2010: Året då euron dog! Blir 2011 det brittiska imperiets gravöl?

2010 kommer att gå till historien som året då det donquijotiska missfostret euron dog. Så länge de europeiska nationernas ledare inte erkänner detta faktum och dödförklarar euron tvingas de och deras nationer släpa på detta ruttnande och tunga lik. Detta har gjorts i månader nu sedan den såkallade "grekiska krisen", genom ECB:s räddningsaktioner (läs: sedeltryckning) för den bankrutta brittiskstyrda Inter-Alpha-gruppens banker och hårda och omänskliga åtstramningsåtgärder mot medborgarna i de europeiska nationerna. På andra sidan Atlanten arbetar president Obama flitigt för att göra sig förtjänt av Hitlermustaschen som LaRoucherörelsen prytt honom med. Han har inte bara fortsatt president Bushs värsta sedeltryckarorgier för Wall Street- och Londonbankernas räkning, utan han straffar också de fattigaste, svagaste och sjukaste amerikanerna med sin kopia av Hitlers "Tiergarten 4"- och Tony Blairs NICE-politik för massiva besparingar i sjukvården.

Nu väcks det till liv en debatt om huruvida det är rationellt att sminka eurons lik, eller om det vore bättre att begrava det och gå tillbaka till nationella valutor och en nationell suverän ekonomisk politik som befriar nationerna i Europa från EU:s diktatur. Debatten finns där som en reflexion av medborgarnas frustration och önskan att bli fria. Som Lyndon LaRouche varnat de senaste dagarna, blir världen efter den 1 januari 2011 en helt annan värld, när de europeiska nationernas och de amerikanska delstaternas ekonomiska tillstånd hängs ut för alla att se. Då kommer debatten och diskussionen att ta helt andra former. Det blir antingen total fascism under bankirernas diktatur, vilket föreslås som den slutgiltiga lösningen av vissa i Londons finanscenter, Bryssel eller i Vita huset och från vissa av Obamas nya samarbetspartners bland de republikanska fascisterna, eller en återgång till den politik som räddade USA och Europa från nazismen och fascismen under den amerikanska presidenten Franklin Roosevelts politik. Det senare är LaRoucherörelsens politik: 1. Återinförande av banklagen Glass-Steagall för att separera allmännyttig bankverksamhet från finansinstitutionernas spekulationsskulder: 2. En omfattande nationell och internationell New Deal-politik med statliga krediter för investeringar i infrastruktur, jordbruk och industri med NAWAPA projektet och Världslandbron som nav. Detta kräver en internationell överenskommelse mellan de största suveräna nationerna: USA, Kina, Indien och Ryssland. Men USA måste bli av med president Obama som är det största hindret för detta, och för det andra måste de europeiska nationerna befria sig från både eurons och EU:s bojor för att kunna delta i detta internationella arbete som fria och självständiga nationer. Detta betyder att det brittiska finansimperiet upplöses, och att även folken i England, Skottland, Irland och Wales blir nationer istället för en del av en rutten imperiemakt.

2009 var året då bluffen om den globala uppvärmningen dog och en ny världsordning föddes i december i Köpenhamn. Det var då som utvecklingsnationerna med Kina och Indien i spetsen stod emot Europas och USA:s ledares hyckleri och försvarade sin suveränitet och rätten att utvecklas och bygga moderna industriella ekonomier så som Europa och USA gjorde en gång i tiden.

2010 såg vi hur det postindustriella Europa och USA lamslogs av snö och kyla, inte för att snö och kyla är ett nytt fenomen utan för att de uteblivna satsningarna på infrastruktur som sparats in för att konsumtions- och spekulationssamhället skulle växa fram har slagit tillbaka som en naturlag brukar göra. "Guds straff" kommer alltid genom människans egna handlingar eller uteblivna handlingar. Gud har inga händer! Så fort finansminister Anders Borg skröt om att Sveriges ekonomi går som tåget lamslogs Sveriges tågsystem! Som William Shakespeare uttryckte det i Julius Caesar: "Ej felet, Brutus, bor hos våra stjärnor, utan hos oss själva, om vi dukar under."

Det går bra för Kina och delvis Indien, för att de har förstått vissa saker som amerikanerna och européerna gjorde mellan 1860- och 1960-talet för att bli stora industriella ekonomier. Det var inte genom brittisk frihandel eller förslavande eller plundring av Afrika eller Asien som USA och Europa blev stora. Det var genom statliga krediter till sådana storskaliga infrastrukturprojekt som järnvägar och senare elektrifiering av industrin i USA och Tyskland som vägen banades till en modern ekonomi. Senare var det genom stora vetenskapliga "äventyr" som kärnkraftsutveckling och rymdsatsningar som ekonomin sköts till nya höjder. Och det är exakt vad kineserna gör idag. Grattis, Kina!

Infrastruktur är inte fina prylar eller lyx som man kan ha eller mista. Infrastruktur, så som det rysk-ukrainska geniet och geokemisten Vladimir Vernadskij och Lyndon LaRouche har förstått det (vattensystem, transporter, bostäder, energiproduktion och -distribution, utbildning, sjukvård osv), har varit mänsklighetens vapen mot naturens faror och obalanser. Infrastrukturen bildar samtidigt underlaget för människorna att kunna förverkliga och utöva sin sanna natur som kreativa och produktiva varelser i universum. Både enklare levande processer (som de första bakterierna och algerna som skapade vår syrerika atmosfär för miljarder år sedan) och människan skapar syntetiska miljöer som både stödjer överlevnaden nu och främjar utvecklingen av nya och högre former av livsprocesser. Detta är den sanna innebörden av att leva i harmoni med universum. Livsprocesser och människan skall inte leva som slavar under naturens såkallade "lagar", utan använda dem som verktyg för sin överlevnad och utveckling. Den nutida hedniska tron på Moder Natur eller hennes avkomma, de olympiska gudarna, är en form av primitivt slaveri. I dagens Europa och USA drabbar det tyvärr de flesta politiska rörelser och partier, inklusive en hel del kristdemokrater. Den sanna kristna och humanistiska europeiska traditionen (med rötter i Aischylos och Platons Grekland) ser människan som herre över naturkrafterna och en delaktig kraft i den stora skapelsen som är allt annat än en "jämvikt" mellan naturtillgångar och behov. Det är en ständig process av förändring och utveckling till högre former av organisering och intensifiering av energi både universum och i samhället. Det är när vi vill stanna på samma plats, som miljörörelsen vill, som vi faller från denna harmoniska förändringsprocess i naturen.

Det är sådana koncept som LaRoucherörelsen vill skall bli vägledande för att forma den politik som kan ta Europa, USA och resten av världen ur denna ekonomiska men också kulturella kris. Om inte Europa och USA lyckas dra sig upp ur det nuvarande träsket, kommer även Kinas och Indiens utveckling att bromsas så småningom. Därför blir detta (att rädda Europa och USA från politikernas dumhet och feghet) vår stora uppgift för nästa år! En sannerligen stor uppgift, men en som är i paritet med en civilisation som önskar att överleva ockerimperiernas mörka tider.

Kommer vi på nyårsafton 2011 att ropa: Imperiet är dött, länge leve de suveräna nationerna!

Det är upp till dig!

Gott Nytt År!