De lama ankornas revolt i Berlin: Historiens musik kommer från annat håll

av Helga Zepp-LaRouche
19 november 2016

Hysterin svallade högt i de inbitna atlanticistkretsarna och i massmedierna redan före det amerikanska presidentvalet. Efter Trumps valseger har den nått exempellösa dimensioner och erbjuder en klinisk inblick i dessa människors sinnestillstånd och syn på demokrati. Uppenbarligen hade man föredragit en president Hillary Clinton och ett tredje världskrig som konsekvens av hennes aviserade Syrienpolitik framför möjligheten till en förbättring av de rysk-amerikanska förbindelserna, som är så oundgänglig för bevarandet av världsfreden och positiva lösningar för Syrien och Ukraina.

Det är verkligen anmärkningsvärt: Efter att den bortvalde president Obama tog sig tid att spendera tre dagar på Hotel Adlon i Berlin, för att dinera och diskutera med sin vän Angela Merkel och sedan hålla ett minitoppmöte med den självutnämnda "sexländergruppen", bestämde de båda tillsammans med de löst sittande regeringscheferna Hollande (7 procent stöd i väljarbarometrarna), Renzi (trolig förlorare i folkomröstningen 4 december), Rajoy (tillfällig regeringschef för en minoritetsregering) och den olyckliga mrs May, att sanktionerna mot Ryssland skulle förlängas med ett år till. Detta förfarande, att de i princip utser sig själva till EU:s styrelse och sedan påbjuder en politik som hälften av EU:s medlemsländer inte står bakom, kan väl knappast förväntas främja sammanhållningen i EU.

De självutnämnda sex EU-länderna har tydligen fortfarande inte fattat att deras nyliberala politik, inriktad på konfrontation med Ryssland och Kina, har blivit bortvald både i brexit i juni och nu också i det amerikanska presidentvalet. De har inte fattat att den transatlantiska världen har uppnått det tillstånd som den amerikanska självständighetsförklaringen talar om: att i en situation då regeringar "motverkar" det som de inrättats för, nämligen att trygga alla människors oförytterliga rätt till liv, frihet och strävan efter lycka, då är det "folkets rätt och också plikt" att kasta av sig en sådan regering. Den "långa kedja av missbruk och övergrepp" som självständighetsförklaringen talar om är nämligen precis det som de människor som Hillary Clinton så föraktfullt kallade "stackarna" har upplevt med Obamas politik, och som de ville förhindra skulle få fortsätta under Clinton.

Den självutnämnda sexländergruppen och i all synnerhet det helt urblåsta mediefolket, som inte ens drar sig för att rikta hotelser mot Trump, förklädda till humor, är så fångna i sin egen ideologi att de inte alls kan fatta omvälvningens naturrättsliga dimension.

Men New York Times publicerade i alla fall en artikel på förstasidan med rubriken "Trump-Size Idea for a New President: Build Something Inspiring" (En idé i Trump-storlek för en ny president: Bygg något som inspirerar). NYT konstaterade helt riktigt att Trump bara kommer att kunna ena landet om han sätter igång med de investeringar i stora infrastrukturprojekt som saknats helt de senaste årtiondena, han måste bygga de nutida versionerna av Franklin D. Roosevelts Golden Gate-bron, Hooverdammen, Lincolntunneln etc. Tidningen listar sedan Roosevelts viktigaste projekt. Men artikeln är självfallet inte alls i klass med Lyndon LaRouches program: 2015 lade LaRouche fram ett förslag om att bygga Sidenvägen i USA – ett omfattande infrastruktur- och återindustrialiseringsprogram som skulle integrera USA i Världslandbron.

Under tiden går "win-win"-samarbetet om utbyggnaden av den Nya Sidenvägen framåt med stormsteg. Detta är det helt dominerande temat på Apec-ländernas toppmöte i den peruanska huvudstaden Lima den 19–20 november. Där deltar också Kinas och Rysslands presidenter, Xi Jinping och Vladimir Putin, jämte Japans premiärminister Abe, vilka också håller bilaterala möten vid sidan om. Abe har redan träffat den tillträdande presidenten Trump och vittnat om dennes utmärkta ledaregenskaper.

