Äta eller ätas? Brittiska imperiet planerar världsvält!

Med anledning av okunskapen respektive missuppfattningar rörande begreppet imperialism vill jag här, i egenskap av kandidat till Riksdagen för Europeiska arbetarpartiet - EAP, med hjälp av verkliga exempel ur rådande nutidshistoria klargöra hur det högst närvarande brittiska imperiet än i dag för krig mot civilisationen.

Som en del av er säkert vet har tre "vapen" historiskt sett visat sig tjäna imperialismen särskilt väl. Det första är krig, framför allt sådana som imperiets motståndare utkämpar sinsemellan, antingen mellan regelrätta arméer eller genom underrättelsetjänster och terrorism. Det andra är sjukdomsepedemier, vilket även det i många fall kan kategoriseras under biologisk krigföring. Det tredje är hungersnöd och det är denna tredje som jag här tänkte gå in på samt påbörja en diskussion om hur vi kan stoppa den planerade världssvälten.

• "Jordbruket, världens största industri, är också det största hotet mot miljön."
• "Jordbruket använder 70 procent av världens vattentillgångar vilket inte är långsiktigt hållbart."
• "Risproduktionen är ensam en av de största producenterna av metan och FAO slog nyligen fast, att boskapsskötseln ensam är ansvarig för 18 procent av alla utsläpp av växthusgaser."

Vad har Världsnaturfonden WWF:s ovan citerade målsättningar gemensamt med globaliseringens jordbrukspolitik? Låt oss titta på resultatet:

Sverige hade år 1960 exempelvis över 200 000 mjölkbönder; i dag är siffran 6 000 - en kollaps med 97 procent. Till del förklaras detta naturligtvis av effektiviseringen i verksamhet och hantering men produktiviteten per capita har inte ökat med 3 000 procent på 50 år. Den viktigare anledningen är att Sveriges målsättning inte längre är att till viss grad vara självförsörjande, vilket 1960 var något som fortfarande inte ifrågasattes. Det fanns på den tiden till och med beredskapslager av mat för kristider eller oväntade störningar i transportsystemen, de berömda 19 lagerhusen, varav i dag tre finns kvar som symboliska muséer. Det officiella argumentet för avskaffandet av självförsörjningen och beredskapslagren var och är, att "kalla krigets hotbild är borta" och att "EU-länderna i nödfall kommer att hjälpa varandra".

Sanningen är att brittiska imperiet sedan 1700-talet med sina frihandelsavtal gjort allt för att stoppa länder, i synnerhet sina grannar och forna kolonier, från att bli självförsörjande, då imperiets blotta överlevnad bygger på att köpa från de som producerar billigast och sälja åt de som betalar bäst - frihandel. Då anspråk på självförsörjning hos något land hotar hela kedjan måste, för att frihandelssystemet ska fungera, alla sådana anspråk slås ned. När Storbritannien i slutet på 1950-talet, av just denna anledning, inte släpptes in i EG så grundade de i Stockholm, i samarbete med sin juniorpartner Skandinavien, en kontraorganisation kallad EFTA (European Free Trade Association). Denna frihandelsorganisation tog de med sig när de, efter många om och men, släpptes in i EG och sedan dess har kampen stått mellan protektionisterna, ledda av Frankrike, och frihandlarna, ledda av Storbritannien. Britterna importerade för övrigt redan på 1970-talet maten från sina "forna" kolonier Australien och Nya Zeeland.

År 1984 kom britternas målsättning internationellt att institutionaliseras med handelsavtalet GATT och elva år senare stadfästas överstatligt med Världshandelsorganisationen WTO, vilken Storbritannien velat grunda redan 1944, i ett försök att rädda imperiet efter kriget, men stoppats av USA. Jordbruksreformen Agenda 2000 tvingade år 2003 slutgiltigt EU:s bönder att enbart producera de varor som de omedelbart kunde sälja. Samtidigt drev billigprodukter från Östeuropa ned priserna. Detta är orsaken till, att EU inte längre har någon lagerhållning av mat och att bönderna måste leva på EU:s så kallade subventioner.

Nu står bönderna på ruinens brant. I Frankrike har en jordbrukares inkomst i genomsnitt fallit med 20 procent sedan början av 2009. Priserna jordbrukaren erhåller för produkten föll med i genomsnitt 15,6 procent, medan priserna på livsmedel i affärer samtidigt steg med 0,2 procent. Den enda lösning som hittills föreslagits är en sänkning av jordbrukarens lön med 3 euro i timmen - i Tyskland är minimilönen för jordbrukare för närvarande 6 euro...

