Brittiska modellen "kraschar": Tyska etablissemanget jamsar efter


Veckoöversikt av Helga Zepp-LaRouche
19 januari 2019

Om det nu behövdes något mer bevis för att personerna i ledande ställning i Tyskland fortfarande uppfattar sig som ståthållarna i ett ockuperat land, så är det uttalandet som publicerades i brittiska The Times den 18 januari, undertecknat av "tunga företrädare för toppskiktet i tysk politik, näringsliv och samhälle", vilka "av hela sitt hjärta" önskar att britterna ska stanna kvar i EU. Och detta vid en tidpunkt då man till och med i The Economist kan läsa att återvändsgränden som det brittiska etablissemanget har manövrerat sig in i bevisar en enda sak, nämligen att den brittiska ledningsmodellen håller på att bryta samman.

"Storbritannien regeras av en självupptagen klick som värderar grupptillhörighet framför kompetens, och självsäkerhet framför sakkunskap. Nu har detta kompisvälde nått sitt Waterloo", skrev Economist-kolumnisten Bagehot redan den 22 december. Och nu den 17 januari talas det i den historiskt pro-brittiska New York Times i ett ännu skarpare tonläge om "den brittiska styrande klassens fördärvbringande inkompetens"; den brittiska politikens fiasko idag jämförs med den globala användningen av imperiets brutala makt på lord Mountbattens tid, av en elit uruselt rustad för sitt oerhörda ansvar. Den tidigare London-borgmästaren Ken Livingston har för sin del kommit till insikten: "Brexit eller ej, det kommer bara att bli värre så länge nyliberalismen inte stoppas."

Det är ganska talande: Medan dessa det sönderfallande brittiska imperiets husorgan åtminstone ger röst åt personer som beskriver den havererade imperiemodellens symptom, är den devota inställningen hos det tyska toppskiktet rent genant. I det tyska uttalandet som publicerades i The Times heter det att man respekterar det brittiska folkets val i brexit-omröstningen, men att "inget beslut är oåterkalleligt" och "vår dörr kommer alltid att stå öppen. Europa är hemma." "Vi kommer att sakna Storbritannien ... Britterna ska veta att vi av hela vårt hjärta vill att de ska stanna kvar." Uttalandet var undertecknat av CDU:s partiledare Annegret Kramp-Karrenbauer, SPD:s partiledare Andrea Nahles, tyska LO-ordföranden Reiner Hoffmann, ordföranden för industri- och handelskammarorganisationen DIHK Eric Schweitzer och ytterligare 25 tunga namn i den tyska offentligheten.

Man måste vara medveten om att denna underdånighetsdeklaration till det brittiska imperiet kommer vid en tidpunkt då det bakom kulisserna, och i diverse medier som inte hör till de etablerade, surrar av skriverier om den exempellösa skandalen om hur det brittiska utrikesdepartementet, de brittiska underrättelsetjänsterna, Nato, Facebook och diverse andra institutioner är invecklade i ett gigantiskt informationskrig mot Ryssland och Kina, men också i en manipulation av inrikespolitiken i alla västländer. Med hjälp av såkallade "kluster" av inflytelseagenter bland journalister, akademiker, forskare och militärer (1) påverkar det såkallade Institute for Statecraft och Integrity Initiative den allmänna opinionen, genom att de får psykologisk krigföring att framstå som reguljär journalistisk verksamhet. Syftet med dessa brittiska underrättelseoperationer är att systematiskt bygga upp en fiendebild kring Ryssland och Kina, som västvärldens "modell av liberal demokrati" måste försvaras mot.

Det säger allt om hur det står till med den "fria" pressen i vårt land att hittills inte ett enda etablerat nyhetsmedium har rapporterat om denna skandal. Den handlar om samma brittiska institutioner som drar i trådarna till "Russiagate"-skandalen mot president Trump, d.v.s. de är aktivt inblandade i försöket att avsätta den folkvalde presidenten i USA med hjälp av omfattande underrättelseoperationer. Samtidigt som ett växande antal domare, militärer och Trump-anhängare i USA öppet talar om ett brittiskt kuppförsök, präglas den officiella rapporteringen i Tyskland till 100 procent av kuppmakarnas perspektiv! Det betyder att Tyskland är en bananrepublik, fast inte Washingtons – det framgick av reaktionen på Trumps valseger – utan det brittiska imperiets!

För att bara ta några exempel från USA.

• Den tidigare statsåklagaren i Washington Joseph diGenova pekade i en intervju på radiostationen WMAL den 15 oktober förra året på den brittiska underrättelsetjänstens roll: "Brittiska MI6 utförde olaglig elektronisk övervakning av amerikanska medborgare på begäran från FBI och (dåvarande CIA-chefen John) Brennan. Ett olagligt spionage utfört av britterna. Det är därför som britterna går upp i limningen. ... Om man tar kontakt med utländska regeringar för att spionera på en amerikansk medborgare så öppnar det en helt ny pandorasask. Det öppnar upp för ett jättestort brottsansvar hos amerikanska underrättelsechefer, och i synnerhet hos Brennan."

