Det oligarkiska systemet är inte för människor!

På en internet-konferens den 16 november 2006 förklarade den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouche skillnaden mellan det oligarkiska systemet, som är förhärskande i Europa i dag, och det genuint amerikanska systemet, som han själv företräder.

Utdrag ur LaRouches inledande tal återges här.

Det som den europeiska civilisationen går igenom nu borde påminna oss om 1648: Under hela perioden från 1492 då judarna fördrevs från Spanien fram till 1648 då freden slöts i Westfalen hade hela den europeiska civilisationen svävat i fara - precis som den gör nu.

Den terror som hotar oss i dag har formen av en finanskris, liknande den som drabbade Europa i mitten på 1300-talet och blev början till en ny mörk tid. Vi upplever nu en av de mest skrämmande perioderna i den kända historien. Nu, just nu.

Men 1648 och åren närmast därefter gladde man sig åt freden som hade gjort slut på religionskriget. Särskilt gladde man sig i Tyskland, som hade varit huvudskådeplatsen för det trettioåriga kriget. Där uppstod vid den tiden en lovsång som hette Jesu, meine Freude. I början på 1700-talet, omarbetade Johann Sebastian Bach denna lovsång till den mest storartade av sina många motetter. Vi ska nu få höra den framföras, som en hyllning till det stora historiska ögonblick vi försöker frambringa igen på vår planet, i denna mycket farofyllda tid. [...]

Pengar har inget värde

Vi står nu mitt uppe i ett allmänt sammanbrott, där mängden skulder och den takt med vilken mängden skulder ökar - obetalbara skulder som återbetalas med mer obetalbara skulder - gör att vi närmar oss vägs ände. Ekonomin går inte bra i USA, som några idioter tror; systemet håller på att kollapsa. Vi är redan övermogna för en kollaps, vilken dag, vilken morgon, vilken eftermiddag som helst.

Och när den väl sätter i gång, och regeringarna i USA och några andra länder inte gör rätt saker, så går hela världen in i en mörk tid. Där befinner vi oss nu. Det är därför jag måste ingripa.

Problemet - det psykologiska problemet - är att folk tror på pengar. Britterna till exempel har teorier om pengar. Marx hämtade sina idéer från britterna, och därför har marxisterna snurriga idéer om pengar; de har en värdeteori om pengar.

Pengar, vare sig i metallisk form, eller papper, eller på dataspråk, har inget värde i sig. Inget som helst. Pengar är ett medium, en överenskommelse, eller snarare ett medium för en överenskommelse.

Särskilt i det moderna samhället, från medeltiden och framåt, men faktiskt ända sedan antikens Grekland har pengar, som ett värdebegrepp, alltid varit typiskt för det som kallas imperialism. I antikens Grekland hette det inte "imperialism". Då hette det "det oligarkiska systemet".

Det oligarkiska systemet - det är där problemet dyker upp i USA. Det är där det dyker upp inom det demokratiska partiets ledning - ledande personer i Howard Deans kampanjorganisation ville få med sig en sån som Felix Rohatyn, som är en riktig fascist - han finansierade Pinochets maktövertagande i Chile. Inte precis vad vi menar med en första klassens demokrat!

Men de sa: "Vi vänder oss till de övre tre procenten i inkomstpyramiden för att ragga pengar till den demokratiska valkampanjen." Jag sa: "Idiotiskt." De sa: "Nej, vi gör det i alla fall." Särskilt Democratic Leadership Council och Howard Dean vände sig åt det hållet, för att ragga pengar.

Och vad är problemet i USA? Det stora problemet är de undre 80 procenten i inkomstpyramiden! Till och med de undre 90 procenten vid det här laget, som en del av er kanske har märkt. Förr hade man sitt på det torra om man hörde till de övre 20 procenten. Nu måste man vara bland de övre tio procenten, eller de övre tre procenten.

Det demokratiska partiets politiker orienterade sig alltså mot de övre tre procenten! För, vem måste man krypa för, för att få in pengar så att man kunde driva sin valkampanj? Varför ville vissa demokrater jobba ihop med Felix Rohatyn? Därför att de ville åt pengarna som han rådde över! Alltså kunde han diktera deras politik, byggt på deras vilja att göra honom till lags. Det är fortfarande ett problem. Vi måste göra något åt det.

