Att leva i den verkliga historien

Följande synpunkter framförde Lyndon LaRouche på Schillerinstitutets europeiska sommarakademi den 26 juli 1998.

Vi närmar oss månaden augusti, och under de kommande månaderna - augusti, september, oktober - kommer världen att förändras på ett sätt som ingen nu levande person någonsin har upplevt.

Den förändring som Europas och världens historia har genomgått de senaste cirka trettio åren kan bäst jämföras med den förstörelse av den europeiska civilisationen som skedde från och med Fredrik II:s död år 1250, fram till och med den europeiska civilisationens sammanbrott under den s.k. mörka medeltiden på 1300-talet.

Det som är säkert, bland allting som är osäkert nu, är att det nuvarande internationella monetära och finansiella systemet, det som en del kallar det internationella ekonomiska systemet, inte kommer att överleva detta sekel. Ingen enda monetär eller finansiell institution på den här planeten kommer att finnas kvar, i sin institutionaliserade form, inom de närmaste månaderna och åren. De kommer alla att försvinna. Vi befinner oss därför vid en ovanlig vändpunkt i historien. Att leva i en sådan tid är att få vara med om någonting som människor inte har upplevt på tusen år, en tid när allting förändras, när ingenting är enkelt längre. Detta är riktig historia - inte den historia man talar om i tidningarna eller i skolböckerna dessa dagar; detta är den riktiga historien - en omvälvande förändring av mänsklighetens öde, på gott eller ont.

Kom ihåg att från mitten av 1200-talet till mitten av 1300-talet försvann hälften av Europas befolkning. Hälften av städerna och byarna i Europa försvann. De flesta av dem som hade levt relativt gott under de förhållanden som rådde i Europa i början av 1200-talet blev galna, som flagellanterna - som rockkonsertfolkt i dag, technofolket, dagens flagellanter, galningarna, dårarna, Unmenschen. Det är en sådan tid vi lever i.

Historia är inte vilka händelser som inträffar, vem eller vad som vinner val, vilka krig någon vinner - det är inte historia. Historia är idéer. Historia är de principer - upptäckten av en naturvetenskaplig princip, eller det som vi kallar konstnärliga principer - som bestämmer hur människosläktet beter sig, hur det styr sig självt. Och vi kommer till en vändpunkt, där vi måste välja mellan två sorters idéer: å ena sidan den sorts idéer som är allmänt accepterade, som hyllas i pressen, som framställs i TV, som är den allmänt accepterade utgångspunkten för samtal mellan parlamentsledamöter, eller för vanliga samtal på gatan - allt det är strunt, det är slut med det. Och å andra sidan den nya sortens idéer, som förhoppningsvis kommer att ta över, inom de allra närmaste månaderna och åren - en för hela människosläktet revolutionerande omvälvning, jämförbar med det som hände i samband med det stora ekumeniska mötet i Florens, under den gyllene renässansen vid 1400-talets mitt.

Om vi inte får till stånd en sådan revolutionerande omvälvning, från ont till gott, som kyrkomötet i Florens var ett exempel på, så kommer vi att upptäcka att den mänskliga befolkningen kommer att krympa ihop på mycket kort tid till mycket mindre än hälften av dagens nivå. Om det finns drygt fem miljarder människor i dag, kanske det kommer att finnas mindre än en miljard människor om 20-40 år, kanske mycket mindre. Hela civilisationer kommer att försvinna. Hela språk och kulturer kommer att gå under, därför att de saknar de idéer och den moral som krävs för att de ska kunna rädda sig själva.

Det finns någonting gott med allt detta hemska: det är att vårt universum är det bästa av alla möjliga universum, som Leibniz sa. Så fort människosläktet, som är den här planetens härskare, och potentiellt hela universums härskare, sjunker så lågt, blir så svinaktigt, att det inte klarar av att härska över Jorden, då ingriper historien - och idéer - och tar bort den kultur som står för de idéer som förvanskade det uppdrag som givits mänskligheten.

Det som vi måste göra under de närmaste veckorna och månaderna är någonting som antagligen framstår som omöjligt för de flesta: vi måste göra en stor revolution, som kommer att bryta ut när folk får klart för sig att allting som de hittills har trott på är falskt, att regeringen är falsk, ekonomin är falsk, institutionerna är falska, att världens kreditinstitutioner måste bort, globaliseringen måste bort, frihandeln måste bort, prins Philip av England måste bort, bortförd av erinnyerna, som är ganska bra på att hämta sådana sopor.

Antingen gör vi oss kvitt dessa saker, eller så överlever vi inte.

Titta på situationen i Japan. Den styrande klassen i Japan är inte moraliskt livsduglig, och den kommer inte att klara sig. Antingen gör sig Japan av med denna styrande klass, eller så kommer världen att göra sig av med Japan. Det är vad som väntar Japan de närmaste veckorna.

Vi ser ett liknande problem i Ryssland. Det nuvarande systemet kan inte fortsätta, det är dömt att gå under, det måste förändras. Det nuvarande systemet i Europa är dömt att gå under, det kan inte fortsätta att existera mer än högst några år. Det nuvarande systemet i USA är dömt att gå under. Till Afrika har undergången redan kommit. Sydostasien är dömt att gå under. Sydamerika, Centralamerika - dömda att gå under. Såvida det inte sker en omvälvande förändring i valet av idéer som bestämmer människosläktets beteende, inom de närmaste veckorna och månaderna. Detta är den verkliga historien. När man står uppe på en bergstopp, och har att välja mellan två möjliga vägar, för hela mänskligheten, så kan man inte vänta, inte skjuta upp det, man måste börja gå. Man måste gå åt något håll: antingen fortsätter man som förut, vilket leder till undergång, eller så går man åt ett nytt håll, som leder till överlevnad och renässans.

Vi lever alltså inte i en tid med "viktiga händelser", vi lever inte i en "kristid", utan vi lever i en tid då mänsklighetens öde för kanske 500 år framåt kommer att avgöras av vad vi gör, under dessa kommande veckor, månader och år. Och vad vi gör bygger inte på något viftande med svärd, eller på stora händelser i sinnevärlden; vad vi gör bestäms helt och hållet inom idéernas värld. Valet av idéer och förmågan och lidelsen att verka för dessa idéer kommer att avgöra huruvida mänskligheten har någon framtid.

Om vi misslyckas, kommer vi som har misslyckats att rensas ut från människosläktet, därför att vi inte är livsdugliga, som Belsassar, eller det gamla Babylon. Om vi blir livsodugliga, precis som de gamla rikena som har blivit stoft, kommer vi också att bli stoft. En ny civilisation kommer att uppstå i dess ställe, och kommer kanske att klara sig bättre.

Men vi har nu chansen, en enda chans, en kortvarig chans; och att leva i en sådan tid, när mänsklighetens öde ligger i våra händer, det är att leva i den verkliga historien.

(Ur Ny Solidaritet nr 8 1998)