Bankdelning är alternativet till krig och fascism

Det brittiskstyrda globala finanssystemet med sina enorma spekulationsbubblor måste drivas i konkurs genom bankdelning, så att länderna kan använda sina egna valutor och sina kreditsystem för produktiv utveckling. Med bankdelning offras inte längre medborgarnas pengar, insättningar och skatter för att skydda spekulationsdelen av finanssystemet, utan bara den del, affärsbankdelen, som behövs för människor, företag och realekonomiska investeringar räddas.

Som ett direkt resultat av LaRoucherörelsens kampanjer för att lösa finanskrisen och skydda människorna mot de finansbolag och banker som orsakade krisen har ledamöter i den amerikanska kongressen (61 hittills) ställt sig bakom ett nytt lagförslag för att återinstifta bankdelningslagen Glass-Steagall. Motionen heter House Resolution 129 och har lagts av demokraten Marcy Kaptur med stöd av republikanen Walter Jones.

Detta lagförslag är det närmaste man kan komma den ursprungliga Glass-Steagall-lagen som röstades igenom i juni 1933 kort efter president Franklin D. Roosevelts tillträde och blev en nyckelfaktor i återuppbyggnadsmiraklet "New Deal" under hela 1930- och 1940-talen. Den är uppkallad efter de demokratiska kongressmännen Carter Glass och Henry Steagall. Genom Glass-Steagall-lagen separerades affärsbanker ("commercial banks") från finansbolag ("investment banks") för att stoppa den finansiella spekulationsorgie under 1920-talet som hade lett till den djupa depressionen på 1930-talet. Under den nya lagen garanterades affärsbanker av staten men finansbolagen gavs inget skydd. Samtidigt infördes ett statligt insättargarantiorgan, Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC). Detta stabiliserade i 60 år det förfallna banksystemet i USA, som hade gått på samma spekulationsspel som bankerna har gjort idag.

Glass-Steagall-lagen kom under attack och undergrävdes i avregleringsvågen på 1980-talet. Den upphävdes slutligen i november 1999 under globaliserings- och spekulationsyran. Den ersattes av Gramm-Leach-Bliley lagen. Denna öppnade dörren på vid gavel för bankerna att använda sparpengar till spekulativa finansoperationer, vilket ledde till det nuvarande finanssammanbrottet. Eftersom Glass-Steagall inte gäller längre, anser sig såväl USA:s som Europas regeringar vara tvungna att använda skattebetalarnas pengar, nu senast även bankkundernas pengar (se artikel om Cypernmodellen) för att rädda både vanlig bankverksamhet och ren spekulation. Europa och Sverige hade liknande regleringar som Glass-Steagall, som skilde banker från finansbolag, vilka också upphävts med liknande katastrofala resultat.

Vad innebär detta?

Bankdelningslagen är enkel, tydlig och tjänar ett gott syfte. Hur kommer det sig att den har blivit en så känslig och omstridd fråga? Förklaringen är för det första att den handlar om vem som har makten i samhället, i de enskilda nationerna och i världen: finansoligarkin i Londons City och på Wall Street och deras kumpaner i andra länder, inklusive Sverige - eller de folkvalda regeringarna och parlamenten i suveräna nationalstater? Vem bestämmer vad som viktigt och värdefullt?

För det andra handlar det om en lösning på mysteriet med "människors förhållande till pengar". (Se ruta.)

Det är därför som Londons och Wall Streets marionetter, inklusive George W. Bushs regering och ännu hårdare Barack Obamas regering, har gjort allt för att undvika LaRouches lösning och försökt rädda det bankrutta finanssystemet i dess nuvarande form (som inte går att rädda) genom olika bankräddningsaktioner och "reformer". Åtskilliga biljoner dollar i statligt stöd (samhällets framtid) har östs över branden i systemet, utan att kunna släcka den.

Ny lagstiftning, som Dodd-Franks Wall Street Reform and Consumer Protection Act från 2010, var en av de första manövrerna för att intala amerikanska folket och världen att Obama i alla fall försöker skydda folket mot krisen. Senare, när Glass-Steagall-kampanjen vann så mycket gehör att frågan blev oundviklig, förde den brittiska oligarkin och deras marionetter på 10 Downing Street fram bleka kopior av Glass-Steagall, som inte innebär någon tydlig bankdelning och inte löser problemet med det ruttna finanssystemet. En sådan kopia kallas"Vickers-regeln" och marknadsförs i Europa och USA som ett alternativ till det riktiga Glass-Steagall. Flera andra versioner debatteras i EU-ländernas parlament, även i Sverige. Många av ledamöterna som för fram dem menar väl, men de är alla behäftade med svagheter eftersom de inte följer Roosevelts version, som nu är uppe i den amerikanska kongressen i form av HR129.

