Glass-Steagall går framåt på Island

I en hälsning till Schillerinstitutets konferens i Tyskland den 24-25 november berättade den isländska alltingsledamoten Alfheidur Ingadottir om sin motion för införande av bankdelningslagen Glass-Steagall på Island. Motionen är under behandling i ett utskott och väntas komma till omröstning i Alltinget före jul. Redan bland de 17 alltingsledamöterna som var medmotionärer fanns alla partier utom ett. I den första vändan när motionen lades fram för Alltinget framkom att det återstående partiet, Självständighetspartiet, också stöder motionens innehåll, men att man valt att inte delta eftersom man hade en egen liknande motion.

Det breda stödet i Alltinget för motionen är en viktig faktor för att Glass-Steagall snabbt skall kunna införas. Det andra är att regeringen under ett år förberett en mer permanent bankkrislagstiftning för att hantera framtida bankkriser. I två utredningar har bankdelning övervägts från olika utgångspunkter, men man har stannat vid den brittiska modellen med en fuskbankdelning inom banken i olika avdelningar, vilket inte löser det nuvarande universalbanksystemets problem med jäv, spekulation och skuldbubblor. De folkvaldas ingripande är därför helt avgörande för att reformen skall fungera. Men eftersom bankreformen kommer att läggas fram i början på nästa år med en rad olika åtgärder, så kan Glass-Steagall införas på ett snabbspår genom att det läggs fram samtidigt med regeringens förslag, vilket är precis vad motionärerna avser, De kräver att regeringen före den 1 februari har bakat in Glass-Steagall i regeringens proposition. Det gör att det bli möjligt för Alltinget att besluta om Glass-Steagalls återinförande före nästa val i april nästa år.

Slaget om den isländska modellen

Den isländska bankkrislösningen tillät det isländska banksystemet att gå i konkurs utan att staten tog på sig bankernas utländska skulder. Banksystemet var vid kollapsen 10 gånger landets BNP och det var helt omöjligt att överta bankernas skulder utan att hela landet hamnat på obestånd. Vad man däremot gjorde med bankkrislagen i oktober 2008 (1) var att garantera de inhemska skulderna vilket gjorde att man kunde öppna nya banker för alla inhemska bankaffärer. Eftersom krislagen beslöts efter stängningstid kunde de nya bankerna vara öppna dagen därpå utan att betalningarna eller tillgången till bankkontona bröts en enda dag. Det nya banksystemet hade reducerats till 1,7 gånger BNP vilket kunde garanteras av staten, men isländska staten undgick en skuldsättning på mer än 8 gånger BNP!

Reaktionerna mot Island blev våldsamma. Skulle detta bli ett sätt att lösa bankkriserna och andra länder följde efter, skulle snart det mesta av det internationella banksystemet gå konkurs och förlora sitt makt att ta över tillgångar och länder. Svaret kom blixtsnabbt från världens finanscentrum Storbritannien, som använde sin terroristlag för att beslagta de isländska banktillgångar man kunde komma åt. Island stängdes därmed ute från de internationella betalningarna och kunde endast med stora ansträngningar hålla igång sin livsnödvändiga handel.

Motattackerna fortsatte med försöken att tvinga Island att betala förlusterna för internetbanken IceSaves utländska insättare i Storbritannien och Holland. Det var en ekonomisk krigföring som innebar krav på betalningar i utländsk valuta överstigande de sista valutareserver Island då hade, samtidigt som man var utestängd från alla valutalån och knappt hade valuta för importen. Trots ett folkuppror mot att ta över dessa bankskulder drevs frågan av Storbritannien och Holland år efter år. Här visade det internationella finanssystemet för hela världen att inga beslut utan dess godkännande skulle tolereras och att det aldrig skulle löna sig att göra något sådant eftersom det skulle leda till långa juridiska processer vilka dels skulle blockera stora återstående tillgångar i de gamla konkursade bankerna, dels skulle blockera relationerna till de internationella banksystemet. Återhämtningen av Islands ekonomi försvårades helt klart för att förhindra att nya krisländer som Irland och i Sydeuropa skulle ta efter den isländska modellen.

Norge ville hjälpa Island med ett ovillkorligt stödlån med utländsk valuta, men genom främst Sveriges inflytande inkorporerades Norges lån i ett gemensamt Nordiskt stödlån med villkor som tvingade Island under IMF:s kontroll. På detta sätt hamnade Island i ett fyraårigt förmynderskap under IMF, trots att Island alltid betalat sina skulder och aldrig som nation gick i konkurs. Sedan förra året är IMF-programmet avslutat, men attackerna fortsätter genom krav på anpassning till en ändlös ström av EU-direktiv som förs fram via Islands medlemskap i EES-avtalet och genom medlemsförhandlingarna med EU.

