"Global uppvärmning" är en ohållbar lögn

"Global uppvärmning" är en ohållbar lögn
Monitor

Franklin D. Roosevelt populär i Ryssland
Fysisk ekonomi

Prometheus Nr. 3
Det danska nyhetsbrevet

----------------------------------------------------------

Prometheus Nr 3
Mars 2007

Ur Prometheus, månatligt nyhetsbrev från danska Schillerinstitutet

Innehåll: 1. Ledare, 2. Sanningens timma närmar sig, 3. LaRouche i Rom, 4. Köpenhamn i lågor,
5. IPCC:s koldioxidbluff

Finanskrasch och våld på gatorna

Det håller på att bli allvar. Det moderna Kina upplevde sin första lilla börskrasch i slutet av februari. Nästan tio procents nedgång på en dag. Det sände chockvågor runt hela jordklotet. Ända bort till Wall Street, där bromsklossarna på aktierutschbanan blev rödglödgade. Bromsklossarna såg man till att få installerade efter avåkningen i oktober 1987. Den här gången höll de, men det var många som hann få svettpärlor i pannan.

Men egentligen handlar det inte alls om aktier eller börskrasch. Något mycket större står på spel. Hela det globala finans- och betalningssystemet riskerar att bryta samman. Om det händer kan det få dramatiska konsekvenser för världsekonomin och miljarder människors livsvillkor. Vi har varnat för det förut, här i Prometheus. Många gånger till och med. Men om läsarna är trötta på att höra oss ropa "vargen kommer" helt ensamma, så kan vi hänvisa till att vi nu har fått sällskap av så prominenta publikationer som Financial Times i London och New York Times. Också de pekar på att finanssystemet alltför länge har misskötts med huvudlösa investeringar från giriga banker och spekulationsfonder som uteslutande har rättfärdigat sitt beteende med en idiotisk hänvisning till att det "än så länge har gått förfärligt bra".

Men nu går det faktiskt inte längre. Finansvärldens privata källa till gratis likviditet, den s.k. "carry-trade", har torkat ut, tack vare markanta kursstegringar på både yen och schweizerfranc. Samtidigt har den punkterade fastighetsbubblan i USA fått några av de mest prominenta investeringshusen på Wall Street på fallrepet. De var för giriga när uppgången såg ut att vara för evigt. Det gjorde den som bekant inte, och nu ska räkningen betalas. Det är det uppenbarligen många som inte kan. Även bland de stora aktörerna på marknaden. Det är det som kommer att knäcka det internationella finans- och betalningssystemet.

Det kommer inte att dröja länge förrän regeringarna tvingas skrida till handling. Ett nytt finanssystem ska sys ihop. Lyndon LaRouche har länge föreslagit en modern version av efterkrigstidens Bretton Woods-system. Samtidigt måste man göra upp med 68-generationens idiotiska anti-teknologiska ideologier, så att vi äntligen kan dra upp den tredje världen ur en bottenlös fattigdom.

Men vi ska också vara beredda på motstånd från den gamla anglo-holländska oligarkin, som har sitt säte i Londons City. Det kan bli ett nytt krig i Mellanöstern eller en destabilisering av de europeiska regeringarna och befolkningarna genom terror och våld. Militanta terrorgrupper som har sina ideologiska rötter i 1970-talets Rote Armee Fraktion i Tyskland och Röda brigaderna i Italien är redan under uppbyggnad. De våldsamma förtrupperna har vi upplevt på Köpenhamns gator.

Sanningens timma

Den 8 februari samlade Prometheus' samarbetspartner Executive Intelligence Review en grupp diplomater i Washington till en sluten rundabordsdiskussion om världsläget. Och de fick genast något att tänka på. I sina inledande anmärkningar underströk Executive Intelligence Reviews grundare, den demokratiske f.d. presidentkandidaten Lyndon LaRouche, att den allt avgörande världsstrategiska krisen inte utspelas i de enskilda krishärdar runt om i världen som allas uppmärksamhet just nu är riktad mot, Nordkorea, kriget i Irak eller faran för ett nytt krig mot Iran. Den världsstrategiska krisen har sitt centrum i "globaliseringen", närmare bestämt försöket att återetablera ett "världsimperium", på bekostnad av suveräna nationalstater, som drivs av ledande kretsar i London i samarbete med deras politiska meningsfränder i Washington, i synnerhet den nuvarande regeringen under ledning av George W. Bush och vicepresident Dick Cheney.

