FDR:s och min kamp mot synarkismen

Jag ska tala med er i dag om andra världskriget – Roosevelts världskrig – och vårt krig i dag. Det finns två likheter. För det första utkämpade Roosevelt ett krig mot fascismen, och vi utkämpar i dag ett krig mot fascismen, faktiskt exakt samma fascism som Roosevelt kämpade mot i andra världskriget och före dess. För det andra är det en likadan tid vi lever i, en tid när vissa internationella finanskretsar hotar med att svara på det internationella systemsammanbrottet med att införa diktatur och världsimperier.

Vår tids hot om fascism kommer från samma personer som låg bakom Hitler, varav en del finns i USA, inte som nu levande personer, men som ättlingar och arvtagare till samma inställning, samlade runt personer som, i viss mening, Dick Cheney, som jag föreslår ska ställas inför riksrätt omedelbart.

Vi får gå tillbaka lite i historien. Jag visste en hel del om de här sakerna, både om ekonomi och om hur man identifierar mänsklighetens fiender i modern tid, ända tillbaka till de gamla grekerna, kan man säga. Men jag visste inte exakt vem som var vem. Omkring 1983-84 släppte regeringen en del handlingar från underrättelsetjänsternas arkiv till Nationalarkivet, med den specifika avsikten att jag skulle få tillgång till dem. Man sa till mig: ”Gå till Nationalarkivet. Det finns en del handlingar som väntar på dig där.” De sträckte sig från 1920-talet fram till 1945. De var samlade under rubriken ”Synarkism/nazi-kommunism”.

Vad det handlade om var en grupp finansintressen – det som på italienska kallas fondi. De är motsvarigheten till de fondi som låg bakom Lombardbankirerna som orsakade den mörka tiden i 1300-talets Europa. Samma intressen, samma typ av familjer, stod inför hotet om ett finansiellt sammanbrott, och risken för att svaret på det finansiella sammanbrottet, både i USA och i Tyskland, skulle bli åtgärder av den typ som Roosevelt faktiskt sedan satte in, från 1933 och framåt, i USA.

De hoppades kunna förhindra det genom att införa en fascistisk diktatur i Europa, som sedan skulle användas för att skapa ett världsimperium. Det var de som kallades ”synarkister/nazi-kommunister”.

I dag, precis som då, finns det en grupp finansintressen som, i detta ögonblick, med hjälp av sin agent Alan Greenspan, har vissa planer för er finansiella framtid. De sänker räntan till så nära noll de kan komma. Meningen med det är att dra in pengar till finansmarknaderna, genom att säga: ”Kurserna stiger. Kom nu alla lättlurade och satsa era pengar på denna fantastiska framtid som Alan Greenspan håller på att skapa.”

Vad händer? Snart spricker den här finansbubblan. Folk går i konkurs. Alan Greenspan höjer räntan till kanske 7-8 procent och alla lättlurade stackare kommer att förlora allt. Villaägare, företag, pensionsfonder kommer att förlora allt. Det är den sortens människor vi talar om. Det är den sortens människor som vill ha världskrig. Och det är de som kontrollerar och använder en grupp människor som är synarkister, som i det här landet ibland kallas ”nykonservativa”. Det inkluderar dem som kallar sig USA:s socialdemokrater. Senator Moynihan var med i detta. Cheney är med.

Churchills rop på hjälp

Nu går vi tillbaka till Roosevelts tid. I slutet av 1930-talet och början på 1940-talet vände sig Winston Churchill, som skulle komma att leda Storbritannien under kriget, till Franklin Roosevelt, som då var USA:s president, och berättade att han var rädd för att en viss organisation, med viktiga personer som Lord Halifax och andra, hade träffat en uppgörelse med kretsen kring Adolf Hitler, särskilt Göring och andra, och med vissa personer i Frankrike, däribland en grupp med kopplingar till Lazard Brothers som hette Banque Worms. De hade planer på att införa en fascistisk diktatur i Europa, som skulle bli ett världsimperium.

