Kina, Europa och den Nya Sidenvägen, harmonierande intressen

Två konferenser har gått av stapeln som ett led i Schillerinstitutets offensiv för att få med Europa, och framför allt Frankrike och Tyskland, i Kinas Nya Sidenvägsprojekt. Konferenserna hölls i två symboliska städer: Essen i Tyskland och Lyon i Frankrike. Essen ligger nära Duisburg, den största inrikeshamnen i Europa och första anhalt för tåget som kommer tre gånger i veckan från Wuhan i Kina; Lyon är slutstationen, precis som det var för den gamla Sidenvägen. Tåget kommer med kiselsyra för däckframställning, elektronik, LED-lampor och sportutrustning från Kina. Det återvänder, fullastat med viner, kosmetika och matvaror. Tågets ankomst är i sig ett litet mirakel; det tillryggalägger en sträcka på 1.130 mil, genomkorsar sex länder, byter lokomotiv åtta gånger och godset lastas om tre gånger!

Den Nya Sidenvägspolitiken som lanserades av Kinas president Xi Jinping för tre år sedan erbjuder fantastiska möjligheter för Europa att ta sig ur sina många existentiella kriser och bli en del av den utvecklingsdynamik som sveper över Asien och flertalet underutvecklade länder. För Europa är det bara att ta för sig av alla möjligheter till samarbeten, men det har knappast skett, och det var därför som Schillerinstitutet beslöt att hålla konferenser på Nya Sidenvägstemat i de två viktiga städerna Essen och Lyon.

Konferensen i Lyon, den 19 oktober, arrangerades i samarbete med Club China EM Lyon Forever, en alumniförening vid Lyons Ecole de Management (EM), en välsedd handelshögskola som också har ett campus i Shanghai.

I Essen, den 21 oktober, hade Schillerinstitutet äran att som talare välkomna den kinesiska Berlin-ambassadens chargé d'affaires Zhang Junhui, som berättade om Sidenvägsprojektets framskridande och den kinesiska regeringens önskan om ett ökat ekonomiskt samarbete med Tyskland, som varande den största ekonomin i den andra änden av Sidenvägen.

Konferensen öppnades av Schillerinstitutets internationella ordförande Helga Zepp-LaRouche, följd av Jacques Cheminade från Schillerinstitutet i Frankrike. Båda framhöll att Europa måste säga nej till imperialism och geopolitik och att Frankrike och Tyskland borde gå tillbaka till traditionen från de Gaulle och Adenauer och deras ekonomiska politik, som satte punkt för decennier av konflikter och krig, genom att fokusera på det ömsesidiga utbytet av samarbete. Zepp-LaRouche menade att särskilt de tyska små och medelstora företagen har mycket att vinna på ett Sidenvägssamarbete, eftersom det är de som står för den största innovationskraften. (Läs mer om hennes tal nedan.)

Professor Shi Ze vid Chinese Institute for International Studies framträdde på båda konferenserna. Han underströk att den Nya Sidenvägen inte bara är en idé, som den var när Xi Jinping först presenterade den, utan att den håller på att bli verklighet. Den vilar på principen "harmonierande mångfald", d.v.s. ett samarbete mellan olika länder och kulturer i deras ömsesidiga intresse. Shi, som under flera år haft ett nära samarbete med Schillerinstitutet i Europa och i Kina, tackade översvallande institutet för dess arbete för att främja Sidenvägspolitiken och en dialog mellan kulturerna.

I Essen betonade han att Tyskland har blivit Kinas viktigaste handelspartner i Europa. 2015 uppgick handeln till 163 miljarder euro och de senaste fem åren har 1.700 kinesiska företag etablerats i Tyskland.

Tyngdpunkten i samarbetet ligger på handel och tillverkningsindustri. Tanken med Sidenvägspolitiken är att knyta samman kinesisk effektivitet med tysk kvalitet, att harmoniera Made in China med Made in Germany. Satsningar på byggandet av vägar och pipelines och på jordbruket längs hela Sidenvägens sträckning kommer att skapa affärsmöjligheter för tyska företag. Kina vill dra nytta av både Frankrikes och Tysklands långa erfarenhet av urbanisering; i Europa bor 75 procent av befolkningen i städer och tätorter, i Kina bara 52,6 procent.

I Essen erbjöd konferensen ett välkommet avbrott i den teknikfientliga, industrifientliga "gröna" ideologi som annars är så dominerande i Tyskland, tack vare flera talare som visade på hur Tyskland både kan bidra till Sidenvägspolitiken och tjäna på den.