LaRouche hänvisade till en serie artiklar i den brittiska finanstidskriften Economist den 3-9 februari, med rubriken "Britannia Redux, A Special Report on Britain" (Britannien i reducerad utgåva, en specialrapport om Britannien). Där hyllas den pågående globaliseringen av världsekonomin i mycket direkta ordalag som ett nutida återupplivande av det gamla brittiska imperiet. Nedmonteringen av Storbritanniens nedslitna industriekonomi under senare delen av 1900-talet, som gav landet öknamnet "Europas sjuke man" och gjorde livet mycket surt för miljoner brittiska familjer, framställs i dag av Economist som en briljant "framsynthet" som man har landets imperialistiska förflutna att tacka för. Denna "framsynthet", tillsammans med det faktum att den globala finansspekulationen de senaste decennierna har koncentrerats alltmer till London, gör Storbritannien synnerligen väl rustat att klara sig i globaliseringen, menar alltså Economist, som påpekar att "globalisering" också var ett mål för det gamla brittiska imperiet.

Problemet är bara, varnade LaRouche, att detta nya, "globaliserade" imperium har lika svårt att förlika sig med existensen av självständiga suveräna nationer som det gamla brittiska imperiet hade på 1700- och 1800-talen. "Storbritannien är en makt för vilken det inte kan finnas något globaliserat system om det finns en stormaktsallians i Asien plus USA; det vill säga om USA, Ryssland, Kina och Indien bestämmer sig för att försvara den nationella suveräniteten, då blir det ingen globalisering. Det betyder att den direkta fienden, måltavlan för det som Cheney representerar, och för det som Blair representerar i London, är Ryssland, Kina och för närvarande Indien. Inte Iran. Inte Irak. Inte Sydvästasien. Sydvästasien, inklusive Iran, är måltavlor just därför att de är inkörsporten till en direkt attack på Kina, Ryssland, Indien och så vidare", sa LaRouche. (Hela LaRouches tal finns översatt till svenska i Senaste nytt från EAP vecka 8.)

Den 14 februari blev LaRouches strategiska anmärkningar satta i relief, när utrikesministrarna från Ryssland, Kina och Indien samlades i New Delhi. Mötet hölls bara några dagar efter det att Rysslands president Vladimir Putin på den årliga internationella försvarspolitiska konferensen i München den 10 februari lade alla diplomatiska artigheter åt sidan, och i mycket skarpa ordalag kritiserade USA:s militära framfart runt om i världen. Efter mötet i New Delhi underströk de tre utrikesministrarna dock bestämt att den växande alliansen mellan Kina, Ryssland och Indien inte ska ses som "anti-amerikansk". Men deras försäkringar gjorde inte intryck på The Times i London. Under rubriken "Giganter möts för att kontra USA:s makt" påpekade tidningen att det rörde sig om tre regeringar som representerar 40 procent av världsbefolkningen, en femtedel av världsekonomin och hälften av världens kärnstridsspetsar. Därför gör man klokt i att ta den nya alliansen på allvar.

Den 21 februari fördes så den världsstrategiska krisen fram till "sanningens timma", som LaRouche uttryckte det i ett pressuttalande, genom två händelser. Den första var ankomsten av hangarfartyget USS Stennis med eskortfartyg till Omanbukten utanför Hormuzsundet, där de anslöt till en annan amerikansk flottstyrka med hangarfartyget USS Eisenhower i spetsen. Den amerikanska militära närvaron i Sydvästasien har därmed kommit upp i en nivå som möjliggör omfattande luftangrepp på Iran. Och mot bakgrund av den amerikanska regeringens upprepade beskyllningar om iransk inblandning i kriget i Irak varnade den avgående befälhavaren för USA:s femte flotta i Persiska viken, viceamiral Patrick M. Walsh, på en presskonferens den 19 februari för att en mindre incident eller provokation kan utlösa ett öppet krig med Iran.

