Goda grunder för optimism: Ett nytt paradigm för 2017!

av Helga Zepp-LaRouche
31 december 2016

Jag har goda nyheter: Även om Tyskland på grund av sina likriktade mainstream-medier och medelmåttiga politiker fortfarande i hög grad är de aningslösas dal i denna världen, så är mer välinformerade personer idag medvetna om att flera goda tendenser kommer att spilla över till Europa och även till Tyskland under det kommande året. Under 2017 kommer det att bli tydligt att den nya strategiska inriktning som omfattar merparten av planeten kommer att bestämmas av de nya sidenvägarnas dynamik, och därmed av en ny ekonomisk världsordning, där det gemensamma bästa och underutvecklingens avskaffande - inte spekulanternas maximala vinstuttag - kommer att stå i centrum.

Under loppet av 2017 kommer det till och med att gå upp för de alltjämt politiskt korrekta anhängarna av det hädangångna Washington-konsensus och EU-byråkratin, den konservativa revolutionens ignoranter och till och med många opolitiska människor, att större delen av mänskligheten är på god väg att skapa människovärdiga förhållanden för alla människor på jorden, och detta uttryckligen som en samhörighet för mänsklighetens gemensamma framtid.

Kina kommer under det nya året att hålla två stora toppmöten med konsolideringen av sidenvägsprojektet som tema. De kommer att tydliggöra den enorma attraktionskraften hos den nya ekonomiska modellens win-win-samarbete, som redan har blivit till en magnet för världsutvecklingen. Mer än 100 nationer och internationella organisationer medverkar i detta globala utvecklingsperspektiv som redan berör 4,4 miljarder människor. Det är det största infrastrukturprogrammet i mänsklighetens historia och ger för första gången på minst 50 år ett realistiskt hopp om att problemen med hunger, fattigdom, behandlingsbara sjukdomar och brist på rätt till utbildning en gång för alla ska kunna övervinnas.

President Putin har genom Rysslands militära intervention i Syrien på ett briljant sätt vänt läget i Mellanöstern. Den till synes ändlösa raden av krig byggda på lögner efter den 11 september och det lätt genomskådade stödet till "moderata" rebeller – som har använt vapnen de fått från väst antingen till att mörda segment av den etniska befolkningen i Mellanöstern eller till terrordåd i Europa – har brutits och är nu på god väg mot en lösning. På mötet i Astana/Kazachstan i början av 2017 kommer det att visa sig att oppositionella grupperingar i Syrien kan inlemmas i uppbyggnadsprocessen och att regionens stora grannländer som Ryssland, Kina, Indien, Iran, Egypten – och kanske till och med stater som tidigare har understött IS och Nusrafronten – kan integreras i en uppbyggnadsplan för hela Sydvästasien. Därmed kommer det program som Schillerinstitutet har arbetat fram sedan 2012 – nämligen de nya sidenvägarnas förlängning till Mellanöstern – att kunna förverkligas under 2017.

Obama-administrationens återstående knappa tre veckor innebär visserligen fortfarande att ytterligare diplomatiska "handgranater" kan brisera, som Obamas utvisning av 35 ryska diplomater från USA visar. Men Putins reaktion på det, nämligen att avhålla sig från vedergällningsåtgärder på samma nivå och i stället bjuda in alla barn till amerikanska diplomater i Ryssland till julfirande i Kreml, visar klart vem som har överhanden. Den skicklige judoutövaren Putin är klart överlägsen vår tids Nero Obama. Xi Jinping och Putin, som båda häcklar västländernas moraliska dekadens och satsar på befolkningens moraliska förädling, är i moraliskt och praktiskt hänseende mångdubbelt överlägsna personer som den brittiske bulvanen George Soros och Obama, som med sin kampanj för knarklegalisering har ökat mortaliteten i USA.

Från både den tillträdande presidenten Trump och Moskva kommer flera glädjande signaler om att man verkligen vill att relationen mellan de båda länderna ska bygga på ett produktivt samarbete. Och det finns hopp om att det ska gå upp till och med för försvarsminister Ursula von der Leyen att ett samarbete mellan USA och Ryssland, som å sin sida är strategiskt nära lierat med Kina, är förutsättningen för en lösning på de flesta problemen i världen.

