Avlyssningsskandalen i USA: Varför tar Europa parti för "deep state"?

Analys av Alexander Hartmann publicerad i Neue Solidarität 6 april 2017

I USA och särskilt i kongressen råder det ett faktiskt krigstillstånd mellan president Trump, hans regering och hans förbundna i kongressen på den ena sidan, och företrädarna för "the deep state", som det kallas i Amerika, på den andra sidan. "Deep state" är staten i staten, bestående av underrättelsekretsar som har utnyttjat sin makt till att bygga upp en övervakningsstat som används för att bekämpa oönskade grupper och politiker och på så vis säkerställa att USA för en politik som inte tjänar befolkningens utan etablissemangets intressen.

Med dessa kretsars sätt att se var valet av Donald Trump ett slags olycksfall i arbetet, och nu är det deras mål att få Trump avsatt så fort som möjligt, innan hans politik tillfogar deras intressen ännu större skada – t.ex. genom en återgång till en bankdelning av Glass-Steagall-modell, genom en försoningskurs gentemot Ryssland och Kina och genom ett allmänt avståndstagande från det brittiska frihandelssystemet och återgång till grundningsfädernas ursprungliga "amerikanska system", något som Trump på samtliga dessa punkter sagt sig eftersträva. Därför har Trump och hans medarbetare förklarats vara fritt villebråd, och propagandakriget som förs mot den nya administrationen följer ett ganska enkelt mönster, Ryssland är pestsmittat, och Donald Trump och hans stab beskylls för kontakter med Ryssland.

Helga Zepp-LaRouche konstaterade i sin videokonferens den 29 mars att den här kampanjen inte bara är riktad mot Trump: "I Tyskland märker vi också av det. Så fort nån bara säger att man borde sluta med sanktionerna mot Ryssland, att det är fel att utvidga Nato ända fram till Rysslands gränser och placera soldater där – så blir den genast stämplad som Putinvän eller värre, som rysk agent och jag vet inte vad."

Brittiska GCHQ troligen bakom avlyssningen

Men samtidigt som de europeiska och amerikanska etablerade medierna skapar intrycket att Donald Trump mycket snart kan komma att avsättas på grund av sina kontakter med Ryssland, så är det enda som man hittills vet med säkerhet – vilket påpekats av David Nunes, ordföranden i representanthusets underrättelseutskott som utreder den här frågan – att någon under valkampanjen spionerade på Trump och hans medarbetare och lämnade ut deras namn till pressen.

Bådadera är straffbart enligt amerikansk lag, och därför är det, som flera experter på området hävdar, rimligt att tänka sig att folk i Obama-administrationen faktiskt anlitade GCHQ, den brittiska motsvarigheten till NSA, för detta ändamål. Amerikanska underrättelsetjänster får i sitt kontraspionage inte avlyssna amerikanska medborgare, men det gäller inte för allierade underrättelsetjänster som brittiska GCHQ, för vilka amerikaner är utlänningar. Och det är känt att GCHQ har ett nära samarbete med amerikanska underrättelsetjänster, vilket kom fram i samband med NSA:s avlyssning av förbundskansler Merkel.

När GCHQ har lämnat över sin information till amerikanska myndigheter måste de senare i sina utskrifter göra det omöjligt att identifiera amerikanska medborgare som kan förekomma där. Men i fallet med den tidigare nationelle säkerhetsrådgivaren Michael Flynn, vars privata samtal med den ryske ambassadören avlyssnades, var det någon som läckte hans namn till medierna, likaså i justitieminister Jeff Sessions fall. Frågan vem som läckte namnen hamnar mer och mer i centrum för den politiska striden i Washington.

Den tidigare CIA-analytikern Larry Johnson sa den 17 mars, när han intervjuades av radioprogramledaren Alex Jones, att den förre CIA-chefen John Brennan i samarbete med GCHQ försökte sabotera Trumps valkampanj, och sedan lämnade ut det underrättelsematerial han fått till pressen. "Det är olagligt att spionera på amerikanska medborgare, men inte olagligt när USA spionerar på brittiska medborgare, och vice versa. Vi är utlänningar, alltså kan britterna spionera på oss, och det gjorde de under Obama."

Även Scott Ritter, med ett förflutet inom det amerikanska underrättelseväsendet och känd för sin envetna kampanj mot lögnerna om massförstörelsevapen som skulle legitimera Irakkriget, har förklarat att det mest sannolika är att det var GCHQ som försåg Obamas folk med avlyssningsprotokollen.

Kriget i kongressen

Välinformerade källor gör gällande att Devin Nunes den 21 mars av en insider blev visad dokument av vilka det framgick att den förre nationelle underrättelsechefen James Clapper och den förre CIA-chefen John Brennan hade samarbetat med GCHQ. Nunes är fast besluten att gå till botten med detta och ta reda på vem som bär ansvaret för detta, och har kallat till olika förhör i underrättelseutskottet, som han leder.

Nunes ville fråga ut FBI-chefen Comey och NSA-chefen Mike Rogers om detta i ett icke-offentligt förhör den 24 mars, men han fick skjuta upp det eftersom demokratiska ledamöter i utskottet blockerade det med hänvisning till schemasvårigheter.