Den andra händelsen, som kan få avgörande betydelse för det världsstrategiska läget, var den japanska centralbankens beslut att höja sin utlåningsränta med en kvarts procentenhet till 0,5 procent. Det låter inte så mycket, men denna minimala räntehöjning kan i slutändan visa sig vara början till slutet för hela det internationella finanssystemet så som vi nu känner det.

Sedan finanskrisen 1997-98 och i synnerhet sedan september 2001 har de stora internationella bankerna och de spekulationsinriktade investeringsfonderna, de s.k. hedgefonderna, med ständigt växande girighet begagnat sig av en nästan gratis källa till likvida medel. Genom att låna till 0 procents ränta i Japan (eller till mycket låg ränta i Schweiz) och sedan placera pengarna i länder med hög ränta, till exempel Brasilien, Mexico, Turkiet eller Island, har man genom rännteskillnaden kunnat hösta in reda pengar till andra former av investeringar, nästan som om man hade sin egen sedelpress. "Carry-trade" heter denna trafik på modernt finansspråk, och den är nu uppe i en årlig volym på mellan 500 och 600 miljarder dollar. Prometheus' källor i finansvärlden understryker, att "carry-trade" och framför allt "yen carry-trade" har varit en viktig källa till bankernas refinansiering av i stort sett alla lånetyper världen över, och därmed en av de väsentligaste förklaringarna till de historiskt låga räntenivåerna. Ett stopp för "yen carry-trade" skulle sända chockvågor genom hela den internationella lånemarknaden, där i stort sett samtliga lånekontrakt kommer att få omvärderas. Detta är en tanke som bankfolk helst inte vill tänka till slut. Samtidigt skulle ett plötsligt avbrytande av "yen carry-trade" dra undan mattan för en stor del av spekulationsfondernas derivatkontrakt, och utlösa en finanskris i stil med den som nästan fick hela finanssystemet på fall i september 1998, då de ryska statsobligationernas kollaps fick den stora hedgefonden LTCM att gå i putten.

Därför stod alla centralbanker och finansexperter i kö för att förklara för allmänheten att den japanska räntehöjningen den 21 februari "absolut inte skulle påverka" den "carry-trade" som bedrivs. Trots att räntehöjningar normalt utlöser valutakursstegringar. Och kursstegringar är gift för all "carry-trade", eftersom de lånade pengarna ju ska betalas tillbaka i den ursprungliga valutan. Mirakulöst nog fortsatte den japanska yenen också sitt vanliga kursfall. Men Prometheus' källor i finansvärlden menade att detta var ett spel för galleriet. Den japanska räntehöjningen hade skapat stor osäkerhet, och minsta chock någonstans i världen skulle kunna utlösa en lavin. Och den förutsägelsen slog in.

Den 27 februari bröt helvetet löst. Den kinesiska aktiemarknaden i Shanghai rasade plötsligt med nästan 9 procent. Chockvågorna fortplantades snabbt runt jordklotet och på Wall Street kunde bromsmekanismerna som infördes efter börskraschen 1987 inte stoppa panikutförsäljningen. Dow Jones index hade i ett läge fallit med 545 punkter. Snabbt stod finansexperterna åter i kö för att försäkra allmänheten om att det inte fanns någon anledning till oro. Den amerikanska ekonomin är "i grunden sund" och en "mindre korrigering" av aktiekurserna är bara "bra och naturligt", sa man.

