Europas roll i den kommande renässansen

Tal på Schillerinstitutets konferens i Rüsselsheim den 21-22 februari 2009.

Jag gav mitt tal titeln "Europas roll i den kommande renässansen". Jag måste säga att man verkligen måste vara optimistisk för att välja en sådan titel, men jag tror självklart att vi kan få en sådan renässans om vi alla hjälper till att skapa den. För det är bara om vi ingriper i den här dramatiska historiska perioden, och får folk att ändra sitt sätt att tänka, som det över huvudet taget finns en chans till någon renässans.

Det kan låta som en gigantisk uppgift, men krisen vi befinner oss i, och förändringarna som är på gång, kommer att bli så kännbara, och så enorma, och de flesta har inte en aning om vad det är som väntar.

Det är viktigt att vi har en tydlig plan. Friedrich Schiller skrev i sin uppsats om Nederländernas revolt mot Spanien, att hans enda skäl att berätta om detta var att övertyga medborgarna om att om människor arbetar gemensamt för en bra plan, och är modiga, så kan de få det mest tyranniska styre på fall.

Det är precis den inställningen vi behöver ha, eftersom den sammanbrottskris i världsekonomin som Lyn har sagt i mer än 30 år att den skulle komma, den är här nu.

Det som gör mig så arg är att om man tittar på det som händer nu, med massarbetslöshet och regeringar som faller - Lettland är det andra europeiska landet som faller på grund av den här krisen [Island var det första] - så blir man så arg, för allt det här hade kunnat förhindras! Det är alldeles onödigt! Det kunde ha ändrats senast när Lyn höll sin webcast den 25 juli 2007. Jag uppmanar alla att se den. Tre dagar innan subprime-krisen bröt ut sa han: "Systemet är kaputt, och det måste bytas ut på följande sätt." Vi kommer aldrig att kunna få någon bra lösning om inte folk tar reda på: Hur kunde han förutse detta? Hur kunde han ha så rätt? Hur kunde han säga så där? Om man inte analyserar vad som orsakade detta, kan man inte hitta lösningen. Redan då i juli, innan krisen bröt ut på allvar, gav Lyn lösningen genom att lägga fram sin Homeowners and Bank Protection Act of 2007, som skulle ha förhindrat allt det här.

Sedan dess, i 18 månader, har krisen förvärrats, och nu plötsligt börjar man få panik. Folk fattar att bilsektorn i hela världen rasar ihop. GM ska avskeda 47.000. Om Opel går under så försvinner 26.000 jobb; med underleverantörerna blir det sex gånger fler. Och det är bara början.

Bygger upp för hyperinflation

Regeringarnas reaktion på detta har varit den värsta tänkbara, med massiva stödpaket, stimulanspaket, räddningspaket, garantier osv. Dimensionerna på detta var helt otänkbara, för kort tid sedan. Obama-administrationen har beslutat om ett stimulanspaket på 786 miljarder dollar, efter att ha gett 300 miljarder dollar till Citigroup, 700 miljarder för TARP (Troubled Assets Releif Program), 300 miljarder till Federal Housing Administration, 200 miljarder i lån till bankerna, 300 miljarder till bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac, och innan dess hade Bush-administrationen utställt statliga garantier utan täckning.

Under det senaste halvåret har man officiellt enbart i USA pumpat in 5.000 miljarder dollar i systemet! Detta är det som har redovisats, som staten gett till bankerna. Det blir 20-25.000 miljarder med det som inte har redovisats. Jag vill att man ska förstå hur mycket det rör sig om, för det är precis det som [Federal Reserve-chefen] Ben Bernanke sa, för flera år sedan, när han fick öknamnet "Helicopter Ben". Han sa: Det kommer inte att bryta ut någon kris i systemet, för innan dess kommer vi att flyga med helikoptrar över städerna och bara vräka ut sedlar. I ett annat tal sa han att tyskarna var rätt så primitiva 1923 för de var tvungna att använda riktiga sedelpressar, men nu finns det datorer och man kan skapa virtuella pengar och den elektroniska kreditexpansionen är mycket effektivare och snabbare.

