Friedrich List - nationalstatens försvarare

Att världsekonomin med sin växande befokning på i dag nästan sex miljarder befinner sig i sin hittills djupaste kris är det få som betvivlar. Alla dessa sex miljarder besitter också svaret på krisen, nämligen det som den tyske ekonomen Friedrich List (1789-1846) kallade "intelligenskapital",1 en själ, eller förmågan att utveckla och assimilera idéer.

Nationalekonomins uppgift är att se till att denna egenskap, som på ett unikt sätt skiljer människan från djuren, får ett större och större spelrum i samhället. List är en av de stora själar i det förra århundradet som kan hjälpa oss att ta fram det djävlar anamma som krävs för att sätta stopp för dagens globaliseringspolitik. Den spar-, privatiserings- och avregleringspolitik, tillsammans med en oerhörd expansion av spekulationsbubblan på finansmarknaderna, som i dag genomförs i globaliseringens namn, ser till det motsatta, och har redan tagit livet av alltför många människor.

För 200 år sedan drev finansoligarkerna samma politik, men då kallades det inte globalisering, utan "frihandel". Dess huvudförsvarare var frihandelsförespråkarnas store guru, den skotske ekonomen Adam Smith (1723-90). På den andra sidan stod Friedrich List, som hade genomskådat frihandelsteorin för vad den var: ett simpelt försök att teoretiskt legitimera och befästa det brittiska imperiets maktintressen, på de framväxande nationalstaternas bekostnad. Inte för inte var Adam Smith anställd av det brittiska Ostindiska kompaniet. Lists argument mot Smiths frihandelsteser och Lists syn på vikten av nationellt oberoende hjälper till att skapa klarhet om hur dagens ekonomiska kris kan lösas.

Den amerikanska revolutionen

Först måste vi göra klart för oss att den främsta anledningen till att den amerikanska Oavhängighetsförklaringen kom 1776, var Storbritanniens vägran att tillåta en utveckling av manufakturen (industriproduktionen) i de nordamerikanska kolonierna. Storbritanniens kungahus och den europeiska finansoligarkin ville behålla den maktposition som det brittiska imperiet gav dem, genom att begränsa industrisamhällets utbredning. Värt att notera är att frihandelsprofeternas bibel, Adam Smiths "Nationernas välstånd", kom ut samma år som Oavhängighetsförklaringen, 1776.

Den amerikanska Oavhängighetsförklaringen, som bekände sig till idén om republikansk frihet, var en ren stridsförklaring mot Storbritanniens imperiesystem. Det befrielsekrig mot Storbritannien som Oavhängighetsförklaringen ledde till, varade i sju år och vanns av de amerikanska revolutionärerna, men det innebar ingen slutgiltig seger. Den unga nationen fick utkämpa ytterligare ett krig med Storbritannien, 1812 till 1814.

Frihetens försvarare

1840 gavs två av Friedrich Lists skrifter ut på svenska av publicisten Johan Johansson. I förordet till "Införselfrihet och skyddsförfattningar betraktade från erfarenhetens och historiens synpunkt" skrev Johansson:

"Redan för tjugotvå år sedan kallade allmänna förtroendet professor List till det ärofulla värvet, att huvudsakligen deltaga i beredandet av en bland tidevarvets största skapelser, ett verk som nu är föremål för hela Tysklands välsignelser: nämligen stiftandet av den stora tyska Tull- och handelsföreningen."

I sitt förord antyder Johansson att List därmed gjorde sig ovän med de mäktiga finansoligarkiska krafter som styrde Wienkongressen2 i syfte att förhindra att den amerikanska revolutionen spred sig till Kontinentaleuropa. List var för ett system av oberoende nationalstater i Europa. För Tysklands del betydde det, konkret, att de gamla furstedömenas makt, vilken delvis utövades genom att alla småfurstedömen hade rätt att ta ut skatter (tullar), måste brytas. List förespråkade tullfrihet inom Tysklands gränser och ett gemensamt tullsystem utåt. Med Johanssons ord var List "en orädd och insiktsfull försvarare av folkfriheten gentemot förtrycket".

I början av 1824 reste List till Paris, där han bl.a. träffade markis de Lafayette (1757-1834), som hade hjälpt general Washington att organisera och vinna det amerikanska befrielsekriget. Andra halvåret 1824 satt List inspärrad i ett fängelse i Württemberg, anklagad och dömd för att ha "förtalat" myndigheterna i den oligarkiska tyska värld som styrdes med furst Metternichs "stalinistiska" hand.

När List släpptes ut ur fängelset i början av 1825, var villkoret att han skulle försvinna från tysk jord. Frankrike ville heller inte ta emot List, och på den vägen hamnade han med sin familj i USA, där han igen träffade Lafayette.