Men en artikel i den brittiska finanstidningen Financial Times den 28 februari avslöjade vad som verkligen stod på spel: "Ekonomiska beslutsfattare kommer att speja efter varje tecken på att oron sprider sig från den amerikanska bolånemarknaden via marknaderna i tillväxtländerna till andra former av riskinvesteringar. Smitta kan ske om marknaderna är förenade genom gemensamma investerare (till exempel hedgefonder) eller genom gemensamma finansieringsmekanismer (exempelvis yen carry-trade), även om de saknar gemensamma grundläggande parametrar eller ekonomiska förbindelser." Med andra ord: Uppstår det en koppling mellan den krisdrabbade amerikanska bolånemarknaden, "yen carry-trade" och högriskinvesteringarna runt om i världen kan det gå helt snett. Professor Raghuram Rajan vid Chicagouniversitetet, tidigare chefekonom i Internationella valutafonden, underströk för Financial Times att det inte nödvändigtvis skulle skada världsekonomin om man höll igen ett tag med alltför vilda investeringar, väl att märka under förutsättning att de investerare som redan fått ta stora förluster mäktar med att betala sina skulder till bankerna och andra institutioner, som bär upp finanssystemet. "Om institutionerna råkar i vanskligheter kan vad som helst hända", sa professor Rajan.

Sanningen är att den amerikanska ekonomin inte alls är "i grunden sund". Bush-regeringen har på rekordtid skapat världens största budgetunderskott, och bubblan på den amerikanska fastighetsmarknaden sprack redan under sommaren 2006. Det har nu lett till en gigantisk kris på den amerikanska bolånemarknaden, som har spridit sig långt in på Wall Street. På den tiden då det fortfarande pekade uppåt på bolånemarknaden uppstod en undervegetation av kreditinstitut som med löften om ständigt stigande huspriser välvilligt lånade ut pengar till husköpare som egentligen inte skulle ha råd att sitta i hus. Dessa bostadslån skickades sedan vidare till de stora gamla investeringshusen på Wall Street, som till exempel Lehman Brothers, Goldman Sachs, Merril Lynch, Morgan Stanley m.fl., som sålde dem vidare på finansmarknaderna som samlade obligationspaket.

Men när fastighetsbubblan sprack började det brinna först i undervegetationen där kreditinstituten rasade i drivor när husägarna inte klarade av att betala i tid. Så kollapsade marknaden för osäkra bostadslån, s.k. "subprime"-lån, och i ett försök att stoppa lavinen övertog investeringshusen helt enkelt de nödställda leverantörerna av högriskbostadslån. Hur djupt Wall Street nu är insyltat i dessa högrisklån är det ingen som vet, och enligt en intervju i Financial Times den 1 mars med Richard X. Bove, analytiker vid Punk Ziegel & Company, vet inte ens investeringshusen själva! Resultatet är att kreditvärderingsinstitutet Moody's Investor Service har skrivit ner obligationspaketen från dessa gamla investeringshus till något som liknar "skräpobligationer". Enligt Financial Times den 1 mars ökar oron för att krisen i högriskbostadslånen ska sprida sig till den övriga bolånemarknaden, som med sin volym på 6.500 miljarder dollar är den överlägset största obligationsmarknaden i USA.

Inte heller den amerikanska produktionssektorn kan leva upp till beteckningen "i grunden sund". I februari minskade den amerikanska industrins orderingång på varaktiga konsumtionsvaror med hela 8 procent. Det var andra månaden i rad som producenternas orderböcker blev tunnare. Och enligt den amerikanska regeringens arbetsmarknadsstatistik går nu mer än 10.000 jobb förlorade inom fordonsindustrin varje månad. Som helhet krymper fordonsindustrin med 10 procent om året. Den amerikanska realekonomin haltar alltså sedan lång tid tillbaka.

Från fredagen den 23 februari till torsdagen den 1 mars steg den japanska yenen med 3,6 procent mot den amerikanska dollarn. Därmed håller varmvattnet på att stängas av i bankernas privata penningkälla, "yen carry-trade". Samtidigt växte krisen på den amerikanska bolånemarknaden. "Härdsmälta" var rubriken på Paul Krugmans kolumn i New York Times den 27 februari.

