Afghanistandebatten: Farligt navelskådande!

En massiv propaganda pågår i Sverige för att skapa stöd för fortsatt svenskt engagemang i kriget i Afghanistan, som nu går in på sitt tionde år. Krigspropagandan bedrivs av regeringen, försvarsmakten och mediemegafonerna. Men både propagandan och den omfattande debatten för och emot måste betraktas som ett farligt navelskådande, och en storm i en vattenglas. Anledningen är att både anhängarna och motståndarna till det militära engagemanget utgår ifrån att Sverige är en central spelare i världspolitiken, och inte tar hänsyn till de faktorer som faktiskt styr situationen i Afghanistan.

Fakta:

- Kriget i Afghanistan startades inte av Sverige, inte av Nato, inte ens av USA, utan av det brittiska imperiet med hjälp av sådana amerikanska marionetter som George Bush, Dick Cheney och nu Barack Obama. Al-Qaida och talibanerna skapades som ett brittisk-saudiskt "joint venture" i världsgeopolitiken för att härska genom att söndra i Eurasien. Amerikanska regeringar och CIA har varit medspelare i detta smutsiga brittiska spel. Målet är att destabilisera länder i området och förhindra ett amerikanskt samarbete med i första hand Kina, Indien och Ryssland, och i andra hand med Pakistan och Iran.

- Den centrala roll som Afghanistan spelar idag är som världens absolut största opium- och heroinproducent. Under brittiskt överinseende producerar Helmandprovinsen drygt 80 procent av världens opium och har den största koncentrationen av heroinlaboratorier. Drogerna smörjer inte bara finans- och bankmaskineriet i London och dess lilla skyddsling i Dubai, de är också den största inkomstkällan för alla terrornätverk i Mellanöstern och Kaukasus, och för den organiserade brottsligheten i Ryssland och resten av Europa. Varje år dör tiotusentals européer och mellanösternbor som följd av missbruk, terrordöd eller brottslighet. Inget av detta är den svenska styrkan i Afghanistan eller det brittisk-amerikanskt ledda Nato intresserad att ta itu med. Rysslands och Irans böner (de för opiumkriget mest utsatta nationerna) om hjälp med att stoppa Afghanistans produktion av opium och heroin möts av en mur av tystnad i London och Washington.

- Den svenska och internationella insatsen i Afghanistan behandlar inte centralregeringen i Kabul under president Karzai som en självständig och suverän regering (eller Afghanistan som en suverän nation). Samtidigt kan man inte vara utan den om man någon gång skall kunna överföra kontrollen över de militära, polisiära och administrativa uppgifterna till afghanerna. Så länge det geopolitiska dubbelspelet fortsätter är ingen förstärkning av den afghanska regeringen möjlig. Ironiskt nog förhandlar britterna och saudierna "för amerikanernas och Karzai-regeringens räkning" med sin egen skapelse talibanerna om att återge dem en del av makten över landet - samma talibaner som har dödat västerländska soldater och civila afghaner, och förtrycker kvinnor och flickor.

I och med att det handlar om ett stormaktsspel och man är helt okunnig om avsikterna, agerar svenskarna som om insatsen i Afghanistan handlar om ett tröstlöst hjälparbete i ett gigantiskt flyktingläger. Både de som är för och de som är mot insatsen (inklusive Svenska Afghanistankommittén och opinionsbildare som Pierre Schori) tror att man kan hjälpa afghanska "kvinnor och flickor" som om de levde i en separat och isolerad del av Afghanistan och utan att behöva ta hänsyn till de ovannämnda stormaktsfaktorerna. Sveriges försvarsmakt, regering, partier och mediedebattörer lever i en farlig fantasivärld. Det är en värld som inte bestäms av en finansiell och ekonomisk sammanbrottskris som har gjort både det brittiska finansimperiet, Obamas USA och EU bankrutta, och samtidigt farliga. Tendensen att införa fascistiska åtstramningsmetoder och en polisstatsliknande kontroll av en upprörd medborgarkår är alltför uppenbar i dagens Europa och USA.

LaRoucherörelsen har en lösning för Afghanistankrisen. Den isolerar inte Afghanistanfrågan, utan tar med hela den globalstrategiska situationen och utgår från en vetenskapligt grundad syn på människor, nationalstater och historia. Lösningen måste börja med att vi drar igång Lyndon LaRouches plan för konkurssanering av världens finanssystem i en preliminär överenskommelse mellan USA, Kina, Ryssland och Indien. Det lägger grunden för ett nytt kreditsystem som gör det möjligt att återuppbygga världsekonomin med en satsning på den globala infrastrukturbron. Därifrån kan vi bygga ut samarbetet till att omfatta andra självständiga suveräna nationer i regionen (inte Nato, inte FN eller något annat övernationellt organ) för att sätta igång och göra följande:

1. Utrota opiumodlingen och heroinproduktionen i Afghanistan och stoppa smugglingen i samarbete med grannländerna och Ryssland.

2. Hjälpa de afghanska bönderna med ett nytt jordbruksutvecklingsprogram som inkluderar nya vattenprojekt, transportmöjligheter, maskiner, utsäden, handelsgödsel osv.

3. Stärka centralregeringen i Kabul med stöd från länderna i regionen i arbetet med att bygga en stabil försvarsmakt och poliskår. Detta understöds med infrastruktur-, gruv- och industriprojekt, för att möjliggöra för nationen Afghanistan att långsiktigt stå på egna ben. Kina, Ryssland, Indien och Iran bjuds in att hjälpa till att bygga dessa projekt. EU och USA har inte längre monopol på utveckling i världen!

För att kunna lösa ett problem måste man först förstå vad det är. För att hitta en lösning måste man förstå vad människan, nationen (till skillnad från ett imperium) och universum är!