Det oligarkiska systemet

Riktig politik handlar om de undre 80 procenten i inkomstpyramiden, mätt i levnadsstandard, livsvillkor, samhället de lever i. Detta är riktig politik, riktig, amerikansk politik, till skillnad från det europeiska oligarkiska systemet, där det är jordägare som styr världen. Ett "oligarkiskt system" är ett system där en grupp förmögna familjer styr samhället, så som de styrde antikens Sparta, där heloterna jagades för nöjes skull, av de förmögna familjernas vanartiga unga män; där de fattiga förföljdes och behandlades som djur; där samhället byggde på att människor behandlades som djur.

Ta Quesnay till exempel, han som påstås ha grundat det fysiokratiska systemet. Han sa att rikedom kommer från vadå? Från produktion? Bara idioter säger att han sa det! Vad han sa, var att äganderätten - adelns anspråk på egendom och jord, för att kunna driva sina gruvor och sina jordbruk - var det magiska ting som producerade rikedom. Och människorna på egendomen, som jobbade i gruvorna och brukade jorden, var inte olika kossor! Som skulle utfodras med precis så mycket hö att de fortsatte att producera och ge kött. Men frukterna av produktionen, den ökade rikedomen, hade producerats av den där lata odågan med äganderätten, som satt där på sin egendom; det var från hans magiska rätt till denna egendom som detta mervärde, denna rikedom, avsöndrades! Detta är det oligarkiska systemet.

Det var detta system som rådde i Sparta. Detta system kommer i den europeiska historien från Apollokulten i Delfi, som skapade romarriket; som skapade det bysantinska riket; som skapade den form av imperium som rådde under medeltiden, då Venedig skickade ut dessa odågor som kallade sig korsfarare, det normandiska ridderskapet, för att driva ett system som förföljde muslimer - vad säger ni om det? Den anti-islamiska rörelsen? Rena medeltiden! Korsfararna, som inte var kristna, skulle korsfästa alla. Och de jobbade för - bankirerna i Venedig! Det var detta medeltida system som ledde till den mörka tiden.

Det var detta som återinfördes i Europa igen, efter Konstantinopels fall, när Venedig tog makten igen. Det var detta som ledde till bildandet av det brittiska imperiet, det anglo-holländska liberala systemet, vilket är samma sak! De återinförde slaveriet. Nu har de återinfört den anti-islamiska rörelsen också, för att kriga mot islam! Samma sak om igen.

Det är ett system i vilket man styr över planeten genom att behandla merparten av befolkningen som tillhörande djurriket: som man kan föda upp, döda, hålla som husdjur - och sedan äta upp - som man gör med en ko i ladugården. Det oligarkiska systemet.

Skiljelinjen i politiken

Det som renässansen lyckades förverkliga var den idé som Solon stod för, som Platon stod för: idén att människan har något som djuren inte har. Människor har en andlig, intellektuell förmåga, som skiljer dem från djuren. Därför får man inte behandla människor som djur! Och samhället finns till för hela mänsklighetens skull, för den framtida mänsklighetens skull, och den framtida mänskligheten är barnen till alla människorna som lever nu!

Alltså är riktig politik inte demokrati. Riktig politik är omtanke om alla människors väl, för den framtida mänsklighetens skull. Det är respekt för kulturers suveränitet. Eftersom folk växer upp i olika kulturer kan de fungera bara med den kultur och det språk som de kommunicerar på. Därför organiserar sig folk i språkkulturer, eller traditionskulturer. Varför? Därför att det är så de tänker. Om man vill ha ett representativt styrelseskick så måste man ge folk tillgång till det system som är deras, i vilket de kan tänka, och utveckla idéer.

Samtidigt måste man också ha broderliga förhållanden mellan de olika kulturerna på vår planet. Franklin Roosevelt hade sådana avsikter. Truman hade motsatta avsikter. Franklin Roosevelts fasta föresats var: När kriget var över skulle den stora ekonomiska produktionsapparat som USA hade byggt upp för att besegra Hitler, nu ställas om till att bli ett produktivt kraftcentrum för att hjälpa de forna kolonierna och förtryckta folken runt om i världen att bygga upp sina egna länder, och bli självständiga. Och att skapa ett broderskap mellan självständiga, självstyrda nationer. Detta var Roosevelts strävan.

