Gör Sverige till en rättsstat!

Ulf Sandmark talar vid NKMR:s 20-års jubileum i Riddarhuset i Stockholm.

Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter (NKMR) är en organisation ledd av kvalificerade advokater från de fyra nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark och Finland. De leder arbetet för att hjälpa familjer som drabbats av opåkallade myndighetsövergrepp, genom tvångsomhänderatagande. Organisationen har genom sin rättsliga kamp befriat hundratals barn i dessa länder och återförenat barnen med sina föräldrar. Den 4 december 2016 firade NKMR sitt 20-årsjubiléum med ett seminarium och middag i Riddarhuset i Stockholm.

Jag heter Ulf Sandmark och var i många år ordförande för Antidrogkoalitionen. Vi tog upp den fråga vi här talar om i vår tidning Stoppa knarket år 1992 med rubriken "Tema: Tvångsomhändertaganden - Svenska staten sanktionerar slavhandel med barn". Jag arbetar vidare med Schillerinstitutet, för att med hjälp av de högsta förebilderna jag kan finna i den klassiska kulturen skapa sann politisk frihet, det som den store poeten och filosofen Friedrich Schiller kallade "det skönaste konstverket".

Jag vill tacka NKMR och ordförande Ruby Harrold-Claesson för inbjudan att tala här, men ännu mer för den envetna kamp NKMR har fört i 20 år för att kräva rättvisa för familjer som berövats sina barn, och för barn som berövats sina familjer. NKMR har modigt, skickligt och beslutsamt flyttat fram positionerna och räddat många familjer och barn, men som vi här avhandlat, fortsätter ändå myndigheternas godtyckliga och grymma hantering. Jag vill använda detta tillfälle, denna högtidsdag där samlar oss för nya tag, till att erinra om var denna kamp började.

Genom Schillerinstitutet kom jag i kontakt med advokaten Lennart Hane som var aktiv i Medborgarrättsrörelsen i Sverige och var med om att starta kampanjen Rädda familjen och sedan NKMR. Lennart påminde alltid om, att den gamla svenska lagtexten: "Land skall med lag byggas", hade en fortsättning som löd: "och ej med olag förödas". Vad han vände sig emot var 1970-talets Lidbommeri med i genomsnitt tre nya lagar stiftade varje dag, dvs. 1000 lagar om året, år efter år. Han vände sig mot Lidboms systematiska införande av gummiparagrafer, så att all svensk lagstiftning, utom för några få grundläggande friheter, ej längre handlade om rätt eller fel, utan om myndigheters bedömningar om vad som var rätt eller fel. Alla medborgare var efter detta i alla myndighetsfrågor, ännu mer än tidigare utsatta för myndigheters godtycke och nästan helt berövade möjlighet att få rätt.

Lennart berättade hur Medborgarrättsrörelsen i Sverige bestämde sig att göra något åt denna laglöshet och försöka återinföra rättvisan i Sverige. Man kunde ha valt vilket lagområde som helst. Alla har vi mött dessa rättshaverister med sina tjocka pärmar av inlagor till alla instanser, vare sig det handlar om fastigheter, näringsverksamheter, trafik, arv osv., överkörda av en enig front av myndigheter, domstolar, media och politiska befattningshavare. Lennart berättade att man valde ut just frågan om att skydda familjerna från myndigheternas övergrepp. Allt annat kan man vara utan, men inte familjen och barnen. Lennart sa att man valde strategiskt ut frågan om tvångsomhändertagandena av barnen som den kritiska punkt, där hela det svenska s.k. rättssystemet tydligast kunde avslöjas i all sin orättvisa grymhet och spräckas. Inskränkningar i rätten för familjen att vårda barnen har kännetecknat historiens diktaturer alltsedan Sparta, Ottomanska riket och, den på 1970-talet näraliggande diktaturen, DDR. I varje förrättning, i varje rättegång, i varje plädering om de barn som samhället med orätt har tagit ifrån sina föräldrar, finns därför i grunden också denna kritik mot hela det s.k. svenska rättssystemet, som Lennart talade om.