Bankdelningsförslag i Sverige

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har motionerat om bankdelning i riksdagen, i motionerna 2012/13:Fi201 resp. 2012/13:298. Mp nämner Glass-Steagall i motionen och formulerar förslaget till riksdagsbeslut så här: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda en ny lagstiftning för den svenska banksektorn i syfte att separera affärsbanker från investmentbanker samt begränsa den statliga bankgarantin till de förra." Motionerna avslogs den 18 april, men bankdelningsfrågan kommer att diskuteras i finansutskottet under våren i en speciell hearing.

Icke-fungerande pseudoalternativ till en riktig bankdelning

I Obamas stora finansreform, som går under namnet Dodd-Frank, ingår den så kallade Volcker-regeln (uppkallad efter den förre amerikanske centralbankschefen Paul Volcker). Den ska hindra handel med vissa riskabla värdepapper, och planeras börja gälla 2014, men är redan ifrågasatt för att den lämnar stora kryphål för spekulation. Banken J.P. Morgan-Chase kunde förlora 6-7 miljarder dollar i London genom manipulationer av den globala marknaden för kreditderivat, trots att man tekniskt sett följde den tänkta Volcker-regeln.

Vickers-stängslet (föreslaget av den brittiska oberoende bankutredningen ledd av Sir John Vickers) innebär att man sätter upp ett stängsel (eng. "ring-fence") runt kundernas insättningar för att skydda dem från att hamna i spekulationsverksamheter, men inom samma bankkoncern. Förslaget har skärpts av en parlamentarisk utredning ledd av den konservative parlamentsledamoten Andrew Tyrie, som menar att man måste "skicka el genom stängslet" för att det ska fungera, men fortfarande kan förluster och "överskottskapital" fördelas mellan bankens olika avdelningar, så det blir ingen skillnad mot dagens blandade "universalbanker".

Liikanenrapporten (framlagd av den finske riksbankschefen Erkki Liikanen till EU-kommissionen 2 oktober 2012) föreslår en icke-fungerande uppdelning inom bankkoncernerna liknande Vickers-stängslet.

Basel III (föreslaget av Internationella Regleringsbanken, BIS, i Basel) innebär en skärpning av det existerande bankregelverket Basel II med ökade krav på kapitalreserver som skulle göra bankerna säkrare. Detta löser inte problemet med spekulationsbubblorna och felinriktningen av finanssystemet. Kapitalreserver försmår inte mot spekulationsriskerna och missgynnar dessutom mindre banker.

Chicagomodellen - föreslagen av två alternativekonomer på IMF - är en radikal penningreform för att avskaffa bankernas rätt att skapa pengar ur luft. Redan det första steget är katastrofalt: att staten övertar hela banksystemets skulder inklusive alla spekulationsbubblor och förgiftade finanspapper många gånger större än BNP. Reaktionen mot bankernas luftpengar har slagit över i en längtan till säkerhet i "skuldfria pengar", guld, silver och platina. Resultatet blir en kreditåtstramning och samtidig skuldåterbetalning. Inte ens de krediter som produktiva företag har lyckats kämpa sig till i dagens bubbelekonomi skulle finnas kvar. Chicagomodellens syn på pengar och skulder liknar den amerikanske presidenten Andrew Jacksons politik på 1830-talet, som ledde till en nationell ekonomisk och social katastrof med idiotkreditstopp och "skuldavveckling" för småbönder, industri och infrastrukturbolag, samtidigt som de rika kunde utvidga slaveriet och sydstatsplantagerna med hjälp av Jacksons fördrivning av 70 indianstammar.

Den folkliga kampanj som nu har börjat ta fart i USA:s delstater för att få kongressen i Washington att rösta för bankdelningslagförslaget HR129 är nyckeln till lösningen. All hjälp och uppmärksamhet måste ges till den kampanjen i USA och till LaRoucherörelsens kampanjer i Europa.

Utan bankdelning kan inte ett enda steg tas i kampen mot fattigdom, arbetslöshet, bristande infrastruktur, hemlöshet, svält och krig, eftersom det under rådande ekonomiska system i USA och i hela EU är omöjligt att finansiera eller ens tänka på något sådant.

Den enda vägen som oligarkin har valt, som visar deras brist på fantasi, intelligens och respekt för mänskligheten, är samma gamla: Fascism hemma och krig annorstädes!

Se videon Dela bankerna rätt – på 60 sekunder

Läs om hela trestegslösningen: http://larouche.se/artikel/krav-en-bankreform-med-tre-steg

Se mer om de nödvändiga stora infrastrukturpojekten här

Läs mer om hur kreditsystem använts i USA här

Gå Glass-Steagall-skolan http://larouche.se/artikel/glass-steagall-skolan

Läs mer om bankdelning här

Tillbaka till Ny Solidaritet