämbetet på ett eller annat sätt, eller så leder Obama-administrationens underrättelsechefers hemliga samröre med de brittiska underrättelsetjänsterna GCHQ och MI-6 i iscensättningen av "Russiagate" mot Trump – för att hindra honom från att göra verklighet av sin avsikt att förbättra relationerna med Ryssland – till rättsprocesser mot de ansvariga. Skulle Demokraterna efter kongressvalet få majoritet i representanthuset kommer de att försöka begrava de löpande utredningarna i kongressen, och konfrontationspolitiken som vi ser i sanktionerna mot Ryssland och i handelskriget mot Kina kommer genast att trappas upp. Om Trump däremot kan stärka sin position så kvarstår möjligheten, trots alla krigiska tongångar som nu hörs från USA, att han under den andra halvan av sin första mandatperiod förbättrar relationerna med Ryssland och återvänder till sin ursprungliga, positiva hållning till Kina.

Den andra, därmed sammanhängande spelbestämmande frågan är ett perspektiv för en utväg ur "Thukydidesfällan" – den skenbara konflikten mellan den makt som hitintills har dominerat världen, USA, och den uppåtgående makten, Kina – genom att man definierar en lösning som, långt utöver det bilaterala läget mellan de båda, tar sig an de existentiella farorna för alla nationer, och på så vis för upp nivån på diskussionen och tänkandet till ett högre plan.

En fyrmaktsöverenskommelse om Nytt Bretton Woods

Det som min man Lyndon LaRouche föreslog för några år sedan gäller fortfarande: De fyra mäktigaste nationerna i världen, USA, Ryssland, Kina och Indien – med stöd från andra, som Japan, Sydkorea med flera – måste med det snaraste införa ett Nytt Bretton Woods-system, för att undvika de potentiellt förödande konsekvenserna av en okontrollerad finanskrasch. Detta nya internationella kreditsystem måste rätta till misstagen i det gamla Bretton Woods-systemet, som inte förverkligades på det sätt som president Franklin Delano Roosevelt hade tänkt sig, utan kraftigt urvattnades genom inflytandet från Churchill och Truman. Alla medverkande nationalstater måste garanteras oinskränkt suveränitet, och de måste ges möjlighet att, till allas gemensamma nytta, oinskränkt ta del av det vetenskaplig-tekniska framåtskridandets fördelar.

Huvudaspekten av detta Nya Bretton Woods-system måste vara en grundläggande förändring av de monetära, ekonomiska och politiska förbindelserna mellan de dominerande makterna och de såkallade utvecklingsländerna. Om orättvisorna som kvarstår som en följd av den moderna kolonialismen inte i ökande grad undanröjs, då kan det inte finnas någon fred och man kommer inte att klara utmaningar som migrationskrisen eller terrorismen.

En "vacker värld"

Grundkonceptet i ett sådant nytt kredit- och näringslivssystem existerar i princip redan i president Xi Jinpings Belt & Road Initiative (Bältet och Vägen, BRI). Sedan det lanserades för fem år sedan har det utvecklats en aldrig tidigare skådad dynamik av förhoppningar och optimism mellan de cirka hundra medverkande länderna, och mot bakgrund av de stora framsteg som redan gjorts på kort tid står det klart att president Xi Jinpings mål att till 2050 skapa en "vacker värld" för hela mänskligheten absolut går att nå.

Det nya system av internationella förbindelser som behövs för det nya paradigmet håller redan på att byggas. Belt & Road-initiativet, Shanghai Cooperation Organisation, Eurasiska ekonomiska unionen och organisationerna i Global South integreras allt mer med varandra och ingår helt nya strategiska allianser till ömsesidig fördel för alla inblandade. Den "Nya Sidenvägsandan" har redan fått fäste i de flesta länderna i Asien och Latinamerika, den erbjuder för första gången på många hundra år hopp till Afrika, den kontinent som president Xi menar har den största utvecklingspotentialen, och som president Putin har lovat "ska lysas upp med hjälp av tillgång till kärnteknik". Många talar nu om Afrika som "det nya Kina med afrikanska karakteristika"! Och trots motviljan från EU och den nuvarande regeringen i Berlin växer antalet länder i Europa som vill integreras i den nya Sidenvägen, som till exempel 16+1-länderna, Spanien, Portugal, Schweiz, Holland och Belgien, och framför allt Österrike och Italien.

Den största och oundvikliga utmaningen är dock att hitta en lösning där USA finns med. Med tanke på den nuvarande omfattningen av USA:s militarisering, både gällande stridskrafterna och beväpningen av den egna befolkningen, är chansen att USA skulle falla sönder eller acceptera att utestängas från en alternativ världsordning lika fredligt som vid Sovjetunionens slut mer eller mindre obefintlig. Den militärpolitik som president Putin tillkännagav den 1 mars i år beträffande den ryska vapenutvecklingen och den strategiska alliansen mellan Ryssland och Kina visar att Ryssland och Kina är medvetna om detta. Om Thukydidesfällan ska kunna undvikas måste man alltså hitta en lösning i vilken USA är inkluderat på en högre nivå i världsordningens organisation.