Den isländska ekonomins fotboja

Island befriade sig från bankernas utländska skulder, men svagheten är att bankernas inhemska skuldbubbla finns kvar. Den största delen av befolkningen och småföretagen sitter nu fast med låneskulder från olika system med indexerade lån, 85 procent av bolånen, som nu är helt omöjliga att betala och folk tvingas fortfarande från sina hus. De mesta handlar om inflationsindexerade lån som går tillbaka ända till 1980-talet. 13-15 procent av bolånen är valutaindexlån som tillkom 2005-2008 då lån kopplades till en utländsk valutakurs, vilket har gjort att lånen fördubblats efter finanskraschen när valutans värde halverades. Trots att denna bolånestock efter bankkrisen togs över till vrakpriser och trots att högsta domstolen har förklarat indexlånen för illegala fortsätter indrivningen av lånen till dess fulla nominella värde. Men domstolsutslaget innebär också att varken bolån eller de banker som äger dem går att värdera och handla med.

Bankerna och de hedgefonder som står bakom dem använder de inhemska skulderna för att ta igen förlusterna från bankkrisen. Situationen påminner delvis om Argentina där ett antal gamfonder köpt upp Argentinas statsskulder till vrakpris och nu använder en domstol i New York för att tvinga Argentina att betala fulla beloppet. Dels handlar det om att tjäna pengar, men också om ekonomisk krigföring som inte bara skall vara kostsam för Argentina, men också gör värderingen av Argentinska statspapper osäkra, så att de inte kan handlas med på kapitalmarknaderna. Argentinas kapitalförsörjning blockeras på detta sätt så att landets ekonomiska utveckling hålls tillbaka och den Argentinska modellen för nedskrivning av statsskulden hindras att sprida sig till krisländer som Grekland, där den nu diskuteras. Både Argentina och Island har brutit med globala finansordningen och utstår en storm av finansiell krigföring.

Framtiden för Island

Island måste få internationellt erkännande för för sin krislösningsmodell men också för att komma vidare. Glass-Steagall är ett oerhört viktigt steg för detta, vilket kommer att inrikta bankerna mer på den reala ekonomin och därmed en lösning av de skuldknutar som nu är en fotboja för de flesta islänningar direkt eller indirekt. Men dessutom måste landet våga lyfta sig ut kristänkandet till en vision om en framtid för Island. Utan en sådan vision om vad man skall leva på och bygga för, kommer inte Island att kunna stabilisera sitt kreditsystem och stärka sin valuta. Det är den reala ekonomin och beslutsamheten att bygga ut den som ger styrkan åt en nations ekonomi.

Egentligen finns Islands stora möjligheter strax bakom horisonten eftersom Arktis är på väg att utvecklas till en av världens heta ekonomiska zoner. Norge bestämde sig för att utveckla kompetensen att utvinna gas och olja på havsbotten i Barents hav, vilket krävde en ny teknik så att produktionsplattformarna kunde skötas fjärrstyrt på havsbotten för att undgå isen. Eftersom man var först att öppna produktionsfälten i Barentshavet är norsk teknik och norskt inflytande med överallt i inflyttningen i Arktis. Det gäller att var vara stark för att försvara livsvillkoren för både de gamla och tillkommande inbyggarna runt hela Arktis. Island behöver bestämma sig vilka infrastruktursatsningar man bäst kan göra för att kunna vara med i den kommande stora Arktissagan. Förutom Glass-Steagall och en nationell skuldsanering är det en sådan vision som är avgörande för att man med ett kreditsystem själva skall kunna skapa säkra krediter och sätta hela landets befolkning i produktivt arbete.

(1) Bankrislagen 2008 finns beskriven på engelska i rapporten Future Structure of the Icelandic Financial System, Report of the Minister of Economic Affairs to the Althingi, sid 32 http://eng.efnahagsraduneyti.is/media/Acrobat/Future-Structure.pdf

Relaterat är Ulf Sandmarks föredrag om Arktis på Schillerinstitutets konferens i Berlin februari 2012: http://www.schiller-institut.de/seiten/201202-berlin/sandmark-english.ht... och artikel på svenska: http://www.larouche.se/artikel/utveckling-av-arktis-men-hur