Genombrott för danska Schillerinstitutets magnettågsplan

Efter ett envetet, mångårigt kampanjarbete från danska Schillerinstitutets sida har förslaget om att bygga ett danskt magnettågsnät, som skulle ansluta Danmark till de eurasiska landbroarna, fått stort genomslag i danska medier.

Det var i slutet av mars 2007 som Schillerinstitutets förslag om ett danskt magnettågsnät bröt igenom i danska medier, både på internet och i den tryckta pressen. Det som särskilt lyftes fram var förslaget om en direktförbindelse med magnettåg mellan de två största danska städerna, Köpenhamn på Själland och Århus på Jylland, över Samsö bält i Kattegatt. Restiden skulle förkortas från nuvarande nästan fyra timmar till en knapp halvtimme.

Det finns en verklig chans att Schillerinstitutets magnettågsplan kan bli verklighet. Efter murens fall 1989, då infrastrukturprojekt som äntligen skulle förena Väst och Öst, inklusive Lyndon LaRouches förslag om den Produktiva triangeln, var på allas läppar, bestämde sig framsynta danska politiker för att äntligen göra slag i saken med tre stora projekt som man länge hade drömt om.

Två av dem - Storabältbron och Öresundsbron - är nu på plats. Dessa brobyggen har varit en källa till kulturell optimism i både Danmark och Sverige, och har höjt den ekonomiska produktiviteten. Det tredje projektet - en fast förbindelse till Tyskland över Fehmarsund - försöker danskarna få tyskarna med sig på. Som Lyndon LaRouche har noterat: "The Danes want to teach the Germans to play bridge!"

I och med att Danmark varit pådrivande i det fåtal stora infrastrukturbyggen som faktiskt kommit till stånd i Europa de senaste femton åren, och visat för alla att det är en lyckad strategi, uppmanar nu Schillerinstitutet de danska politikerna att gå före igen med nästa steg in i framtiden - magnettåg. Man framhåller att den ekonomiska nyttan med infrastruktursatsningar uppväger kostnaderna, eftersom transporterna blir så mycket effektivare. Och om Köpenhamn och Århus förenas till en enda sammanhängande stadsregion kommer den danska ekonomin att uppnå en grad av integration och fysisk-ekonomisk täthet som ingen annan industrination kan uppvisa i dag.

Den 12 april kommer Schillerinstitutet att presentera sitt magnettågsförslag inför folketingets trafikutskott. Ett skriftligt förslag har redan tillställts utskottet, och finns på folketingets hemsida, som en officiell handling (www.ft.dk/Samling/20061/almdel/TRU/bilag/322/index.htm).

En massbaserad kampanj

Genom sina massutdelningar av kampanjtidningar med magnettågsförslaget har danska Schillerinstitutet visat att det går att få ut stora idéer till den breda allmänheten med den metoden. Den första kampanjtidningen, som massutdelades från och med juli 2006, hade en artikel om "Danmark och den eurasiska landbron" som förklarade förslaget. Den delades ut i 50.000 exemplar, vilket motsvarar en procent av Danmarks befolkning på fem miljoner, med koncentration på Köpenhamn och Århus.

Masspridningen av dessa idéer medverkade till att skapa ett klimat där borgmästarna i de sex största danska städerna kunde lägga ett förslag, i november 2006, för hur restiderna mellan dessa sex städer kunde förkortas. Enligt deras förslag skulle restiden mellan Köpenhamn och Århus kortas med nästan hälften, till två timmar.

I december tryckte Schillerinstitutet sin andra stora kampanjtidning, också den i 50.000 ex. Rubriken på förstasidan var: "Från korsfarare till brobyggare". Man förklarade att det var hög tid att komma i gång med bygget av en bro/tunnel över Fehmarsund (Rödby-Puttgarden), ett projekt som nu är föremål för långdragna förhandlingar mellan de danska och tyska regeringarna.

I februari skickade Schillerinstitutet de båda kampanjtidningarna och ett brev till borgmästarna i alla de 98 nybildade danska kommunerna, där man underströk vikten av de föreslagna infrastrukturprojekten. Flera borgmästare skickade svarsbrev och ställde sig positiva till förslagen. Den 19 mars slog Jyllands-Posten, Danmarks största tidning, stort upp ett utspel från trafikforskaren Uffe Jacobsen, som tyckte att Danmark skulle skrota planerna på en fast förbindelse över Fehmarsund, på grund av tveksamheterna på den tyska sidan, och i stället satsa på en inomdansk förbindelse mellan Jylland och Själland över Samsö bält.

Nästa dag, den 20 mars, hade Jyllands-Postens nätupplaga en intervju med danska Schillerinstitutets ordförande Tom Gillesberg, som förklarade att om man byggde magnettåg över Samsö bält skulle resan mellan Köpenhamn och Århus bara ta 25 minuter. Intervjun illustrerades med den "tidtabell" som Schillerinstitutet har upprättat för det framtida magnettåget mellan Köpenhamn och Århus. Det väckte betydande uppseende (se artiklar på www.schillerinstitut.dk/danmark_behoever_magnettog.html).