Truman gick Churchills ärenden. Britterna tänkte inte ge upp sitt imperium. Trumän lät britterna ockupera sina kolonier igen. Truman-administrationen gav Vietnam tillbaka till japanerna för att de skulle överlämna det till fransmännen. Britterna och holländarna slog ner folket i Indonesien. Frihetskampen i Afrika slogs ner brutalt, upprepade gånger, under större delen av efterkrigstiden. Det var skillnaden mellan Truman och Roosevelt.

Det är skillnaden mellan det oligarkiska systemet och det amerikanska systemet, det amerikanska konstitutionella system som vi skapade i vårt land. Vi lyckades skapa det, genom att vi var på behörigt avstånd från Europa, där oligarkin härskade. Tack vare det kunde vi ta de bästa idéerna, som hade utvecklats i Europa, och bygga en kultur och en nation på Europas bästa idéer, men på säkert avstånd från den europeiska oligarkin. Inte helt säkert, men ganska säkert.

Det är skiljelinjen i politiken. Det är det som striden handlar om i dag.

Titta på kongressvalet till exempel. Vad var det som avgjorde valet? Det är ingen överdrift att vår roll, särskilt ungdomsrörelsens roll, och den politik vi drev, hade en avgörande betydelse under valrörelsens sista veckor, för att säkerställa en jordskredsseger för demokraterna i valen till representanthuset.

Varifrån kom rösterna som avgjorde valet? De kom från unga väljare mellan 18 och 35 år. Det demokratiska partiet som helhet hade inte gjort någonting för att vinna deras röster.

Den här generationen är i rörelse, som vi såg i valresultatet. Den här generationen kommer att inspirera till och med några av dönickarna bland 40-talisterna att återvända till en mänsklig tillvaro.

Det viktigaste i samhället är att alltid inrikta sig på gruppen mellan 18 och 35: Låt dem få smaka på kreativitet, låt dem få uppleva kreativitet som en normal social process. Om man kan uppnå det, med den åldersgruppen, då har man gett hela samhället en ny inriktning. Och då har livet fått en mening, för man gör det som 40-talisterna inte ville göra, nämligen skapa sina egna efterträdare: "Historien slutar här med oss. Vad som kommer sedan, det struntar vi i."

Frihet att vara kreativ

Vi närmar oss nu en tidpunkt där mitt ekonomiska synsätt blir helt avgörande. Vad är detta synsätt? Vad är skillnaden mellan en människa och en apa? Bush skulle aldrig kunna tala om det. Hans mamma kunde aldrig tala om det för honom.

Skillnaden mellan människan och djuren är kreativitet. Det typiska uttrycket är upptäckten av en universell fysikalisk princip. Eller det som vi har gjort med ungdomsrörelsen, i arbetet med Bach. Komposition och framförande av klassisk musik är kreativt, när det är rätt uppfattat, så som Bach uppfattade det, och de stora kompositörerna efter Bach, och de stora musikerna, de stora uttolkarna.

Det handlar inte om att spela noterna. Det handlar om att spela mellan noterna. Det handlar om att spela passagen. Det handlar om ett växelspel mellan olika stämmor. I denna skillnad, mellan den bokstavliga noten och musiken, ligger kreativiteten. Det handlar om samma intellektuella förmåga, här tillämpad på en social process, som den vetenskapliga upptäckten av en princip tillämpar på en företeelse i naturen.

Naturvetenskap och klassisk konst är samma sak, i den meningen att det är exakt samma specifika kreativa intellektuella förmåga som kommer till användning. När vi bestämde att vi skulle arbeta med Bachs Jesu, meine Freude, när vi lade upp arbetet för ungdomsrörelsen på östkusten, så var det för att använda dessa Bach-motetter för att lägga tonvikten på en kulturell inriktning som svarar mot samma inställning i naturvetenskapligt kreativt arbete. Det handlar om det som finns "mellan noterna", det som våra körer har arbetat med, i frågan om det pythagoreiska kommat. Vad betyder detta "komma" i musiken? Det är det som skiljer musiken från noterna, det är ironi! Det är samma ironi som infinitesimalen uttrycker i naturvetenskapen, så som Kepler såg på det i sin upptäckt av gravitationen, eller i hur solsystemet är ordnat.

