Appell till alla tänkande människor: Försvara Tyskland som industrination!

Helga Zepp-LaRouche vid ett seminarium för Schillerinstitutet i Sverige

Appell till företrädare för Tysklands små och medelstora företag, fackföreningar, vetenskapsmän, föräldrar, lärare och alla tänkande människor: Försvara Tyskland som industrination!

av Helga Zepp-LaRouche
20 juli 2019

Vi upplever just nu ett exempellöst angrepp på Tyskland som industrination, som, om det lyckas, kommer att leda till miljöfascism, en demografisk kollaps, utarmande av stora delar av befolkningen och kanske krig. Det som nu iscensätts på flera nivåer – från den nya EU-kommissionsordföranden över de etablerade medierna till en rörelse bestående av barn som hetsats till hysteri – är ett systemskifte där, och det medger man öppet, livsstil och levnadsstandard ska vridas tillbaka till förindustriella nivåer och anpassas till att jorden bara skulle klara av att försörja en miljard människor (Commander of the British Empire Hans-Joachim Schellnhuber) eller till och med bara en halv miljard (Kevin Anderson, Greta Thunbergs rådgivare).

De apokalyptiska prognoserna övertrumfar varandra: Förra året katapulterade IPCC och "Green New Deal"-profeterna igång en hel hord av barnrörelser och våldsbejakande organisationer, med påståendet att världen bara hade tolv år på sig att förhindra den klimatkatastrof som hotade mänskligheten. Nu ska det, enligt vad prins Charles gjorde gällande vid ett möte med Samväldets utrikesminister, bara vara 18 månader kvar. Samtidigt arbetar nätsajten "We don't have time" – bakom vilken gömmer sig intressen på Wall Street och i Londons City som tjänar pengar på "den stora omläggningen av världsekonomin", d.v.s. på investeringar i allt som sägs bidra till att avvärja klimathotet – med att arrangera konferenser och aktioner där ständigt nya "klimatledare" lärs upp.

Den internationella apparat som styr denna massmanipulation är densamma som den har varit i nästan ett halvt sekel, från Dennis Meadows, som med sina riggade datamodeller från Romklubben förkunnade "tillväxtens gränser" 1972, till Jeffrey Sachs, som enbart i Ryssland förorsakade en kollaps av den demografiska kurvan med en miljon människor om året med sin mördande "chockterapi". Det nya är det otäcka utnyttjandet av barn och ungdomar, vilka med teser om jordens nära förestående undergång drivs till en desperat aktivism och till en ytterst farlig fientlig inställning till de äldre generationerna.

Klimatetablissemanget förlitar sig på att befolkningen ska vara naiv nog att svälja allt som uppfattas som den politiskt korrekta linjen, eller åtminstone inte våga formulera sina egna tankar offentligt, om de går emot den föreskrivna meningen. Vad de flesta människor inte ens ägnar en tanke åt är att det finns någonting som heter "nudge-teori" (efter en bok med samma titel av Cass Sunstein), som innebär att ungefär 70 procent av innehållet i massmedierna inte längre utformas av journalister som jobbar med information och analyser, utan influeras av PR-firmor som har till uppgift att systematiskt manipulera det som befolkningen uppfattar som sant, på uppdrag av politiska och finansiella intressen. Den avskyvärda tanken, att om man vill manipulera fram ett paradigmskifte i ett helt samhälle så ska man börja med att indoktrinera barnen, framfördes redan 1951 av Lord Bertrand Russell i hans skrift "The Impact of Science on Society" (på svenska "Vetenskap och samhälle"):

"Jag tror att det ämne som kommer att bli av störst politisk betydelse är masspsykologi. ... Dess betydelse har ökat enormt genom framväxten av moderna propagandametoder. Av dessa är den mest inflytelserika det som kallas ‘utbildning'. ... Religionen spelar en viss roll, ehuru den blivit mindre; pressen, filmen och radion spelar däremot en allt större roll. ...

Det finns förhoppningar om att i sinom tid vem som helst kommer att bli i stånd att övertyga vem annan som helst, om vederbörande bara kan infånga motparten tillräckligt ung och av staten förses med nödiga penningmedel och annan utrustning.

Detta ämne kommer att ta stora kliv framåt när det tas upp av vetenskapsmän under en vetenskaplig diktatur. ... Framtidens socialpsykologer kommer att ha ett antal klasser med skolbarn, på vilka de kommer att pröva olika metoder för att skapa en orubblig övertygelse om att snö är svart. Olika resultat kommer snart att framkomma. För det första att hemmets inflytande är ett hinder. För det andra att inte mycket kan åstadkommas såvida inte indoktrineringen börjar före tio års ålder. För det tredje att verser satta till musik som återupprepas är mycket effektivt. För det fjärde att uppfattningen att snö är vit måste uppfattas som utslag av en sjuklig smak för excentricitet.