Lafayette såg till att List kom i kontakt med ledande personer i USA, bl.a. Mathew Carey (1760-1839), Charles Ingersoll (1782-1862) och Henry Clay (1777-1852), och därmed befann sig List omedelbart i händelsernas centrum.

Lägg yxan till trädets rot

År 1825 författade List tolv brev, ställda till kongressmannen och Pennsylvania Societys ordförande Charles Ingersoll, vilka sedan gavs ut under titeln Outlines of American Political Economy (Huvuddragen i den amerikanska politiska ekonomin).3 Breven, förklarar List, ägnas helt och hållet åt att "vederlägga Adam Smiths med fleras teori", eftersom det är denna teori "som förser motståndarna till det amerikanska systemet med de intellektuella medlen för deras opposition". Fortfarande fanns det nämligen krafter i USA som inte ville ta itu med landets industrialisering, utan var nöjda med att exportera bomull till England.

"Jag anser det vara en plikt", skrev List i det första brevet, för alla anhängare av det amerikanska systemet, "att lägga yxan till trädets rot, genom att förklara Adam Smiths med fleras system för felaktigt - genom att förklara krig mot det för det amerikanska systemets räkning."

List råder de personer i USA som hyllar Adam Smiths system att ta sig i akt, så att de inte går under p.g.a. en utopi. Tänk om en framtida historiker skulle skildra den amerikanska nationens nedgång med följande ord: "De var ett stort folk, de var i alla avseenden på väg att bli det främsta folket på jorden; men de blev svaga och dog, ty de trodde på ofelbarheten, inte hos en påve eller kung, utan hos två böcker införda i landet, en författad av en skotte, den andra av en fransman, böcker vars allmänna felaktighet inte långt senare erkändes av varje människa."

Skotten var Adam Smith och fransmannen J.B. Say, även han en förespråkare av frihandel. Tack vare Lists och hans meningsfränders ansträngningar gick USA inte under, men ytterligare ett blodigt krig utkämpades 1861-65, det amerikanska "inbördeskriget" mellan Unionen och de av britterna understödda sydstaterna. Konflikten mellan de stora, i huvudsak bomullsproducerande jordägarna i södra USA och nordstaternas mer industriorienterade intressen, består i sina teoretiska huvudlinjer än i dag, även om det inte längre är fråga om nord- och sydstater direkt ställda mot varandra.

Nationell ekonomi

I samma första brev skriver List att han kommit fram till att "den politiska ekonomin består av tre delar: 1. den individuella ekonomin, 2. nationalekonomin och 3. mänsklighetens ekonomi". Han konstaterar att Smith i Nationernas välstånd talar mycket om individens ekonomi och mänsklighetens ekonomi, men ironiskt nog ingenting alls om det som titeln antyder, nationalekonomin:

"Han tar inte med i beräkning de olika nationernas olika maktställning, författning, behov och kultur, hans bok behandlar bara frågan: Hur skulle individernas och mänsklighetens ekonomi se ut, om mänskligheten inte vore uppdelad på nationer, utan förenad genom en allmän lag och genom samma kultur?"

Det kunde ju gå an, menar List, om hela världen vore förenad på samma sätt som de 24 nordamerikanska staterna, men "så ser den verkliga världen inte ut". Smiths system är med andra ord en utopi.

"Själv anser jag förvisso att förnuftet bjuder att nationer bilägger sina tvister med hjälp av lagen, så som de Förenta staterna nu gör sinsemellan. Krig är inget annat än en duell mellan nationer, och begränsningar i frihandeln är inget annat än ett krig mellan olika nationers industriella makt. Men vad skulle Ni, min herre, tänka om en krigsminister, som anslöt sig till kväkarnas lära och vägrade att bygga fästningar och örlogsfartyg och sörja för militärakademier, därför att mänskligheten skulle vara lyckligare om det inte funnes något krig på jorden? Och ändå, min herre, skulle denne krigsminister handla precis lika klokt som de som hyllar Adam Smiths system i dess nuvarande ofullkomlighet, och låter sina nationella intressen styras av främmande nationer och främmande lagar, därför att frihandel, i ett mera fullkomligt, men helt och hållet inbillat tillstånd, skulle vara en välgärning för mänskligheten."