I brittiska medier skrev man förra veckan om finanssystemets "zimbabweisering". I Zimbabwe var inflationen förra veckan uppe i 11,2 miljoner procent. Då tog regeringen bara bort tre nollor på sedlarna, men det kommer självklart inte att hjälpa länge, för om man inte ändrar de ekonomiska parametrarna så slår det bara tillbaka - om inte sanktionerna tas bort, förstås! Men i alla fall, om den brittiska pressen talar om en "zimbabweisering" av hela finanssystemet, så talar vi verkligen om det som hände i Weimartyskland 1923, men nu på global nivå.

Lita inte på någon ekonom!

Man ska inte underskatta det brottsliga i allt det här. Lita inte på bankerna, lita inte på ekonomerna, lita inte på journalisterna och lita inte på politikerna. Professor Kenneth Rogoff, f.d. chefekonom på IMF, sa till exempel att "Ojdå, nu har vi fått deflation" - vilket betyder att priserna faller därför att produktionen kollapsar, köpkraften kollapsar och det blir depression. Han sa att vi måste bekämpa deflationen, och att man mycket väl kan ha 5-6 procents inflation i ett par år.

Detta är galenskap: Ingen ekonom kan häva ur sig något sådant, om han inte tror att folk är fullkomliga idioter. Man kommer inte att ha 5-6 procents inflation i några år: antingen får man en hyperinflationistisk urblåsning, eller så får man ett totalt ekonomiskt sammanbrott. Och med tanke på att giftavfallet i bankerna uppgår till 1,4 miljoner miljarder dollar - och detta är publicerade siffror - så är det ett reellt hot att, om man fortsätter som hittills, vi får ett kontinuerligt eskalerande ekonomiskt sammanbrott, och sedan, när alla dessa industrier har gått omkull och hela ekonomin är tillplattad, så tränger hyperinflationsbubblan ut väldigt fort. Det var det som hände i Weimartyskland från våren 1923 till hösten, och det tog bara ett halvår.

Jag träffade nyligen en företrädare för en av förbundsdagspartierna och han sa: "Man tänker så här: Först måste vi klara oss igenom förbundsdagsvalet, som är i september, för om vi talar om för folk nu att deras pensioner inte är säkra så kommer de inte att rösta på oss. Alltså ska vi bara se till att vi klarar oss förbi september, och då kan vi ha inflation i ett par år, och då kommer folk att fatta att det behövs reformer."

Problemet med inflationen, särskilt hyperinflation, är att den sopar bort allt. Den sopar bort vanliga människors besparingar, den sopar bort pensioner, sjukvård och allt sådant. I fredags [20 febr.] skrev en tidning i Hannover att man hade hört från [Finansinspektionen] BaFin att förklaringen till att det var så stor uppståndelse kring Hypo Real Estate var att Angela Merkel hade sagt flera gånger att "vi måste rädda Hypo Real Estate för detta är ett systemproblem; det är större än Lehman Brothers", och kom ihåg att det var Lehman Brothers konkurs som utlöste alltihop i september förra året. Samma tidning avslöjar att Hypo Real Estate har lånat ut inte 400 miljarder euro utan 1.000 miljarder euro. Det är verkligen ofattbart.

Utvecklingen kommer att ske snabbt nu. För några dagar sedan fick Ukrainas 17 långivande banker - Unicredit, Commerzbank osv - bråttom att ge lån till Ukraina, för landet var nära att kollapsa. Hela Östeuropa är i en liknande situation, och det rör inte bara Östeuropa utan först och främst banker i Österrike, Schweiz med flera länder. Enligt Le Figaro står utländska banker för 80-100 procent av utlåningen i nio östeuropeiska länder. Om dessa länder ställer in betalningarna så handlar det alltså inte bara om dessa länder, utan också om dessa banker. Mest exponerade är de österrikiska bankerna: Erste Bank, Raiffeisen International, Bank Austria, som ägs av Unicredit, har lånat ut 280 miljarder euro till Östeuropa. Om lånen inte betalas tillbaka, och det är precis vad Österrike kommer att råka ut för, så ryker 90 procent av Österrikes BNP. Det betyder att en österrikisk statsbankrutt inte är långt borta.

