En riktig Bankreform

Utskrift av Ulf Sandmarks tal på manifestationen för Bankreform den 7.9 på Medborgarplatsen i Stockholm.

Tack för ordet.

Jag heter Ulf Sandmark och är från Europeiska arbetarpartiet och är civilekonom från Handelshögskolan. Jag var ordförande i SSU Vänsterekonomerna där, men blev utesluten ur socialdemokratin på en SSU-kongress 1975 [Not 1].

Jag vill tacka för att jag får tala här som gästtalare på mötet som Nätverket för Bankreform arrangerar. Jag vill göra det därför att Sveriges överlevnad omedelbart kräver en första bankreform och det är bankdelning. Utan bankdelning kan Sverige krossas likt Grekland, Spanien, Portugal eller Irland under bankernas gigantiska skuldberg i en ny fas av bankkrisen. Denna nya fas av bankkrisen kan komma när som helst. Bankkrisen är inte löst. Den är bara uppskjuten genom den enorma penningpumpning som har använts som en "lösning" på den hittillsvarande finanskrisen. Samtidigt har västvärldens länder och allra mest krisländerna utsatts för en brutal åtstramning för att betala bankerna. Det är en fascistisk politik där pengar och bankskulder satts före människovärdet och människoliv, vilket är definitionen på fascism.

Följden av dessa s.k. lösningar på finanskrisen är att bankerna har blivit 40 procent större och skuldbubblorna pumpats upp. Samtidigt har åtstramningen slagit sönder människor och kastat ut dem i arbetslöshet, så att den produktiva basen för att kunna betala skulderna har minskat. Nu riskerar därför skuldbubblorna att brista och leda till gigantiska bankförluster. Och vem skall betala det? Ja, de som fick vinsterna av bankernas spekulation? Nej, det du som skall betala, det svenska folket och de andra folken skall betala! Staten har nämligen lämnat en obegränsad bankgaranti till de fyra storbankerna i Sverige! De kallas nämligen för "systemkritiska", eftersom de sköter betalningssystemet, bankomater och handelsfinansieringen. Om det stannar stannar omedelbart hela landets handel och därefter produktion. Folk kommer att bli arbetslösa i massor och efter någon vecka kommer affärerna vara tomma och efter någon månad kommer det att vara svält i Sverige.

För att undvika detta sammanbrott vill regeringen och den socialdemokratiska oppositionen till varje pris rädda bankerna. Problemet är bara att de fyra svenska storbankerna är alldeles för stora för att räddas. Deras tillgångar/skulder uppgick förrförra årsskiftet till mer än 16000 miljarder kr medan hela landets BNP är bara 3700 miljarder. De är 4,5 gånger större BNP. Men dessutom har ett de ovanpå det ett gigantiskt derivatkasino som var 88 000 miljarder kr i tillgångar/skulder förrförra årsskiftet. Det blir sammanlagt mer än 100.000 miljarder kr som skall garanteras av ett land med 3700 miljarder i BNP. Dessa banker är alltså 27 gånger större än BNP. Svenska regeringen har garanterat alla bankförluster för dessa gigantiska spekulationsaffärer, som när som helst kan braka ihop igen. Detta hot mot landet hänger som ett Damoklessvärd i en tunn tråd över huvudet på oss alla.

Det enda som kan skydda oss, är att vi vägrar garantera bankernas gigantiska kasino. Vi har inte råd att garantera mer än den lilla delen av banken som behövs för betalningar, människor och realekonomi, det som förr sköttes av vad man kallade affärsbanker eller sparbanker. Men hur skall vi kunna få bankerna att inte fuska och blanda ihop dessa affärer? Det enda sättet är att de olika sorternas affärer, kasinot och affärsbankverksamheten, skiljs åt så de hanteras av skilda ägare. Bankerna måste därför tvingas att dela upp sig, så vi kan begränsa vår garanti. Det är det som kallas bankdelning.

Bankernas gigantiska kasino kan inte garanteras. Det skall privatiseras. Går dessa verksamheter omkull skall det skötas som en privat konkurs, så inte folket tvingas betala det, utan skulderna deletas. Derivataffärerna måste dessutom förbjudas och beskattas bort. Vore inte detta en BRA privatisering? Att bankerna själva får äta sin skit som man säger. Men det är en privatisering som varken Allianspartierna eller sosseoppositionen vill prata om överhuvudtaget i dessa privatiseringstider.

Dessa bankfrågor är valets viktigaste fråga tillsammans med världskrigshotet, men det är helt tabubelagt i valrörelsen av riksdagspartierna. Vad vi får se i de totalt censurerade TV-debatterna är en cirkus, där partierna ägnar sig åt en dagisdebatt jämfört med vad verkligheten kräver av dem.

Jag välkomnar därför och vill bidra till all debatt om bankfrågor i denna valrörelse. Men skall vi ha en Bankreform måste den vara grundad på en förståelse av hur ekonomin fungerar och det gör inte de förslag som hittills framförts av Nätverket för Bankreform.

