Nyårsbrev från Hussein Askary: "2009: Titanic eller Noaks ark"

I förra årets nyårsbrev skrev jag att år 2008 skulle bli ett vägskäl, ett Punctum saliens, för mänskligheten. Jag skrev att illusionerna om pengars makt och fantasin att Sverige skulle klara sig undan stormen skulle blåsas bort. Nu har vi kommit till den punkten, precis som Lyndon LaRouche sa den 25 juli 2007, att alla nationer befinner sig i den värsta finans- och ekonomiska krisen i modern tid. Trots att regeringarna ännu inte har gjort det som LaRouche föreslog som lösning, har vi mycket framför oss att se optimistiskt på.

LaRouche och hans medarbetare i USA arbetar aktivt för att skapa förutsättningar för att den nya amerikanska Obama-administrationen skall kunna slå in på en helt ny ekonomisk politik och utrikespolitik. Samtidigt har LaRouche besökt Indien och framträtt i Europaparlamentet i Strasbourg för att rekrytera statsmän och regeringar till sitt Nya Bretton Woods-initiativ, på samma sätt som han gjort tidigare med andra stormakter som Ryssland och Kina.

Världen har tragiskt nog behövt gå igenom ett elddop i form av ett finansiellt och ekonomiskt sammanbrott för att fatta vilken kris vi har befunnit oss i i många år. Möjligheten fanns 1998, när president Bill Clinton tog upp LaRouches idéer för att skapa vad Clinton själv kallade "en ny internationell finansarkitektur". Men Clintons försök saboterades. Mänskligheten förlorade tio år och är nu tillbaka på samma punkt igen. Nu finns möjligheten att den nya administrationen i USA, med många LaRouchevänliga rådgivare från Bill Clintons tid på nyckelpositioner, kan ta det nödvändiga steget för en ekonomisk och kulturell renässans i president Franklin Delano Roosevelts och det sanna amerikanska ekonomiska systemets anda.

Den enda giltiga "lösningen" på det globala finansiella och ekonomiska sammanbrottet är LaRouches trestegslösning i vilken USA har en nyckelroll:

1. Ett stopp för alla räddningspaket till spekulanterna och i stället en konkursförklaring och konkurssanering av hela systemet,

2. Ett nytt finanssystem som bygger på det egentliga amerikanska kreditsystemet, ett "New Deal" för USA med fokus på högteknologiska infrastrukturprojekt (kärnkraft, magnettåg, vattendammar och slussar, osv.)

3. En fyrmaktsöverenskommelse mellan USA, Ryssland, Kina och Indien som grund till ett nytt internationellt finans- och valutasystem med relativt fasta växelkurser och lågräntekrediter för finansiering av de euroasiatiska landbroarna och utrotning av svält och fattigdom i världen.

Detta är den Plan A som LaRoucherörelsen är fokuserad på, och behöver ditt aktiva stöd för.

Å andra sidan finns en Plan B, om de hittillsvarande, misslyckade s.k. ”räddningsaktionerna” för spekulationssystemet får fortsätta, för att förhindra att de leder fram till sin logiska konsekvens: brutal åtstramning, fascism och krig.

Som vi har avslöjat, har den brittiska oligarkin och dess underrättelseapparat i samarbete med sina verktyg i USA, Saudiarabien och Israel satt eld på flera ställen i världen. Vi har sett effekten av deras arbete i Mumbai, i Gaza, Zimbabwe och Sudan och många andra ställen där små eldar kan sprida sig till en global brand. På samma sätt kan det samhällskaos som följer i finanskrisens kölvatten ge upphov till våldsamma upplopp i både Europa och USA, som vi sett i Grekland, Frankrike och svenska Rosengård under december månad.

Med hjälp av terror, krig och våld hoppas de ansvariga bakom det döende finanssystemet kunna skrämma nationerna till att underkasta sig en fascistisk åtstramningspolitik. Först och främst vill man snärja in den nya amerikanska administrationen i samma "krig mot terrorism" som Bush-administrationen förstörde världen och själva USA med, och på så sätt blockera diskussionerna om ett nytt finanssystem, allt för att försöka rädda det nuvarande bankrutta spekulationssystemet, det s.k. globaliseringssystemet, som egentligen är det nutida brittiska imperiesystemet.

Våra undersökningar av Mumbai-attacken har visat att de brittiska finansintressena och deras agenter, som megaspekulanten och knarklegaliseringsförespråkaren George Soros, använder sig av knarkets kriminella nätverk och vinster för internationell terrorism. Knark har varit ett avgörande vapen för det brittiska imperiets makt i världen ända sedan det tog kontroll över Indien i slutet av 1700-talet. Det är därför som de största militära makterna i världen idag aldrig har lyckats få kontroll över Afghanistan. I Helmandprovinsen, som officiellt är brittiska styrkors ansvar och där talibanerna rör sig fritt, har opiumproduktionen ökat från 2000 ton år 2001, till 8000 ton idag. Det är nästan två tredjedelar av världens opiumproduktion. Om vi inte sätter stopp för det brittiska imperiet med alla dess tentakler i världen, kan vi inte heller stoppa terrorismen eller knarkhandeln.