LaRouche i Rom

Den 13 februari stod Lyndon LaRouche som huvudtalare på en konferens i Cenacolo-salen i det italienska parlamentet i Rom. Konferensen hade arrangerats av Executive Intelligence Review ihop med Rifondazione Comunista, PRC, ett av partierna i premiärminister Romano Prodis koalitionsregering. I sitt tal gick LaRouche i detalj igenom den politiska dagordning som den nytillträdda amerikanska kongressen nu har framför sig.

Konferensens andra huvudtalare var PRC:s ledamot av parlamentets budgetutskott Andrea Ricci, som är ekonom till professionen och leder en fraktion inom partiet som öppet stöder en ekonomisk politik med rötter tillbaka till Franklin D. Roosevelt. Ricci öppnade mötet med att tillkännage att han kommer att ta initiativ till bildandet av en tvärpolitisk parlamentarisk kommitté som ska stödja införandet av ett nytt Bretton Woods-system. Kommittén ska arbeta vidare med det lagförslag om införandet av ett Nytt Bretton Woods som lades fram i april 2005 på initiativ av parlamentsledamoten Mario Lettieri. Lettieri är i dag statssekreterare i ekonomidepartementet och han deltog i konferensen tillsammans med Alfonso Gianna, statssekreterare för utvecklingsfrågor, som också stod bakom det ursprungliga initiativet.

Köpenhamn i lågor

Polisens utrymning av Ungdomshuset på Jagtvej i Köpenhamn den 1 mars utlöste som väntat omfattande oroligheter på Nörrebro och i kvarteret omkring Christiania på Christianshavn. Allt var planlagt och iscensatt med flammande bål på gatorna, stenkastning mot polisen, brinnande bilar och krossade skyltfönster. Sedan december har ett internationellt nätverk av våldsinriktade anarkistgrupperingar öppet förberett kravallerna som skulle sättas i gång när Ungdomshuset skulle utrymmas. Via internet har hundratals ungdomar över hela Europa instruerats i alla "tekniska detaljer" alltifrån uppgrävning av gatsten till den danska strafflagens paragrafer om gripanden i samband med kravaller. Som framgår av grupperingarnas egna hemsidor ingår våldsamheterna i Köpenhamn som ett led i "uppvärmningen" inför det stora "anti-kapitalistiska slaget" som ska stå i den tyska östersjöstaden Heiligendamm den 6-8 juni, när stats- och regeringscheferna från världens åtta största industriländer, G-8, ska mötas där.

I Köpenhamn greps över 140 tillresta aktivister från Tyskland, Sverige och övriga Europa. Även representanter för Anarchist Black Cross, ABC, aktivisternas internationella "rättshjälp", togs i förvar. ABC med rötter tillbaka till anarkisterna i det gamla Ryssland har i dag systerorganisationer överallt i Europa och USA. Den amerikanska federala polisen FBI betecknar ABC som en våldsinriktad revolutionär organisation.

I både Tyskland och Italien håller gamla ledare för 1970-talets extremt våldsamma terrororganisationer Rote Armee Fraktion (RAF) och Röda brigaderna på att inta positionen som ideologer för de nya "anti-kapitalistiska" ungdomsrörelserna. Den förre utrikesministern Klaus Kinkel från det liberala partiet FDP, med nära personliga kontakter till de neokonservativa kretsarna i USA, är en av flera prominenta personer som vill att RAF-terroristen Christian Klar ska benådas. Från 1979 till 1982 var Kinkel ordförande för den tyska underrättelsetjänsten BND:s styrelse, och Christian Klar var med i den andra generationen RAF-terrorister som 1977 mördade den tyska arbetsgivarorganisationens chef Hanns-Martin Schleyer, riksåklagaren Siegfried Bubak och chefen för Dresdner Bank Jürgen Ponto. I ett inlägg på en konferens i Berlin den 13 januari i år, och i en efterföljande artikel i tidningen Junge Welt den 15 februari, försvarade Christian Klar bruk av våld i kampen mot det kapitalistiska samhället. I samma tidning lovprisade en annan av 1970-talets terrorister, Inge Viett från den anarkistiska "2 juni-rörelsen", sina "kolleger" i RAF som förelöpare till våra dagars anti-globaliseringsprotester.