Enligt Money Week, ett nyhetsbrev på internet, uppgår de utländska investeringarna i Östeuropa till sammanlagt 1.740 miljarder dollar, som till stora delar är värdelösa. De tre baltiska staterna är väldigt illa ute, med sina enorma underskott. I Lettland föll regeringen efter att det hade blivit kravaller på gatorna, och i de flesta länderna har det redan förekommit oroligheter. Ungern ligger risigt till, med en mycket hög skuldsättning. Kreditvärdigheten har fallit med 60 procent och läget blev så förtvivlat att [Tysklands finansminister] Steinbrück tyckte att han måste ingripa.

Så sent som för två veckor sedan avvisade Steinbrück varje tanke på att Tyskland skulle vara med på ett europeiskt räddningspaket. Han begrep att det var Tyskland som skulle få betala notan i så fall, så han sa nej. Men sedan hölls G8-mötet under helgen i Rom, och Steinbrück måste ha fått någon hemsk insikt för plötsligt säger han: "Men oj, det finns fattiga länder som Irland och vi måste hjälpa dem!" Han vill alltså använda tyska skattepengar för att undsätta dessa länder, vilket är rena snurren för det är att kasta goda pengar efter dåliga. Och nu säger plötsligt EU - vilket visar det ironiska i hela den här situationen - att Steinbrück bryter mot EU-stadgans artikel 103, dvs klausulen som förbjuder räddningspaket, eftersom ingen stat ska hjälpa till att betala en annan stats skulder, enligt EU-stadgan, Maastrichtfördraget och andra bestämmelser.

Inte bara spekulation ...

Allt det här slår fruktansvärt hårt mot den fysiska ekonomin. Några av er är för unga för att komma ihåg. Men ni som är lite äldre kommer ihåg alla de traditionstyngda företagen som redan är borta. Jag kan bara nämna några: Dornier, en flygplanstillverkare, Pfaff som gjorde symaskiner, Vulcan, som var ett av Tysklands största skeppsvarv, Grundig, elektroniktillverkaren, Philip Holzmann, ett stort byggföretag, Schiesser, kvalitetsunderkläder, Märklin - alla pojkar känner till Märklin - leksakståg, Rosenthal, Hertie, snart är Dresdner Bank borta.

Man behöver bara titta på fallet Märklin för att se att det här inte handlar om normal affärsverksamhet; det är brottsligt beteende. På grund av en generationsväxling, och bråk mellan arvtagarna, kunde två vargar ta över Märklin 2006. Den ena var riskkapitalbolaget Kingsbridge och den andra var Goldman Sachs Under skenet av att förstärka företagets egenkapital lyckades de på tre år plocka ut 40 miljoner euro i konsultarvoden. Nu råkar det vara precis den summan som tvingat företaget i konkurs. Kingsbridge skapade dessutom en bolagsstruktur som hindrade all insyn; den var alldeles för komplicerad för ett företag av den storleken, och konkursförvaltaren har sagt att det är sådana strukturer som alltid skapas när ledningen har något fuffens för sig. Man skapar ett särskilt bolag och så låter man pengarna gå genom det bolaget och på så vis mörkar man penningflödena. I det här fallet skapade man ett bolag i Ungern; alla bolagen i Tyskland var djupt skuldsatta, eftersom de tog lån, utom bolaget i Ungern, som var skuldfritt. Man hade också ett otroligt stort antal kassationer, som gick till skrot, fem miljoner per år! Nu misstänker man att dessa kasserade produkter helt enkelt bjöds ut till försäljning på den öppna marknaden.

Det här luktar svindel lång väg. Riskkapitalbolaget hade helt klart en helt annan agenda: att driva Märklin i konkurs, behålla patentet och fortsätta tillverkningen i Ungern efter att man tagit ut högsta möjliga vinst.