Jag vill därför bidra till en diskussion om Bankreformer och jag föreslår några diskussionspunkter:

1. Hur gör värdepapperisering bankernas penningskapande oändligt?
Det är den första frågan.

Ja, vi har ju uppmärksammat den här moderate riksdagsmannen Jörgen Andersson som inte håller med om att banker kan skapa pengar så lätt att det inte har någon gräns. Han medger bara multiplikatoreffekten som han kallar det, dvs. att ett lån leder till ökad inlåning och kan lånas ut igen några varv till dess kapitalkravet stoppar upp det. Han låtsas inte om att banken kan värdepapperisera sina bostadslån och sälja dom. Då försvinner bolånen från banken, så banken kan ge ut nya lån. Detta kan alltså upprepas hur många gånger som helst. Så länge banken hittar nya bolånetagare, så kan de alltså skapa hur mycket pengar som helst. Men vid en bankdelning får inte värdepapper skapas av banker. Om de alltså har blivit delade. Då och endast då landar bankerna tillbaka i Jörgen Anderssons multiplikatoreffekt och begränsas från att skapa oändligt med pengar. Så det är enbart med bankdelning som man kan komma till den här begränsningen av den oändliga penningutgivningen.

2. Var finns bestämmanderätten över pengarna?
Det är nästa fråga jag vill att ni skall fundera på.

Ja, vem garanterar pengarna? Det är Riksbanken. Men vad representerar den då? Det är staten, nationen och folket. Det betyder att pengar bara får användas i nationens tjänst och nationens syfte är folket välfärd och utveckling. Har inte staten därför all rätt att reglera vad pengar skall användas till?

Nästa fråga:
3. Finns någon ekonomi om pengarna tas bort?

Fanns ekonomin innan pengar och betalningsmedel fanns? Jo, ekonomin fanns då också, dvs. före pengarna. För att förstå en riktig ekonomi är det bäst att tänka bort pengar. Vad gör då ekonomin? Den handlar om att människor måste producera sin egen existens: mat, kläder, värme och skydd. Utan kultur, infrastruktur, rättsväsende ... blir vårt arbete ineffektivt. Vad är då pengarnas roll? Jo, de är bara ett smörjmedel. De är alltså inte huvudsaken.

4. Var finns då pengars säkerhet någonstans?
Det är den fjärde frågan.

Ja, i den mån pengar representerar något av denna reala ekonomin har de ett värde. Det kvittar alltså om de är s.k .permanenta pengar eller påhittade pengar. Om skulden har lett till byggandet av en maskin, eller hus, har den ett värde. Därför kan pengar skapas av Riksbanken och bindas till projekt så mycket så att alla som kan arbeta kan sättas i fullt arbete. Om man binder pengar till projekt hela tiden kan man skapa nya pengar utan problem. Riksbanken kan göra det, men även om det skulle vara en bank som lånar ut till bygge får även sådana pengar ett realt värde.

5. Vad är då en ockerränta?

Vi diskuterar räntorna mycket här. Ockerräntor är parasitära räntor. Ja, vad är parasitärt? Det är att om man tar ut mer än växten. Om tillväxten är noll, måste alltså räntan vara noll för att man inte skall ha en ockerränta. Men om universum växer. Om naturen växer, som den alltid har gjort i evolutionen långt före människan, då kan räntan vara mer än noll. Om ett lån ger upphov till växt i ett företag på tjugo procent, då alltså tio procent ingen ockerränta.

Sista frågan:
6. Finns någon skillnad mellan produktiv och improduktiv skuld?

Ja, det finns en stor skillnad. Om skulden representerar realvärden och produktiv verksamhet, då är det en produktiv skuld. Ju mer produktion, desto bättre, dvs. skulden blir då ett mått på produktiva satsningar och visioner. Om skulden går till konsumtion eller fiktiva värden är skulden det en improduktiv skuld, som i stället är parasitär. Problemet idag i bankerna, det som vi tar upp i all den här bankdebatten vi har här, är att bankerna och finanssystemet nästan enbart har improduktiv skuldgivning idag och är helt parasitärt, som en del av ett gigantiskt finanssystem.
Alltså vad vi skall göra är att göra bankerna till banker igen med bankdelning och bygga landet med riktade produktiva krediter.

Tack för ordet.

Not 1. Uteslutningen skedde för samarbete med LaRoucherörelsen i kritik mot Socialdemokratiska partiets linje till stöd för Internationella valutafondens mordiska skuldindrivningspolitik mot Tredje världen.

En video av talet finns upplagd på facebook här: https://www.facebook.com/video.php?v=690434724381861

Se videon från tidigare tal mot bankfascism: http://www.larouche.se/artikel/ulf-sandmark-tal-mot-bankfascism
Se också artiklarna i Ny Solidaritet av Ulf Sandmark om denna nödvändiga bankreform:
http://www.larouche.se/artikel/kreditsystem-for-full-fart-i-produktionen
http://www.larouche.se/artikel/allianspartierna-kryper-for-bankerna-klar...
Mer om information om den omfattande internationella debatten om bankdelning finns på: http://larouche.se/gs