Geopolitiska glasögon gör att väst inte ser lösningar, skriver Helga Zepp-LaRouche i Beijing Review

Helga Zepp-LaRouche på Belt & Road Forum 2017

Med sina geopolitiska glasögon förstår inte västvärlden att ett nytt paradigm för de internationella relationerna håller på att växa fram genom Kinas initiativ att samla världen kring samarbete kring Belt & Road. Den prestigefulla Beijing Review publicerade den 18 april en viktig artikel om detta av Helga Zepp-LaRouche, som återges här i översättning:

Vägar till väst – Geopolitiska glasögon gör det omöjligt att se lösningarna

av Helga Zepp-LaRouche

Beijing Review nr 16, 18 april 2019

Etablerade medier och politiker i väst har i flera år valt att till största delen ignorera det Belt & Road Initiative som Kinas president Xi Jinping lade fram 2013. Initiativet, bestående av Sidenvägens ekonomiska bälte och 2000-talets maritima Sidenväg, tar effektivt itu med infrastrukturbehoven i utvecklingsländerna, som länderna i väst helt enkelt inte låtsades om.

Men plötsligt gick det upp för det västerländska etablissemanget att Kina inte bara var i gång med att bygga en enorm massa järnvägslinjer, hamnar, broar, kraftverk och industriparker i Asien, Afrika och till och med i delar av Europa, utan att den minskning av fattigdomen som Kina ställde i utsikt också väckte en aldrig tidigare skådad framtidsoptimism.

Kinas vision

Kina imponerade på världen med att på 40 år lyfta drygt 700 miljoner människor ur fattigdomen, bygga världens bästa höghastighetstågnät och bli en ledande rymdnation. Man erbjuder sig nu att dela med sig av dessa erfarenheter till länder som förut varit förvisade till att vara den "tredje världen".

Dessa länders ledare krävde plötsligt av väst att bli behandlade som jämlikar, och inte bara som mottagare av biståndspengar, som oftast brukade försvinna ner i fickorna på icke-statliga organisationer.

På ett uppenbart samordnat sätt producerade många tongivande tankesmedjor på båda sidor om Atlanten omfattande studier, alla uppbyggda kring samma tema. De hävdade att Belt & Road Initiative var ett illasinnat försök från Kinas sida att ersätta det "regelbaserade systemet", egentligen den anglo-amerikanska imperialismen, med en kinesisk imperialism och locka in de deltagande länderna i en "skuldfälla". De framhöll också att Kina bygger på ett auktoritärt system och att det skulle bli en systemtävlan mellan den "liberala, öppna och samhällstillvända marknadsekonomin" och "Kinas statligt styrda ekonomi".

Ironiskt nog var det samma nyliberala kritiker som 2001 entusiastiskt välkomnade Kina som medlem i världshandelsorganisationen WTO, säkra på att Kina skulle anamma den västerländska modellens form av demokrati och nyliberal ekonomisk politik.

Övertygade om sin egen politiska och kulturella överlägsenhet ansåg dessa kretsar att det vore slöseri med deras dyrbara tid att bry sig om sådana revolutionära idéer som "en gemenskap för en gemensam framtid för mänskligheten", som Xi och andra kineser i ledande ställning presenterade för politiska ledare i hela världen vid hundratals konferenser och internationella sammankomster.

På grund av att de såg med sina geopolitiska glasögon och lyssnade med sina koloniala hörlurar slog de helt bort tanken att Kina kunde mena allvar med att erbjuda en ny modell för de internationella förbindelserna, där idén om en enda mänsklighet skulle gå före det inskränkta nationella intresset. Verkligheten att en framtida existens hänger på att en ny era tar form, baserad på mänsklighetens gemensamma intresse, har gått försvararna av den gamla kollapsande världsordningen helt förbi.

Den som betraktar den kinesiska politiken i dess helhet och ser vad Kina har åstadkommit i form av fattigdomsminskning, kan bara sluta sig till att Kina menar precis det man säger.

Målet för den kinesiska politiken är att skapa ett nytt paradigm för de strategiska relationerna, genom att geopolitiken byts ut mot ett vinn-vinn-samarbete, där internationell politik inte längre är ett nollsummespel, utan där harmoni är riktmärket.

Kina agerar därmed på grundval av den konfucianska filosofin, som säger att det bara kan råda fred om alla befinner sig i harmonisk utveckling. Men det uppfyller också den westfaliska fredens princip, att all fredspolitik måste tjäna den andres intresse.