Det relativa överskott som på specialområden, i synnerhet grönsaker, fortfarande finns kvar dumpar EU, helt i linje med brittisk frihandel, på den afrikanska och andra marknader och slår sönder deras produktion. Därför ska enligt förståsigpåare subventionerna avskaffas, vilket även Lissabonfördraget kräver, och EU, inklusive Sverige, ska börja importera allt de behöver från länder där jordbruk och boskapsskötsel "är effektivare", dvs där bönderna i princip inte får betalt. Så enda argumentet mot beredskapslager och självförsörjning, att "EU-länderna ju hjälper varandra i kristid", håller inte längre, då enligt gällande lagstiftning inget överskott mer får subventioneras. Vem ska bistå någon annan vid brist när ingen får ha överproduktion?

Vem ska föda oss?

Ska kanske Amerika rädda oss med nya Quaker-paket? Tittar vi för ett ögonblick västerut. USA blev för ett par år sedan, trots en jordbrukspotential som inte är av denna världen, netto-importörer av livsmedel. Hur lyckades man då med detta konststycke? USA:s officiella system, som även i Europa tilltagende marknadsförs, består av öppna terminsbörser där bönderna får göra sitt bästa för att förhandla fram spekulativa derivatkontrakt med exempelvis mejerier. Därmed har en jättelik andrahandsmarknad för nämnda derivat skapats, där människor utan det minsta intresse för de underliggande produkterna spekulerar hejvilt över president Obamas gamla välgörare Chicago Board of Trade och Chicago Mercentile Exchange. Att de spekulativa derivatpriserna blir riktpris för maten i hela världen och orsakar svält när de kraftigt stiger och driver bönderna i konkurs när de faller, samt att derivat av olika former precis håller på att spränga hela världens finanssystem, bekymrar varken spekulanterna eller presidenten. Inte undra på att amerikanska bönder till och med avundas EU:s ökända "kvotsystem".

Är planen då kanske att vi importerar från öst? EU verkar ju inte ha några problem med att stänga av egna kärnreaktorer och köpa olja och gas från Ryssland, så varför inte även mat? Ryssland upplever i nuläget emellertid den värsta torkan på 130 år. Ryska medier spekulerar redan i huruvida de har att göra med så kallade klimatvapen som USA:s HAARP eventuellt testar på Ryssland. Enligt Moskvainstitutet för jordbruksmarknadsstudier kommer 24 procent av Rysslands vete för 2010 gå förlorat. Landet har redan stoppat all veteexport och Ukraina lät nyligen även de meddela att de på grund av torkan överväger detsamma. Mongoliet är helt beroende av rysk spannmålsimport för sin överlevnad.

Dagens liberaler menar att det blir billigast att importera mat från Afrika. Många länder i Afrika som mycket väl skulle ha kunnat exportera stora mängder livsmedler har dock, på grund av svår ekonomisk situation, varit tvungna att odla annat än mat för att, paradoxalt nog med exportintäkter, kunna importera mat eller betala räntor på sina skulder. Det rör sig om så kallade "cash crops" - kaffe, te, kakao, tobak, snittblommor med mera - och, framför allt nu på senare år, biobränslen. Bolag från världen över har köpt eller hyrt miljoner hektar för odling av sockerrör och durra till etanolindustrin, silosäd för eldning i kraftverk och framför allt oljepalmer för biodiesel. Många afrikanska länder står som bekant på randen till hungersnöd. Mest akut är läget Niger och Tchad i Sahelbältet i Sahara. Underutveckling av jordbruket (även känt som ekologisk odling och regndans) har i Afrika, helt i onödan, hållit avkastningen för spannmål på 1 till 2 ton per hektar, samma nivåer som även vi i Europa hade med "ekologisk odling" på 1800-talet, jämfört med över 5 t/ha för Europa i dag. Experiment har visat att man under konstbevattning kan nå majs- och potatisskördar på upp till 17 t/ha i subtropiskt klimat i maniokskördar på 16 t/ha i tropiskt! Avsaknad av infrastruktur gör dessutom att stora delar av den ringa skörden ruttnar eller äts upp av småkryp innan den hunnit tas tillvara. Detta är något som för länge sedan kunnat lösas med enkla medel om den politiska viljan funnits hos de gamla kolonialmakterna i EU. I stället har man gjort allt för att hålla kvar dessa länder och folk på 1800-talsnivå för att kunna fortsätta ta deras (våra!) råvaror. Då detta kallblodiga folkmord dödat långt fler människor än Nazi-Tysklands mord på judar under andra världskriget samt pågått med ansvariga politikers goda minnen skulle exempelvis, om kritererna för Nürnberg-rättegångarna åter tillämpades, ganska många politiker i EU antingen behöva hängas eller sättas i fängelse. För att återvända till ämnet; bortsätt från att det vore omoraliskt är den mängd mat vi, enligt frihandelsekonomernas plan, kommer att kunna lägga beslag på i Afrika i nuläget rätt beskedlig.