Ett annat vapen som används för att förstärka finansimperiets kontroll över världens ekonomier och speciellt råvaror är miljöfanatismen, som vill förbjuda all modern ekonomisk utveckling, speciellt i utvecklingsländerna. Här i Sverige har klimathysterin blivit en religion. Regeringen och oppositionspartierna tävlar om att sjunga lovsånger till klimatet som de påstår är hotat av människan. Båda föreslår nya industrifientliga regler och skatter, klimatpoliser på företag, institutioner och skolor. Det är en typ av tankekontroll som skulle göra Mussolini blek av avund. Statsminister Fredrik Reinfeldt vill göra år 2009 till en klimatfest, där miljörörelsen skall få dansa på ruinerna av våra kollapsade industrier.

Nej, vi kan inte acceptera denna typ av masshysteri och galenskap. Vi i LaRoucherörelsen har lagt fram de nödvändiga satsningar som regering och riksdag måste besluta om för att återuppbygga landets ekonomi och bidra till den internationella lösning som LaRouche arbetar med från USA. I finanskrisens kölvatten har faktiskt många individer inom svenska partier och institutioner och vanliga människor fått upp ögonen för både krisens omfattning och faran som kommer från miljöideologin. I många partier sker idag en omprövning av motståndet till kärnkraft, industrialisering och byggandet av stora infrastrukturprojekt för att rädda ekonomin. LaRoucherörelsen uppskattar och vill påskynda denna förändring. Vi har en nyckelroll i att visa på de vetenskapliga och konceptuella groparna som denna debatt kan falla i. Mänskligheten bygger inte infrastruktur för att stimulera ekonomin eller ta sig ur en tillfällig kris. Vi bygger infrastruktur därför att den ligger till grund för den mänskliga kulturen, och därmed uttrycker människans natur och förhållande till hela universum.

Dessutom är det inte med pengar vi kommer att lösa krisen. Alla förslag om infrastrukturbyggande som först tänker på prislappen, kommer att misslyckas. I våra beräkningar kommer prislappen sist. Det vi måste tänka på först, är vad samhället behöver i form av utbildning, sjukvård, transporter, kraftproduktion och vetenskapsinriktade projekt för att komma vidare som en civilisation. Kärnan till lösningen på krisen ligger i att förstå människans verkliga natur, och ha en egen insikt i den mänskliga kreativa förmågan. Det som måste vara vårt fokus är människans kreativitet, hennes förståelse av det som rätteligen kallas universella fysikaliska principer; hur hon upptäcker universella fysikaliska principer och utnyttjar dem i form av ny teknologi för att öka människans produktivitet och därmed makt i naturen. Det är detta som leder till en ökning av den relativa befolkningstätheten och en högre levnadsstandard. Det är här infrastrukturen spelar en nyckelroll. Infrastruktur är alltså en del av den moderna människans tillvaro, inte bara ett smart verktyg att lösa arbetslösheten med.

Det är i monetarismens snaror som ekonomer och politiker går vilse. Det är här som LaRouche och LaRoucherörelsens roll blir avgörande för civilisationen. Mer pengar kommer inte att rädda civilisationen. Hela världens sedeltryckerier har inte lyckats stoppa krisen. 8 000 miljarder dollar har stoppats i hålet som revs upp i Titanics skrov vid kraschen mot finanssystemets isberg, med förhoppningen att pengaväggen skulle stoppa vattnet från att forsa in. Men det har inte hjälpt, vilket alla borde ha insett vid det här laget.

Sedan länge har Lyndon LaRouche hållit på att bygga livbåtar, som kan leda över mänskligheten till en Noaks Ark, men folk har vägrat lämna sina bekväma bord på Titanics förstaklassdäck. Nu lutar Titanic 45 grader åt babord, många styrmän har till slut accepterat faktum att båten kommer att sjunka men utrymningen sker mycket långsamt. Regeringar fortsätter att debattera LaRouches Nya Bretton Woods-initiativ på översta däck, men de kommer inte till ett beslut om att det är rätt lösning, så de väntar med att sätta ut livbåtarna.

Det är tiden mellan nu och den 20 januari, när Barack Obama skall installeras som president i Vita huset, som ett intensivt arbete måste pågå, både för att visa vägen till lösningen, och för att förhindra krig och terrorism genom att peka ut de riktiga skurkarna och sätta strålkastarljuset på dem.

Fira det nya året med ett beslut att vara en aktiv medborgare, så att du kan bli ihågkommen som en som var med och satte världen och civilisationen på rätt spår det ödesmättade året 2009.

Jag vill avsluta med några ord från Lyndon LaRouche som en gåva från det gamla året till det nya. Låt dem ringa runt dig vid tolvslaget!

Gott Nytt År!

Hussein Askary

30 december 2008

-----------------------------------------------------------------

Ur Lyndon LaRouches artikel ”Varför akademikerna oftast gick bet i ekonomi”, 19 december 2008:

”Plötsligt i dessa tider framstår hotelserna mot mig från mina kritiker som mindre hemska än sorgligt skrattretande. För mig är tiden som kommer inte triumfens tid, utan en sådan tid som Noak upplevde, när han stilla gled fram på ett vidsträckt, tyst hav. Den hemska annalkande globala tragedin har alltså nu hunnit ikapp världen -- för dem som är villiga att lyssna, och göra det som krävs .

Jag är ingen trollkarl. Min långa, och helt unika resultatlista av lyckade långsiktiga prognoser, är inget obegripligt mirakel. Det är bara vetenskap.”

Läs hela artikeln i original här.

***