• Den tidigare volontären i Trumps presidentvalskampanj George Papadopoulos har redogjort i detalj för hur den brittiska och australiska underrättelsetjänsten försökte rekrytera honom till att sabotera Trumps valkampanj.

• Den välrenommerade analytikern Pat Lang skrev på sin blogg om den brittiska komplotten med Obama-administrationens underrättelsetjänster under rubriken: "Var den brittiska underrättelsetjänsten ute efter att sätta krokben för Trumps presidentskap?"

• Den republikanske senatorn Rand Paul har flera gånger framfört samma anklagelse.

• Till och med Washington Post, det anglo-amerikanska etablissemangets vapendragare, har medgivit att den beryktade Christopher Steele, vars uppdiktade dossier är upphovet till hela Russiagate-historien, arbetade på uppdrag av den tidigare MI6-chefen Sir Richard Dearlove.

Eftersom man kan utgå från att det "tyska toppskiktet" absolut känner till att den här skandalen är den egentliga grunden till den exempellösa polariseringen i USA mellan anhängare och motståndare till Trump, kan man bara tolka det ovannämnda uttalandet "av hela vårt hjärta" som ett entydigt ställningstagande till förmån för kuppmakarna i London och deras metoder. Utländska betraktare ser nu Tyskland som den sista kvarvarande bastionen för det nyliberala systemet. I Frankrike ger rörelsen de Gula västarna kontinuerligt uttryck för motståndet mot denna politik, som ger banker och spekulanter alla fördelar, men tenderar att göra majoriteten av befolkningen fattigare. I så gott som alla öst- och sydeuropeiska länder sker sedan länge en omorientering till en politik för ekonomisk tillväxt, som en följd av samarbetet med Kinas nya sidenvägar.

I ett anfall av chockerande uppriktighet erkände EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, vid en ceremoni med anledning av 20-årsdagen av införandet av euron, att de brutala åtstramningar som trojkan tvingade på Grekland var ett misstag! Under skuldkrisen hade det förts en "tanklös åtstramningspolitik", fast det var IMF som var ansvarigt för den. Under den kritiska tiden hade institutionerna, enligt Juncker, inte visat tillräckligt stor solidaritet med Grekland! Men det är tveksamt om grekerna, som fick se sin ekonomi och levnadsstandard decimerade med en tredjedel genom trojkans åtstramningspolitik, kommer att känna sig gottgjorda av dessa värmande ord från Juncker. Hur vore det med ett skadestånd i stället, som Juncker, Lagarde, Draghi med flera personligen fick ansvara för?

Den nyliberala hållningen reflekteras också i det faktum att den tyska regeringen uppenbarligen i åratal såg mellan fingrarna med att de europeiska skattebetalarna tillfogades en skada på i storleksordningen 55 miljarder euro genom cum-ex- och cum-cum-svindleriet. Först 2016 informerade Berlin-regeringen Danmark, trots att man känt till cum-ex-affärerna i flera år. Nu förvånar det inte heller att även Deutsche Bank troligen var djupt involverad i denna skandal.

Torypartiet i Storbritannien, Hillary-demokraterna i USA, Juncker och Draghi och deras gelikar och det tyska etablissemanget har en sak gemensamt: De förmår inte inse att deras politiska modell inte svarar mot människornas intressen.

Samtidigt har Kina fått en bomullsplanta att skjuta skott på månens baksida. Vi kan fortfarande bestämma oss för ett annat sätt att se på saker och ting.

zepp-larouche@eir.de

(1) Integrity Inititatives nordiska klustret leds av Martin Kragh, chef för Rysslandprogrammet vid det delvis statsfinansierade Utrikespolitiska institutet. (Se: https://www.globalpolitics.se/desinformation-av-rysk-desinformation-av-m...)

Läs Barbara Boyds artikelserie om bakgrunden till den s.k. ryssutredningen mot Trump:
https://larouchepac.com/20190112/part-iii-british-intelligence-fraud-creates-coup-against-donald-trump

Den tidigare statsåklagaren i Washington Joseph diGenova om brittiska underrättelsetjänstens roll i kuppförsöket mot Trump:
https://larouchepub.com/pr/2018/181016_digenova_slams_brits.html

Glenn Greenwalds artikel för The Intercept rekommenderas också:
https://theintercept.com/2019/01/14/the-fbis-investigation-of
-trump-as-a-national-security-threat-is-itself-a-serious-
danger-but-j-edgar-hoover-pioneered-the-tactic/