Iberoamerika besitter potential att föda miljarder men har, tack vare brittiskt inflytande, förvandlats till "monokulturer". På hälften av Argentinas bördiga jord odlas numera soyabönor. Även Brasilien håller på att bli en enda åker med soyabönor, samt sockerrör för den växande etanolexporten. Guatemala, Honduras och Peru är numera helt beroende av import och Haiti var redan innan den stora jordbävningen på väg att svälta ihjäl. Mexiko var på 1960-talet tack vare den gröna revolutionen en stor livsmedelsexportör men har i dag en befolkning som knappt har råd med sina egna tortillas, då bönderna får bättre betalt för "brännbar" än ätbar majs.

Hungriga tigrar

Den enda plats på planeten där det på papperet ser relativt stabilt ut skulle i så fall vara södra Asien. Vid närmare anblick upptäcker man dock hur sårbara även tiger-ekonomierna är. Kina är på balansräkningen nästan självförsörjande på mat men har trots det över 100 miljoner svältande och står inför flera ödesdigra dilemman: Landsbygden avfolkas då nästan alla ungdomar vill söka arbete och utbildning i megastäderna på östkusten eller i utlandet. Den andel av befolkningen som ska producera mat för resten krymper därför, utan att jordbruket moderniseras och effektiviseras. Vad värre är: Patenträtterna på de genmodifierade rissorter som utvecklas i Kina hålls av den amerikanska genjätten Monsanto. Detta bolag släpptes 2004 in i Kina och är beryktat och hårt kritiserat för sin livsfarliga verksamhet att ta patent på de modifierade grödor som är kompatibla med bolagets egna bekämpningsmedel och på så sätt tvinga bönder att även köpa deras utsäde när de behöver deras kraftiga bekämpningsmedel. Bönder som ertappats med Monsanto-grödor på sina ägor har dragits inför domstol trots att fröna spridit sig dit på naturlig väg. Den monokultivering som skapas av oligopoliseringen slår ut en mängd traditionella sorter och därmed den mångfald som historiskt varit den bästa försäkringen mot svamp- och skadedjursangrepp - om en sort slås ut står sig den andra. Man skapar en tickande bomb.

Indien blev 1974, med den gröna revolutions hjälp, självförsörjande men har i dag över 200 miljoner svältande och stor vattenbrist i landets södra del som bara kan lösas med havsvattenavsaltning från kärnreaktorer, vilket lyckligtvis är på gång. Burma är ännu nettoexportör av mat och därför under hårt angrepp från europeiskt håll, nyligast på grund av dammprojektet. Sydostasien är som helhet exportörer men har trots det, främst på grund av infrastruktursituationen, över 150 miljoner svältande. Ett talande tecken för läget är, att Kina, Indien och Vietnam alla var tvungna att införa exportförbud på ris under matkrisen 2008. Pakistan gick samma år från en årlig export av cirka 3 miljoner ton ris innan krisen till brist på detsamma. Översvämningarna har i år hittlls kostat runt en halv miljon ton vete och ungefär lika mycket sockerrör.

Asiens alla risodlare uppmanas nu dessutom av Europas miljörörelser, med växthusgasutsläpp och vattenslöseri som förevändning, att avskaffa traditionell odling med groddplantor och i stället använda utsäde. Utsädet ska de föga förvånande få köpa/hyra från Monsanto och deras kartellkumpaner ADM, Bunge, DuPonts Pioneer Hi-Bred International och megakoncernen Cargill.

