Återgå till nationell kreditpolitik

Tillbaka till EAP:s program för valet 2010 >>>

Det är inte regeringen som bestämmer den ekonomiska politiken i Sverige. Det är inte riksdagen som bestämmer den ekonomiska politiken i Sverige. Det är inte riksbanken som bestämmer den ekonomiska politiken i Sverige. Det är finansmarknaden som bestämmer den ekonomiska politiken i Sverige. Det är också så att regeringen, riksdagen och riksbanken tycker att det är bra att den globala finansmarknaden bestämmer Sveriges ekonomiska politik.

Detta måste omedelbart ändras. Regering och riksdag måste åter ta ansvaret för landets ekonomiska politik genom att införa ett kreditsystem.

Banker är en viktig del av infrastrukturen. De skall tillhanda hålla ett smidigt betalningssystem, ta emot insättningar på spar- och transaktionskonton och ge krediter till produktiva investeringar. Det är denna samhällsviktiga verksamhet som gör att banker skyddas av en egen lagstiftning. Denna lagstiftning är inte avsedd för dagens diversehandel med olika spekulationspapper.

I dag skapas och kontrolleras pengar av det privata banksystemet, och det kan göra vad det vill med dessa pengar. Därför måste det, under ett kreditsystem, finnas regler för hur mycket krediter som får skapas och hur de används. Ett effektivt sätt att kontrollera mängden lån är att återinföra ett kassareservsystem för att reglera storleken på bankernas utlåning. Räntenivåer på lån måste också regleras.

Hur skulle en ekonomisk politik organiseras under ett kreditsystem, ett system under en Glass-Steagall-lagstiftning? Regeringen och riksdagen måste ha en plan för hur landets infrastruktur ska se ut de närmaste 50-100 åren. Vi behöver till exempel ett magnettågsystem som täcker hela Sverige. Då ger regeringen Banverket i uppdrag att planera och bygga ett sådant system. Finansieringen ordnas genom lågräntekrediter från riksbanken. Dessa nya pengar kommer då, med hjälp av betalningssystemet, att strömma genom hela systemet av byggföretag, industri, småföretag och vidare till löner, skatter och konsumtion. Att ge ut krediter till produktiva investeringar är det enda sättet som nya pengar får tillföras systemet.

På samma sätt betalas byggandet av vackra städer, sjukhus, skolor, kärnkraftverk, spårtaxisystem med mera.

Begränsningarna för vad som kan byggas är inte finansiella utan fysiska. Brist på utbildad arbetskraft. Brist på produktionskapacitet. Brist på elektricitet. Förvirringen beror på missuppfattningen att pengar är ett mått på ekonomiskt värde. Det finns inget direkt samband mellan pengar och fysiska värden som t.ex. ett hus eller en järnväg. Pengar skapas och förintas kontinuerligt i systemet. Under finanskrisens början skapade riksbanken 400 miljarder nya kronor som lånades ut till bankerna. Ingen märkte något utom bokförarna hos riksbanken och de olika bankerna. Några fysiska värden påverkades inte.

Pengar är ett medel att användas av mänskligheten för att bygga en bättre värld för oss och våra efterkommande.

Se programpunkten som video: www.larouche.se/val2010

kjell@nysol.se

Text till diagrammet om kreditpolitik:

Använd riksbanken för att bygga Sverige! Riksbanken måste tillåtas ge krediter enligt riksdagens och regeringens instruktioner till produktiva investeringsprojekt. Dessa projekt betalar då för leveranser från företag, som i sin tur betalar löner för konsumtion av varor och tjänster från andra företag, vilka i sin tur betalar löner till sina anställda o.s.v. Detta kallas kreditsystem, i motsats till dagens penningsystem, där bankerna skapar och styr finansflödena bort från produktion till pyramidspel.