Den gemensamma politiska plattformen som erbjuds måste alltså formuleras utifrån den ståndpunkt som Nicolaus Cusanus definierade som ett helt nytt sätt att tänka, nämligen hans berömda coincidentia oppositorum – det Ena, som tillhör en högre ordning av realitet än de Många. Detta ligger implicit i president Xi Jinpings idé om "en gemenskap för mänsklighetens gemensamma framtid".

I stället för att närma oss frågan om ett nytt system för förbindelserna mellan världens nationer utifrån status quo, måste visionen om hur mänskligheten ska ha mognat om femtio eller hundra år skänka oss en rad konkreta politiska förslag till samarbete. Noosfären kommer då enligt Vladimir Vernadskijs vetenskapliga teori att kvalitativt ha utvidgat sitt herravälde över biosfären, och nya generationer av vetenskapsmän och klassiska konstnärer kommer att kommunicera med varandra med utgångspunkt från sökandet efter nya principer för naturen och konsten.

Människan är en art som utforskar rymden

Som den tyske raketforskaren och rymdvisionären Krafft Ehricke poängterade, är en utbyggnad av infrastrukturen i till att börja med den jordnära rymden, som en förutsättning för interstellära rymdfärder, nästa steg i människosläktets evolution. Som visas av samarbetet på den internationella rymdstationen ISS och rymdteleskopet Hubbles banbrytande upptäckter, innebär betoningen på mänskligheten som en art som utforskar rymden en grundläggande förändring av alla de inblandade astronauternas, ingenjörernas och vetenskapsmännens sätt att uppfatta sig själva. Och tanken att vi lever i ett jordbundet system, där motstridiga geopolitiska intressen måste kämpa om begränsade resurser, ersätts av tanken att mänskligheten bara har börjat ta sina första babysteg ut i ett universum där det finns uppskattningsvis två biljoner galaxer.

Det kinesiska rymdprogrammet kommer snart att ge oss ytterligare en exempellös "spelvändning", genom att ge upphov till en ny vetenskaplig och industriell revolution. I de fortlöpande Chang'e-månfärderna ingår ett ambitiöst program för att hämta helium-3 från månen, som ska användas som drivmedel för kontrollerad kärnfusion på jorden. När människan lär sig att bemästra kärnfusionen, då kommer vi att ha energi- och råvarusäkerhet för hela mänskligheten för överskådlig framtid.

Samma inriktning har den indiska rymdorganisationen ISRO:s Chandrayaan-2-expedition, som ska söka efter spår av vatten och helium-3 på månytan. President Trump har förklarat att bemannade rymdfärder, nya resor till månen och expeditioner till Mars och "mer avlägsna världar" återigen är ett nationellt mål för USA. Dessa och liknande expeditioner som görs av andra rymdnationer kommer inte bara att gagna de berörda länderna, utan hela mänskligheten. Rymdvetenskapen kommer att förändra alla aspekter av livet på jorden, när vi använder tekniken och metoderna för att göra "öknarna" på jorden beboeliga – som till exempel den planerade ryska staden Umka i Arktis – för att skapa bosättningar på månen. Rymdtekniken kommer att fullständigt revolutionera tillgången till modern sjukvård på alla platser på jorden, jordbruket kommer att dra nytta av många aspekter av rymdforskningen. En fusionsekonomi kombinerat med en industrialisering av månen som nästa steg i människans ständigt fortskridande bemästrande av universums lagar kommer att skapa en helt ny ekonomisk bottenplatta, i den mening som Lyndon LaRouche har definierat.

En ny epok för mänskligheten

När de många nödlidande människorna i världen – flyktingarna som flyr från följderna av fattigdom och krig, eller de som tvingas åse hur samhället faller sönder, med tilltagande våld, alkoholism, drogmissbruk, depressioner eller andra uttryck för förtvivlan – när de blir varse den direkta potentialen för ett genombrott till en ny epok för mänskligheten, då kommer den Nya Sidenvägsandan att gripa tag i dem och bli en hoppets ledstjärna för alla.

Den ordnande principen för en splittrad värld idag kan bli grundvalen för ett gemensamt ledarskap utövat av presidenterna i Kina, Ryssland, Indien och USA.

Rapport på ryska från Helga Zepp-LaRouches besök i Moskva och tal på Ryska vetenskapsakademins institut för fjärranösternstudier.
https://riafan.ru/1116062-nazrevaet-skandal-v-ssha-podtverdili-vmeshatelstvo-velikobritanii-v-amerikanskie-vybory

Se hennes webcast på engelska den 1. 11 där hon berättar om Moskvabesöket och om ryssarnas oro för världskrig, vilket är berättigat och egentligen är den stora frågan i amerikanska valet.
https://schillerinstitute.com/blog/2018/11/01/webcast-war-or-peace-us-midterm-elections-hold-the-key/