Före Apec-mötet hade president Xi gjort statsbesök i Ecuador och Chile och gör ett också i Peru efter mötet. President Xi och den ecuadorianske presidenten Raffael Correa beslutade om ett "omfattande strategiskt partnerskap" mellan deras båda länder, som ska omfatta regelbundna brett upplaga utbyten och samarbeten på en mängd olika områden. Dit hör ökade produktiva investeringar, utvidgade ekonomiska och handelsförbindelser, jordbrukssamarbete och samarbete inom forskning och teknologi. Kina bidrar redan generöst till återuppbyggnaden efter den svåra jordbävningen i april 2016.

President Correa gav vältaligt uttryck för sin tacksamhet mot Kina, båda länderna har samma inställning, betonade han. Kina vill grunda sin ekonomi på innovationer, Ecuador vill övergå från att vara en exportör av varor till att bli en kunskapsekonomi. Utan finansiering och tekniköverföring från Kina skulle det inte vara möjligt, sa han.

I ett gemensamt uttalande meddelade de båda presidenterna att man ska samarbeta om stora projekt på områdena olja, gas, gruvbrytning, infrastruktur, vatten, vattenbyggnad, kommunikationer, finanssektor, jordbruk, petrokemisk produktion, skeppsbyggnad, metallurgi, pappersproduktion och uppförande av en ny vetenskapsstad. President Correa framhöll i ett tal att president Xis statsbesök var det viktigaste som hänt i Ecuadors historia.

Kan man föreställa sig att förbundskansler Merkel skulle resa till Grekland med ett sådant program? Knappast. Finansminister Schäuble blir röd i ansiktet redan när en journalist – som på en bankirkonferens i Frankfurt nyligen – ställer en fråga om en möjlig partiell skuldavskrivning, och orerar sedan om att grekerna lever över sina tillgångar – och detta efter att trojkans åtstramningspolitik har pressat ner 45 procent av grekerna under fattigdomsgränsen. Den transatlantiska sektorns politik är inte "win-win" utan "lose-lose" – såvida man inte är bankir eller sitter i en koncernledning.

När Obamas frihandelsavtal för Asien, TPP, nu är lika dött som TTIP för det atlantiska området, är det nu det av Kina initierade, inkluderande Asiatisk–pacifiska frihandelsavtalet (Free Trade Area of the Asia–Pacific, FTAAP) och det Regionala omfattande partnerskapet (Regional Comprehensive Partnership, RCEP) som står på dagordningen.

Som svar på ansvarslösa medieartiklar om dessa handelsavtal betonade ryska och kinesiska regeringstalesmän att syftet inte alls är att utestänga eller isolera USA. Xinhua citerade det kinesiska utrikesministeriets talesman Geng Shuang, som förklarade att Kina inte vill ta på sig en ledande roll varken i FTAAP eller i RCEP, handelsavtal är till för att man ska arbeta med och inte mot varandra. Kontrasten till Obamas "det är USA som bestämmer reglerna" kunde inte vara tydligare.

Ett annat viktigt diskussionsämne på Apec-mötet var bygget av den Bioceaniska järnvägen från Brasilien till Peru, från Atlant- till Stillahavskusten, som också byggs med kinesisk hjälp och är ett viktigt steg för att infrastrukturellt knyta samman den latinamerikanska kontinenten.

Kontrasten mellan de båda paradigmen, mellan den Nya Sidenvägens "win-win-perspektiv" och Obamas och Merkels "västliga värdegemenskap", kunde inte vara mer uppenbar. I det första fallet arbetar nationerna på sin gemensamma utveckling till ömsesidig fördel, i det senare är det mycket prat om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter, men bedövande tyst om drönarattacker, försök att störta legitima regeringar med hjälp av terrorgrupper, totalövervakning av den egna befolkningen och en livsförkortande åtstramningspolitik.

Som Abraham Lincoln sa: "Man kan lura några människor hela tiden, och alla människor ibland. Men man kan inte lura alla människor hela tiden."

Det är hög tid att Tyskland lösgör sig ur de imperialistiska dominansfantasiernas grepp, vare sig de är dikterade från Washington och London eller om de är derivat av "mer Europa". Mänsklighetens framtid kan bara ligga i ett helt nytt paradigm, som sätter hela mänsklighetens gemensamma intressen främst, som respekterar den internationella folkrätten, som gör att den kreativa potentialen hos varje människa på den här planeten kan utvecklas. Just därför behöver vi samarbetet med den Nya Sidenvägen.