Jag tycker att det här är en lärorik historia, med tanke på att Lyn sa för många år sedan att orsaken till den här krisen är paradigmskiftet som skett de senaste 40 åren. Det var ett skifte bort från producenterna, i riktning mot spekulanterna. Men det är inte hela sanningen. Det är inte bara spekulation; det var ett skifte i riktning mot en kriminalisering av systemet.

Ni har alla hört talas om Madoff, den f.d. Nasdaq-chefen i New York som svindlade sina klienter på 50 miljarder dollar, inte småpotatis direkt. Han använde det berömda Ponzi-upplägget. I Boston på 1920-talet upptäckte Ponzi att internationella frimärken hade olika värde i Spanien och USA. Om man köpte frimärkena i Spanien och sålde dem i USA skulle man kunna tjäna storkovan. Han började hitta intressenter, placerare - och ingen av dessa placerare kontrollerade att det fanns tillräckligt många frimärken för att backa upp verksamheten. Alla var så angelägna om att få den tvåsiffriga vinstkvoten att de satsade sina pengar. Det enda Ponzi behövde göra var att ta de nyinsatta pengarna och betala ut dem till de första placerarna, och pyramiden bara växte och växte - till den brakade ihop en vacker dag. Det var exakt det som Madoff gjorde. Madoffs klienter var pensionsfonder i USA och Europa, intressant nog kungahus, gamla rika adelsfamiljer, och nyrika uppkomlingar. Det ska bli intressant att se vilka det är.

Nu har vi fått ett nytt fall: Sir Allen Stanford, som i princip hade förvandlat ön Antigua till vad som uppenbarligen var ett knarkpenningtvättcenter för hela Latinamerika. Det har mycket riktigt kommit fram att han hade nära kontakter med de mexikanska knarkkartellerna, som använde det här skatteparadiset i Antigua.

Hela systemet har varit kriminellt

Den högste knarkbekämparen i FN, som heter [Antonio Maria] Costa, sa för ett tag sedan att ända sedan kreditflödet mellan bankerna ströps i augusti 2007 har de enda tillgängliga likvida medlen kommit från knarkhandel, vapensmuggling och annan brottslig verksamhet. Känner bankerna verkligen inte till det? Jag pratade med en person på en bank som sa: "Med tanke på kreditstoppet, tror du verkligen att om det kommer någon med en resväska full med pengar, att bankerna ska visa honom på porten, när de är i så stort behov av pengar?"

Hur som helst. Detta är också förklaringen till att några av bankerna tvekade att ta emot de statliga garantierna, för om de tar emot pengar från staten så inträffar inte bara den oerhörda orättvisan att styrelsen får tjäna högst 500.000 euro per år - dessa fattiga stackare! - utan staten får förstås också rätt att granska räkenskaperna, och då kanske de gör vissa mindre trevliga upptäckter.

Men det jag försöker säga, är att man inte ska stirra sig blind på dessa enskilda fall, Stanford eller Madoff, utan jag menar att hela systemet har varit kriminellt. Alla dessa "kreativa instrument" som Alan Greenspan uppfann, med särskilda bolag som skötte dessa strimlade och strukturerade lån, det är ett pyramidspel precis som Ponzis! När subprime-krisen tog sin början, i princip efter det att "nya ekonomin"-bubblan hade spruckit i mars 2000, behövde man en ny bubbla. Alan Greenspan pressade ner räntan till noll, gav bolån till höger och vänster, till folk som inte hade inkomster för att klara det. Det var ju klart att om man ger någon ett bolån med noll ränta, så kan räntan bara röra sig uppåt! Och förr eller senare blir lånet dyrare, och om folk rätt som det är måste betala 500 dollar mer än de har råd med, så tar banken huset och hela kedjereaktionen är i gång.