Samarbete med EU

Sidenvägsandan smittar också av sig på ett ökande antal europeiska länder, varav några har tecknat officiella överenskommelser med Kina om att samarbeta kring Belt & Road Initiative. EU-medlemsländer i Öst-, Mellan- och Sydeuropa, och även enskilda städer och regioner i andra delar av Europa, har konstaterat att det ligger i deras eget intresse att samarbeta med Kina om att bygga ny eller modernisera befintlig infrastruktur, något som EU:s åtstramningspolitik inte lämnat något finansieringsutrymme för.

Hamnar som Pireus, Trieste, Duisburg, Hamburg, Rotterdam och Sines har förverkligat oerhörda ekonomiska möjligheter och blivit omlastningsplatser för de eurasiska järnvägslinjerna, vilka 2018 förband 56 kinesiska städer med 49 europeiska städer. De har också potential att bli centra för den maritima Sidenvägens handelsrutter.

Ur universalhistoriens synvinkel är denna ökande integration av infrastrukturen, som en grundförutsättning för industri- och jordbruksutveckling för alla, både självklar och organisk.

Men det har retat upp det gamla, nyliberala paradigmets krafter i Europa, som hellre anklagar Kina för att försöka splittra Europa, som om det skulle behövas, än reflekterar över konsekvenserna av sin egen politik. Till skillnad från Kina har EU ingen plan för att minska fattigdomen.

Men det riktigt tunga svartpropagandaartilleriet mot Kina sattes in inför Xis statsbesök i Italien i mars och undertecknandet av en avsiktsförklaring om samarbete med Belt & Road Initiative. Rena lögner och hotelser uttalades, Kina beskylldes för att fjärma Italien, ett G7-land och grundningsmedlem i EU, från USA, Italien skulle inte få någon ekonomisk fördel av ett sådant samarbete och landets internationella image skulle lida skada.

En alternativ idé

Det står klart att vissa kretsar, som har den "västerländska demokratins liberala system" att tacka för sina privilegier, ett system som vidgar klyftan mellan rika och fattiga bortom smärtgränsen för alltfler människor, inte förmår göra upp med sitt geopolitiska synsätt. Men det finns en växande skara, däribland chefen för forskningsinstitutet IFO i München och andra medlemmar i European Economic Advisory Group, som menar att rädslan för kinesiska investeringar i Europa är överdriven och att det ligger i Europas intresse att locka till sig fler kinesiska investeringar, inte färre.

Många små och medelstora företagare i Tyskland tycker också att de europeiska länderna måste samarbeta med Belt & Road Initiative.

Italien å sin sida skulle kunna stå modell för ett samarbete inom ramarna för Belt & Road Initiative. Den italienske tidigare ekonomi- och finansministern Giulio Tremonti talar om Italien som porten till Europas hjärta och att Italien kan driva på för ett kinesisk-europeiskt samarbete kring en industrialisering av den afrikanska kontinenten. Den kinesiska ingenjörsfirman Power China och den italienska firman Bonifica har redan slutit en överenskommelse om att förverkliga det största infrastrukturprojektet någonsin i Afrika, Transaqua, som genom ett system av kanaler ska leda vatten från Kongoflodens tillflöden till att fylla på Tchadsjön och främja utvecklingen i många angränsande länder.

Den enda realistiska möjligheten för det nu splittrade Europa att komma samman igen är att samarbeta med Kina. Inte bara i ett vinn-vinn-samarbete och genom att tillsammans utveckla marknader i tredjeland, utan genom att räcka över det rika arvet från den europeiska klassiska kulturen till nationernas gemenskap. Om de europeiska länderna återupplivar sina egna kulturella traditioner behöver de inte oroa sig för Kina, utan vi får en dialog mellan det bästa som mänskligheten har frambringat.

Författaren är grundare till Schillerinstitutet som har sitt säte i Washington D.C.

Kommentarer till yulintao@bjreview.com

Se artikeln på:
http://www.bjreview.com/World/201904/t20190417_800165046.html

Läs mer om bakgrunden till Belt & Road här. http://larouche.se/artikel/eaptv-varldslandbron och http://www.larouche.se/program/nytt-finanssystem/eurasiska-landbron

Läs nyheter på svenska om Belt & Road Forum 2 den 25-27 april i Beijing: https://www.brixsweden.com/ledare-fran-37-lander-deltar-i-bri-forum-i-beijing/

Följ nyheter om Belt & Road på svenska på: https://www.brixsweden.com/ och Twitter: @belt_brix