I Italien höll en av Röda brigadernas grundare, Renato Curcio, tal till 200 aktivister i en ockuperad industrilokal i Bologna den 1 mars. På den italienska pressens fråga om han nu tar avstånd från sitt våldsamma förflutna, svarade han: "Jag har inget att säga, jag kan inte se med vilken rätt och arrogans du ställer den frågan till mig."

IPCC:s koldioxidbluff

Lyndon LaRouches internetkonferens den 7 mars var på temat "Innebörden av Al Gores falska påståenden för den internationella politiken" (följ den på www.larouchepac.com).

LaRouche har mobiliserat sin internationella ungdomsrörelse, LYM, för att bemöta Al Gores manipulerade skrämselkampanj och för att förhindra att världens regeringar pressas till ännu fler irrationella beslut, som t.ex. EU:s nya "marknad" för koldioxidkvoter, som garanterat blir till större glädje för spekulanter än för planetens miljö.

Al Gore har redan besökt Köpenhamn två gånger i år, först den 18 januari och sedan igen den 13 mars. Båda gångerna möttes han av sjungande demonstrationer utanför konferenscentret Bella Center. Danska Schillerinstitutet tog emot honom med en jättebanderoll med texten "LaRouche: Al Gores lögner leder till folkmord" och delade ut flygblad med en artikel från Executive Intelligence Review, "London is spreading Blood and Gore". Se www.larouchepub.com. Hela rapporten på www.schillerinstitut.dk

Överallt i Europa och USA delar LYM ut ett flygblad där Laurence Hecht, redaktör för den amerikanska vetenskapstidskriften 21st Century Science & Technology, påvisar att de historiska uppgifter om koldioxidhalten i atmosfären på vilka FN:s klimatpanel IPCC grundar kravet på en minskning av de av människan skapade växthusgaserna, faktiskt är falska. En undersökning gjord av professor Ernst-Georg Beck vid Merian-Schule i Freiburg, Tyskland, visar att IPCC har totat ihop sina uppgifter om koldioxidhalten före 1957 på basis av mätningar på nyborrade borrkärnor från inlandsisarna, och struntat i mer än 90.000 direkta kemiska mätningar gjorda mellan 1857 och 1957. (Se flygbladet i svensk översättning www.nysol.se)

Se även dokumentet av den danske forskaren Henrik Svensmark som visar att även de kortsiktiga klimatvariationerna beror på jordens påverkan från solen och kosmos.

A new theory of climate change
Cosmic rays and climate

Svensmark, i sitt labb med animationer, kan ses i dansk TV på http://www.dr.dk/DR1/TVAVISEN/tvaindslag.htm
Välj: "18:30" och "fredag, 16 mars." Gå 14:40 minuter in i programmet.

Två andra viktiga avslöjanden av klimatbluffen är:

1) Engelska Channel 4 i TV-dokumentären den 8.3:
Sök den på www.video.google.com under namnet "The Great Global Warming Swindle (Complete)" Evt. www.youtube.com

2) Tjeckiens president Vaclav Klaus, som den 9.3 tog itu med miljörörelsens religiösa fundamentalism i ett tankeväckande om än nyliberalt tal på Catoinstitutet i USA: (text här) (video här)

Följ kampanjen mot Al Gores folkmördande lögner på LaRoucherörelsens engelskspråkiga websidor: www.larouchepac.com, www.larouchepub.com, och www.21stcenturysciencetech.com, för andra språk följ länkarna.

Senaste artiklarna:

1) CO2: The Greatest Scientific Scandal of Our Time (PDF) by Dr. Zbigniew Jaworowski http://www.larouchepub.com/eiw/public/2007/2007_10-19/2007-11/pdf/38_711_science.pdf
2) Global Warming Fraud: London Spreads Blood and Gore by an EIR investigative team http://www.larouchepub.com/other/2007/3411blood_n_gore.html
3) All Articles on International Nuclear Renaisance, New Reactors, Desalination-Table of Contents http://www.larouchepub.com/eirtoc/site_packages/2006/nuclear_toc.html