Professor Reinhart Poprawe vid Frauenhofer Institute for Laser Technology vid Tekniska högskolan i Aachen, som också innehar en hedersprofessur vid Tsinghua-universitetet i Peking, påpekade att Kina inte längre är landet som förser världen med billiga varor utan mycket snabbt inom flera högteknologiska forskningsfält håller på att klättra till den absolut högsta toppen och har kommit ikapp Tyskland, Japan och USA. Proprawe menar att Tyskland med sitt "Industry 4.0"-program är väl lämpat att samarbeta med den ambitiösa "China 2020"-satsningen.

Professor Dieter Ameling, tidigare ordförande i de tyska stålproducenternas förening, och som innehaft topposter i de största tyska stålföretagen, målade upp ett perspektiv av nära samarbete på järn- och stålområdet mellan Tyskland och Kina, där Kina nu kraftigt har ökat sin egen produktion. Men han varnade också mycket eftertryckligt för att om den tyska regeringen håller fast vid sin energifientliga politik, så kommer företagen inom den energiintensiva sektorn att flytta till länder där elnotan inte hålls hög på konstlad väg genom gynnandet av s.k. förnybar energi. Elen i Tyskland är numera dubbelt så dyr som i USA och 50 procent dyrare än i Frankrike. Han polemiserade också mot uppfattningen att koldioxidutsläpp orsakar klimatförändringar.

Professor Reinhold Meisinger vid Tekniska högskolan i Nürnberg, som i många år har varit gästforskare vid Tongjiuniversitetet i Shanghai, redogjorde ingående för den banbrytande magnetsvävartekniken Transrapid, som ursprungligen utvecklades i Tyskland, och som nu används i kommersiell tågtrafik mellan Shanghai och flygplatsen i Pudong, efter att ha lagts i malpåse hemma. Han indikerade att en del nybyggda höghastighetståg, som är byggda med hjulteknik, framförs på och kommer att framföras på räls som är anpassad för framtida användning av magnetsvävartåg. Meisinger berättade att hans kinesiska studenter är ivriga att få jobba med att ta fram nya magnetsvävarsystem som kan tas i trafik i Kina i framtiden.

Willy Pusch berättade om en ideell organisation som engagerat sig för byggandet av ett tunnelsystem för godståg i mellersta Rhendalen, som är en central del av järnvägen mellan Rotterdam och Genua. Den föreslagna 10 mil långa Westerwald-Taunus-tunneln, dubbelt så lång som den nya Gotthardtunneln i Schweiz, skulle kunna frakta fyra gånger mer gods än idag - dessutom utan de bullernivåer som nu, speciellt nattetid, plågar invånarna i Rhendalen mellan Bonn och Mainz.

Christine Bierre, från Solidarité et Progrès, hade tittat på relationerna mellan Frankrike och Kina. Hon kunde konstatera att president Hollandes politik gentemot Kina paradoxalt nog verkar vara mycket bättre än den han för i Frankrike! Som gynnad bundsförvant till Kina sedan 1964, tack vare de Gaulle, delar Frankrike med sig av viss avancerad teknik i utbyte mot att man får medverka i Kinas starka utveckling.

Airbus-plan monteras i Kina och kärnkraftssamarbetet har varit gott i närmare 30 år. Den 30 juni 2015 tecknade de båda länderna en överenskommelse om att hjälpas åt att bygga kärnkraftverk i tredjeland, enligt samma modell som Hinkley Point-överenskommelsen i Storbritannien. Ett nära samarbete har också kommit till stånd för att minska föroreningarna i luft, vatten och jordbruksmark, vilket kineserna prioriterar.

Nu föreslog Christine Bierre att man, i samma anda som Leibniz' eurasiska grand design på 1600-talet, ska förstärka samarbetet på fyra ytterligare områden, nämligen: utforskningen av rymden; utveckling av nya generationer kärnkraft (fusion, pebble bed-reaktorer, thoriumdrivna snabba smältsaltreaktorer, fission-fusion-hybridreaktorer); modernisering av tågtrafiken; samt gemensamma fransk-kinesiska projekt i Afrika. Allt detta kräver att Frankrike går tillbaka till att föra en gedigen, framtidsorienterad industripolitik.

Vad skulle Charles de Gaulle ha gjort idag?

Schillerinstitutets internationella ordförande Helga Zepp-LaRouche, som öppnade konferensen i Lyon den 19 oktober, placerade utmaningen för fransmännen på rätt nivå: "Vad skulle Charles de Gaulle ha gjort idag, för att slå vakt om och skydda det franska folket mot det exempellöst farofyllda läge som världen befinner sig i idag, nämligen tvillinghotet med dels en risk för en kärnvapenkonfrontation mellan USA och Ryssland, dels den omedelbara möjligheten av en härdsmälta i det transatlantiska finanssystemet?"