Euro-samarbetet spricker

Det är lustigt att Frankfurter Allgemeine Zeitung också i går [20 febr.] hade två intressanta ledare. En hade rubriken "Alla är misstänkta", och undrade: Är alla brottslingar? Siemens-ledningen, Deutsche Bahn - som spionerade på hundratusentals anställda, kommunerna - som gjorde smutsiga affärer, de folkvalda politikerna? Den andra ledaren hette "Nära att sprängas" och handlade om eurozonen. Det som vi talar om här är alltså inte så utopiskt som många kanske trodde för några år sedan.

Den europeiska monetära unionen är helt klart på väg att sprängas, det spekuleras redan om att euron inte kommer att stå pall för trycket, eftersom Grekland, Irland, Portugal, Italien och Österrike får betala 2-3 procents högre ränta än till exempel Tyskland. Frågan är alltså: Hur länge har dessa länder råd med det? Snart kommer de att få välja mellan att antingen betala detta och gå bankrutt, eller lämna euron. Och om Tyskland skulle ställa upp och betala hela kalaset, då skulle alla drabbas av inflationen, och ingen skulle tjäna på det.

Den missade chansen 1989

Vi har alltså kommit till den punkt som vi förutsåg från början, innan euron kom till, och krisen som vi ser i Europa är verkligen ett resultat av brott som begicks i samband med murens fall 1989. Detta var, som några av er kommer ihåg, den stora historiska chansen för Europa att göra någonting helt annat! Det var helt rätt att kalla det "die Sternstunde der Menschheit", ett gyllene ögonblick för mänskligheten, där det fanns en chans att ändra den internationella ordningen i grunden - och den användes inte! Vi lade fram vårt förslag om den Produktiva triangeln, som skulle ha förändrat relationerna mellan alla länder! Relationerna med Ryssland skulle ha sett helt annorlunda ut! Sammanbrottet under 1990-talet hade inte behövt ske. Läget i Europa skulle ha sett helt annorlunda ut. Jag kommer ihåg många tal som jag höll vid den tiden där jag sa: Om vi begår misstaget att tvinga på det bankrutta kommunistiska systemet ett lika bankrutt marknadsekonomiskt system, så går det kanske att plundra det f.d. Sovjetunionen och Comecon med ursprunglig ackumulation i ett par år, men sedan kommer det att bli en kollaps som är mycket, mycket värre än Comecons kollaps.

I det läget gjorde också påven Johannes Paulus II starka uttalanden, där han sa att kommunismens sammanbrott inte var ett bevis för det otyglade marknadsekonomiska systemets överlägsenhet, vilket väckte starka reaktioner vid den tiden, men påven hade absolut rätt.

Det som hände var att människor mördades - Alfred Herrhausen, Detlev Rohwedder - och därefter tog Birgit Breul över Treuhand [den statliga institutionen som förvaltade företag och fastigheter i det f.d. Östtyskland] och privatiserade vartenda statligt bolag i de nya tyska delstaterna i det forna Östtyskland. Det var något av ett genrep för det som privatiseringarna senare skulle utvecklas till, med hjälp av hedgefonderna och riskkapitalbolagen.

Därefter kom Margaret Thatcher, denna onda kvinna som nu dessbättre inte kan tänka längre (inte för att det gör så stor skillnad) eftersom hon har Alzheimers, och drog i gång "Fjärde riket"-kampanjen mot Tyskland och återföreningen. [Frankrikes president] Mitterrand ställde ultimatum till [Tysklands förbundskansler] Kohl, och sa att Frankrike bara skulle gå med på en återförening av de båda tyska staterna om Tyskland gav upp D-marken. Hans rådgivare Attali skrev i en biografi över Mitterrand att Mitterrand hotade Tyskland med krig, och Kohl sa i en intervju att "det var en fråga om krig och fred", att ge upp D-marken vid den tiden. [USA:s president] Bush d.ä. sa i princip att man bara skulle gå med på Tysklands återförening om Tyskland gick med på att sätta tvångströja på sig själv genom att gå med i Europeiska unionens Maastrichtfördrag.