Adam Smith föreskriver en och samma politik för alla nationer: frihandel. Men, skriver List i det andra brevet: "Nationerna är lika olika till sin natur som individerna. Det finns jättar och dvärgar, unga och gamla, handikappade och välskapade personer. En del är vidskepliga, tröga, slöa, okunniga, barbariska; andra är upplysta, aktiva, företagsamma och civiliserade. En del är slavar, andra är halvslavar, ytterligare andra är fria och självständiga. Några dominerar över andra nationer, några är oberoende, och en del befinner sig i ett beroendetillstånd. Hur kloka män kan tillämpa allmänna regler på dessa olika kroppar kan jag inte förstå. Enligt min mening är det lika oklokt som om en läkare ordinerade samma kost och samma medicin till ett barn och en jätte, till unga och gamla."

Skiljelinjen

I samma brev slår List också träffande fast var skiljelinjen mellan det amerikanska och brittiska systemet går: "Den amerikanska nationalekonomin och den engelska nationalekonomin är, i enlighet med de båda nationernas olika tillstånd, helt olika varandra. Den engelska nationalekonomins målsättning är att producera för hela världen, att monopolisera all industriproduktion, till och med på bekostnad av sina medborgares liv, för att hålla världen och i synnerhet sina kolonier i ett tillstånd av underutveckling och underdånighet, genom såväl politiska kontrollåtgärder som genom sitt kapitals, sitt kunnandes och sin flottas överlägsenhet. Den amerikanska ekonomins målsättning är att skapa ett harmoniskt förhållande mellan de tre näringar förutan vilka ingen nationell ekonomi kan uppnå fullkomlighet. Den har som målsättning att täcka sina egna behov med sina egna råvaror och sin egen industri, att befolka ett obefolkat land, att dra till sig utländska invandrare, utländskt kapital och utländskt kunnande, att öka sin makt och förbättra sitt försvar för att trygga sitt oberoende och nationens framtida tillväxt. Dess målsättning är i grund och botten att vara fri, oberoende och mäktig, och att låta alla andra njuta av frihet, makt och välstånd som de själva behagar.

Den engelska nationalekonomin vill behärska. Den amerikanska nationalekonomin vill bara bli självständig. Eftersom det inte finns någon likhet mellan de två systemen, finns det heller ingen likhet i vad de leder till. Detta land [USA] kommer lika lite att ha överproduktion av bomullsvaror, som det nu har överproduktion av husgeråd. Fabrikerna kommer inte att frambringa några laster, eftersom varje arbetare kan tjäna tillräckligt för att försörja sin familj på ett hederligt sätt. Ingen kommer att lida eller svälta p.g.a. brist på arbete, eftersom den arbetare som inte kan tjäna tillräckligt för att försörja sin familj, kan bruka jorden. Det finns tillräckligt med plats än för att hundratals miljoner skall kunna bli fria bönder."

Intelligenskapital

List kritiserar Adam Smith & Co. för att glömma bort det viktigaste i samhällsekonomin: människans kreativa förmåga, som skapar nya resurser. Efter att ha förklarat att en nations produktiva krafter kan indelas i naturkapital, intelligenskapital och varukapital, skriver List:

"Enligt dem [Smith m.fl.] är ett folks produktivitet begränsad till mängden kapital, eller till mängden producerade varor. De tog inte med i beräkningen att detta kapitals produktivitet är beroende både av naturtillgångarna och av nationens intellektuella och sociala förhållanden."

Smith & Co. utgår ifrån att varukapitalet växer långsamt, men de har fel:

"Detta stämde förr i tiden, när industrin på alla sätt hindrades, när de nya möjligheterna inom kemin, mekaniken o.s.v. ännu inte fanns; det stämde i sedan gammalt bebodda länder, där nästan alla naturrikedomar redan hade använts; men det stämmer inte i ett nytt land, där inte ens en tiondel av naturkapitalet tagits i anspråk, där nya uppfinningar gör underverk, där det inte läggs några hinder i vägen för industrin, där kort sagt nya samhällsförhållanden har skapat ett förut aldrig skådat intelligenskapital. Om befolkningen i ett sådant land växer som aldrig förr, kommer tillväxten av varukapitalet att överträffa till och med befolkningstillväxten, om samhället är klokt nog att använda sitt intelligenskapital för att utveckla och bruka det naturkapital med vilket det välsignats."

Olika förutsättningar

I det femte brevet betonar List att varje nation har sin egen speciella nationalekonomi, och måste följa sin egen speciella ekonomiska kurs. Han ställer en rad frågor om ekonomin, som han besvarar med ja eller nej, beroende på de olika nationernas olika förutsättningar. Ett exempel gäller pengar:

"Ökar importen av pengar produktivkrafterna? I Spanien ledde det till motsatsen. Det sätt på vilket pengarna förvärvades och förbrukades samt folkets och regeringens tillstånd, ledde till att denna kostbara vara blev ett gift, medan samma vara skulle ge Förenta staterna en oerhörd makt och styrka, om den importerades i utbyte mot dess produkter. En nation kan ha ett överflöd av ädelmetaller, som Mexico, och då är export av dessa till gagn för produktivkrafterna. Den kan ha för lite, i jämförelse med sin industri, och då är import fördelaktigt."