Eftersom detta riskabla läge är resultatet av människors politik, sa hon, så kan det också ändras om man väljer att föra en helt annan politik. Zepp-LaRouche presenterade Lyndon LaRouches fyra lagar för hur man kan lösa dessa problem, och övergick sedan till att beskriva hur "nationerna i världen ingår nya strategiska allianser på ett sätt som man inte sett förut, vilket har skapat helt nya möjligheter i världspolitiken".

Kina har med sin svindlande snabba ekonomiska utveckling hunnit lika långt på 40 år som andra industriländer behövde 200 år för, och är nu världsledande inom snabbtågssystem, digitalisering av industrin och elektroniken. Efter att ha lyft 700 miljoner människor upp ur fattigdom riktar Kina nu en maning till världen att avskaffa fattigdomen till år 2020.

Grundvalen för den kinesiska Sidenvägspolitiken är inte bara ett utbyte av varor, sa hon, utan ett utbyte av kunskap, teknik och kultur för en total förändring av de berörda länderna. Den typ av samarbete som man har utvecklat med de 70 medverkande länderna omfattar en plan för forskningssamarbete, gemensamma laboratorier, tekniköverföringscentra, vetenskaps- och teknikparker samt utbytesprogram för utbildning av 150.000 anställda inom vetenskap och teknik och 5.000 studenter. Vid G20-mötet i Goa efterlyste president Xi Jinping "en innovationsbaserad strategi", byggd på "vetenskaplig och teknologisk utveckling".

Hon gick igenom den hisnande raden toppmöten (G20, Vladivostok, ASEAN, BRIKS) som inom loppet av sex veckor resulterade i otroligt många ekonomiska överenskommelser, och räknade upp alla finansinstitutioner som inrättats för att finansiera alla projekten. Detta har skapat en situation "där världspolitikens centrum mycket klart har flyttats till Asien".

Efter att ha kritiserat den oligarkiska eliten i väst för att den håller på att gå i "Thukydidesfällan",* återkom hon till de Gaulle, en patriot och världsmedborgare: "Jag är säker på att han passionerat skulle ansluta sig till tanken att fattigdomen kan besegras genom den Nya Sidenvägens globala utvidgning till en Världslandbro." Hon citerade ur hans fantastiska tal 1962 till den tyska ungdomen, där han talade om den "gåtfulla kraft" som kan få materiella ting att genomgå snabba förvandlingar och om vetenskapliga upptäckter som ständigt förbättrar människans levnadsvillkor. Ett framåtskridande som blir till allmän nytta, och bidrar till att främja det sköna, det rätta och det goda.

Zepp-LaRouche menade att det finns en "djup släktskap" mellan denna europeiska humanistiska tradition och den idé om människans ständiga fullkomning av sig själv som utvecklades inom konfucianismen. Vilket är vårt gemensamma mål idag? frågade hon. Gå ihop om att industrialisera Afrika, genom att knyta ihop det med Sidenvägen, och se till att alla barn på den här planeten får gå i skolan.

* Den amerikanske statsvetaren Graham T. Allison myntade uttrycket "Thukydidesfällan" som beteckning för att en uppstigande makt väcker en rädsla hos en etablerad makt som eskalerar till krig. Thukydides skrev i sin historia om det peloponnesiska kriget: "Det som gjorde kriget oundvikligt var Athens allt starkare maktställning och den rädsla den gav upphov till hos Sparta."

Läs om Schillerinstitutets seminarium i Stockholm: Nya sidenvägen eller Geopolitik här http://www.larouche.se/artikel/schillerinstitutet-holl-seminarium-i-stockholm

Läs om LaRouches fyra lagar här:
http://www.larouche.se/artikel/fyra-nya-lagar-for-att-radda-usa

Läs om bakgrunden till LaRouches fyra lagar i Alexander Hamiltons fyra rapporter till kongressen här: http://larouche.se/artikel/usa-valet-rosta-pa-larouche-hamiltonrapporte

Läs mer om konferenserna på engelska här: https://larouchepac.com/20161024/lyon-conference-chinas-new-silk-road-its-potential-europe

och på tyska här: http://newparadigm.schillerinstitute.com/de/blog/2016/10/27/erfolgreiche-konferenzen-des-schiller-instituts-lyon-und-essen-europa-mus-die-chancen-der-neuen-seidenstrase-ergreifen/