Efter det har vi sett hur det har gått utför för den tyska ekonomin, lönerna har försämrats i det här landet, den inhemska marknaden har försvagats. Man kan säga om införandet av euron: "Det är förbannelsen med den onda gärningen, att den alltid måste föda nya onda gärningar", för alla besvikelser som kom efteråt var egentligen en följd av det. Sammanbrottet som vi nu ser på den inhemska marknaden innebär att Tyskland, som aldrig tilläts ha en stark nationell identitet under efterkrigstiden - att detta "AB Tyskland" nu håller på att upplösas. Befolkningen blir mer och mer demoraliserad - ni som är ute med bokborden upplever det varje dag, folk som säger "Det går i alla fall inte att göra någonting". Men detta är egentligen den onda gärningens förbannelse som vi nu ser följderna av.

Konsekvensen blev, eftersom man inte hade några visioner, att man sumpade chansen som erbjöds med den tyska återföreningen. Därefter avskaffades Glass-Steagall-lagen i USA. Redan 2003 stod det klart att hedgefondernas agerande innebar stora risker: det var 2003 som Deutsche Bank-chefen Ackermann vid ett möte med den dåvarande förbundskanslern Schröder krävde att det skulle inrättas en "Bad Bank" som giftavfallet skulle kunna deponeras i. Ett år senare träffades en grupp personer och bildade den tyska motsvarigheten till avskaffandet av Glass-Steagall, det s.k. True Sale International, som var lagen som gjorde det tillåtet för hedgefonder och riskkapitalbolag att operera i Tyskland. Vargarna gavs fria händer att ta över allt som de kunde.

LaRouches reformer - eller fortsätta som förut?

Problemet som vi har nu är att samma människor som ställde till det på det här viset, nu är de som ska genomföra reformerna för det nya systemet. Jag menar, att så får det inte vara.

Nu är det till exempel statssekreteraren på finansdepartementet Jörg Asmussen, som var med och öppnade dörren för hedgefonderna, som leder förberedelserna inför G20-mötet i London den 20 april. [Storbritanniens premiärminister] Gordon Brown har lagt fram ett kosmetiskt förslag till det mötet om en "global New Deal", som går ut på att bevara exakt samma system, med några få kosmetiska förändringar. Jörg Asmussen borde självklart inte sitta i den positionen. Jag har inget förtroende alls för att han har varken kunskap eller vilja att genomföra några verkliga förändringar. Vår nye näringsminister, Guttenberg, har sagt att han tror att krisen kommer att vara över till hösten - alltså givetvis efter det tyska valet. Jörg Asmussen sa i juli förra året att han var säker på att vi var närmare slutet på krisen än början.

Det här är alltså personer som har noll ekonomisk kompetens eller kunskap. IFO-institutet i München, som leds av en professor "Unsinn", publicerade till exempel i januari sitt Consumer Climate Index. Där går man mycket vetenskapligt till väga när man gör sina prognoser, för man ställer frågan till 500 företagare: "Hur känns det idag? Tror du att det kommer att bli bättre eller sämre?" Och beroende på om de åt något olämpligt kvällen innan och sov dåligt, eller om de åt en god frukost och mår bra, så ger de ett svar och det publiceras sedan som en prognos. De här personerna har ingen aning, och dessutom har de fel tankemetod.

Det enda undantaget i Europa är, som tur är, [Italiens ekonomiminister] Giulio Tremonti, som tänker sätta frågan om ett Nytt Bretton Woods på dagordningen när Italien ska sitta ordförande för G8-mötet som hålls i sommar. Tremonti har sagt många bra saker, till exempel att detta giftavfall bara är virtuella pengar och ingen kommer att förlora något eftersom de aldrig har haft något. Ingen har faktiskt ont av att det stryks från räkenskaperna. Tremonti har också sagt att inflation är den sämsta metoden att lösa detta problem.

Nu på tisdag, den 24 februari, ska det bli en debatt i den italienska senaten, där tre förslag om ett Nytt Bretton Woods, varav ett är direkt förknippat med Lyndon LaRouche, och de andra två är plagiat av det ursprungliga förslaget, ska debatteras och röstas om. Det blir förhoppningsvis ett steg framåt.