Det är ironi, eftersom en universell fysikalisk princip aldrig kan uppfattas av sinnena. Effekten kan, men inte själva principen. Varför? Tja, gravitationen är lika stor som universum. Hur kan man se något som är lika stort som universum? Den reflekteras som någonting som påverkar en i varje ögonblick. Hur stort är ett ögonblick? Det är hur litet som helst.

Samma sak inom poesin, och all kreativ konst. Det är inte den bokstavliga, mekaniska tolkningen som definierar konsten, utan ironin, någonting som finns i springorna, som är universellt, en universell princip.

Hemligheten med ekonomin

Hur fungerar detta inom ekonomin? Skillnaden mellan människan och apan är kreativiteten. Om människan hade varit en apa så hade man sluppit att besväras av mer än ett fåtal miljoner grannar av den sorten. Det går nämligen inte att försörja en större population av apor, eller gorillor, schimpanser o.s.v.

Människor finns det mer än sex miljarder av. Hur kom vi dit? Genom utveckling. Vad för slags utveckling? Genom att människosläktet utvecklades, i fråga om konst, ifråga om motsvarigheten till vetenskap: människosläktet gjorde upptäckter. Dessa upptäckter överfördes till kommande släkten, blev en del av samhället: människan fick ökad makt i och över universum. Och ju fler individer som uttryckte denna makt, och tillägnade sig den, desto bättre och mer välmående blev samhället. Och ju mäktigare samhället blev, desto mer kunde vi erövra världen omkring oss, och skapa en bättre levnadsstandard för människorna, för den framtida mänskligheten.

Det är detta som är viktigt. I ett oligarkiskt samhälle däremot så vill inte oligarken att majoriteten av människorna ska begripa detta. Ett sådant samhälle vill, i likhet med Adam Smith, eller fysiokraterna, förnedra människan till samma status som en lydig kossa! Och hon ska intala sig själv att hon är glad. Man säger åt kossan: "Håll käften och var glad! Sluta väsnas på nätterna! Jag ska sova! Om inte kossan är tyst - så slaktar jag den!" Folk behandlas som kossor. Man ska "lära sig" saker. Lära sig att göra likadant som ens förfäder gjorde. Göra som man har lärt sig i skolan. Inte lära sig en princip på egen hand. Inte lära sig något som läraren inte vet. Då blir man utkastad från klassen!

Det är det som är skillnaden. I det samhälle som USA var tänkt att vara när det grundades som nation, och redan innan dess, i de nordamerikanska kolonierna på 1600-talet, så var det meningen att individen - alla individer - skulle få utveckla hela sin kreativa förmåga. Få utveckla sin kreativitet! Massachusettskolonin var, ända fram till 1688 då britterna slog ner på den, ett av de mest blomstrande områdena i världen! Varför? Därför att man uppmuntrade kreativiteten där.

Det är kreativitet - uppmuntran och utveckling och användning av individens kreativa förmåga - som är skillnaden mellan människan och apan. Det är detta som de personer jag talade om, de s.k. ekonomerna, inte har fattat: det är hemligheten med ekonomin! Om man låter människorna utveckla denna förmåga, om man uppmuntrar den och låter människorna använda den, då får man en befolkning som är kapabel att växa i sin makt per capita och per kvadratkilometer, genom sin kreativitet, genom uppmuntran av individens kreativa förmåga. Och det är det som oligarkin inte vill ha.

40-talisterna sumpade framtiden

Vad är det som har hänt med oss? Förr i tiden var USA produktivt. Vi hade jordbruk, industrier, kvalificerat yrkesfolk. Vi satte värde på sådana saker. Ju fler utbildade människor vi hade i ett samhälle, läkare, sjuksköterskor o.s.v., desto bättre hade vi det. Och vi visste det. Men sedan kom 40-talisterna och sa att fabriksjobb är inget bra: "Vi ska ta bort fabriken! Så att du slipper vara en slav på fabriken."

- Vad ska jag göra nu då?

- Du ska jobba på McDonalds.

- Vad gör man på McDonalds?

- Man vänder hamburgare.

- Varför då? Varför gör man inte det hemma?

