Endast en Pecorakommission kan stoppa den svenska bankfascismen mot Lettland

Tal av Ulf Sandmark, vice partiledare för Europeiska arbetarpartiet-EAP och kandidat i valet till Europaparlamentet, på EAP:s systerparti BüSo:s partikongress den 17 maj 2009 i Frankfurt am Main, Tyskland.

Ulf talade på tyska. Här följer talet i svensk översättning. Du kan även se en video av talet med svensk text.

Kära systerpartivänner!

Mitt namn är Ulf Sandmark. Jag är kandidat i valet till Europaparlamentet för BüSo:s systerparti i Sverige, EAP - Europeiska arbetarpartiet. Vi har en partilista med 18 kandidater i Sverige. Den främste kandidaten för vårt parti är vår ordförande Hussein Askary, som tyvärr inte kunde komma. Jag hälsar från honom och alla medlemmar i LaRoucherörelsen i Sverige.

Hussein Askary har just besökt Sudan, där han fick se Afrikas för närvarande största utvecklingsprojekt, vattenkraftsdammen Merowe över Nilen i norra Sudan. Detta utvecklingsprojekt förverkligas under kinesisk ledning med hjälp av teknologi från Europa. Alstom från Frankrike levererar generatorerna, en tysk konsultbyrå drog upp planen och Sverige bidrog genom ABB med kraftledningarna och transformatorerna. Med vår kampanj i Sverige för att ställa om och rädda den svenska bilindustrin för att utveckla Afrika har Hussein Askary engagerat sig på båda sidorna för att få fram lösningen på detta problem.

Vi har för detta val tryckt 75.000 exemplar av denna valpamflett och besökt alla stora bilfabriker för att få igång diskussionen om denna lösning. Lösningen hänger på om bilarbetarna bestämmer sig för att stöda den. De måste inte bara försvara sina arbetsplatser. De måste försvara sina fabriker genom att sätta igång en hel nationell utvecklingspolitik. Vad som var svårast i diskussionen med fackföreningsledare var att få dem att förstå vilken makt de har. Hela den svenska eliten har inte längre något förtroende bland de vanliga svenskarna. Om bilarbetarna skulle säga något om hur krisen kan lösas, en riktig lösning, Lyndon LaRouches lösning, skulle de snabbt få halva svenska befolkningen bakom sig. Med vår kampanj måste vi göra detta möjligt!

Det stora problemet är, att de människor som har dragit oss alla in i krisen, fortfarande bestämmer hur krisen skall hanteras. Därför behöver vi Pecoraundersökningar, för att ändra på detta. Det har redan börjat komma ut i den öppna debatten, sedan vi avslöjat det fruktansvärda sätt som de svenska bankerna agerat på i Baltikum. Även på den svenska statstelevisionen kunde alla se de människor som nu är dömda att dö, för att de svenska bankerna skall räddas. Man kunde se psykpatienterna på ett sjukhus i Lettland, vilka snart skall kastas ut på gatan. För att spara 40 procent av statsbudgeten skall detta sjukhus, förutom många andra, läggas ned. Man kunde se den förtvivlade läkaren mitt bland de totalt hjälplösa psykiskt sjuka och gamla patienterna, som inte skulle ha en chans att klara sig på egen hand.

I Baltikum har de dominerande svenska bankerna kastat ut mer än 400 miljarder kr. Verkligen KASTAT ut, eftersom det mesta lånades ut till lyxkonsumtion. Man kunde i TV-dokumentären Bankfällan se unga män, som enkelt fått banklån för att köpa exklusiva bilar och bostäder. Man kunde till och med se barn som fått bankkreditkort. Man kunde höra banktjänstemän berätta hur de fått hela månadslöner i bonus om de lånat ur mer pengar.

Nu har bubblan kollapsat och nu lider de svenska bankerna av att krediterna inte betalas. I Lettland var mer än 80 procent av lånen utgivna i euro och inte i den nationella valutan lat. Därför har den svenska regeringen tryckt på mycket kraftigt mot en devalvering av latvalutan. Om alla euroskulder skulle stiga, skulle de flesta lånen vara omöjliga att betala. De svenska bankerna skulle gå i konkurs.