Den nya människosynen

Men det är min bestämda uppfattning att det kommer att bli värre och värre, ända tills Lyns reformer genomförs. Jag vill visa för er nu, som min Plan B, vad som kommer att hända med Tyskland om vi inte driver igenom Lyns program. Var vänlig visa de här två bilderna. [Två bilder visar Brandenburger Tor i Berlin och domen i Köln, igenväxta av buskar och träd.] Så ser det kanske ut om femtio år, om vi inte skärper oss! Kan du visa den andra bilden? [Ankor Wat-templet i Kambodja, igenväxt.] Här ser man också en gammal byggnad med ett träd som växer rakt igenom det, och det är i den gamla huvudstaden Ankor i Khmerriket, som nu har tagits över av naturen. Jag ville bara visa för er med detta fotomontage hur det kan gå för Tyskland om vi inte skärper oss. Självklart vill vi inte att det ska bli så - jag tror att vi är överens om det.

Men då måste vi totalt ändra Europas roll nu genast. Vi måste säga nej till globaliseringens värderingar, allt som har varit de senaste 40 åren, och gå tillbaka till nationsstaternas Europa, men framför allt till ett Europa med en helt annan människosyn: Människan är inte en varelse som söker njutning och undviker smärta. Hon försöker inte bara ha så roligt som möjligt här och nu, hon vill inte bara ha mera saker och mera pengar, pengar, pengar, vinst, vinst, och roa sig på andras bekostnad. Vi måste ha ett synsätt som sätter människan i centrum för ekonomin och politiken, och där människan lever upp till föreställningen att hon är en avbild av Skaparen.

Vad betyder det? Det betyder att människan har den ädlaste egenskapen hos Skaparen, det vill säga förmågan att skapa, att vara kreativ. Människan är, enligt Nicolaus Cusanus, som faktiskt är nationsstatens grundare, och den moderna vetenskapens grundare, kapabel till capax dei. Det betyder att människan är kapabel att vara delaktig i Gud. Det betyder att du bara kan förverkliga din fulla potential som människa om du släpper lös denna gudalika egenskap som du har, och som tar sig uttryck i att du är kreativ.

Gottfried Leibniz gjorde i slutet av 1600-talet en ganska enastående prognos, som verkligen är intressant. Han sa: Om det någon gång i mänsklighetens historia blir så att hela världen styrs av utilitarism, och alla regeringar är genomsyrade av den, så skulle det bli en världsrevolution.

Det kan hända. Jag tror att det värsta som skulle kunna hända, är att en jakobinsk revolution skulle sprida sig över hela världen. Ingenting bra skulle kunna komma ut av det, bara kaos och en massa döda människor! Men vi befinner oss verkligen i ett helt nytt historiskt läge. Vi befinner oss i slutet av en epok, i ett historiskt läge som aldrig har inträffat förr! Kulturer har råkat i kris, och gått under, men utan att man ens känt till det i andra delar av världen, för det skulle ta flera år att resa dit, och innan man skulle ha hunnit hem igen skulle man vara död. När romarriket föll hade till exempel människorna i Indien inte en aning om det. De upplevde den fantastiska Guptaperioden, med de underbaraste dramer som skrevs på sanskrit. Det har funnits andra perioder då den ena kulturen har gått under och en annan har blomstrat.

Den här gången är det någonting helt annat: Vi är för första gången globaliserade på riktigt. Vi lever alla i samma värld, och vi måste ta oss ur krisen tillsammans, som en enda värld, och det inkluderar självfallet Afrika i allra högsta grad, vilket vi kommer att få höra mer om i morgon.

Först och främst måste vi göra upp med alla värderingar och paradigm som var orsaken till den här krisen, och det är inte något som finns "där ute någonstans" - alla måste tänka efter vilka vanor och andra saker som man gillar som hör till den här andra världen, och sedan måste man byta ut det mot någonting helt annat. Jag är övertygad om att världen kommer att kunna ta sig ur den här krisen - åtminstone grupperingar i alla länder; inte alla på en gång, på grund av fördumningen som skett - om betydande delar av varje nation och varje kultur var och en tar fram den bästa traditionen i sin egen kultur.