Vårt dagliga bröd

International Grains Council bedömer att veteskörden för 2010/11 globalt kommer att uppgå till 651 miljoner ton. Året innan var det 677 Mt och innan dess 686 Mt. Vete utgör 30 procent av världens producerade spannmål och av produktionen avsedd för mänsklig konsumtion är siffran till och med 44 procent. Det står för uppskattningsvis 55 procent av det globala mänskliga kolhydratintaget och 20 procent av energiintaget. Ett angrepp på vetet är således ett angrepp på mänskligheten. På grund av torka och översvämningar tros EU:s sammanlagda veteskörd för 2010/11 nå 351 Mt, vilket är 10 procent mindre än för två år sedan. På andra håll är det dock värre. Det största hotet mot vetet, efter globaliseringen, är aggressiva svampsjukdomar. Rostsvampar slog på 1920- och 30-talen upprepade gånger ut runt 20 procent av USA:s veteskörd. Flitiga forskare har sedan dess låtit förädla fram resistenta sorter mot dessa och liknande farsoter. För ett par år sedan påträffades emellertid ytterst aggressiva mutationer av svampsjukdomen Svartrost UG99 i Jemen och Iran mot vilka inga resistenta vetesorter finns. Det var sådana mutationer som år 2005 slog ut 80 procent av Kenyas veteskörd. Om dessa når storodlingarna i Ryssland och Ukraina hotas hundratals miljoner människor till livet.

Jag skulle kunna fortsätta radda upp skräckexempel men för att vi inte ska missa skogen för alla trän försöker här och nu att knyta ihop säcken.

Den totala spannmåls- och risproduktionen, alla kategorier (livsmedel, djurfoder och biobränslen), uppgick för 2009/10 till uppskattningsvis 2,2 miljarder ton, varav mat utgör knappt hälften. Konsumtionen ligger, trots över en miljard svältande, cirka 20 miljoner ton däröver. Lager uppgår globalt till 520 Mt men då är inte allt för för människor (den som, liksom jag, försökt äta silomajs vet vad jag menar). Lagret beräknas räcka två och en halv månader och minskar följdaktligen genom underskottet. 1999 fanns jämförelsevis reserv för runt fyra månader. Den omskrutna rekordskörden 08/09 var mest ett rekord i biobränslen och djurfoder samt påfyllnad av lager som från millennieskiftet till svälten 2008 kraftigt minskat. Svälten 2008 och torkan i Australien kan ha varit de sista varningsklockorna vi fick. Torkan i Ryssland måste nu bli tankeställaren som får oss att göra något åt denna utveckling. Vi spelar rysk roulette med hela mänskligheten och lägger varje år in en kula till.

Tyvärr är det inte dumhet som ligger till grund för denna verklighet, utan ett uttalat mål att minska jordens befolkning och drastiskt sänka dess levnadsstandard. Världsnaturfonden WWF:s grundare, prins Bernhard av Nederländerna och Hans Kungliga Höghet hertigen av Edinbourgh (prins Phillip), ansåg redan då att fyra miljarder människor, varav en majoritet relativt mörkhyade, var på tok för mycket för "deras planet". Den senare vädrade för övrigt 1988 öppet sin önskan att få återfödas som dödligt virus för att minska världsbefolkningen. Miljöförstöring är bara det senaste av brittiska imperiets argument för att legitimera gallring av världens folkmängd och levnadsstandard. På 1800-talet var britternas huvudargument "underlägsna raser", vilket som bekant värmdes upp igen med rasbiologin och nazismen på 1900-talet.

Effektivt försvar finns men kan i sin helhet inte sättas upp över en natt. Vi måste därför börja nu år 2010. Då bufferten är så liten kan allt från torka och översvämningar till svampepedemier, insektsinvasioner, missväxt, köldknäppar, havererade transportsystem, krig och störningar i världshandeln sätta situationen ur kontroll. Den kumulativa risken för en incident, av oförutsägbart slag, gör därför kaotisk världssvält till ett reellt överhängande hot.

Jag vill därför åter sätta Schillerinstitutets president Helga Zepp-LaRouches målsättning från 2008 att fördubbla matproduktionen, vilken stöddes av flera afrikaniska statschefer, högst på dagordningen. Detta skulle snabbt kunna uppnås genom följande:

• Upprivande av WTO, NAFTA, CAFTA, Agenda 2000, Lissabonfördraget och alla andra bindande avtal som inskränker protektionismen.

• Nationella mandat för självförsörjning att uppnås inom skäliga tidsrymder, innefattat överskottsmål för beredskapslager kapabla att klara eventuella framtida störningar i produktion, hantering, transport eller handel. Bedöms av någon anledning i något land självförsörjning ogenomförbar eller orimlig säkras livsmedelsförsörjning genom bi- eller multilaterala avtal, på suveräna nationers egna villkor utan frihandlande mellanhänder, mellan under- och överskottsländer. Detta gäller även under fristerna fram till dess att uppställda självförsörjningsmål är nådda samt den ömsesidiga handeln mellan redan självförsörjande länder. Mandatet omfattar, förutom baslivsmedel, behoven av gödningsmedel, bekämpningsmedel, utsäde och foder. Endast utöver basbehoven kan för specialprodukter och inom gastronomin, om detta bedöms lämpligt, en "fri marknad" få råda.