För er alla hårt prövade gamla kämpar har jag ett glatt budskap här idag. Och det handlar inte om det annars glada budskapet vid denna tid - att Jesusbarnet och tomten är på väg.
Skämt åsido, budskapet är att vi kan vinna idag. Över hela världen går en förändringens vind sedan folken i land efter land vänder sig mot globaliseringens liberalism. Verkligheten har trängt sig på, med fattigdom, bostadsbrist, arbetslöshet och krig - så mycket att längtan efter verklig sanning och verklig rättvisa får folk i land efter land att rösta mot den extremliberala politiken som tillåter detta. Halva mänskligheten har samlat sig med BRIKS-länderna och bygger världen för att utrota fattigdomen. För oss här handlar det om möjlighet till sanningsbegreppets återkomst, dvs att det finns en sanning som kan bevisvärderas. Inte att sanningen liberalt kan vara var som helst beroende på vad myndigheten anser, eller beroende på den senaste uppdateringen av Wikipedia.

Jag tror att det är tid att igen tänka stort och strategiskt i vårt dagliga arbete för rättvisa, precis som Lennart Hane gjorde. Vi behöver författningsreformer. De domstolar vi tvingas vända oss till, förvaltningsdomstolarna, är inga riktiga domstolar, de är specialdomstolar förbjudna enligt deklarationerna om mänskliga rättigheter. Våra riktiga domstolar är inte självständiga. Myndigheterna är herrelösa. Våra folkvalda organ, regering och Riksdag, är alldeles för långt ifrån styret av landet.

Men jag vill gå ett steg längre än Lennart Hane och hävda att det vi lider av, är att reformerna vid demokratins införande inte genomfördes fullt ut. Regeringen har behållit formen den hade tidigare som Konungens rådgivare. De kan bara agera gemensamt och styr bara indirekt genom regleringsbrev och utnämningar. Det har lämnat ämbetsmännen med den verkställande makten i Sverige. Detta har blivit ett bekvämt kryphål för otillbörlig påverkan av besluten. Från 1930-talet användes detta kryphål massivt för att bygga upp ett helt korporativt system, för att vid sidan av regeringen styra ämbetsmännens beslut. Myndigheterna försågs till och med med styrelser bestående av representanter för de stora korporationernas organisationer: arbetsgivare, fackföreningar, lantbrukare, konsumenter osv. Ovanpå detta korporativa utomparlamentariska inflytande kom sedan inflytandet från media. Sen kom dessutom marknadsanpassningen av myndigheterna som klyvt dem i tre separata delar: Förutom den för verksamheten, finns nu också myndigheter för beställning respektive för kontroll. Var ansvaret ligger idag, vet knappast någon. När sedan domare tillsätts från denna herrelösa ämbetsmannakår och från departementen, blir även domstolarna en del av samma i självtillräckliga statsapparat

Det är detta författningsmässiga mischmasch som vi egentligen ifrågasätter i varje rättegång och måste ifrågasätta.
- Förvaltningsdomstolarnas legitimitet ifrågasätts av oss, och måste ifrågasättas, så att de upphör att existera och målen hänförs till tingsrätterna.
- Domarnas självständighet ifrågasätts av oss, och måste ifrågasättas, om de kommer från den verkställande makten av ämbetsverk.
- Ämbetsmännens godtycklighet i förhållande till riksdagens lagar ifrågasätts av oss, och måste ifrågasättas, till dess de underordnas vår folkvalda regering och ansvar kan utkrävas.
- Ansvar kan bara utkrävas om regeringen ges den verkställande makten och ministrarna ges chefskap över de styrande myndigheterna.
- Hela Axel Hägerströms liberala anda, att låta vad som helst vara rätt bara för att en myndighet bestämt det, ifrågasätts av oss, och måste ifrågasättas, till dess domstolarna accepterar att sanningssökandet är grunden till all rättvisa.

Precis som varje blomma eller litet kryp vittnar om Guds oändlighet, så låt oss i varje mikrokosm av pläderingar för rättvisa, inte glömma att det samtidigt är en plädering för ett makrokosm av ett helt samhälle baserat på rättvisa, ett rättssamhälle!

Tack för ordet!

Se vidare:
http://www.nkmr.org/sv/meetings/2664-jubileum-huvudsida
Powerpointpresentation: http://nkmr.org/docs/PETI_-_Brussels_19_April_2016.ppt
http://nkmr.org/docs/Presentation-PETI-Brussels-2016-04-19.pdf
http://nkmr.org/sv/utredningar-och-rapporter/2524-summary-and-report-to-...
http://nkmr.org/docs/Report_to_the_European_Parliament_Petitions_Committ...
Friedrich Schillers uppsats om Athen vs. Sparta: http://www.larouche.se/artikel/lykurgos-solons-lagstiftning

Läs mer i Tore Fredins bok om Sveriges - en synarkistisk modell: http://larouche.se/artikel/sverige-en-synarkistisk-modell-0