Med ljusets hastighet spred sig Schillerinstitutets förslag till dussintals andra internetsajter, däribland Jubiis nyhetssajt, den norska pressens nyhetssajt, facktidningen Ingeniørens hemsida Ing.dk, hemsidorna för TV2/Nord, DR Østjylland och Regionen Midtjylland, och en internationell stadsplaneringssajt kallad Skyscraper City.

Jyllands-Posten fortsatte sin rapportering om Schillerinstitutets förslag i Jyllands-Posten Århus, där stadens borgmästare Nicolai Wammen uttryckte stort intresse för förslaget och nyheten spred sig till Aarhus Stiftstidende. Den 24 mars hade så Berlingske Tidende en intervju med Tom Gillesberg i näringslivsdelen, som innefattade hans förslag om att lägga finansieringen av projektet i en kapitalbudget och låta den löpa över femtio år. Schillerinstitutet beskrevs som "en internationell politisk rörelse, som nära samarbetar med den amerikanske ekonomen och förre demokratiske presidentkandidaten Lyndon LaRouche".

Ett rikstäckande magnettågsnät

Att skrinlägga planerna på en Fehmarnförbindelse är inte alls någon bra idé, men trafikforskaren Uffe Jacobsen har rätt i att den framtida ekonomiska utvecklingen i Danmark kräver en tätare integration av landets två viktigaste metropoler. Det kunde man läsa redan i Schillerinstitutets första kampanjtidning "New Deal" från juli 2006. Där sattes framtidens danska infrastrukturutveckling i samband med en integration av hela den eurasiska kontinenten genom utbyggnaden av ett gigantiskt infrastrukturnät, som ska sträcka sig från Europa genom Ryssland och Centralasien till Kina.

Huvudlinjerna i detta infrastrukturnät ska bestå av supersnabba magnetsvävartåg, maglev, av den typ som redan i dag transporterar passagerare från Shanghais internationella flygplats till stadens centrum med en hastighet av upp till 431 km i timmen.

Huvudnerven i den danska delen av denna infrastrukturutbyggnad ska vara den direkta maglevförbindelsen mellan Köpenhamn och Århus via en kombinerad tunnel/bro från Kalundborg över Samsö till Hov strax söder om Århus. Avståndet mellan de två största danska metropolerna reduceras då till 180 km, en sträcka som ett modernt maglevtåg kan tillryggalägga på bara 25 minuter. I den andra fasen förlängs maglevlinjen till Ålborg, och efter hand som grannländerna också bygger upp liknande maglevnät utvidgas det danska nätet till en modern upplaga av det nuvarande "H-formade" motorvägsnätet.

Den nord-sydgående linjen på Jylland skulle sträcka sig från Ålborg söderut genom Århus, och över Danmarks södra gräns till Hamburg i Tyskland. Den nord-sydgående linjen i den östra delen av Danmark skulle sörja för förbindelsen med de andra nordiska länderna. Från Köpenhamn skulle den sträcka sig norrut till Helsingör, och därifrån genom en ny tunnel till Helsingborg på den svenska sidan, där den skulle dela sig i två, och fortsätta den ena till Stockholm och den andra till Oslo. Söder om Köpenhamn skulle den gå via den planerade fasta förbindelsen över Fehmarsund till Hamburg, och därifrån till Berlin. På bara en dryg timme skulle man kunna resa från Köpenhamn till tre andra huvudstäder: Oslo, Stockholm och Berlin. De korta inomeuropeiska restiderna skulle göra maglev mera attraktivt än flyget.

Kapitalbudgetfinansiering

Hela projektet skulle, som Lyndon LaRouche föreslår, finansieras över en kapitalbudget. Kostnaderna skulle fördelas över en 50-årsperiod. Ett danskt maglevkonsortium skulle bildas, enligt samma modell som användes för Storabältbron och Öresundsbron, med ett viktigt undantag. Merparten av byggkostnaderna skulle betalas över statsbudgeten, inte genom att ta ut avgifter av användarna, så att biljettpriserna blir så låga att det uppmuntrar till allmän användning. Genom att styra in så mycket som möjligt av person- och godstrafiken till maglev kan man också spara in underhållskostnader för motorvägarna och den vanliga järnvägen. Låga priser skulle medföra att de olika landsändarna kommer närmare varandra, den fysisk-ekonomiska tätheten ökar, och det är det som ger den största ekonomiska nyttan.

Danmark skulle kunna visa vägen för hela Europa, genom att börja bygga det som kan utvecklas till ett europeiskt nätverk, som kopplas upp till den "eurasiska landbron", ett koncept som tagits fram av Lyndon och Helga LaRouche, med utgångspunkt från den redan existerande maglevbanan i Kina, och dess planerade förlängning.

Här finns chansen för ett litet land med fem miljoner invånare att sträcka ut handen till ett stort land med mer än 1,3 miljarder människor, för att de tillsammans, genom ett handslag tvärs över den eurasiska kontinenten, ska förverkliga Leibniz idé om en "Grand Design".

(publicerad i Executive Intelligence Review 6 april 2007)

Läs mer på danska hemsidan: http://www.schillerinstitut.dk/danmark_behoever_magnettog.html med massor av länkar till tidningsartiklarna och videopresentationer av magnettågssystemen.