Churchill sa till Roosevelt, efter att ha förklarat för Roosevelt hur det stod till i Storbritannien och på kontinenten: ”Du måste hjälpa mig. Du måste hjälpa oss.” Det var det som andra världskriget handlade om. Roosevelt organiserade USA, och såg till att det gjorde sig redo att undanröja denna hotande synarkiska diktatur, denna fascistiska, av nazisterna ledda världsdiktatur.

Diktaturen inkluderade Mussolinis Italien. Namnet ”fascism” kom när synarkismen infördes i Italien, som ett sätt att ”italienisera” synarkismen, som egentligen var en fransk sjuka.

Samma personer skapade Francisco Franco i Spanien. Och inte nog med det. Den tyska nazistorganisationen grundade en spansk avdelning, med säte i Spanien. Denna spanska avdelning opererade på det västra halvklotet, framför allt genom en organisation i Mexico som senare blev det politiska partiet PAN. Denna form av nazism spred sig, som ett spansktalande nazistiskt nätverk, över hela den amerikanska dubbelkontinenten.

Några exempel på hur det kunde se ut: En av systrarna Schlumberger i Texas, som hade förbindelser med synarkisterna i Frankrike, gifte sig med en fransman av rysk härkomst, Jean de Menil. De hade en bundsförvant i Mexico, en fransman: Jacques Soustelle. De hade en man i Peru: Paul Rivet. De här personerna styrdes från USA, av bland andra – gissa vem? Familjen Buckley: William F. Buckley senior, William F. Buckley junior o.s.v. Till den här bilden hör Cristeroskriget på 1920-talet, som organiserades och startades i princip av Buckleyfamiljen och dess vänner, för att lägga vantarna på Mexicos olja. Det var det som det kriget handlade om.

Det var Jean de Menil som köpte båten ”Granma”, för att skicka Castro till Kuba. Denne fascist, denne nazist, betalade Castro.

Jacques Soustelle reste till Frankrike, där han av en del av den brittiska underrättelsetjänsten utsågs till att leda de Gaulles underrättelsetjänst, tillsammans med Paul Rivet och de Menil. De avslöjades senare av fransmännen som fascister. Men Jacques Soustelle lyckades ändå bli den som fick leda de Gaulles politiska parti, och det var han som sedan organiserade mordförsöken mot president Charles de Gaulle.

En god vän till mig, nu död, som var de Gaulles främste general vid den tiden, Jean-Gabriel Revault d’Allonnes, var ute efter att döda Soustelle. En dag sa han till mig: ”Du anar inte vad jag skulle ha gjort med honom, om jag hade fått fast honom – och jag hade order från de Gaulle att göra det.”

Cheneys politik

Det är det här som vi har att göra med. Samma personer som låg bakom den här synarkistiska operationen, är de i USA som står bakom krigshökarna. Det är med andra ord ingen skillnad mellan de nykonservativa och nazisterna – ingen alls. De är bara olika varianter av samma sak. Det är inte de som bestämmer; de är verktyg, på samma sätt som nazisterna var verktyg för bankirerna som låg bakom Hitler, internationellt. USA utkämpade kriget för att befria Europa från ett nazistiskt imperium, som tänkte ta över hela världen – ett nazistiskt imperium som hade skapats och styrdes av den typ av bankintressen som den med Lazard Brothers lierade Banque Worms representerade.

Nu kanske ni undrar: ”Varför skulle de göra detta mot USA?” Om man vill skapa ett världsimperium i dag, vilket land skulle man ta över, för att skapa ett världsimperium? Om ni var ett gäng finansmän, som de som låg bakom synarkisterna då, och nu, vilket land skulle ni försöka lägga under er, som skulle bli ert verktyg på vägen mot ett världsimperium? USA.

Då var det Europa som hade potentialen att utöva världsmakt och att, under depressionsförhållanden, bli ett världsimperium. Nu är det USA som de tänker ta över. De som ligger bakom Cheney har som politik att förstöra USA!

