Globaliseringens paradigm har havererat – Ryssland och Kina satsar på kreativitet

av Helga Zepp-LaRouche
3 december 2016

Att det i världen idag finns två helt olika paradigm, som bestämmer nationernas agerande, blir mer och mer uppenbart för varje dag som går. I den transatlantiska delen av världen ökar hela tiden motståndet mot globaliseringens havererade paradigm samtidigt som etablissemanget desto ihärdigare försöker hålla fast vid det; de länder däremot som samarbetar med den Nya Sidenvägen satsar allt tydligare på sina invånares kreativitet och på samarbete för mänsklighetens gemensamma mål.

Västvärldens politiker och medier, som vant sig vid att bara betrakta Putin genom sina demoniseringsglasögon, borde för en gångs skull fördomsfritt läsa igenom det tal som Putin höll i år till det ryska parlamentet. I och med att Obama nu har dumpats – vilket Hillary Clintons valförlust också betydde – och Donald Trump haft sina första telefonsamtal med Vladimir Putin och Xi Jinping, så finns det en verklig chans till normalisering av relationerna mellan världens tre viktigaste nationer. Och bara en suicidal dåre skulle kasta bort den möjligheten.

Om man beaktar hela kronologin över Putins alla erbjudanden till väst, inklusive hans tal i den tyska förbundsdagen 2001, som var fullt av förhoppningar, och talet 2007 på säkerhetskonferensen i München, där han uttryckte sin djupa besvikelse, då får man ta honom på orden när han säger: "Vi söker inte konfrontation med någon. Vi har inget behov av det, lika lite som våra partner i den globala gemenskapen. Till skillnad från våra kolleger i utlandet, som betraktar Ryssland som en fiende, söker vi inte, och har inte sökt några motståndare. Vi behöver vänner. Men vi kommer inte att tillåta att våra intressen trampas på eller ignoreras."

Senare i talet betonade Putin att främjande av kunskaper och moral är en förutsättning för ett livskraftigt samhälle och att det måste prioriteras i skolundervisningen. Skolan måste väcka ungdomarnas intresse för landets klassiska litteratur, kultur och historia, och stimulera kreativiteten genom att lära barnen att tänka själva, att arbeta både självständigt och tillsammans med andra, att bemästra svåra uppgifter och att formulera och uppfylla mål. Att tillvarata exceptionella begåvningar är viktigt men undervisningen måste grundas på principen att alla barn och ungdomar är begåvade och kan nå framgång i naturvetenskapliga ämnen, på det kreativa området och i livet. Det är statens uppgift att ta vara på deras talanger.

Putin underströk också grundforskningens fundamentala betydelse som grund för ekonomisk tillväxt och samhälleliga framsteg. Mer än 200 laboratorier finns redan på plats, som tack vare sina generösa anslag är i stånd att operera på global nivå, och som leds av forskare som är med och utformar riktningen på den internationella forskningen. I det sammanhanget, sa Putin, är det viktigt att komma till rätta med flaskhalsarna som finns kvar från tsartiden, så att forskningsresultaten också kan bli till nytta i produktionen av kommersiella varor.

Putinhatarna borde också studera det tal som Putin höll dagen innan vid Primakovföreläsningarnas internationella forum till minne av den tidigare premiärministern och "ideologen" Jevgenij Primakov, som dog för 18 månader sedan.

Även här stod de amerikansk-ryska förbindelserna högt upp på agendan. Putin hänvisade till Primakovs övertygelse att det skulle vara svårt att möta de "stora utmaningarna" i världen "utan ett seriöst partnerskap mellan Ryssland och Förenta staterna" – särskilt i kampen mot terrorismen i Mellanöstern.

Primakov hade, enligt den ryske presidenten, "en verkligt strategisk vision" som gjorde att han kunde "skåda in i framtiden och se hur ohållbar och ensidig" modellen med en unipolär värld var. Det var Primakov som först talade om behovet av ett trilateralt samarbete mellan Ryssland, Kina och Indien, det som sedan utvecklades till BRIKS-samarbetet, "som ökar i tyngd och inflytande i världen". Primakov höll hårt på de nära förbindelserna med medlemmarna i OSS, som nu "är ryggraden i vår integrationspolitik i Eurasien ... Vi hoppas att vi genom samtal med våra partner, bland annat gällande förbindelsen med Kinas satsning rörande Sidenvägens ekonomiska bälte, ska kunna bygga upp ett stort eurasiskt partnerskap."

Oförytterlig rätt till utveckling

Ett ytterligare dokument som geopolitiskt sinnade västliga politiker och medier borde studera är en ny vitbok från den kinesiska regeringen rörande "Rätten till utveckling: Kinas filosofi, praxis och bidrag", där det slås fast att alla länder och folk har en "oförytterlig rätt" att utveckla sig. "Rätten till utveckling måste alla folk få komma i åtnjutande av och få del av. Att göra verklighet av rätten till utveckling är alla länders ansvar och även det internationella samfundets skyldighet", heter det i dokumentet. "Det åligger regeringarna i alla länder att formulera utvecklingsstrategier och åtgärder anpassade till sin egen realitet, och det kräver en förenad ansträngning av hela det internationella samfundet. Kina uppmanar alla länder att eftersträva en jämlik, öppen, omfattande och innovativ gemensam utveckling, som främjar en inkluderande utveckling och skapar förutsättningar för att alla folk ska få del av rätten till utveckling."