Men jag förutser: Det kommer an på framtidens vetenskapsmän att göra dessa maximer precisa och att upptäcka exakt hur mycket det kostar per capita att få barn att tro att snö är svart, och hur mycket mindre det skulle kosta att få dem att tro att den är mörkgrå.

Även om denna vetenskap flitigt kommer att studeras, kommer den att vara strängt begränsad till den härskande klassen. Det vanliga folket kommer inte att tillåtas veta hur deras övertygelser alstrats. När tekniken fulländats, kommer varje regering som haft hand om utbildningen under en generation att kunna kontrollera sina undersåtar på ett säkert sätt, utan att behöva arméer eller poliser."

Sett till metoden har i princip ingenting ändrats, den tillämpas i dag med utnyttjandet av Greta Thunberg, som tack vare ett väloljat maskineri inom loppet av ett par månader beretts möjlighet att tala på FN:s klimatkonferens i Katowice, på World Economic Forum i Davos, inför Europaparlamentet i Strasbourg, inför EU:s ekonomiska och sociala utskott i Bryssel, inför underhuset i London samt få en audiens hos påven. En åtföljande mediehajp och uppmuntrande ord från förbundskansler Merkel och president Steinmeier sörjde för att "Fridays for future"-rörelsen kunde stärka barnen och tonåringarna i deras beslut att skolka från skolan.

I de olika klimatorganisationerna finns experter på masspsykologi på många ledande positioner, till exempel den norske psykologen Per-Espen Stoknes i styrelsen för nätsajten "We don't have time", som har specialiserat sig på frågan hur man förvandlar "apokalyps-utmattning" till aktivism mot den globala uppvärmningen. Ett annat exempel är Alex Evans, ledare för Extinction Rebellion i Leeds, som har arbetat för ett dussintal underrättelsetjänstkopplade tankesmedjor på båda sidor om Atlanten och håller i ett "Collective Psychology Project".

Lögnen att tesen om en antropogen klimatförändring skulle vara allmänt accepterad bland forskarna blir inte heller mera sann bara för att den hela tiden upprepas. Tiotusentals vetenskapsmän i USA har ställt sig bakom gemensamma uttalanden (t.ex. i Global Warming Petition Project, http://www.petitionproject.org/index.php), och för någon månad sedan riktade sig 90 välrenommerade italienska vetenskapsmän till presidenten, regeringen och parlamentet med en vädjan om att inte tynga befolkningen med meningslösa och destruktiva kostnader med motiveringen att man vill skydda klimatet, som förändras av helt andra orsaker (se http://larouche.se/nyheter/2019/07/09/prestigefull-grupp-italienska-forskare-gar-emot-klimathysterin).

Redan 1997 gjorde Nigel Calder, utgivare av tidskriften New Scientist och (tillsammans med de danska fysikerna Henrik Svensmark och Eigil Friis-Christensen) författare till boken "The Manic Sun", den profetiska förutsägelsen:

"Alla partier i industriländerna, oavsett om de står till höger eller vänster, kommer att omfamna teorin om koldioxidens roll i den globala uppvärmningen. Det är en unik chans att beskatta luften vi andas. Eftersom de då dessutom kan sägas rädda världen från värmedöden får politikerna applåder för detta. Inget parti kan motstå den frestelsen."

Samtidigt finns det mängder med smarta investeringsrådgivare som försöker locka investerare att placera sina pengar i klimatindustrin, med argumentet att risken visserligen inte är mindre där men man gör åtminstone något som är moraliskt rätt för klimatet.

Rationaliseringen för denna expropriering av befolkningen levererade bland andra Ottmar Edenhofer, chef för Institutet för klimatforskning i Potsdam och efterträdare till CBE Schellnhuber: "Vad penicillinet är för medicinen, det är ett koldioxidpris för klimatpolitiken." Med andra ord: Priset på energi och transporter kommer att höjas ända tills folk ändrar beteende.

Helt i linje med paniken som sprids av hela den här lobbyn var det tal som Ursula von der Leyen höll inför Europaparlamentet; hon utlovade ett radikalt grönt program för EU, vars hittillsvarande mål, att växthusgaserna ska minskas med 40 procent till 2030, inte är tillräckligt, man måste "gå längre", och minska med "50 procent, om inte 55 procent". Under sina "första hundra dagar" som kommissionsordförande ska hon lägga fram en klimatlag där målet att EU ska vara klimatneutralt till 2050 ska vara inskrivet. Efter tydliga gliringar mot Ryssland och Kina definierade hon det som Europas framtida roll att "bli ett starkare Europa" som "växer och frodas" och därmed kan ta på sig en "ledarroll i världen". Världen behöver mer Europa, sa hon.