- Jag vet inte hur man gör när man vänder hamburgare hemma. Jag kan bara vända hamburgare på McDonalds - aldrig hemma.

Det betydde att arbetskraften i USA fördärvades, och att vi fick en "tjänsteekonomi", med arbetsintensiva, icke-produktiva jobb. Den mängd varor vi producerar per capita räcker inte till för att försörja den befintliga befolkningen! Vi håller på att dö! Vi håller på att dö av 40-talism!

Vi måste gå tillbaka till att bli en kreativ ekonomi. Det är det som man inte fattar!

Flertalet människor på vår planet är fattiga. Människorna i Asien och i Afrika söder om Sahara är extremt fattiga. De har inte kraft att, under rådande omständigheter, försörja sin befintliga befolkning på ett bra sätt. Vi måste inte bara hjälpa dem att utveckla sin infrastruktur, utan också skapa de betingelser under vilka deras produktiva förmåga, deras intellektuella förmåga, ökar. Skapa sådana utvecklingsförhållanden att de får tillbaka sin förmåga att generera sitt eget välstånd.

Det är det som ekonomerna inte fattar. De tror att pengar har något med värde att göra. Något av det mest misslyckade i Sovjetunionen var den marxistiska värdeteorin. Man förstod inte att uppmuntran av den enskilda samhällsmedborgarens kreativitet är källan till rikedom. Och att pengar bara är ett bytesmedel som måste skapas och styras till att underlätta fördelningen av rikedom, i en eller annan form, bland människorna.

Nu har vi ett slaverisystem, där vissa personer kontrollerar ekonomin för att skaffa mer pengar till sig själva. De tillåter ingen utveckling, för de vill stjäla. De stjäl så mycket att de driver ekonomin till en negativ tillväxt, vilket är vad som har hänt med USA, och med världen. De begriper inte att värde är ett fysiskt värde, inte i meningen fysiska saker, utan genom att arbetet blir mer produktivt per capita och per kvadratkilometer, som ett resultat av den ekonomiska processen.

Och de vill inte begripa det! 40-talisterna vill inte begripa det, för då måste de erkänna att de, genom det som de gjorde 1968, var giftet som skulle förstöra det här samhället! Inte för att det var deras avsikt, utan för att de hade blivit hjärntvättade till att vara giftiga. De sumpade kulturen! De sumpade vetenskapen! De sumpade jobben. De sumpade chansen att vara produktiva. De sumpade hoppet om att få sjukvård. De sumpade hoppet om en framtid för deras egna barn och barnbarn: eftersom de inte fattade vad värde är. De trodde att pengar var detsamma som värde. Men att bara få mer pengar utan att den fysiska produktiviteten ökar har inget värde.

Vad vi behöver därför är inte demokrati i sig, demokrati är ett fult ord - utan frihet! Frihet för individen att utvecklas, och möjlighet att använda sin utvecklade förmåga till nytta för samhället, så att man kan vara stolt över att vara den man är, stolt över det man gör för generationerna som kommer efter en själv. Detta är frihet! Plus rätten att påverka den processen, påverka tankeprocessen som hänger ihop med detta sätt att tänka.

Inspirera ungdomsgenerationen

Vi har två saker att göra: Lägga fram de reformer som kan förhindra att ett finansiellt sammanbrott får hela vår planet att gå in i en ny mörk tid; och att samtidigt göra detta på ett sätt som inspirerar och mobiliserar generationen som är mellan 18 och 35, som fortfarande är öppna för idén att göra nytta i samhället, att vara verkligt kreativa; som tycker om klassisk konst och naturvetenskap; och som har en framtidsorientering, åtminstone latent, vilket de visade i det senaste kongressvalet.

Det är dem vi koncentrerar oss på, och vi måste särskilt rikta oss till ungdomarna i de undre 80 procenten av inkomstpyramiden. Det räcker inte med ungdomarna från de övre 20 procenten. Om det inte går att inspirera ungdomarna i de undre 80 procenten av inkomstpyramiden finns det ingen framtid för USA, och inte för världen.

Visst, inspirera alla ni kan. Men glöm aldrig att det som ni gör för dessa ungdomar är det som kommer att avgöra den här nationens och hela mänsklighetens framtid.

Det är det som det demokratiska partiets ledning har missat.