Trump-lägret vill ha en icke-offentlig utfrågning, för att en gång för alla kunna tillbakavisa anklagelserna om påstått olagligt eller olämpligt samröre med den ryska regeringen, och de vill först fråga ut Comey och Rogers och först därefter andra vittnen.

Demokraterna däremot vill hellre ha en offentlig utfrågning, som de kan missbruka för propagandasyften mot administrationen, eftersom underrättelsecheferna då kan vägra att uttala sig på viktiga punkter med hänvisning till offentligheten, som Comey gjorde den 20 mars vid en annan utfrågning på samma tema.

Denna splittring i underrättelseutskottet är anmärkningsvärd i sig, eftersom man hittills i detta utskott, som ansvarar för tillsynen av underrättelsetjänsterna, förut alltid har vinnlagt sig om enighet över partigränserna.

Hur långt detta missbruk av en offentlig utfrågning för propagandasyften kan gå visade sig den 30 mars i en utfrågning i senatens underrättelseutskott, där man som "sakkunnig" hade kallat desinformationsexperten Roy Godson, som redan för några decennier sedan spelade en tongivande roll i häxjakten mot Lyndon LaRouche, och som under den nuvarande utfrågningen hela tiden fick rätta sig själv, när han kallade Ryssland för "Sovjet". Den som fortfarande anar en sovjetisk spion under varje säng kan uppenbarligen inte anses vara ett trovärdigt expertvittne, men några senatorer till och med överträffade Godson i sina tirader.

Först den 31 mars gav den ledande demokraten i representanthusets underrättelseutskott, Adam Schiff, upp sina förhalningsförsök och undertecknade kallandet av Comey och Rogers till en icke-offentlig utfrågning. Samma dag bjöd Vita huset in båda partiernas ledande ledamöter i senatens respektive representanthusets underrättelseutskott, för att låta dem se dokumentation från nationella säkerhetsrådet som kan vara relevant för deras utredningar.

Wikileaks-dokument väcker frågor om hackerangrepp

Internetportalen Wikileaks, som under beteckningen "Vault 7" redan har offentliggjort en mängd dokument om de amerikanska underrättelsetjänsternas globala övervakningskapacitet, har också offentliggjort ny dokumentation, som bl.a. visar att CIA har möjlighet att använda hackare som uppträder "under falsk flagg" på internet och exempelvis kan ge intryck av att de är ryska eller kinesiska hackare. Wikileaks skrev den 31 mars:

"Wikileaks släpper idag Vault 7 Marble – 676 källkodfiler i CIA:s hemliga anti-forensiska Marble Framework. Marble används för att försvåra för forensiska utredare och antivirusföretag att spåra virus, trojaner och hackerangrepp till CIA. ...

Marbles källkod innehåller också en deobfuscator, som av-förvränger CIA:s textförvrängning. Kombinerat med den avslöjade förvrängningstekniken uppträder ett mönster eller en signatur, som kan göra det möjligt för forensiska utredare att spåra tidigare hackerangrepp och virus till CIA. Marble användes av CIA under 2016."

Dessa uppgifter och möjligheter är givetvis högst relevanta för frågan om det i den amerikanska presidentvalskampanjen faktiskt förekom ryska hackerangrepp, som president Obama påstod, eller om dessa kanske simulerades från västlig sida, för att backa upp Obama-administrationens påståenden.

Det egentliga temat är övervakningsstaten

I en artikel publicerad på Consortium News den 29 mars förklarar Ray McGovern och William Binney, båda underrättelseanalytiker med lång erfarenhet: Om det äntligen ska kunna avslöjas vad deep state håller på med – denna "stat i staten" inom underrättelsetjänsterna som ständigt övervakar samtliga folkvalda politiker, viktiga regeringstjänstemän och självklart också Trumps valkampanjteam – så får Trump och Nunes inte ge vika. Framför allt president Trumps reaktion är avgörande. Kommer han att välja motståndets mödosamma väg? "Hans val kan avgöra om vår konstitutionella republik har en framtid."

De framhåller att det inte handlar om wiretapping ("telefonavlyssning") som sådan, utan om surveillance, d.v.s. alla former av övervakning. Wiretapping är passé, det finns inga wires (telefonledningar) längre som tjuvkopplas för att tappas på information, och när Trump använde detta uttryck kunde underrättelsetjänsterna helt enkelt säga att det hade de inte gjort. Men den egentliga frågan är: Blev Trump och hans medarbetare övervakade? "Vakna, Amerika! Verkligheten är att alla – presidenten inbegripen – övervakas."

Och den rädsla som denna övervakning ger upphov till hos makthavarna kom fram när senator Chuck Schumer i TV-kanalen MSNBC varnade för att underrättelsetjänsterna förfogar över "tusen sätt att ge igen", om man går emot dem.

Helga Zepp-LaRouche framhöll i sin videokonferens den 29 mars att detta också har stor betydelse för Europa: "Jag anser att det som verkligen är anmärkningsvärt med allt det här, är att det som nu outar sig självt på ett sätt som saknar motstycke i Amerika och Storbritannien, det är deep state, övervakningsstaten. Det är den apparaten som ligger bakom de olagliga krigen och färgrevolutionerna. Och den egentliga skandalen är att EU och de europeiska regeringarna tar parti för denna deep state – mot USA:s valde president. Och det borde vara food for thought, och få en att tänka efter vilka konsekvenser det får."