Om man tittar på universalhistorien, och ser på den som en helhet, så ser man hur civilisationsutvecklingens fackla har överlämnats från den ena kulturen till den andra: vid en tidpunkt hade indierna den högsta kulturen, vid en annan var det kineserna, och vid ytterligare en var det muslimerna; därefter var det italienarna, sedan spanjorerna, och för 200 år sedan amerikanerna.

Hitta kraften till förändring

Man kan säga att det enda vi egentligen behöver göra, är att plocka fram våra bästa traditioner och sedan kommunicera med varandra på den nivån. I Kina finns en stark konfuciansk tradition, som kan återupplivas. I Indien finns vedatraditionen, den sanskrit som Wilhelm von Humboldt helt riktigt kallade "det mest utvecklade språket i världen". I Italien hade man den gyllene renässansen; i Frankrike den enastående traditionen från Ecole Polytechnique och andra bedrifter.

Jag hoppas verkligen att nu när folk ser hur illa det är och hur illa det hotar att bli, att det ska väcka upp en kraft hos människorna att kämpa för att ändra på det nu. Den enda möjligheten för världen att ta sig ur den här krisen är ju, som jag sa, att vi går tillbaka till Nicolaus Cusanus tankar, tanken att man bara kan ha konkordans, samstämmighet, i makrokosmos om man samtidigt har största möjliga utveckling av alla mikrokosmos, och att alla mikrokosmos ser det som sitt eget intresse att utveckla de andra mikrokosmos på bästa möjliga sätt. Det var dessa tankar som satte avtryck i freden i Westfalen.

Något annat måste till också. Man måste sluta vara likgiltig. Om man fortsätter att bara tänka på sig själv, och tänker "Vadå Afrika? Jag bryr mig inte. Människor i Mexico? Jag bryr mig inte", ja då kommer vi inte att överleva! Man måste lära sig att älska mänskligheten, att älska den andre, för det är bara om man har en sådan kärlek till den mänskliga gemenskapen - och jag menar alla människor och folk - som vi kan sätta fart på den förändring och rörelse som behövs.

Vilken uppgift har Europa i detta? Vi måste givetvis förkasta alla former av imperialism, framför allt den brittiska imperialismen. Vi behöver ett Europa med nationella kulturer, precis som Lyn sa tidigare i dag, där staten katalyserar den kreativa förmågan hos alla sina medborgare, därför att det är den största källan till välstånd också för ekonomin.

Värdesätt din kreativitet - inte pengar

De europeiska nationerna måste ta sitt förnuft till fånga, för det råder inget tvivel om att det är Kina och Indien som kommer att vara de största faktorerna i framtiden: dessa två länder har redan i dag en befolkning på 2,5 miljarder människor; mer än en tredjedel av världsbefolkningen bor i bara två nationer. Lyn skrev en underbar bok för några år sedan, "Jordens kommande femtio år", där han lägger fram hur samarbetet skulle kunna se ut mellan små nationer, stora nationer, nationer som har råvaror, nationer som inte har några, områden långt från kusten, länder som ligger vid kusten.

Vi behöver ha ett långsiktigt samarbete på flera nivåer om gemensamma ekonomiska program som till exempel den Eurasiska landbron, som ryggraden i en återuppbyggnad av världsekonomin, men det måste gå ihop med en renässans, en känslomässig förändring, en kulturell renässans, och människorna måste verkligen ändra sig! De måste värdesätta inte pengar, utan de måste värdesätta sin egen kreativitet! De måste värdesätta ett meningsfullt liv där de bidrar med någonting bestående till nästa generation. Jag tror att det är fullt möjligt.

Men alla måste hjälpa till. Vi måste alla arbeta som aldrig förr. Vår uppgift den närmaste tiden framöver är att katalysera allianser i Europa som är beredda att samarbeta med USA, Ryssland, Kina och Indien, och då tror jag att det finns hopp. Om inte - ja, då får vi vänja oss vid att bo i skogen.