På grund av alla dessa olika omständigheter, under vilka nationalstater höll på att bildas, kallade List ett lands skyddstullar också "uppfostringstullar".

I en annan av frågorna visar List hur klart han tog avstånd från slaveriet i sydstaterna:

"Maskiner och nya uppfinningar? För tätt befolkade länder med ingen handel, liten industriproduktion och ett överskott på arbetskraft kan de vara en allmän olycka, medan alla sådana förbättringar i USA är en allmän välsignelse. Tids nog hoppas jag att slavarna i detta land kommer att vara av järn och mässing, och sättas i rörelse av stenkol i stället för av piskor."

Rättvisepatos

När List skrev detta fanns visserligen varken kärnkraft, rymdfarkoster eller magnettåg, men List var verkligen övertygad om att människans "intelligenskapital" också är hennes väg bort från fattigdom och naturens råa våld. List återvände i början av 1830-talet, som amerikansk medborgare, till Tyskland där han fortsatte att ivra för sina idéer om hur frihet för varje människa skulle kunna vinnas genom en nationell ekonomisk utveckling, trots att han visste att Metternichs hela repressionsapparat skulle gå lös på honom. I förhållande till Tyskland hade List förklarat att han kände sig som "en mor till ett handikappat barn, som älskar sitt barn över allt annat". List lät sig till och med övertalas att åka till ärkefiendelandet England för att försöka vinna gehör för sina idéer om ekonomisk rättvisa där, ett företag som grymt misslyckades.

List återvände 1846 till Tyskland efter ett par månader i England. Han mådde inte bra och bestämde sig för att resa till Italien, men kom aldrig fram. 1846 hittades han efter en snöstorm död, med en kula i huvudet. Elaka tungor spred omedelbart rykten om att han begått självmord. Några påstod att han tagit livet av sig för att han hade förlorat sin förmögenhet i den ekonomiska kollaps som pågick, men med tanke på att List vunnit många rika, mäktiga vänner i Tyskland som erbjudit honom välbetalda arbetsmöjligheter, håller inte en sådan förklaring. List fortsatte efter sin död att vara en av drivkrafterna bakom nationalstatens och välståndssamhällets framväxt. Delar av den svenska politiska eliten under 1830-talet och framåt följde intensivt den utveckling av det amerikanska ekonomiska systemet som List deltog i. Dit hörde Erik Gustav Geijer, som i föreläsningsserien "Om vår tids inre samhällsförhållanden" (1844) sade:

"Industriens egen utveckling är ej annat än utvecklingen av det mänskliga arbetets gemensamhet. Detta sig utvecklande, gemensamma är just intelligensens andel i arbetet som oupphörligen tillväxer; liksom det enstaka arbetet representeras av den mänskliga kroppskraften, vars andel i arbetet tvärtom avtager. Det vill säga: intelligensen genomtränger alltmer hela det mänskliga arbetet."4 Den idémässiga samhörigheten mellan Geijer och List är uppenbar, och det gäller att det rättvisepatos som var normalt fram till och med 1968 återfår sin plats i politiken. I dag innebär det att våga se sanningen i vitögat och fördöma det illistiga spel som den brittiska kronan fortfarande driver i dag. Om något har förändrats sedan Johanssons och Geijers dagar, så är det att vi i dag har fler ynkryggar i politiken än någonsin tidigare i historien.

(Ur Ny Solidaritet nr. 7 1997)

  1. På engelska capital of mind, på tyska geistige Kapital.
  2. Wienkongressen (1814-15) hölls efter Napoleons fall och handlade formellt om att "återställa ordningen" mellan Europas makter. I själva verket var det den europeiska finansoligarkins aktiva arbete för att hindra att den amerikanska revolutionen skulle sprida sig till Kontinentaleuropa. Förhandlare som Metternich, Talleyrand och Castlereagh förtryckte skoningslöst varje försök att etablera moderna nationalstater med borgerliga fri- och rättigheter.
  3. Friedrich List, Outlines of American Political Economy, med kommentarer av Michael Liebig och Lyndon LaRouche, Dr Böttiger Verlags-GmbH, Wiesbaden 1996.
  4. Citatet är hämtat ur professor Lars Lönnroths understreckare till minne av Erik Gustav Geijers död för 150 år sedan, "Geijers samhällsfilosofi fortfarande inspirerande", Svenska Dagbladet 11 maj 1997.