Fälldes Juholt för sitt Europaktsmotstånd?

Frågan är, om inte Juholts politik faktiskt nådde ut? Var inte den tydligaste signalen på det, Göran Perssons öppna stöd för en svensk anslutning till den s.k europakten, veckan innan Juholt avgick? Var det inte så att Dagens Nyheters ledare "Göran Persson har rätt" pekade ut europakten som den viktigaste politiska frågan?  Är det inte just en ny europaktspolitik Folkpartiets Carl B Hamilton hoppas på i efterhand? Var det sedan också Göran Perssons inflytande, som fick just hans hemdistrikt Sörmland och dess granndistrikt Örebro och Västmanland att öppet frondera mot Juholt?

I så fall avtecknar sig bilden av ett motstånd mot Juholts och Waidelichs mycket tydliga linje mot just europakten och euron. Reinfeldt har gjort klart att Socialdemokratins motstånd mot europakten omöjliggör en svensk anslutning, efter att han fått med Centern med dess nya Thatcherledning på tåget. I hela EU pressas nu europakten igenom, trots grundlagar, Lissabonfördrag och folkligt motstånd.

Europakten är en ödesfråga för euron och ännu mer för det finanssystem som man tror skall räddas med stödpengarna från eurosystemets centralbank och räddningsfonder, liksom från IMF. Om inte Sverige går med, kommer inte det av Riksbanken utlovade hundramiljarderslånet att levereras, och därmed inte heller kunna användas för att förmå de allt färre kreditvärdiga länderna i eurozonen att bidra med något. Europakten kan måhända rädda euron några månader till med de olika svindlande stora stödpaketen, men det är ingalunda någon räddning för Europa. Skall vi komma ur eurokrisen så är det genom en bankdelning, men en sådan motarbetas eftersom det hotar bankernas och marknadens makt.

En bankdelning innebär att endast de samhällsnödvändiga små delarna av banksystemet räddas, medan alla räddningspaket till bankernas spekulationsverksamheter stoppas. Utan de ständigt växande "stödpaketen" kommer spekulanterna att gå i konkurs och deras skuldberg elimineras. Det betyder att man undanröjer hotet att EU-länderna och deras befolkningar belastas med de gigantiska spekulationsförlusterna. Det betyder också att finansmarknadens utpressningsmöjlighet mot enskilda länder elimineras. Varje euroland kan därefter med egen valuta och riksbank ta kontroll över sitt kreditsystem och den ekonomiska politiken. Med riksbankskrediter kan nödvändiga infrastrukturprojekt och bostadsbyggande startas och arbetslösheten äntligen minskas. För att lyckas mobilisera brett stöd, och inte bara reta upp farliga motståndare, krävs att politiken utvecklas fullt ut på detta sätt med Franklin D Roosevelts bankdelningspolitik Glass-Steagall och New Deal.

Inför detta vägskäl för EU kan man förstå de hårda tagen mot folk och partier som inte lyder EU-diktaten. Har inte EU tvingat bort folkvalda regeringar och tillsatt teknokratregeringar att administrera EU-dikterad brutal åtstramning i både Grekland och Italien? Attackeras inte bankkritiska politiker och tjänstemän av media i hela EU, inklusive den tyske presidenten Christian Wulff? Var det alltså så att Juholts problem inte uppstod på grund av otydlighet i politiken, utan, just tvärtom, på grund av hans tydliga revolt mot finansvärldens styrning av EU-politiken?

Stämmer detta är nu frågan, om Juholts politik kan överleva trots avgången? Har han rökt ut en tongivande (S)-nomenklatura som ville fortsätta tjugofem års avregleringar och åtstramningar för att göda banker och spekulanter? Överlever hans tydliga formulering av denna nystart mot årtionden av socialdemokratiskt stöd för nyliberalism? Kan Socialdemokratin tillräckligt snabbt kränga av sig rollen som ombud för bankernas och Wallenbergs marknadsdiktatur? Kan Juholts i stark stil genomförda avgång konsolidera den revolt som förde honom till makten? Kommer (S) igen att kunna kanalisera den breda revolt mot marknadsstyrning som pågår i Sverige, liksom runt om i världen? Eller kommer (S) att återgå till det nyliberala spåret som ledde till valförlusterna 2006 och 2010 och därmed riskera att krossas likt de (S)-ledda åtstramningsregeringarna i Grekland och Spanien?

(Lyssna också på huvudnyheten om ekonomi på måndagsmorgonen den 23.1 i Sveriges radio P1 Ekot. Det bekräftar att Europakten är den stora stridsfrågan kring Juholts avgång. Reportern var t.o.m. på Carin Jämtin efter hennes besök i Radiostudion på söndagskvällen om just den frågan.) Se och hör: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4923088