Det är inte över än: För ögonblicket finns det nu bara två presidentkandidater

Lördagen den 7 juni blev det officiellt: det finns nu bara två huvudkandidater i det amerikanska presidentvalet. Eller, kanske inte.

De två huvudkandidaterna just nu är senatorerna John McCain, republikan, och Barack Obama, demokrat. Båda kandidaterna har ett temperament som en osäkrad handgranat. Vad gäller McCain är problemet välkänt; vad gäller Obama är problemet med ett stingsligt temperament inte längre dolt. Det är tveksamt om någon av dem faktiskt kommer att bli nominerad. Vissa personer i politikens bakre rum tänker sig något annat, personer som drar i trådarna bakom kulisserna mycket högt upp i världspolitiken. McCain och Obama är politiska schackpjäser på brädet; bakom kulisserna sitter schackspelare som vet hur en bonde kan bli till en dam.

Nu, medan vi talar, rör sig redan spelarnas händer.

I så fall är det troligt, just nu, att spelet kommer att manipuleras så att valsegern går till en republikansk kandidat som kommer att väljas ut att ta senator McCains plats. Den demokratiske kandidaten som kommer att väljas ut att ta den inom kort misskrediterade Obamas plats kommer troligen att vara dömd på förhand att förlora. I den situationen är det inte kandidaten som bestämmer valutgången, eller den blivande presidentens program, utan schackspelarna, vars politik inte kommer att väljas av någon kandidat.

Det finns en möjlighet att någon annan spelare, en tredje faktor, välter hela schackbrädet över ända.

Under de kommande två månaderna, medan detta skeende sätts i gång, kommer krisen i det internationella finanssystemet att förvärras. Vid juli månads utgång kommer världsläget, liksom läget i USA, att ha förändrats radikalt allteftersom vi närmar oss ettårsdagen av den nu accelererande inflationistiska allmänna finansiella sammanbrottskrisens utbrott i slutet av juli 2007.

Vad du än tror att du vet om hur det kommer att bli, från nyhetsmedierna eller skvallret på finansgatorna, är det nuvarande internationella finans- och valutasystemet redan så gott som förlorat. Bear Sterns fick något som skulle likna en finansiell begravning; nästa stora investmentbank som faller har kanske mindre tur. Bakom kulisserna är det detta nu accelererande allmänna fysisk-ekonomiska sammanbrott av det internationella finans- och valutasystemet som upptar tankarna hos dem som är spelarna som planerar att införa ett nytt system.

Varken McCain eller Obama har de kvalifikationer som schackspelarna anser värdefulla. Två månader från nu är båda troligtvis borta ur leken. Det är inte helt säkert att det blir så, men en smart vadslagare skulle inte satsa mycket på att det inte kommer att bli så.

Bland en del personer är dessa spelare som jag hänvisat till fruktade som nästintill allsmäktiga. Jag medger att de är mäktiga; men jag vet att de inte är allsmäktiga.

Inte heller jag är allsmäktig, givetvis, och inte heller allvetande, men jag vet en hel del, och det är min uppgift att dela med mig av det jag vet. Tillsammans har vi en chans att angripa det nuvarande krisläget i flanken; det är bara en chans, men det är det enda som är mödan värt att göra.