Vad är Donald Rumsfelds militära politik? Det vi ser nu, i Afghanistan och i Irak, är hur den amerikanska militären håller på att förstöras. Är det patriotiskt, den här typen av krig? Självklart inte! Det är praktiskt taget förräderi mot USA. Cheneys lögner för att tvinga in USA i ett krig, för att övertala kongressen att tillåta det, är ett brott som är liktydigt med förräderi, som han inte bara kan ställas inför riksrätt för, utan också få fängelse för.

USA är i dag den ledande världsmakten – främst tack vare flygstridskrafterna. De här personernas teori går ut på att man ska sätta in kärnvapen i förebyggande syfte! Man väntar inte på attacken, eller ens hotet. Man säger: ”De kan bli en motståndare någon gång i framtiden. Därför ska vi slå till mot dem i dag med kärnvapen!” Detta är Cheney & Companys politik. Det har varit deras uttalade politik sedan 1991. Och deras politik trädde i verkställighet den 11 september 2001: Kärnvapen mot resten av världen – kärnvapen mot länder som inte har några kärnvapen.

Det är så här de försöker starta ett världsimperium: genom att skapa kaos, ekonomiskt sammanbrott i hela världen, och slå sönder världen med konflikter, krig o.s.v.

Det är det som vi måste stoppa.

Ett erbjudande

Men vi måste stoppa det, inte bara genom att protestera mot det. Roosevelt stoppadet det inte genom att protestera mot det. Visst gick han ihop med Churchill för att först och främst förhindra att nazisterna tog över Storbritannien, med hjälp av Lord Halifax och med stöd från Beaverbrookkretsarna.

Men han måste göra något annat också. Han måste organisera världen runt en amerikansk ekonomisk återhämtning, och han byggde upp vår industriella styrka, på ett sätt som slog alla med häpnad. Vi hade en politik då som, om Roosevelt hade fått leva, och inte hade ersatts av den där dumme Truman, skulle ha inneburit att de s.k. ”utvecklingsländerna” hade avkolonialiserats omgående vid krigsslutet, på order från USA. De skulle ha blivit självständiga, och USA skulle ha samarbetat inom ramarna för det då nya Bretton Woods-systemet om att bygga upp dessa länder som nationer.

USA:s långsiktiga målsättning, som nation, är nämligen inte att styra världen. USA:s målsättning, från början, var att först och främst bli en suverän nationalstat själv. Därefter hoppades vi att vi skulle uppleva en värld där vår framgång skulle inspirera andra till att grunda suveräna nationalstater som vår egen.

Vår strävan har varit en gemenskap av suveräna nationalstater, som samarbetar med varandra, men där var och en själv är suverän. Detta är USA:s långsiktiga intresse, och det har varit vår politik under alla upplysta presidenter.

Det var i den riktningen som Roosevelt tänkte när kriget, och hans eget liv, gick mot sitt slut. Det är också lösningen i dag.

Och då talar vi inte om valet i november 2004, eller installationen 2005. Vi talar om nu! Vi talar om att ingripa nu. Roosevelt och Churchill kom överens – de gillade inte varandra, inte alls, men båda insåg att de hade ett gemensamt problem, och de måste hitta en gemensam lösning. Och det räddade världen undan helvetet.

Jag gör nu detta erbjudande: Att vi träffar långsiktiga överenskommelser om att återuppbygga den här planeten för att förverkliga den värld som Roosevelt såg fram emot efter kriget, om han hade fått leva. Låt oss undanröja från den här planeten de förhållanden bland människor och nationer som gör att sådana saker som detta synarkistiska fenomen kan dyka upp igen, som det gör i dag.

Historien upprepar sig inte, men det händer att den rapar. Och den situationen har vi nu.

(Ur ett tal som Lyndon LaRouche höll vid ett framträdande i Queens, New York, den 29 juni 2003.)