Den svenska regeringen har med en egen miljard euro och mer från andra länder samlat ihop 7,5 miljarder euro till Lettland. Med dessa pengar har Sverige förmått Internationella valutafonden att diktera mycket stränga villkor för Lettland. I stället för en devalvering av latvalutan, tvingas nu Lettland att genomföra en inre devalvering av löner och priser. Det nya IMF-avtalet kräver att lönerna för de statsanställda minskas med 35 procent, att tusentals lärare skall avskedas och att till 2013 skall hälften av alla sjukhus i Lettland läggas ned.

Så kommer det sig att de gamla och sjuka i Lettland måste dö, för att rädda de svenska bankerna. Men denna metod, att värdera ruttna värdepapper högre än människoliv, är fascism; ja det är faktiskt definitionen på fascism.

I Sverige arbetar vårt parti för att alla dessa sammanhang skall undersökas av den svenska riksdagen och att dessa vittnen inkallas. För oss är det helt klart att Lettlands kris är totalt onödig. I Lettland borde man, precis som överallt annars, genomföra ett konkursförfarande för bankerna. Med statliga krediter skulle sedan regeringen kunna sätta sitt folk i arbete med en återuppbyggnad av landet.

Men en sådan självklarhet är inte tillåten. Den ondskefulla svenska regeringen och bakom den hela EU-kommissionen, och bakom båda den internationella finansmarknaden, det moderna brittiska imperiet, tillåter det inte.

För små stater som Lettland och även Sverige, samt med den nuvarande politiken även Tyskland, är det inte möjligt att nu genomföra ett konkursförfarande. Vad vi alla behöver, är det som Lyndon LaRouche föreslagit, att USA tillsammans med Kina, Ryssland och Indien genomdriver en omorganisation av den ekonomiska världsordningen. Endast kring en sådan allians är det möjligt att samla den ekonomiska, handelsmässiga och även militära styrkan att gå emot det brittiska finanssystemet och imperiet.

Det är helt outrett var de ruttna värdepapperen från Baltikum nu befinner sig. Bankernas vinst från sådana krediter kom inte direkt från själva lånen, utan i vidareförsäljningen av skuldpapperen. Skulderna kunde på det sättet göras om till tillgångar. De såldes vidare, kanske flera gånger, i nya omvandlingar av skulder till tillgångar. Genom denna värdepapperiseringsprocess mångfaldigades värdepapperen, och när en person i första ledet inte betalar, blir det en kedjereaktion.

Dessutom tillkommer förgiftningen av ytterligare tvärkedjor av värdepapper. Det beror på metoden att blanda olika sorters skuldpapper i så kallade strukturerade produkter. Baltiska krediter kan med denna metod delas i mindre delar som konfetti för att sedan slås samman med olika skulder till paket, som sedan säljs vidare. Varje rutten kredit kan på så sätt förgifta andra delar av paketet, så att hela paketet inte är säljbart längre.

Var dessa ruttna baltiska papper har hamnat - i kommuner, företag, pensionsfonder eller någon annanstans - det måste en Pecorakommission klarlägga. Då kommer det ganska snart att stå klart, att det kommer att krävas ett konkursförfarande med mödosamma rättsprocesser för att sortera ut och klarlägga vad som fortfarande har värde och vad som hör hemma i soporna.

Pecoraundersökningar är därför den stora möjligheten att göra det tydligt att det är absolut nödvändigt med en finansreform. Genom att göra en storstädning av allt ruttet i finanssystemet kan vi återfå ett fungerande finanssystem och med en produktiv kreditexpansion sätta alla bilverkstäder och alla bilarbetare i full fart.

Tack för ordet.

Anmärkning:

Sedan alla i Sverige fått kännedom om Lettlands oerhörda lidande, har en del gamla kalla krigare börjat oroa sig för Lettlands frihet och risken att Baltikum går tillbaka i ryssarnas händer. T.o.m. några förstenade bankirhjärtan har rörts av Lettlands öde och några ekonomer har börjat kräva att Lettland skall ges tillåtelse att devalvera sin latvaluta.

En devalvering är dock ingen hjälp. För det lettiska folket blir det bara en förskjutning ur den privata skuldfällan till en skuldfälla för hela nationen. Landets statsskuld kommer att skjuta i höjden. IMF-politiken kommer därefter att innebära en lika grym åtstramning med allt strängare villkor som hela tredje världen fått utstå sedan 1980-talets skuldkris.

Lösningen är i stället att skjuta på lånen eller efterskänka dem, och återge länderna rätt att skapa sina egna statliga krediter för att sätta sitt folk i arbete med en återuppbyggnad av landet.