Hur detta ska gå ihop med det försvar av den "europeiska livsstilen" som von der Leyen också krävde är höljt i dunkel. När man tittar på det paket av klimatskatter och regleringar som dessutom aviserats av miljöminister Svenja Schultzes "klimatkabinett" så måste alla inse att av den hittillsvarande livsstilen blir det ingenting kvar. Priserna på energi och transporter, och som en följdeffekt av det alla andra priser, skulle drivas upp så högt att mindre privilegierade människor skulle få ta cykeln i stället för bilen och flyget, och i stället för att slå på värmen på vintern får de ta på sig en tröja till.

I verkligheten är denna klimathysteri ett senkommet försök att driva igenom den gamla Morgenthauplanen, för att avindustrialisera Tyskland och maximera klimatspekulanternas vinster. Det kommer att leda till att unga människor med blicken riktad mot framtiden kommer att utvandra till Asien i stora antal, och att andelen äldre kommer att öka dramatiskt, men att man inte kommer att ha råd att hålla dem med varken hemtjänst eller sjukvård – se Bertelsmann-studien om en minskning av antalet sjukhus. Om den här politiken inte stoppas hotar en ekonomisk ödeläggelse i Tyskland, som kommer att få det trettioåriga krigets följder att se ut som en picknick.

Det är hög tid att alla tänkande människor i detta land sätter sig till motvärn mot detta angrepp på Tysklands existens som en industrination. Tyskland är ekonomiskt en högt utvecklad nation vars industri måste kunna förlita sig på höga energiflödestätheter i produktionsprocessen, något som redan nu är i fara. Om "klimatlagar" och ännu fler investeringsbegränsningar införs i en nära framtid och stryper alla krediter till den produktiva realekonomin, då rycker det undan grunden inte bara för de små och medelstora företagen, som producerar omkring 85 procent av samhällsförmögenheten, utan därmed också för samhällstjänsterna, för skolan och för kulturen.

Att det är industristaten Tyskland som är målet för attacken understryks av att Internationella valutafonden enligt Handelsblatt lägger skulden på familjeföretagen för den växande klyftan mellan fattig och rik: Dessa företags exportframgångar i Kina sedan 2000 har kraftigt bidragit till att förstärka den effekten, hävdar IMF. Med tanke på att politiken och de styrande institutionerna så oinskränkt har gynnat bankerna och spekulanterna på realekonomins bekostnad är detta en så oerhörd förvanskning av verkligheten att man måste utgå från att det inte är ett misstag utan ett försök till medveten vilseledning.

Intellektuellt har det kanske inte gått upp för det gröna och nyliberala etablissemanget att inte bara Kina utan hela Asien reser sig ekonomiskt och är uppfyllda av en otrolig optimism över både sin mer än 5000 år gamla kultur och inför framtiden. Alla måste vara på det klara med: Om Asien reser sig, och Europa och kanske hela västvärlden förgör sig själv med den gröna klimathysterin, så innebär detta en risk för ett nytt storkrig.

I rak motsats till detta ligger det stora möjligheter för de tyska små och medelstora företagen just i ett samarbete med Kina om att bygga ut den Nya Sidenvägen i hela världen – något som dock hittills har blockerats av Bryssel och Berlin av geopolitiska skäl. Ett samarbete med de 126 länder som redan anslutit sig till detta initiativ, oavsett om det gäller industrialiseringen av Afrika eller av månen, innebär ett optimistiskt perspektiv för industrinationen Tyskland.

Uppgörelser bakom stängda dörrar, som vi nu fått uppleva igen i tillsättningen av EU-posterna, har alltid varit praxis när politiken skapat gynnsamma villkor för bankerna eller för realekonomin. Detta är förklaringen till att man inte gjorde ett enda dugg efter kraschen 2007/08 för att komma till rätta med det som hade lett fram till denna systemkris, och till att vi i dag står på randen till ett ännu mycket mer dramatiskt sammanbrott. Den internationellt iscensatta hajpen kring investeringar i en "Green New Deal" blir i det sammanhanget bara sista dansen på Titanic, för att "investerarna" ska kunna kamma hem storkovan en sista gång. Men resultatet är att vi faller ner i en mörk tidsålder. Det finns ännu tid att göra motstånd.

zepp-larouche@eir.de