Vitboken visar ännu mer - nämligen att Kinas utvecklingsmodell och Kinas politiska och sociala struktur har varit en odelad framgång. Och medan denna modell fortsätter att utvecklas sker detta i en takt och på ett sätt som det kinesiska folket självt bestämmer. Man framhåller att Kina redan har lyft 700 miljoner människor ur fattigdomen och att det idag bara är 5,7 procent av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen - den första nationen som lyckats uppfylla FN:s millenniemål. Men Kina har dessutom bestämt sig för att helt utrota fattigdomen. I mars 2016 offentliggjordes "Utkastet till den 13:e femårsplanen för Folkrepubliken Kinas nationella ekonomiska och sociala utveckling", där regeringen lägger fram en strategi för att helt avskaffa fattigdomen bland landsbygdsbefolkningen till år 2020.

"Nya vågor av välstånd"

Den som inte vill lyssna på Putin eller Kina kan också studera en ny vitbok från byggmaskinkoncernen Caterpillar om vilken betydelse Kinas satsning "Ett bälte, en väg" har. Den kommer att utlösa "en ny våg av välstånd" för Kina och resten av världen, heter det där. Utbyggnaden av ett infrastrukturnät, som är en prioritet för satsningen, kommer att medföra ett friare flöde och effektivare utnyttjande av resurser, integration av marknaderna och samordning av den ekonomiska politiken mellan nationerna.

Infrastrukturutbyggnaden kommer att hjälpa till att sänka logistikkostnaderna, öka tillväxtekonomiernas konkurrenskraft och minska obalansen mellan länderna. Caterpillar ser satsningen "Ett bälte, en väg" som ett "öppet och inkluderande" ramverk som gör att alla länder längs rutterna kan ta del i de många projekten. "Det kan och bör inte vara enbart en kinesisk satsning", heter det i rapporten.

Företaget välkomnar affärsmöjligheterna som öppnas med satsningen och hoppas kunna medverka ännu mer i olika projekt längs rutterna, förklarade Chen Qihua, vice styrelseordförande i Caterpillar och styrelseordförande i Caterpillar China.

Och slutligen borde västvärldens politiker och medier ha klart för sig att det i befolkningen finns ett brett stöd för det internationella samarbetet, just när det gäller vetenskapliga och teknologiska framsteg. När den europeiska rymdstyrelsen ESA gjorde en enkät bland sina 22 medlemsländer visade det sig att 88 procent av de tillfrågade stödde ESA:s rymdprogram, 96 procent var övertygade om att rymden erbjuder möjligheter som inte finns på jorden men som borde tas tillvara.

I sin rapport om enkäten på årets "Frieslandmahl" på flygbasen Upjever sa den f.d. ESA-astronauten Thomas Reiter, nu högste samordnare på ESA för den internationella rymdstationen ISS, att det finns anledning till optimism – trots de ändlösa anslagsstriderna på europeisk nivå. De 8 miljarder euro som spenderats de senaste fem åren har genererat 14,5 miljarder euro i ekonomisk nytta för Europa och dess invånare.

"Det handlar också om den politiska sidan av samarbetet: Den fungerar väldigt bra trots konflikterna på jorden", sa Reiter. 95 länder deltar i forskningsarbetet på ISS, "där uppe arbetar man på att nå mål som gynnar alla människor".

Reiter talade också optimistiskt om utsikterna för utforskningen av månen, särskilt den från jorden bortvända sidan av månen. Därifrån skulle också så småningom rymdfarkoster kunna starta för den fortsatta utforskningen av universum.

Kommunikationschefen på ESA:s kontrollcentrum i Darmstadt, Bernhard von Weyhe, sa i en intervju i Allgemeine Zeitung att rymdforskningen fungerar som en bro mellan människor. "Gemensamma bemannade rymdfärder främjar sammanhållningen, det gjorde de även under kalla kriget. Rymdfärder har alltid varit ett område präglat av ett intensivt internationellt samarbete – och brofunktionen består. Rymdfärder är i sig ett samarbetsprojekt."

Den gemensamma nämnaren för alla dessa uttalanden är: Mänsklighetens framtid ligger i samarbete mellan världens länder för allas gemensamma ekonomiska utveckling och för mänsklighetens gemensamma mål, och framför allt i utvecklingen av teknologi och vetenskap och människornas kreativitet. Det lönar sig verkligen att investera i sådant samarbete. Den som inte fattar det utan i stället bara siktar på en "svart nolla"* kommer till slut att stå där med tomma händer.

* Syftar på den katastrofala åtstramningspolitiken ledd av Tysklands finansminister Schäuble, som säger att hans mål är att vända röda underskottssiffror till en budget i balans, alltså ett nolläge, med en svart nolla.