Trump har lovat att investera en biljon dollar i en modernisering av infrastrukturen i USA och göra den till världens modernaste. Det låter sig inte göras utan en massiv höjning av den amerikanska arbetskraftens produktivitet. Den kinesiska tidningen People's Daily reagerar nu med ett erbjudande under rubriken: "Om Trump ska få Amerika på fötter måste han vara djärv, och samarbeta med Kina". Artikeln citerar ur Trumps bok "Great Again – Hur jag ska rädda Amerika": "Man reser till länder som Kina ... och man ser deras järnvägssystem och deras kollektivtrafik. Det är mycket bättre där. Vi är som ett u-land." Artikeln fortsätter självmedvetet: "Kina är världsledande vad gäller investeringar i infrastruktur och ingenjörskonst. Kinas [nyligen invigda] Beipanjiangbro, som förbinder provinserna Guizhou och Yunnan, är en 4400 fot [1341 m] lång hängbro, som hänger 1854 fot [565 m] upp i luften. Det motsvarar ungefär 200 våningar, grovt sett fyra Trump Towers travade på varandra."

Beipjiangflodens nya hängbro är motsvarande 200 våningar hög, grovt sett fyra Trump Towers staplade på varandra.

Trump vill investera en biljon dollar för att modernisera USA och sätta folk i arbete, konstaterar People's Daily och framhåller att Kina skulle kunna hjälpa till med finansieringen och besitter ett ansenligt kunnande på infrastrukturområdet. Ett samarbete med Kina skulle hjälpa USA att hämta tillbaka några av de amerikanska investeringarna i Kina tillbaka till USA, vilket skulle gagna Amerika och stärka den bilaterala relationen. (1)

Därmed kan det program som Schillerinstitutet har föreslagit sedan 2014 för hur USA borde samarbeta med Kinas nya sidenvägar snart komma på agendan. Kinas vice utrikesminister, madame Fu Ying, presenterade nyligen just detta perspektiv i ett tal i New York.

Om, som väntat, den republikanske kandidaten Francois Fillon vinner det franska presidentvalet i maj kommer Frankrike att verka för att sanktionerna mot Ryssland hävs. Den österrikiska regeringen, som vid årsskiftet övertar ordförandeskapet i OSSE, har aviserat samma sak, och omstarten i relationen med Ryssland ska enligt Phillip Rösler också vara ett tema på årets världsekonomiska forum i Davos. Om förbundskansler Merkel vill hålla fast vid sitt förespråkande av sanktionerna, som hon kokade ihop på minitoppmötet den 18 november tillsammans med den politiskt utslagne Obama, kommer det att bli rätt ensamt omkring henne.

Med tanke på dessa tektoniska förändringar i den strategiska konstellationen, som är att vänta under 2017, och andra oförutsedda händelser som kan följa av bl.a. den transatlantiska bankkrisen – utlösta av Italien, Deutsche Bank eller någon annan av de tusentals minorna i finanssystemet – är det mer än tveksamt om EU kommer att fortbestå i nuvarande form och om Merkel kan vinna förbundsdagsvalet i september.

BüSo (Medborgarrättsrörelsen Solidaritet) ställer upp i detta förbundsdagsval med det enda programmet som är ett verkligt svar på flyktingkrisen: Tyskland måste, tillsammans med Ryssland, Kina, Indien, Japan och kanske USA, engagera sig i stort upplagda uppbyggnadsprogram för Mellanöstern och Afrika. Vi har lagt fram konkreta planer för det i rapporten "De nya sidenvägarna blir en världslandbro", som flera länder redan använder som planeringsunderlag för en politik för att bygga upp Sydvästasien och Afrika.

Fru Merkel har ett enkelt recept för att vinna valet: Hon behöver bara anamma BüSos utvecklingsperspektiv som sitt eget. Hon har vid ett par tidigare tillfällen visat att hon kan göra plötsliga lappkast, även om det oftast varit i negativ riktning, till exempel den ogenomtänkta omläggningen av energipolitiken eller hennes helomvändning i flyktingfrågan från "Vi klarar det" till förvarstagande av flyktingar som fått avslag på asylansökan och insatser av EU:s särskilda gränspolis. Hon har förklarat att Afrika kommer att vara ett viktigt tema på det kommande G20-mötet i Hamburg i juli. För en riktig kursomläggning måste hon i alla fall eliminera det brittiska inflytandet över hennes regering, som har blivit övertydligt den senaste tiden. Huruvida hon är kapabel till det kommer att visa sig i Hans Joachim Schellnhubers och Christoph Heusgens fortsatta karriärer.

Hur som helst blir 2017 året då många aspekter av BüSos politik kommer att bli verklighet!

(1) Se artikeln om Donald Trump i Peoples Daily: http://en.people.cn/n3/2016/1230/c90000-9161240.html