• Upphävande av livsmedelskartellen Cargill-ADM-Bunge-Monsanto-DuPont genom befintliga eller nya antikartell- och antimonopollagar. Därtill en uppstyckning av megakoncernerna Cargill, ADM och Bunge i mindre bolag enligt de respektive olika verksamhetsområdena.

• Monsantos och liknande bolags patent på levande organismer är oförenlig med internationell patenträtt och släpps därför fria, såvida patentinnehaveren inte personligen tänkt ut och satt samman växtens arvsmassa från grunden, vilket med exempelvis Monsanto inte är fallet för något av de kända patenten.

• En grön revolution i Afrika med Mexikos och Indiens genombrott på 1960-talet som förebild. Denna måste, förutom produktivitetsökning genom förbättrade grödor och jord, även omfatta byggnad av konstbevattning, grundläggande transportsystem samt modern lagrings- och konserveringsteknologi, innefattat bestrålning av livsmedel.

• Omställning av lämpliga avdelningar i Europas vakanta bilindustri för tillverkning av jord- och skogsbruksmaskiner för i synnerhet utvecklingsländernas omedelbara behov.

• Massiv utbyggnad av kärnkraft avsedd för avsaltning av havsvatten vid alla kustnära områden med rådande vattenbrist (exempelvis Gaza-remsan), risk för vattenbrist, sinande grundvattennivåer eller överexploaterade floder (exempelvis Indus). För inland med liknande problem nybyggnad respektive utbyggnad av kanaler samt reglering av floder och vårfloder. Två perfekta pilotprojekt med färdiga ritningar vore NAWAPA för Alaska-Kanada-USA-Mexiko och TransAqua för Sahel-bältet. För svensk (och finsk) del finns fortfarande de gamla planerna för att fördämma Norra kvarken och göra Bottenviken till en gigantisk sötvattensreservoar.

• "Ekologisk odling" bör endast bedrivas i experimentellt syfte när de nationella behoven av mat, inklusive beredskapslager, väl är tillgodosedda. Däremot bör lokalproducerat och om möjligt regional självförsörjning skattemässigt uppmuntras.

• Seriösa forskningssatsningar på hydroponics och aeroponics (odling utan jord) för i första hand tillämpning inom rymdfart och i andra hand eventuellt även framtida behov här på jorden.

• Omedelbart stopp för all långivning till odling för biobränsleframställning fram till dess, att självförsörjnings- och beredskapslagermål är uppnådda. Oönskvärda fossila bränslen ersättes med fördel i stället med syntetiska bränslen av olika slag, exempelvis vätgasutvinning och metanolframställning med hjälp av kärnkraft.

Paritetspriser

Det finns inte en enda bonde i hela EU som vill ha subventioner. Det han vill ha är skälig betalning för sina produkter. Detta brukade kallas paritet och innebära att priset täcker direkta och indirekta produktionskostnader plus en blygsam vinst för investeringar i potentiellt produktivitets- och kapitalintensitetshöjande teknologier. När priserna på detta sätt förblir relativt stabila över överskådlig tid försvinner också automatiskt den förödande spekulationen på matpriser och behovet av derivat.

Om detta och de andra åtgärderna ska kunna genomföras respektive återinföras krävs ett nytt finans- och valutasystem. Grunddragen för ett sådant har redan lagts fram för USA:s regeringsinstitutioner av den internationellt kände ekonomen Lyndon LaRouche och går ut på att USA (med ny president), Ryssland, Kina och Indien tillsammans sätter det gamla systemet i konkurs och sedan bjuder in andra länder att vara med i ett nytt. Sedan strykes derivat och andra värdelösa fordringar i och mellan världens banker och finansbolag och den bankverksamhet som fyller en samhällsnyttig funktion skyddas av regeringar medan spekulationen tillåts gå i konkurs (Glass-Steagall-principen). Med ett kreditsystem, där regeringar är befriade från självständiga centralbanker och deras kreditvillkor, kommer vi inom ett par generationer kunna bygga upp ett högteknologiskt kapitalintensivt jordbruk i världens alla länder och varje människa kommer ha god tillgång på god, hälsosam, näringsriktig och rättvist producerad mat.

Vår jord har kapacitet att föda en världsbefolkning långt större än dagens. De enda vi på planeten har för många av är bortskämda arbetsskygga imperialister som betraktar övriga världen som sin boskap, samt deras fotfolk; miljödårar som svamlar om överbefolkning.

Rösta på Europeiska arbetarpartiet - EAP!