Glass-Steagall-debatten i riksdagen

Artikel ur Ny Solidaritet nr 2/2012. Läs den som pdf på sid 6:
Den internationella LaRoucherörelsen driver som bekant Glass-Stegall-frågan sedan många år. Redan vid dess avskaffande genom Gramm-Leach-Bliley-lagen 1999, motsatte vi oss att detta gjordes. I USA har den amerikanska grenen av rörelsen nu organiserat 80 kongressmän att stå som medmotionärer till lagen som ska avskaffa Gramm-Leach-Bliley-lagen och återinföra Glass-Steagall-lagen. I valet 2010 var det den första punkten på EAP:s valprogram att man i Sverige skulle införa en banklag av Glass-Steagall-snitt för att i ett slag göra sig av med avregleringens mest akuta negativa konsekvens - en banksektor som skapar sina egna regler med vinstmaximering som enda mål, helt emot grundlagens bokstav som stipulerar att främjandet av den allmänna välfärden är målet med verksamheten här i landet.

Frihandlarna som i det brittiska imperiets anda tror att vinstmaximering leder till den allmänna välfärdens främjande måste avvisas som de häxdoktorer de är. Tron på osynliga händer som magiskt förvandlar girighet till produktivitet, är minst sagt vidskeplig.

EAP kom inte in i riksdagen - på grund av det svenska valsystemets bisarra utformning i kombination med demokratins brister - men Glass-Steagall kom in. Debattens vågor gick nämligen höga tisdagen den 19 juni i år när LaRoucherörelsen i Sverige - EAP demonstrerade utanför Riksdagen inför debatten om Glass-Steagall samma dag inne i kammaren. Demonstranter delade ut ett flygblad med rubriken "Rösta ja till bankdelningslagen Glass-Steagall! Nej till bankräddningspaket!" och hade skyltar med samma text och många variationer som "Barns liv är viktigare än vinstmaximering!", "Ingen absolution för spekulation. Dela bankerna med Glass-Steagall!", samt den lite rakare uppmaningen "Spekulanter, ät er egen skit! Glass-Steagall nu!" Många riksdagsledamöter, tjänstemän och förbipasserande var intresserade av att ta en diskussion och ta del av flygbladet.

Inne i kammaren var debatten i det närmaste än mer intensiv. Vänsterpartiets talesperson i ekonomiska frågor, Ulla Andersson, utmanade ett efter ett av de borgerliga partierna att försöka klarlägga hur de kunde avvisa en begränsning av den orimliga implicita statliga garantin till de svenska storbankerna. Det blev mycket hummanden och slingranden till en början. I övrigt verkade huvudargumentet för motståndarna, med den folkpartistiske ekonomen/häxdoktorn Carl Hamilton i spetsen, vara att Franklin Roosevelt var någon sorts kommunist. En lågrangig moderat som förde deras talan i debatten spenderade av något oklart skäl det mesta av dagen med att dra olika paralleller till Sovjetunionen.

Miljöpartisten Valter Mutt mosade dessa så kallade argument med att hänvisa till den tyske konservative toppolitikern Norbert Blüms borgerliga kritik mot finanskapitalismen i en bok förra året. Mutt inledde sitt debattinlägg med ett långt citat av den amerikanske senatorn, förre detta presidentkandidaten och VietCong-fången John McCain, som 2010 krävde att Obamas finansreform skulle innehålla Glass-Steagall.

Det svenska folket uppmanas härmed att kontakta politikerna från de sex partier som inte stödjer Glass-Steagall och fråga dem vad de håller på med. Varför säger Löfven att han är för en Glass-Steagall-lag fast de röstar emot det i kammaren? Utan Glass-Steagall kan vi glömma alla fina, om än alltför pluttiga, infrastrukturprojekt som det nu äntligen talas om i debatten.

Se flygbladet "Rösta ja till bankdelningslagen Glass-Steagall! Nej till bankräddningspaket!" och läs ett längre referat av debatten i kammaren.